Bok: Fjärilsdrömmar av Charlotta Lagerberg-Thunes

Foto: Sofie

Fjärilsdrömmar av Charlotta Lagerberg-Thunes, är andra boken om Lo. I den första boken får vi lära känna Lo som barn och tonåring (läs min recension: Bok: Orkidébarnet av Charlotta Lagerberg-Thunes). I denna bok får vi följa med Lo in i vuxenvärlden, hon börjar arbeta och bildar familj. Vi får följa med i Los kamp på arbetsplatsen och i relationen till sina föräldrar och sin syster. Men vi får också följa med när Lo möter människor som faktiskt ser henne, hur de lyfter henne och hur hon vågar stå upp för sig själv.

Vi får möta sorg och förtvivlan men också hopp och kärlek. Jag tyckte betydligt bättre om bok nummer två om Lo. Hennes högkänslighet speglades på ett annat sätt och igenkänningsfaktorn var stor.

Berättelsen om Lo är sorglig på så många sätt, den ger upphov till många tårar men det finns också något hoppfullt över berättelsen. Mitt i allt det dysfunktionella och sköra, blomstrar en kvinna och hennes familj.

Annonser

Flickor, känslor och gränser

För en tid sedan läste jag blogginlägget How Parents Can Help Their Daughters Express Anger in Healthy Ways and Why It Matters. Inlägget gick rakt in i mig, jag kände igen mig i mycket och insåg där och då som vuxen att jag som barn inte fick lära mig att hantera min ilska. Jag var snarare besvärligt och är så än idag när jag blir arg, ledsen eller upprörd. Ofta får jag höra att jag sårar andra, att de står ut med mina känslor men anser mig orättvis. Självklart är mottagaren av min ilska berättigad till sina känslor men det är inte alltid så att det är den som lyssnar jag är arg på. Snarare brukar det vara så att det har gått för långt, att bägare rinner över och jag reagerar explosivt. Visst är det orättvist, men om mottagaren står mig nära (vilket ofta är fallet, det är inte ovanligt att det är en förälder) hade jag önskat att denne kunde försöka förstå, kanske till och med trösta. Efteråt skäms jag, känner mig dum och ber om ursäkt.

Men ofta har jag reagerat på att jag inte får en ursäkt tillbaka eller förståelse beroende på situation. När vi pratar om det efteråt, om vi gör det, pratas det bort eller skuldbeläggs. Jag upplever att mottagaren sällan försöker förstå mina känslor; varför jag är arg, ledsen eller upprörd.

I ljuset av ovanstående blogginlägg inser jag att det nog alltid varit så här för jag har inte fått lära mig att hantera min ilska. Jag har blivit kallad en arg, ung kvinna men då också fått höra att det går över. Men varför jag är arg, eller vad jag kan göra åt det har vi sällan pratat om.

Idag är jag fruktansvärt arg, arg över hur jag blivit behandlad genom livet framförallt under min uppväxt och framförallt av de som står mig närmast. Jag går i terapi för att försöka förstå mig själv, mina känslor men också för att bearbeta det jag varit med om. Alla minnen som kommer tillbaka väcker känslor och ilskan blir starkare. Något jag insett är bra för mig, jag behöver får låta ilskan komma fram och få ebba ut. Men det intressanta i det hela är att jag upplever att inte heller min terapeut låter mig vara arg. Jag borde inte vara arg så länge, jag borde inte låta ilskan förstöra min semester… Men varför?

Som jag ser det kan även ilska vara produktiv, det får mig att vilja förändras, den får mig att ta tag i saker, den får mig att stå på mig och inte låta andra köra över mig. Självklart är det inte bra om jag blir så arg att jag exploderar på andra människor, jag har ingen rätt att skada andra men jag har rätt att stå upp för mig själv. Jag tror även att när jag har ridit ut denna våg av ilska kommer jag att kunna hantera den bättre. Förhoppningsvis lägger jag inte på hög utan kan säga ifrån lugnt och sansat. Förhoppningsvis har jag bearbetar mina trauman och kommit ut starkare på andra sidan och förhoppningsvis har jag lärt mig att sätta hälsosamma gränser mot min omgivning. Min förhoppning är även att mina relationer ska må bättre av detta, att jag ska känna mig mer respekterad och sedd.

Därför tror jag att det är viktigt att vi lär barn hur de ska hantera sin ilska. Ilska är en känsla som alla andra, den är inte farlig och den kommer gå över. Men vi har alla rätt att känna ilska och vi har rätt att bli respekterade även om vi blir arga. Att trycka undan känslor är aldrig bra och tillslut kan det få allvarliga konsekvenser.

Jag vet av egen erfarenhet att jag blir än argare om min ilska inte respekteras eller blir hörd. Exempelvis: för några år sedan hade min man och jag några vänner hemma på middag. Vi sitter och pratat och samtalet ramlar in på Me too. En i sällskapet säger att hen tror att många kvinnor överdriver för att hämnas på en man. Jag blir instinktivt arg, speciellt då jag själv blivit utsatt för övergrepp av varierad omfattning. Så jag svarar hen men hen vill absolut inte förstå utan får snarare medhåll av en annan person i sällskapet. Eftersom jag känner hur arg jag är men inte vill förstöra kvällen med en ilsken diskussion säger jag ifrån, jag ber sällskapet byta samtalsämne men ingen respekterar detta. Samtalet fortsätter snarare och jag blir bara mer och mer arg. Det slutar med att jag återigen säger ifrån och lämnar sällskapet. Jag vet att alla inte alltid är överens, men vi kan respektera varandra och varandras känslor. En diskussion kan avslutas med att enas om att man är oense. I detta fall blev jag snarare trampad på och det slutade med att vi avslutade kvällen i förtid.

För mig var det dock viktigt att stå upp för mig själv, att våga på ett lugnt och sansat sätt säga att jag blir arg och inte önskar förra denna diskussion. Däremot gör det mig ledsen att vi så sällan kan möta varandras starka känslor när det rör sig om exempelvis ilska. Därför önskar jag innerligt att vi kan lära alla barn det så att det samhälle de växer upp i kan präglas av respekt och medmänsklighet.

Bok: Drunkna inte i andras känslor av Maggan Hägglund och Doris Dahlin

För många år sedan läste jag Drunkna inte i dina känslor av Maggan Hägglund och Doris Dahlin (läs min recension: Bok: Drunkna inte i dina känslor). Häromdagen läste jag ut uppföljaren Drunkna inte i andras känslor. Jag har läst en del annat av Maggan Hägglund och även lyssnat på intervjun med henne i HSP-podden med Leveby och Klar så jag känner igen en hel del i boken. Det är nästa som om jag redan läst boken vilket det visar sig att jag har, boken är tidigare utgiven med titeln Hitta din känslostyrka (2017). Läs min första recension av boken: Bok: Hitta din känslostyrka av Doris Dahlin och Maggan Hägglund

Oavsett är boken enkel och tydlig, rak på sak men med glimten i ögat. Jag är glad att jag läste den igen då jag just nu går igenom ett förändringsarbete, jobbar med mina relationer och att sätta gränser. Att läsa boken var en bra påminnelse om vad jag redan vet, vad jag kan och vem jag är. Jag behövde också påminna mig själv om att det är okej att prioritera sig själv, att må bra i sig själv och att sätta gränser mot andra, oavsett om det är familj eller vänner.

Jag gillar Maggan och Doris sätt att skriva, det är personligt, innerligt, känslosamt och roligt. Tack för att ni finns och för att ni delar med er av era erfarenheter!

Så här skriver Adlibris om boken: Att sätta kloka gränser är något alla behöver kunna. Men kanske speciellt om du är högkänslig eller sensitivt begåvad. De många intrycken och känslorna kan få dig att antingen bygga för höga skyddsmurar eller riva alla staket och bli en kameleont som ständigt anpassar sig efter omgivningen.

I uppföljaren till försäljningssuccén Drunkna inte i dina känslor ger Doris Dahlin och Maggan Hägglund goda råd och praktiska redskap till alla som längtar efter att vara sig själva mitt ibland alla andra utan att bli ”mosade” av sin omgivning men inte heller bli offer för sina egna känslosvall.

Gryta med curry, potatis och kokosmjölk

Jag skördade lite mer potatis häromdagen och hade ett par kvar i skafferiet. Det blev även en slatt kokosmjölk över från tidigare i veckan. Så vad gör man med potatis och kokosmjölk?

Ganska så snabbt kom jag och tänka på en thaigryta och valet föll på ett ganska enkelt recept från ICA. Eftersom jag inte äter kött valde jag att modifiera receptet något. Däremot stekte jag kyckling vid sidan av efter som mina gärna ville ha det. Grytan var mild men ändå smakrik.

Gryta med curry, potatis och kokosmjölk – receptet kommer från ICA (recept)

5 potatisar
1 röda paprikor
1 vitlöksklyfta
300 g tofu
1 msk matolja
1/2 msk curry
1/2 msk socker
200 ml kokosmjölk
1 1/2 dl grönsaksbuljong (vatten, buljongtärning eller fond)
salt och peppar
1/2 lime

Gör så här:
1) Skala och skiva potatisen i 2 cm tjocka skivor. Dela, kärna ur och skär paprikan i bitar. Skala och finhacka vitlöken. Skär kycklingfilén i skivor.
2) Lägg i vitlök och paprika i grytan, fräs en 1/2 minut tillsammans med curry och socker. Lägg i potatis och häll på kokosmjölk och buljong eller fond. Koka sakta ca 20 minuter tills potatisen är mjuk. Lägg i tofun i grytan efter halva tiden. Smaksätt med salt, peppar och limesaft.

Foto: Sofie

Nyponrosblad – del 2

I mitt inlägg Nyponrosblad – del 1 berättade jag att jag hade gjort kroppsskrubb och rosenolja av min första omgång nyponrosblad. Idag plockade jag en omgång till. Dessa har jag gjort rosenvatten av och så håller jag på att torka några av bladen.

Foto: Sofie

Jag hittade ett recept på rosenvatten som tilltalade mig, receptet kommer från SofilouOrganic (läs mer). Jag använde ca 75 gram rosenblad som jag la i en glasburk. Sedan kokade jag upp 2 dl destillerat vatten och hällde över rosenbladen. Sätt på locket på burken och låt stå för att svalna.

Ingredienser
50 gram rosenblad, kronbladen (en sort som doftar mycket)
125 ml vatten

Gör så här:
Lägg kronbladen i en skål, häll över kokande vatten täck över och låt stå för att svalna. När kronbladen har förlorat sin färg och du kan se spår av olja på vattenytan är det dax att sila bort kronbladen. Häll över ditt rosenvatten i flaska och förvara i kylskåp.

Foto: Sofie
Foto: Sofie

Daggkåpa

För några veckor sedan var jag på på stadsvandring med Häxans trädgård. Efter vandringen har jag känt mig mer inspirerad att ta hand om de växter som växer fritt i naturen. Den första växten jag intresserade mig för vara Groblad. Nu ser jag groblad var jag än befinner mig och har använt dem vid ett flertal tillfälle.

Nästa växt jag bestämde mig för att ge mig på var daggkåpa. Häxan Hella berättade att daggkåpan fått sitt namn från de små droppar som samlas i bladen på morgonen. Av någon anledning fick jag för mig att det var just dessa droppar som var användbara hos daggkåpan. Så igår morse gav jag mig ut för att samla in denna vätska. En bit in i min promenad bestämde jag mig för att dubbelkolla om detta är sant. Det var det tydligen inte utan det är hela växten som är användbar. Tänk var lustigt det kan bli ibland!

På min promenad hittade jag hur mycket daggkåpa som helst. Jag valde dock att plocka några här och några där, allt för att inte förstöra för naturen.

Foto: Sofie

När jag kom hem band jag ihop växterna i små buntar om ungefär tio blad.

Foto: Sofie
Foto: Sofie

Sedan hängde jag buntarna på tork i matkällaren. Tanken är att jag sedan ska kunna brygga te på de torkade bladen.

Foto: Sofie

Daggkåpa har många användningsområden, växten innehåller stora mängder garvämnen som drar samman huden och stärker vävnaden, vilket minskar blödningar. Exempelvis kan te på daggkåpa drickas kring förlossning eller vid kraftig mens. Växten kan också lindra klimakteriebesvär.

Daggkåpa innehåller även slem saponiner och eterisk olja som tillsammans med garvämnena förebygger narig hud (källa).

Växten kan också användas till ett sammandragande ansiktsvatten eller för att skölja håret, vilket gör det friskt och glansigt.

Jag hittade dessa tre recept med daggkåpa hos Magiskt liv med Luna (läs mer).

Te på Daggkåpa
Ta 4 tsk färska eller 2 tsk torkade blad till en kopp. Häll över 2 1/2 dl kokande vatten. Låt dra 5-10 min under lock. Sila och drick, kan blandas med citron och/eller honung.

Teet bör drickas 30 min före mat eller två timmer efter för bästa effekt.

Infusion på Daggkåpa
Infusioner är ungefär som te, bara starkare. En infusion görs ofta för baddningar, inhalationer, munskölj eller hårsköljningar och bad. Vid sårvård badda på såret upprepade gånger.

Ta 2- 4 msk torkade blad till 3 dl kokande vatten. Häll vattnet över örten och låt dra 15-20 min under lock. Sila. Förvara i en mörk flaska med tättslutande lock, gärna i kylskåp (håller då ca en vecka).

Ansiktsvatten på Daggkåpa
Ta 1/2 dl hackad färska eller 2 tsk torkade blad och lägg i en skål. Häll över 2-3 dl kokande vatten. Låt dra i 15-20 minuter eller tills det svalnat. Sila och häll upp i en flaska. Förvara ansiktsvattnet mörkt och svalt, gärna i kylskåp (håller då ca en vecka).

Nyponrosblad – del 1

Jag tycker om att försöka ta tillvara på det naturen har att erbjuda. För mig handlar det om flera saker, att använda så naturliga produkter som möjligt och därmed inte kemikalier. Jag tycker även att det är roligt att lära mig mer om växter och deras användningsområde.

Foto: Sofie

Idag har jag plockat nyponrosblad. Jag hade sökt runt lite på nätet och läst mig till att man kan göra egen kroppsskrubb med rosenblad men även ansiktsvatten och cerat. Jag läste även att man kan göra egen rosolja, kandera rosenblad och så torka dem. Eftersom jag hade så pass mycket blad bestämde jag mig för att göra både kroppsskrubb och olja.

Kroppsskrubben gjorde jag lite på känsla och lite utifrån ett par olika recept jag hittat på nätet. Jag började med att välja ut en glasburk med lock att förvara skrubben i. Sedan fyllde jag burken med strösocker, jag använde ekologiskt strösocker. Efter det hällde jag över strösockret i en skål för att blanda till skrubben. Jag tillsatte lite rapsolja (ekologisk), en matsked flytande honung och lite rivet citronskal. Sedan blandade jag ihop allt med en sked. Jag ville få konsistensen lagom grynig. Efter det hackade jag rosenbladen och mixade ner dem i skrubben. Slutligen fyllde jag glasburken med skrubben och toppade upp med rapsolja.

Foto: Sofie

De rosenblad jag hade kvar la jag ner i en glasburk med lock. Glasburken blev nästan överfull vilket medförde att det var svårt att fylla på burken med rapsolja. Jag fick hälla i oljan i omgångar och låta den sjunka ner. Senare lästa jag att man bör fylla burken till 3/4 och sedan fylla upp burken med olja till kanten. Detta så att ingen luft kommer in.

Foto: Sofie

Jag tvivlar på att det kommer in någon luft i min burk men det blev troligen för mycket rosenblad. Frågan är om oljan kommer ta någon doft som det är nu. Jag får helt enkelt vänta och se. Just nu står oljan nere i matkällaren och vilar.

Tidigare äldre inlägg

%d bloggare gillar detta: