Serie: Barnmorskan i East End

Barnmorskan i East End är baserad på Jennifer Worth bok med samma namn. Det är berättelsen om hennes egen tid som barnmorska i 1950-talets London. Serien är fantastisk på så många sätt, den visar hur det var att leva på 1950-talet i en fattigare del av London, den visar hur det var att jobba som barnmorska, den visar hur vården utvecklades och den visar hur situationen för kvinnor förändrades. Med andra ord är serien även intressant ur ett historiskt perspektiv.

I serien får vi till en början följa den unga barnmorskan Jenny Lee som precis fått anställning hos nunnorna på Nonnatus House. Tillsammans med nunnorna och två andra barnmorskor, Trixie och Cynthia tar Jenny sig ann invånarna i Poplar och deras hälsa. Tillsammans fungerar de som mödravård, barnavård och allmän vård. Till sin hjälp har de läkaren Patrick Turner och i det svåra fallen sjukhuset.

Varje avsnitt är dramatiskt på sitt eget vis då förhållandena i Poplar är hårda, många gånger handlar det om liv och död. Serien är välgjord, intressant, spännande, rolig och romantisk som så många andra Brittiska serier. Den har helt enkelt allt utan att bli överdriven åt något håll.

Här hemma har vi sett säsong 1-5 på Netflix och ser fram emot säsong 6.

Annonser

Serie: Penny Dreadful

De senaste veckorna har vi tittat på serien Penny Dreadful. En fantastvärld full av historiens ondskefulla väsen så som Victor Frankenstein, Dracula, Satan och Dr Jekyll.  Vi får även möta häxor, Dorian Gray, vampyrer, elaka män  och arga, prostituerade kvinnor. Jag var lite skeptisk till serien då jag inte tycker om skräck men däremot fascineras jag av det övernaturliga och fantasy. Serien är mycket bra även om jag tycker att säsong tre blev något långrandig och udda. Den största nackdelen med serien är allt blod, i vissa scener är det onaturligt och onödigt mycket blöd för min smak.

Serien är spännande men även romantisk och stundvis brutal och sorgsen. Det är roligt att serieskaparen har plocka fram flera av våra kända litterära karaktärer och vävt ihop deras öden. Jag kan varmt rekommendera serien även om åtminstone jag tittade bort ibland.

Bio: Dolda tillgångar

dolda_tillgangar_blu_ray

I fredags var N och jag och såg Dolda Tillgångar (Hidden Figures) på bio.  Filmen handlar om tre afroamerikanska kvinnor som jobbade som matematiker på NASA. Den utspelar sig i början av 1960-talet under USAs kapplöpning med Ryssland om att vara först i rymden. Filmen är baserad på boken Hidden Figures av Margot Lee Shetterly.

Vi får lära känna Katherine (spelad av Taraji p- Henson), Dorothy (spelad av Octavia Spencer) och Mary (spelad av Janelle Monáe). De är alla matematiker och väldigt duktiga på sitt jobb, men eftersom de är kvinnor och afroamerikaner så blir de ständigt förbisedda på jobbet. Dorothy borde bli befordrad till förman med en högre lön men det heter att NASA inte behöver en förman för hennes arbetsgrupp. Mary har kvalifikationerna för att vara ingenjör men får inte ansöka. Det NASA inte är beredda på är att de behöver dessa tre kvinnor för att komma vidare i utvecklingen och för att få ut den förste amerikanen i rymden.

Filmen är intressant, gripande och stundvis rolig. Det är en berättelse om tre kvinnors kamp för att tillåtas utvecklas på jobbet men också en berättelse om NASA. Filmen är helt klart sevärd.

Så här skriver sf.se: Katherine Johnson, Dorothy Vaughn och Mary Jackson var tre briljanta kvinnor som jobbade för NASA och var hjärnorna bakom en av historiens största projekt, John Glenns uppskjutning i rymden. Det var en fantastisk bedrift som återgav USA sitt självförtroende och inspirerade resten av världen. Trion krossade alla kön och rasbarriärer och blev en inspirationskälla för kommande generationer att drömma stort.

Bio: Fifty Shades Darker

fiftyshadesdarker

För två år sen hade Fifty Shades of Grey premiär lagom till Alla Hjärtans dag. N och jag var och såg den på vår Alla Hjärtans Dag-date. Läs min recension Bio: Fifty Shades of Grey. I år hade uppföljaren Fifty Shades Darker premiär lagom till Alla Hjärtans Dag och återigen var vi och såg den på vår Alla Hjärtans Dag-date.

Jag såg fram emot filmen men det ändra sig ganska snabbt, när filmen började kom jag ihåg hur tråkig jag tyckte första filmen. Tyvärr var inte tvåan bättre utan snarare tvärtom, den är ganska så långtråkig. I slutet av första filmen lämnar Ana Christian efter att hon har bett honom visa vem han verkligen är. De båda sörjer uppbrotten och Christian försöker på alla sätt att få kontakt med Ana men hon vägrar.

Till slut får Christian kontakt med Ana och hon är villig att försöka igen mot att de denna gång har ett förhållande utan regler. Christian går med på det och det ser ut som om de två kommer att bli lyckliga, eller?

Jag tycker att filmen är varken trovärdig eller logisk men jag vet att vi kommer att gå och se trean när den kommer på bio. För trots allt vill jag ser hur denna underliga historia ska sluta. Ärligt, om sadisten är en del av Christian varför är det han som ska ändra på sig? Varför inser de bara inte att de inte är kompatibla eller att Ana får lära sig att leva med Christians sadism på ett eller annat sätt. Jag förstår det helt enkelt inte?! Det många sätt att ha en relation på. Personligen tycker jag att Ana ställer orimliga krav, hon vill ha kakan kvar och samtidigt äta den. Å ena sidan ska Christian ändra på sig, å andra sidan är hon nyfiken på hans ”rum”. Som sagt, ologiskt och inte vidare trovärdigt.

Men som sagt, jag kommer antagligen inte kunna hålla mig borta utan vi kommer sitta där i biomörkret och reta oss på hur historien slutar…

Så här skriver sf.se: När en sårad Christian Grey försöker att få Ana åter, ställer hon som motkrav att deras arrangemang ska se annorlunda ut den här gången. Just som de två sakteligen börjat hitta tillbaks till varandra dyker ett par tveksamma figurer från Christians förflutna upp, fullt inställda på att sabotera deras planer på en gemensam framtid.

Film: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

miss-peregrines-hem-for-besynnerliga-barn

Jag kan fastna för en film och sen vilja se den utan att egentligen veta vad den handlar om, det är bara något med den som tilltalar mig. Så var det med Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Min man och jag såg den för några dagar sen och det är jag glad för. Vi får träffa Jake (spelad av Asa Butterfield) som får ett samtal från sin farfar, ett oroande samtal som gör att Jake åker hem till honom trots att farfadern ber honom att hålla sig borta. När Jake kommer fram till sin farfars hus ser han en massa underliga varelser, dessutom är hans farfar död.

Ingen tror på Jake som får gå i terapi, men Jake fortsätter att ha mardrömmar om de berättelser hans farfar berättade för honom som liten poke. Tillslut lyckas han övertala sina föräldrar att få åka och besöka det barnhem hans farfar bodde på under ett par år. Där träffar Jake föreståndarinnan Miss Perengrine (spelad av Eva Green), en kvinna hans farfar berättat honom. Jake träffar även de andra barnen han hört berättelser om, det underliga är dock att de är fortfarande lika gamla som på farfaderns bilder från 40-talet. Vad är det egentligen som pågår?

Jake bli indragen i en helt annan värld, sin farfars värld. Samtidigt får Jake veta en hel del om sig själv…

Filmen är fascinerande, händelserik, intressant, söt och rolig. Det är ett fantastiskt familjeäventyr och jag vill gärna veta vad som hände sen.

Bio: La La Land

la-la-land

I söndags såg N och jag La La Land. En musikal om Sebastian (spelad av Ryan Gosling) en jazzpianist som drömmer om att öppna en egen krog och Mia (spelad av Emma Stone) som drömmer om att bli skådespelerska. De springer på varandra i Los Angeles vid ett flertal tillfällen och blir förälskade. Men klarar de av att förverkliga sina drömmar tillsammans?

Det är en söt film med mindre sång och musik än vad jag trodde. Samtidigt är den något seg och långdragen, men på det hela taget en helt okej film.

Så här skriver sf.se om filmen: Jazzpianisten Sebastian och den aspirerande skådespelerskan Mia blir förälskade men ju mer framgångsrika de blir, desto svårare blir det att hålla kärleken vid liv.

Film: Mandela – vägen till frihet

mandela-vagen-till-frihet

Igår såg N och jag filmen Mandela – vägen till frihet om Nelson Mandela (spelad av Idris Elba). Filmen visar Nelson Mandela som barn och ung, i sitt första äktenskap med Evelyn Ntoko Mase och hur han börjar engagera sig i ANC (African National Congress). Mandela får fyra barn tillsammans med Evelyn men är i stort sett aldrig hemma då han ägnar all sin tid åt den politiska kampen. En kamp som hans fru inte stödjer.

Senare träffar Mandela sin andra Winnie Madikizela (spelad av Naomie Harris) med vilken han får två döttrar. Winnie stödjer Mandelas kamp för frihet för afrikaner och fortsätter att göra så under Mandelas tid i fängelset. Hon blir själv arresterad ett antal gånger och hennes kamp blir mer och mer aggressiv och våldsam. Något Mandela inte stödjer senare i livet. Efter många och långa samtal mellan regimen och Mandela beslutar till slut President de Klerk att frige Mandela villkorslöst. Den 27 april 1994 skedde det första demokratiska valet i Sydafrika där alla medborgare fick rösta. ANC fick en majoritet av rösterna och Nelson Mandela blev Sydafrikas första svarta president.

Det är en gripande film om kärleken till ett folk och ett land, samtidigt är det en berättelse om rasskillnader, hat och våld. I början är filmen intressant men den blir mer och mer sorglig och jag sitter ofta i tårar och förundras över människans grymhet. Men också över människans oförstånd, våld föder mer våld och tillslut blir det nästintill omöjligt att bryta spritalen. Jag håller med Mandela om att fred föder fred och jag tror att det enda sättet vi kan ena världen på är med fredliga medel. Åtminstone vill jag tro och hoppas det, en dag kanske det till och med blir sant!

 

Tidigare äldre inlägg

%d bloggare gillar detta: