Kurs i högkänslighet (HSP)

I höstas var jag på kurs på HumaNova via jobbet, ämnet för kursen var Motiverande Samtal (MI). Det var en väldigt givande kurs som har gett mig ett annat perspektiv på samtal, interaktion och förändringsarbete. Jag uppskattade även HumaNova som kursarrangör och tittade runt lite på vad de har för fler kurser.

Jag föll för deras Kurs i Högkänslighet (HSP) och ska gå kursen nu i maj. Det är med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot kursen. Då jag själv finner mycket av HSP i min personlighet ska det bli spännande att få veta mer om högkänslighet samt att få verktyg för att hantera vardagen än bättre. Samtidigt tror jag att kursdagen kommer att vara överväldigande och omtumlande och att jag måste ge mig själv tid till reflektion och eftertanke efteråt. Något jag har lärt mig de senaste åren är att jag behöver tid för just reflektion och eftertanke, att det tar några dagar för mig att landa efter alla typer av upplevelser.

Så här skriver HumaNova om kursen: Högkänslighet – ett personlighetsdrag med utmaningar och glädjeämnen

  • Tänker du över saker mer än de flesta andra?
  • Lägger du märke till detaljer och nyanser som andra inte ser?
  • Känner du av andra människors sinnesstämningar?
  • Uppskattar du djupa samtal mer än småprat?
  • Känner du dig lätt överväldigad, när det händer mycket runtomkring dig?

Då är du kanske högkänslig.

Högkänslighet är ett ärftligt personlighetsdrag som 15-20 procent av alla människor föds med. Högkänsliga personer är empatiska och reagerar mer än andra på både positiva och negativa upplevelser. De lägger märke till detaljer som de flesta andra missar och bearbetar sinnesintryck och upplevelser djupt. Nervsystemet är känsligare än hos andra, vilket gör att de lättare blir överstimulerade. Högkänsliga personer längtar efter att engagera sig i kreativa och meningsfulla sammanhang.

Som minoritet i ett samhälle som är anpassat efter den utåtriktade icke-högkänsliga majoriteten kan en högkänslig person möta svårigheter i vardagen. Därför är det viktigt att lära känna sin känslighet och vilka styrkor, svagheter och behov som finns. Då går det att hitta strategier som kan hjälpa individen att hantera utmaningar och visa sina resurser.

Ledorden under denna kursdag för högkänsliga och alla som är intresserade av högkänslighet är kunskapstrategier och meningsfullhet.

Kursen ger dig kunskap om vad högkänslighet är och hur den påverkar ditt liv och dina relationer. Genom övningar och samtal lär du känna din egen känslighet bättre. Dessutom får du exempel på strategier som hjälper dig att hantera utmaningar och svårigheter. Vi undersöker också hur vi kan ha mer trygghet, glädje och mening i våra liv. (Källa)

Annonser

Bok: Orkidébarnet av Charlotta Lagerberg-Thunes

Orkidébarnet av Charlotta Lagerberg-Thunes, första boken om Lovisa. En bok om högkänslighet (HSP) och skam. Lovisa, eller Lo, är ett högkänsligt barn som är expert på att känna av känslostämningar. Hon växer upp i en dysfunktionell familj där mamman dricker och pappan är ständigt frånvarande. Redan i tidig ålder tar Lo på sig ansvaret för familjen och glömmer bort sina egna behov, hon tar på sig skulden för allt och bär familjens skam och skuld på sina axlar. Den lilla kärlek och omtanke Lo får suger hon glupskt i sig och bevarar djupt i sitt hjärta och tar fram när livet är extra hårt.

Själv blev jag nyfiken på boken när jag läste att det är en roman om högkänslighet. Jag gillade idén om en roman där huvudpersonen var högkänslig och såg fram emot den gestaltningen. Tyvärr tycker jag inte att det blir så tydligt. Visst är Lo suverän på att känna av känslostämningen hemma, hon parerar mammans alkoholism och pappans frånvaro. Men är det för att hon är högkänslig eller för att hon är barn till en alkoholist?

Personligen tycker jag att romanen mer fokuserar på hur det är att växa upp i en dysfunktionella familj, i en familj där åtminstone den ena föräldern är alkoholist. Berättelsen är tragisk på många sätt, inget barn borde behöva växa upp under de förhållanden Lo gör. Men återigen, för mig blir det inte en bok om att växa upp som högkänslig utan om att växa upp i en dysfunktionella familj. Högkänslighet nämns inte ens som begrepp, Lo lär sig inget om sig själv och jag undrar hur hon ska klara sig som vuxen. Det är kanske poängen med hela första boken och något vi läsare ska få veta i bok två…

Boken var tung att läsa, jag orkade inte läsa så många sidor varje gång och nu när jag läst ut första boken känner jag mig mest ledsen. Som högkänslig har boken inte gett mig speciellt mycket mer än nedstämdhet och sorgsenhet. Jag har inte bestämt om jag ska läsa fortsättningen eller inte, det beslutet får vila ett tag.

 

Bok: Hitta din känslostyrka av Doris Dahlin och Maggan Hägglund

Doris Dahlin och Maggan Hägglund har skrivit en uppföljare till boken Drunkna inte i dina känslor (läs mer: Bok: Drunkna inte i dina känslor). Uppföljaren heter Hitta din känslostyrka: en våga sätta gränser-bok för sensitivt begåvade

Jag tyckte väldigt mycket om deras första bok och såg fram emot att läsa denna. Boken handlar om att sätta gränser. Om att lära sig hur man sätter gränser och sen vågar göra det. Med humor och värme berättar Doris och Maggan om sina egna erfarenheter av att inte sätta gränser varken mot sig själva eller omvärlden. Vidare berättar de hur de har lärt sig att sätta gränser och hur det har påverkar dem själva och deras livskvalité.

Boken har hjälpt mig att förstå en hel del av mina egna reaktioner och samtidigt stärkt mig i min egen gränssättning. Min mamma brukade säga till mig att jag behövde bli bättre på att sätta gränser, det här är några år sen nu. Där och då förstod jag inte riktigt vad hon menade, jag satte ju gränser. Idag kan jag förstå vad hon menade då de gränser jag tyckte att jag satte inte var tillräckliga. Men jag var tvungen att inse det själv, att lära mig vilka gränser jag behöver.

Idag är jag mycket bättre på att sätta gränser, något som säkert då och då förvånar min omgivning. Speciellt de personer som funnits i mitt liv i flera år. Människor som var med på den tiden då jag ville hjälpa allt och alla, oftast på bekostnad av mig själv. Nu vet jag bättre. Jag vet att jag inte kan hjälpa allt och alla, jag vet att alla världen problem inte är mitt ansvar och jag vet att det är okej att säga nej. Samtidigt som jag har lärt mig att sätta gränser mot min omgivning har jag även lärt mig att sätta gränser mot mig själv. Idag vet jag att jag behöver tid för att processa alla intryck när jag gör någonting, jag behöver andrum i min kalender och jag behöver tid för mig själv då och då. Tid att bara var och göra sådant som jag vill när jag vill. Jag har också lärt mig att jag mår bäst när jag är lyhörd för mina egna behov och att jag behöver en bra balans mellan arbete, umgängen och tid hemma. Det innebär även balans när det kommer till mat och sömn. Ja, jag har helt enkelt lärt mig en hel del på resans gång.

Det absolut bästa med att läsa Doris och Maggans bok var att jag insåg alla dessa saker. Jag insåg att jag känner mig själv rätt så bra och att jag ska fortsätta att lyssna på min magkänsla för den har rätt så bra koll.

Så här står det på baksidan av boken: Uppföljaren till storsäljaren Drunkna inte i dina känslor!

Du gör ofta jobb som dina arbetskamrater egentligen skulle göra.
Du har svårt att sätta stopp för ditt grubblande.
Du är den ständiga medlaren och fixaren.
Du smittas av andras känslor.
Du har svårt att säga nej.

Känner du igen dig? Då kan det vara dags att se över dina inre staket och grindar. Du behöver gränser för att kunna utnyttja din begåvning och leva ditt bästa liv. Att sätta kloka gränser är något alla behöver kunna. Men kanske speciellt om du är högkänslig eller sensitivt begåvad. De många intrycken och känslorna kan få dig att antingen bygga för höga skyddsmurar eller riva alla staket och bli en kameleont som ständigt anpassar dig efter omgivningen.

I uppföljaren till Drukna inte i dina känslor ger Doris Dahlin och Maggan Hägglund goda råd och praktiska redskap till alla oss som längtar efter att vara oss själva mitt ibland alla andra utan att bli ”mosade” av vår omgivning – men inte heller bli offer för våra egna känslosvall.

Bok: Maggans lilla starksköra av Maggan Hägglund

Foto: Sofie

I höstas läste jag Drunkna inte i dina känslor av Doris Dahlin och Maggan Hägglund. Jag uppskattade boken (Bok: Drunkna inte i dina känslor) och har tagit till mig hela HSP-begreppet även om jag gillar Doris och Maggans begreppsapparat bättre. De kallar oss HSPare för hög sensitiva eller som Maggan säger, starksköra. Bäst tycker jag, personligen att starkskör passar in på oss HSP som är extroverta (ca 25% av alla HSP). Nu har Maggan gett ut en ny bok, Maggans lilla starksköra vilket är ett urval av hennes krönikor från tidningen Tara.

Boken är uppdelav i tre delar:
Rapporter från ett starkskört liv
Mina människor och platser
Husbehovsfilosofi

Det finns ett par krönikor som berörde mig mer än de andra. Handle with care (läs inlägget), Till havs (läs inlägget), Elin är hjältinna i min >>herstory<< (läs inlägget) och Samla på smånjutningar (läs inlägget).

Boken är inspirerande på många sätt. Jag har läst igenom den på några dagar och insett att det blivit lite för mycket livsfilosofi. Både hjärta och hjärna har blivit överhettat av tankar och känslor. Ytterligare ett bevis på att jag är starkskör *skrattar* Samtidigt har Maggan och henns livsfilosofi fått mig att stanna upp och njuta av här och nu. Just nu har jag en svacka men jag står ändå kvar, jag klarar mig och det kommer att gå över. Jag har även lärt mig att sträcka ut en hand och be om den omtanke jag behöver. Häromdagen fick jag det i form av kramar och närhet på en filt i solen i en park i centrala Stockholm. De timmarna i solen, på filten gav mig både lugn och extra energi. Den viktigaste lärdomen denna gång var att fråga, att inte vara rädd för att visa min sköra sida för jag vet att om några dagar är jag mer stark än skör igen.

På bokens baksida står det:
Maggans lilla starksköra är en liten bok full av tröst. En bok för dig som vet att livet är både fniss och svarta dagar med sorgkanter. Här värmer igenkänningen som en lägereld. Här finns leenden för dig som tycker att livet kan vara alldeles underbart men som också har dina kantstötta dagar. För dig har Maggan Hägglund samlat ihop sina bästa krönikor från tidningen Tara. Där har hon haft sin egen spalt sedan det första numret år 2000.

Ur innehållet:
Skolka lite mer! • Själen hörs bättre om natten • Under stenarna-sällskapet • Tidvis uppsprickande molntäcke • Bejaka din inre tax • Det gör ont att ta farväl • Hej Kajsa Kavat • Om att avsluta rätt • Sommarkurs för duktiga Annikor • Satsa på sömsmån • Det gäller att investera i rätt fonder • Ta den stora dörren in!

Samla på smånjutningar

Nu har jag läst klart Maggan Hägglunds senaste bok Maggans lilla starksköra vilket är ett urval av hennes krönikor i tidningen Tara. Jag har fastnat för flera krönikor på vägen och en som jag tycker mycket om är Samla på smånjutningar (sidan 216-218). Maggan skriver inledningsvis ”Häromdagen tänkte jag på forskaren som jag skrev i en artikel om lycko-psykologi. Han påpekade att det mest effektiva sättet att bli lyckligare var att samla på små vardagliga lyckor.” (sidan 216) Vidare skriver hon ”Jag gillar den tanken. Att samla smånjutningar som smultron på ett strå.” (sidan 216)

Jag tycker om idén, att samla smånjutnignar som smultron på ett strå. Det ger dig mig minnen från barndomen då jag faktiskt samlade smultron på strån. Jag tycker även att bilden är målande. Att trå smultron på strån är något delikat och njutningsfullt men också något ganska enkelt och lätt. Tänk att du samlar dina smånjutningar på strån och sedan avnjuter dem när helst du behöver, låter dem smälta på tunga, känner smaken och låter dig fyllas av välbehag.

Mina smånjutningar är just så, som smultron som sakna smälter på tungan och skapar väbehag men också frid och ibland energi. Några av mina smånjutnignar är:
Äta frukost länge på helgen
Tappa upp ett bad, tända ljus och sjunka ner i det varma vattnet med en bok
Åka ut till Oxnö och njuta av vattnet och friden
Prata länge med en god vän i telefon
Fika i tid och otid
Njuta av utsikten från Skanstullsbron
Krypa ner tidigt i sängen och läsa en kärleksroman
Få ett sött SMS från en kär vän
Baka och känna doften av nybakt
Spontant ställa till med fest
Äta frukost på stan
Kör bil utan mål
Skicka vykort men också att få vykort
Njuta av en kopp gott te
Få vara nära den jag håller kär
Drick ett glas Pol Roger

Ja, jag tror att du förstår poängen med smånjutningar 🙂 Visst uppskattar jag känslostormar, översvallande lycka och njutning men i det långa loppet ger dessa smånjutningar mig mer och jag känner mig mer tillfreds med lite vardagslyx. För smånjutningar är egentligen inget annat än vardagslyx!

Jag avslutar med Maggans uppmaning: Samla dina smånjutningar!

Handle with care

handle-with-careJag har börjat läsa Maggan Hägglunds senaste bok Maggans lilla starksköra vilket är ett urval av hennes krönikor i tidningen Tara. När jag satt och läste fastnade jag för krönikan Handle with care. Maggan menar på att vi borde bli bättre på att vara snälla mot oss själva vilket innebär att prata snällt med oss själva, att lyssna på våra egna behov och inte springa in i ”ser – bör – gör”-fällan.

Som HSP eller starkskör som Maggan och Doris kallar det tror jag att det är extra viktigt att hantera sig själv varsamt. För gör jag inte det så tar det så mycket längre tid att vara tillbaka på banan. Ett av mina knep är att planera in lediga dagar i kalenderna. Jag absolut älskar att ha fullt upp, att träffa familj, vänner och kärleken. Men blir det för mycket kör jag slut på mig själv. Därför har jag minst en helt ledig kväll varje vecka och en kväll för tvättstugan. Det ger mig friheten att bara ta hand om mig själv. Om jag sedan när den lediga kvällen kommer känner för att hitta på något så gör jag det. Annars åker jag hem, lagar en god middag, gosar med katterna och tittar på den där filmen jag har längtat efter. Allt för att ta hand om mig själv. Allt för att hantera mig själv varsamt.

Ibland vaknar jag och känner att det är en sån där dag. Tänk vad enkelt det då vore om jag kunde stämpla mig själv med Handle with care. Då skulle min omgivning lättare förstå varför jag inte deltog aktivt i samtalet runt fikabordet, varför jag satt själv på lunchen eller varför jag inte bemötte varje anställd med ett leende på läpparna. De dagarna orkar jag helt enkelt inte vara mitt gamla vanliga glad och utåtriktade själv. Maggan skriver ”Vissa dagar behöver man märka sig själv med >>Handle with care<<. Hanteras varsamt. Skaka inte. Belasta inte. Ta i ditt eget liv med mildhänderna.” (sid 57) Hon har så rätt men det är inte alltid lätt att förmedla detta. Jag har en relativt liten inre krets med vänner och den stora anledningen till det är att jag trivs bäst med en inre kärna av familj och vänner där jag kan vara mig själv. Där jag inte förväntas vara på ett visst sätt och där jag inte blir ifrågasatt varje gång jag inte ler, skrattar eller är på topp. För mig är det ett sätt att ta hand om mig själv, att hantera mig själv varsamt. Tillsammans med denna kärna kan jag bara vara oavsett om jag är sprudlande eller om jag är lågmäld. Detta är ett av mina andra knep för att klara mig igenom de sämre dagarna.

Krönikan avslutas med följande ”Det har blivit fler >>handle with care<<-dagar för mig, Snäll-dagar. Det önskar jag dig också. Dagar då du vandrar varsamt, bryr dig lite extra och pjåskar ordentligt med dig själv. Bortskämda själar är bra!” (sid 60) Jag vill avsluta med samma sak. Jag önskar oss alla Snäll-dagar. Dagar då vi accepterar att vi inte är på topp och istället för att slå på oss själa sätter på Handle with care-stämpeln och är extra snälla mot oss själva. Dagar då vi tar vara på oss, unnar oss lite lugn och vardagslyx. Då tror jag att vi tar oss igenom dagen lättare, orkar mer och i slut ände blir gladare och mer harmoniska. På detta sätt kan Snäll-dagarna bli fler och de låga perioderna färre.

Tid för återhämtning

I slutet av maj skrev jag blogginlägget Att inte vara som alla andra som handlar om HSP (ett begrepp myntat av Elaine Aron). Jag fick en ordentlig dos av detta i helgen. Dagen innan julafton, den 23 december kom en av mina äldsta och bästa vänner till Stockholm för att fira jul. Samma dag firade jag min pappas födelsedag och sen var det uppesittarkväll hemma hos mamma och JK. Det var en trevlig dag men speciell på många sätt då jag umgicks med människor jag inte riktigt trivs med och då jag träffade en hel del nya människor. Senare på kvällen gick jag och min vän ut, det var en toppenkväll och det slutade med att vi stängde stället klockan fem på morgonen.

Jag sov sent på julafton och begav med senare hem till min bror för julfirande. Även det en trevlig kväll och det slutade med att jag gick ut på kvällen. Det blev inte så sent men ändå en lång dag. På juldagen umgicks jag med familjen på dagen och på kvällen var det än en gång utgång med bästa vännen. Det blev en helkväll med allt vad det innebär och jag kom hem ramlandes framåt småtimmarna. På annandagen tvättade jag och hade planerat att bara vara hemma. Men jag blev utlockade och det slutade med väldigt lite sömn även den natten. På torsdagen och fredagen jobbade jag sen hade jag ett inplanerat pubbesök på fredagskvällen med vänner från en förening jag är med i.

Men något gick snett på fredagen. Jag var trött och grinig redan när jag kom hem och inte blev det bättre efter en grogg eller två. Pubkvällen blev inte alls som jag tänkt och jag valde att gå och istället träffa min bästa vän. Vi pratade en stund och det kändes bättre, sen blev det några groggar till och att möta upp andra vänner på en annan pub på Söder. Humöret var på topp men samtidigt låg något där under ytan, det var som om jag inte kunde slappna av och bara vara. Det märktes tydligt när jag gick en kommentar från en vän som bara slog så fel. Jag vet egentligen inte vad som hände men jag blev ledsen och sen var det bara att åka hem.

Så här i efterhand inser jag att det hade varit många intryck, mycket prat, mängder av nya människor i kombination med flera festkväller och för lite sömn. Det blev helt enkelt för mycket för mig och min högsensitiva personlighet. Jag försökte processa alla intryck, samtal och människor men orkade inte längre. Inte ens mer sömn hade hjälpt i detta läge. Även om jag inte ångrar den gångna vecka för den har varit otroligt rolig så har jag lärt mig att vara lite mer varsam och snäll mot mig själv. Det medförde att jag tog det lugnt resten av helgen och valde att spendera nyårsafton med mina brorsbarn och deras mamma.

Att lyssna på kroppen, att känna igen signalerna och lyssna på dem är viktigt för oss alla men jag tror att det är än viktigare för oss som är hög sensitiva. Vi behöver processa alla intryck, vi behöver återfå balansen när vi utsatt oss själva för en massa intryck och nya människor. Det är inget fel i det och det är egentligen inget konstigt. Den stora skillnande är att vi kanske behöver lite mer tid än andra. Jag jobbar fortfarande på att återfå balansen men försöker att vara snällare mot mig denna vecka och jag är glad att jag har semester i några dagar.

Jag tror att Skalman har kommit på något, det är viktigt att ta det lugnt och det är viktigt att komma ihåg att äta och sova på rätt tider.

skalman_solar

Tidigare äldre inlägg

%d bloggare gillar detta: