Bok: Hitta din känslostyrka av Doris Dahlin och Maggan Hägglund

Doris Dahlin och Maggan Hägglund har skrivit en uppföljare till boken Drunkna inte i dina känslor (läs mer: Bok: Drunkna inte i dina känslor). Uppföljaren heter Hitta din känslostyrka: en våga sätta gränser-bok för sensitivt begåvade

Jag tyckte väldigt mycket om deras första bok och såg fram emot att läsa denna. Boken handlar om att sätta gränser. Om att lära sig hur man sätter gränser och sen vågar göra det. Med humor och värme berättar Doris och Maggan om sina egna erfarenheter av att inte sätta gränser varken mot sig själva eller omvärlden. Vidare berättar de hur de har lärt sig att sätta gränser och hur det har påverkar dem själva och deras livskvalité.

Boken har hjälpt mig att förstå en hel del av mina egna reaktioner och samtidigt stärkt mig i min egen gränssättning. Min mamma brukade säga till mig att jag behövde bli bättre på att sätta gränser, det här är några år sen nu. Där och då förstod jag inte riktigt vad hon menade, jag satte ju gränser. Idag kan jag förstå vad hon menade då de gränser jag tyckte att jag satte inte var tillräckliga. Men jag var tvungen att inse det själv, att lära mig vilka gränser jag behöver.

Idag är jag mycket bättre på att sätta gränser, något som säkert då och då förvånar min omgivning. Speciellt de personer som funnits i mitt liv i flera år. Människor som var med på den tiden då jag ville hjälpa allt och alla, oftast på bekostnad av mig själv. Nu vet jag bättre. Jag vet att jag inte kan hjälpa allt och alla, jag vet att alla världen problem inte är mitt ansvar och jag vet att det är okej att säga nej. Samtidigt som jag har lärt mig att sätta gränser mot min omgivning har jag även lärt mig att sätta gränser mot mig själv. Idag vet jag att jag behöver tid för att processa alla intryck när jag gör någonting, jag behöver andrum i min kalender och jag behöver tid för mig själv då och då. Tid att bara var och göra sådant som jag vill när jag vill. Jag har också lärt mig att jag mår bäst när jag är lyhörd för mina egna behov och att jag behöver en bra balans mellan arbete, umgängen och tid hemma. Det innebär även balans när det kommer till mat och sömn. Ja, jag har helt enkelt lärt mig en hel del på resans gång.

Det absolut bästa med att läsa Doris och Maggans bok var att jag insåg alla dessa saker. Jag insåg att jag känner mig själv rätt så bra och att jag ska fortsätta att lyssna på min magkänsla för den har rätt så bra koll.

Så här står det på baksidan av boken: Uppföljaren till storsäljaren Drunkna inte i dina känslor!

Du gör ofta jobb som dina arbetskamrater egentligen skulle göra.
Du har svårt att sätta stopp för ditt grubblande.
Du är den ständiga medlaren och fixaren.
Du smittas av andras känslor.
Du har svårt att säga nej.

Känner du igen dig? Då kan det vara dags att se över dina inre staket och grindar. Du behöver gränser för att kunna utnyttja din begåvning och leva ditt bästa liv. Att sätta kloka gränser är något alla behöver kunna. Men kanske speciellt om du är högkänslig eller sensitivt begåvad. De många intrycken och känslorna kan få dig att antingen bygga för höga skyddsmurar eller riva alla staket och bli en kameleont som ständigt anpassar dig efter omgivningen.

I uppföljaren till Drukna inte i dina känslor ger Doris Dahlin och Maggan Hägglund goda råd och praktiska redskap till alla oss som längtar efter att vara oss själva mitt ibland alla andra utan att bli ”mosade” av vår omgivning – men inte heller bli offer för våra egna känslosvall.

Annonser

Bok: Maggans lilla starksköra av Maggan Hägglund

20130523_185358Foto: Sofie

I höstas läste jag Drunkna inte i dina känslor av Doris Dahlin och Maggan Hägglund. Jag uppskattade boken (Bok: Drunkna inte i dina känslor) och har tagit till mig hela HSP-begreppet även om jag gillar Doris och Maggans begreppsapparat bättre. De kallar oss HSPare för hög sensitiva eller som Maggan säger, starksköra. Bäst tycker jag, personligen att starkskör passar in på oss HSP som är extroverta (ca 25% av alla HSP). Nu har Maggan gett ut en ny bok, Maggans lilla starksköra vilket är ett urval av hennes krönikor från tidningen Tara.

Boken är uppdelav i tre delar:
Rapporter från ett starkskört liv
Mina människor och platser
Husbehovsfilosofi

Det finns ett par krönikor som berörde mig mer än de andra. Handle with care (läs inlägget), Till havs (läs inlägget), Elin är hjältinna i min >>herstory<< (läs inlägget) och Samla på smånjutningar (läs inlägget).

Boken är inspirerande på många sätt. Jag har läst igenom den på några dagar och insett att det blivit lite för mycket livsfilosofi. Både hjärta och hjärna har blivit överhettat av tankar och känslor. Ytterligare ett bevis på att jag är starkskör *skrattar* Samtidigt har Maggan och henns livsfilosofi fått mig att stanna upp och njuta av här och nu. Just nu har jag en svacka men jag står ändå kvar, jag klarar mig och det kommer att gå över. Jag har även lärt mig att sträcka ut en hand och be om den omtanke jag behöver. Häromdagen fick jag det i form av kramar och närhet på en filt i solen i en park i centrala Stockholm. De timmarna i solen, på filten gav mig både lugn och extra energi. Den viktigaste lärdomen denna gång var att fråga, att inte vara rädd för att visa min sköra sida för jag vet att om några dagar är jag mer stark än skör igen.

På bokens baksida står det:
Maggans lilla starksköra är en liten bok full av tröst. En bok för dig som vet att livet är både fniss och svarta dagar med sorgkanter. Här värmer igenkänningen som en lägereld. Här finns leenden för dig som tycker att livet kan vara alldeles underbart men som också har dina kantstötta dagar. För dig har Maggan Hägglund samlat ihop sina bästa krönikor från tidningen Tara. Där har hon haft sin egen spalt sedan det första numret år 2000.

Ur innehållet:
Skolka lite mer! • Själen hörs bättre om natten • Under stenarna-sällskapet • Tidvis uppsprickande molntäcke • Bejaka din inre tax • Det gör ont att ta farväl • Hej Kajsa Kavat • Om att avsluta rätt • Sommarkurs för duktiga Annikor • Satsa på sömsmån • Det gäller att investera i rätt fonder • Ta den stora dörren in!

Samla på smånjutningar

Nu har jag läst klart Maggan Hägglunds senaste bok Maggans lilla starksköra vilket är ett urval av hennes krönikor i tidningen Tara. Jag har fastnat för flera krönikor på vägen och en som jag tycker mycket om är Samla på smånjutningar (sidan 216-218). Maggan skriver inledningsvis ”Häromdagen tänkte jag på forskaren som jag skrev i en artikel om lycko-psykologi. Han påpekade att det mest effektiva sättet att bli lyckligare var att samla på små vardagliga lyckor.” (sidan 216) Vidare skriver hon ”Jag gillar den tanken. Att samla smånjutningar som smultron på ett strå.” (sidan 216)

Jag tycker om idén, att samla smånjutnignar som smultron på ett strå. Det ger dig mig minnen från barndomen då jag faktiskt samlade smultron på strån. Jag tycker även att bilden är målande. Att trå smultron på strån är något delikat och njutningsfullt men också något ganska enkelt och lätt. Tänk att du samlar dina smånjutningar på strån och sedan avnjuter dem när helst du behöver, låter dem smälta på tunga, känner smaken och låter dig fyllas av välbehag.

Mina smånjutningar är just så, som smultron som sakna smälter på tungan och skapar väbehag men också frid och ibland energi. Några av mina smånjutnignar är:
Äta frukost länge på helgen
Tappa upp ett bad, tända ljus och sjunka ner i det varma vattnet med en bok
Åka ut till Oxnö och njuta av vattnet och friden
Prata länge med en god vän i telefon
Fika i tid och otid
Njuta av utsikten från Skanstullsbron
Krypa ner tidigt i sängen och läsa en kärleksroman
Få ett sött SMS från en kär vän
Baka och känna doften av nybakt
Spontant ställa till med fest
Äta frukost på stan
Kör bil utan mål
Skicka vykort men också att få vykort
Njuta av en kopp gott te
Få vara nära den jag håller kär
Drick ett glas Pol Roger

Ja, jag tror att du förstår poängen med smånjutningar 🙂 Visst uppskattar jag känslostormar, översvallande lycka och njutning men i det långa loppet ger dessa smånjutningar mig mer och jag känner mig mer tillfreds med lite vardagslyx. För smånjutningar är egentligen inget annat än vardagslyx!

Jag avslutar med Maggans uppmaning: Samla dina smånjutningar!

Handle with care

handle-with-careJag har börjat läsa Maggan Hägglunds senaste bok Maggans lilla starksköra vilket är ett urval av hennes krönikor i tidningen Tara. När jag satt och läste fastnade jag för krönikan Handle with care. Maggan menar på att vi borde bli bättre på att vara snälla mot oss själva vilket innebär att prata snällt med oss själva, att lyssna på våra egna behov och inte springa in i ”ser – bör – gör”-fällan.

Som HSP eller starkskör som Maggan och Doris kallar det tror jag att det är extra viktigt att hantera sig själv varsamt. För gör jag inte det så tar det så mycket längre tid att vara tillbaka på banan. Ett av mina knep är att planera in lediga dagar i kalenderna. Jag absolut älskar att ha fullt upp, att träffa familj, vänner och kärleken. Men blir det för mycket kör jag slut på mig själv. Därför har jag minst en helt ledig kväll varje vecka och en kväll för tvättstugan. Det ger mig friheten att bara ta hand om mig själv. Om jag sedan när den lediga kvällen kommer känner för att hitta på något så gör jag det. Annars åker jag hem, lagar en god middag, gosar med katterna och tittar på den där filmen jag har längtat efter. Allt för att ta hand om mig själv. Allt för att hantera mig själv varsamt.

Ibland vaknar jag och känner att det är en sån där dag. Tänk vad enkelt det då vore om jag kunde stämpla mig själv med Handle with care. Då skulle min omgivning lättare förstå varför jag inte deltog aktivt i samtalet runt fikabordet, varför jag satt själv på lunchen eller varför jag inte bemötte varje anställd med ett leende på läpparna. De dagarna orkar jag helt enkelt inte vara mitt gamla vanliga glad och utåtriktade själv. Maggan skriver ”Vissa dagar behöver man märka sig själv med >>Handle with care<<. Hanteras varsamt. Skaka inte. Belasta inte. Ta i ditt eget liv med mildhänderna.” (sid 57) Hon har så rätt men det är inte alltid lätt att förmedla detta. Jag har en relativt liten inre krets med vänner och den stora anledningen till det är att jag trivs bäst med en inre kärna av familj och vänner där jag kan vara mig själv. Där jag inte förväntas vara på ett visst sätt och där jag inte blir ifrågasatt varje gång jag inte ler, skrattar eller är på topp. För mig är det ett sätt att ta hand om mig själv, att hantera mig själv varsamt. Tillsammans med denna kärna kan jag bara vara oavsett om jag är sprudlande eller om jag är lågmäld. Detta är ett av mina andra knep för att klara mig igenom de sämre dagarna.

Krönikan avslutas med följande ”Det har blivit fler >>handle with care<<-dagar för mig, Snäll-dagar. Det önskar jag dig också. Dagar då du vandrar varsamt, bryr dig lite extra och pjåskar ordentligt med dig själv. Bortskämda själar är bra!” (sid 60) Jag vill avsluta med samma sak. Jag önskar oss alla Snäll-dagar. Dagar då vi accepterar att vi inte är på topp och istället för att slå på oss själa sätter på Handle with care-stämpeln och är extra snälla mot oss själva. Dagar då vi tar vara på oss, unnar oss lite lugn och vardagslyx. Då tror jag att vi tar oss igenom dagen lättare, orkar mer och i slut ände blir gladare och mer harmoniska. På detta sätt kan Snäll-dagarna bli fler och de låga perioderna färre.

Tid för återhämtning

I slutet av maj skrev jag blogginlägget Att inte vara som alla andra som handlar om HSP (ett begrepp myntat av Elaine Aron). Jag fick en ordentlig dos av detta i helgen. Dagen innan julafton, den 23 december kom en av mina äldsta och bästa vänner till Stockholm för att fira jul. Samma dag firade jag min pappas födelsedag och sen var det uppesittarkväll hemma hos mamma och JK. Det var en trevlig dag men speciell på många sätt då jag umgicks med människor jag inte riktigt trivs med och då jag träffade en hel del nya människor. Senare på kvällen gick jag och min vän ut, det var en toppenkväll och det slutade med att vi stängde stället klockan fem på morgonen.

Jag sov sent på julafton och begav med senare hem till min bror för julfirande. Även det en trevlig kväll och det slutade med att jag gick ut på kvällen. Det blev inte så sent men ändå en lång dag. På juldagen umgicks jag med familjen på dagen och på kvällen var det än en gång utgång med bästa vännen. Det blev en helkväll med allt vad det innebär och jag kom hem ramlandes framåt småtimmarna. På annandagen tvättade jag och hade planerat att bara vara hemma. Men jag blev utlockade och det slutade med väldigt lite sömn även den natten. På torsdagen och fredagen jobbade jag sen hade jag ett inplanerat pubbesök på fredagskvällen med vänner från en förening jag är med i.

Men något gick snett på fredagen. Jag var trött och grinig redan när jag kom hem och inte blev det bättre efter en grogg eller två. Pubkvällen blev inte alls som jag tänkt och jag valde att gå och istället träffa min bästa vän. Vi pratade en stund och det kändes bättre, sen blev det några groggar till och att möta upp andra vänner på en annan pub på Söder. Humöret var på topp men samtidigt låg något där under ytan, det var som om jag inte kunde slappna av och bara vara. Det märktes tydligt när jag gick en kommentar från en vän som bara slog så fel. Jag vet egentligen inte vad som hände men jag blev ledsen och sen var det bara att åka hem.

Så här i efterhand inser jag att det hade varit många intryck, mycket prat, mängder av nya människor i kombination med flera festkväller och för lite sömn. Det blev helt enkelt för mycket för mig och min högsensitiva personlighet. Jag försökte processa alla intryck, samtal och människor men orkade inte längre. Inte ens mer sömn hade hjälpt i detta läge. Även om jag inte ångrar den gångna vecka för den har varit otroligt rolig så har jag lärt mig att vara lite mer varsam och snäll mot mig själv. Det medförde att jag tog det lugnt resten av helgen och valde att spendera nyårsafton med mina brorsbarn och deras mamma.

Att lyssna på kroppen, att känna igen signalerna och lyssna på dem är viktigt för oss alla men jag tror att det är än viktigare för oss som är hög sensitiva. Vi behöver processa alla intryck, vi behöver återfå balansen när vi utsatt oss själva för en massa intryck och nya människor. Det är inget fel i det och det är egentligen inget konstigt. Den stora skillnande är att vi kanske behöver lite mer tid än andra. Jag jobbar fortfarande på att återfå balansen men försöker att vara snällare mot mig denna vecka och jag är glad att jag har semester i några dagar.

Jag tror att Skalman har kommit på något, det är viktigt att ta det lugnt och det är viktigt att komma ihåg att äta och sova på rätt tider.

skalman_solar

Högkänsliga och Narcissister

Jag har skrivit en del om högkänsliga eller särskilt sensitiva personer då jag identifierar mig med denna personlighetstyp. Ibland är det tufft att vara särskilt sensitiv men jag har börjat se fördelarna med det. Det kan vara en otrolig styrka att kunna läsa av sinnesstämningen i ett rum eller att kunna känna sig till något. Att lyssna på sitt inre är något jag tror att fler skulle må bra av. Allt för ofta låter vi yttre omständigheter styra mot att vi i själen inte mår bra. Jag tror att det är viktigt att vi alla då och då lyssnar till vårt inre och följer den röst som finns där, men självklart inte om det är destruktivt för någon eller för oss själva.

Däremot har jag på det värsta tänkbara sätt fått erfara en typ av persons om är rent ut sagt livsfarlig för en särskilt sensitiv person och det är narcissisten. Narcissism kan beskrivas som ”en individs självupptagenhet, självförhärligande och överdrivna tro på den egna förmågan” (Källa) När en särskilt sensitiv möter en narcissist kan det sällan sluta väl. Detta då narcissisten ständigt kräver och den särskilt sensitiva gör allt för att behaga.

Jag hittade en intressant artikel om detta av Deborah Ward i Psychology Today,  The Highly Sensitive Person and the Narcissist. Kontentant av hela artikeln är att vi särskilt sensitiva ofta är måltavlor för narcissister men att vi kan skydda oss genom att ständigt finna tid för oss själva och lyssna till vårt inre. Dessutom är det bra att ständigt komma ihåg att det är inte vårt jobb att rädda varken världen eller andra personer utan att se efter oss själva. Så om du befinner dig i ett destruktivt förhållande är det enda du kan göra lämna det.

Om du däremot har fastnat i ett destruktivt förhållande eller om du känner igen detta från din barndom, finns det mycket bra information och tänkvärd läsning på internet. Se länkar nedan.

Läs mer på Wikipedia – Narcissism och Narcissistisk personlighetsstörning.
Två intressanta forum – TuvaForum och Vuxna Barn till Narcissistiska Föräldrar

Bok: Älska dig själv av Ilse Sand

Efter mitt blogginlägg Att inte vara som alla andra har jag läst vidare om HSP, två av de böcker jag varmt rekommenderar är Drunkna inte i dina känslor : en överlevnadsbok för sensitivt begåvade av Maggan Hägglund och Doris Dahlin (Bok: Drunkna inte i dina känslor) och Älska dig själv : en guide för särskilt sensitiva och andra känsliga själar av Ilse Sand. Den senare har jag precis avslutat och uppskattar något bättre än den förra.

Älska dig själv : en guide för särskilt sensitiva och andra känsliga själar  är lättläst men tänkvärd, det finns ett test i slutet av boken och flera hjälpmedel så som en lista över aktiviteter att göra när man är överstimulerad eller när man har energi. Jag finner boken inspirerande och känner mig stärkt av den även om den stundvis var jobbig att läsa.

I mitt första blogginlägg om detta skrev jag att mitt stora problem är att vardagen då och då blir för mycket. Att det känns som om jag äts upp av ångest och bara inte orkar vara runt människor. Speciellt inte människor som inte känner mig. Det var något jag fick en förklaring till i boken. Ilse skriver att särskilt sensitiva inte orkar med ytliga samtal och kontakter, att vi lätt tröttnar på dessa och behöver en anna typ av stimulans i våra kontakter. Det stämmer verklige in på mig och det kändes skönt att läsa. Självklart är jag alltid jag och kan inte vara någon annan men ibland är det skönt för mig att få bekräftelse på att jag inte är ensam. Jag känner verkligen ingen mig i boken när hon skriver om en önskan att vilja mer, orka mer och ha mer energi. Att vara runt de jag älskar och känner är sällan jobbigt, det ger energi. Men att möta nya människor, att behöva vara social är inte min grej och kommer aldrig att bli. Å det behöver inte bli det heller.

HSP är inte en diagnos och det är jag glad för. Det är en personlighetstyp och därmed egentligen bara ett sätt att förklara verkligheten på. Men det har ändå hjälpt mig att inte känna mig så ensam.

Så här skriver AdLibris om boken: I vår tid är det prestigefyllt att vara robust, att ha massor av energi, en stor umgängeskrets, att delta imånga aktiviteter, att ha en överfull kalender och att kunna festa hela natten.

Om du ibland känner dig fel, i förhållande till detta ideal, finns hjälp att hämta i denna bok. Den är nämligen skriven till särskilt sensitiva och andra känslosamma själar, vilka inom vissa områden är mer ömtåliga än de flesta – och på andra områden har resurser som de själva ofta inte är medvetna om.

Boken beskriver vad det vill säga att vara särskilt sensitiv, hur det kan upplevas och hur du kan använda det på ett positivt sätt i ditt liv.

Den ger bland annat anvisningar för hur du kan bli bättre på att sätta gränser, och hur du kan få största möjliga glädje av dina medfödda anlag till djup, intensitet och närvaro.

Längst bak i boken kan du testa din egen sensitivitet i ett nykonstruerat danskt test. Du kan dessutom hitta en lista med förslag på aktiviteter, vilka ger dig glädje och välbehag, om du är av en känslig natur.

Bokens författare är psykoterapeut, teolog och tidigare församlingspräst. Hon är själv särskilt sensitiv och har egen erfarenhet av hur man kan komma i kläm bland människor med ett mycket högre tempo än mansom sensitiv klarar av. Och vilken stor glädje man kan få av sina sensitiva talanger om man ger dem den plats de behöver.

Boken vänder sig också till psykoterapeuter, psykologer och andra behandlare – och anhöriga till särskilt känsliga människor. (Källa)

Tidigare äldre inlägg

%d bloggare gillar detta: