Serie: Barnmorskan i East End

Barnmorskan i East End är baserad på Jennifer Worth bok med samma namn. Det är berättelsen om hennes egen tid som barnmorska i 1950-talets London. Serien är fantastisk på så många sätt, den visar hur det var att leva på 1950-talet i en fattigare del av London, den visar hur det var att jobba som barnmorska, den visar hur vården utvecklades och den visar hur situationen för kvinnor förändrades. Med andra ord är serien även intressant ur ett historiskt perspektiv.

I serien får vi till en början följa den unga barnmorskan Jenny Lee som precis fått anställning hos nunnorna på Nonnatus House. Tillsammans med nunnorna och två andra barnmorskor, Trixie och Cynthia tar Jenny sig ann invånarna i Poplar och deras hälsa. Tillsammans fungerar de som mödravård, barnavård och allmän vård. Till sin hjälp har de läkaren Patrick Turner och i det svåra fallen sjukhuset.

Varje avsnitt är dramatiskt på sitt eget vis då förhållandena i Poplar är hårda, många gånger handlar det om liv och död. Serien är välgjord, intressant, spännande, rolig och romantisk som så många andra Brittiska serier. Den har helt enkelt allt utan att bli överdriven åt något håll.

Här hemma har vi sett säsong 1-5 på Netflix och ser fram emot säsong 6.

Annonser

Serie: Penny Dreadful

De senaste veckorna har vi tittat på serien Penny Dreadful. En fantastvärld full av historiens ondskefulla väsen så som Victor Frankenstein, Dracula, Satan och Dr Jekyll.  Vi får även möta häxor, Dorian Gray, vampyrer, elaka män  och arga, prostituerade kvinnor. Jag var lite skeptisk till serien då jag inte tycker om skräck men däremot fascineras jag av det övernaturliga och fantasy. Serien är mycket bra även om jag tycker att säsong tre blev något långrandig och udda. Den största nackdelen med serien är allt blod, i vissa scener är det onaturligt och onödigt mycket blöd för min smak.

Serien är spännande men även romantisk och stundvis brutal och sorgsen. Det är roligt att serieskaparen har plocka fram flera av våra kända litterära karaktärer och vävt ihop deras öden. Jag kan varmt rekommendera serien även om åtminstone jag tittade bort ibland.

Lena Philipsson – ”Jag är ingen älskling”

I söndags var vi och såg Lena Philipssons show ”Jag är ingen älskling” på Konsert & Kongress i Linköping. Jag har alltid gillat Lena på scen så jag såg fram emot showen. Vilken show! Den är naknare än hennes tidigare shower, enklare på något sätt men också ärligare. Samtidigt är showen rolig, dråplig och underhållande.

Showen är uppbyggd kring Lenas senaste album ”Jag är inge älskling” och det är mycket nytt material men vi fick också höra ett par gamla godingar. Personligen gillar jag verkligen ”Det gör ont”, ”Mitt namn är Lena” och ”Unga pojkar & Äldre män” men hennes nya skivar var verkligen tänkvärd.

Just nu turnerar Lena runt i Sverige och har du chansen så gå och se showen!

Provning: Klassisk champagne

Lördagen den 30 december ska N och jag på champagneprovning av Klassisk champagneSpritmuseum. För ett antal år sedan var jag på en glöggprovning på Spritmuseum och tyckte det var intressant. Jag gillade deras ganska enkla upplägg och har sedan dess velat gå på en champagneprovning. Så jag ser verkligen fram emot detta.

De har flera olika champagneprovningar: klassisk champagne, trendig champagne, champagne för nybörjare och så vidare. Men detta lockade oss båda mest. Jag blev glatt överraskad när jag läste att några av de stora champagnehusen har drivits av kvinnor, det gör det än mer intressant för mig som tycker om att lyssna på kvinnoöden.

Så här beskrivs provningen på Spritmuseums hemsida: Tänk på en gul änka. Just det. Nicole Clicquot ärvde vid 27 års ålder sin makes vinhus. Hon fokuserade på champagne, grundade år 1805 Veuve Clicquot Ponsardin och räknas ibland som ”den första moderna affärskvinnan”.

Men det finns två sprudlande änkor till, värda att stifta närmare bekantskap med. Louise Pommerys make avled 1858 och hon lyckades med utgångspunkt i det champagnehus hon startade sätta en högre standard för hela den franska champagneindustrin. Nyckelord: Lyx & Flärd.

Lily Bollinger tog vid makens död 1941 över makens champagnehus, stramade upp verksamheten och valde en mer konservativ inriktning (hon vägrade ända till sin död att tillverka rosa champagne). Smakexperten Nadja Karlsson, inte änka, men väl sprudlande, kan de flesta skrönor som florerar kring de starka kvinnorna Clicquot, Pommery och Bollinger. Vi provar de tre champagnemärkena dessemellan.

Nadja Karlsson har i över tjugo års tid föreläst och undervisat professionellt om Mat & Dryck. Nadjas introduktioner till de provningar hon håller i på Spritmuseum har liknats vid en blandning av nobelföreläsning och ståupp. (Läs mer)

Butlers Bistro & Winebar

Det finns både bra och dåliga restauranger, en restaurang kanske passar mig men inte dig och en del restauranger passar vissa dagar men inte andra. Sen finns det restauranger som inte riktigt går att placera någonstans, de är inte katastrofala men det är egentligen inte heller varken bra eller trevliga. Butlers Bistro & Winebar är en sådan restaurang. Jag har varit där tre gånger det senaste året. Den första gången var med min man innan vi skulle gå på bio, den andra tillsammans med min man, mamma och styvpappa innan vi skulle gå på bio och den tredje tillsammans med på kollega på AW.

Alla tre gånger har jag ätit samma sak, deras vegetariska planka med halloumi. Maten är god men inte suverän. Det är snarare atmosfären och personalen som stör mig. Personalen är kanske inte direkt otrevlig men heller inte trevlig, vi har varit på väg att äta på Butlers ytterligare en gång men efter att servitrisen bad oss vänta då hon hade gäster glömde hon helt enkelt bort oss så vi valde att gå.

Nu senaste hamnade jag i en otrevlig diskussion med servitören (och troligen ägaren) om ett glas champagne, ett glas 2008 Pol Roger Brut Vintage. För övrigt en av mina favoriter bland champagne. Jag beställde ett glas och när servitören kom tillbaka hade han med sig en oöppnad flaska. Denna nästan exploderade när han öppnade den och hans kommentar var något i stil med ”oj, vilket undertryck”. Sedan sa han att jag skulle få smaka av den vilket jag gjorde. Jag började med att dofta på den och slogs av att den inte dofta något, sedan smakade jag och det smakade vidrigt. Det går inte att beskriva det på något annat sätt! Servitören blev förvånad och sa att då skulle han smaka av den, vilket han gjorde på stående fot. Han svarade mig sedan att den skulle smaka så och visste kunde han öppna en ny flaska men det skulle inte göra någon skillnad för den här sorten smakade så här. Eftersom jag inte ville diskutera avbeställde jag då min champagne till förmån för vatten till maten. Men servitören gav sig inte utan fortsatte att diskutera med mig medans han torkade upp den champagne som hade spillts ut på golvet och bordet. Det hela var mycket otrevligt och trots att jag flera gånger bad honom att sluta diskutera med mig gjorde han inte det.

Till saken hör att vi har även fått olika besked angående deras After Work erbjudande. På menyn har de inget vegetariskt AW-erbjudande men när min man och jag var där sa de att de självklart fixar något. Då fick jag den vegetariska plankan till samma pris som erbjudande, dvs 135 kr istället för 195 kr. Det var den stora anledningen till att jag föreslog min kollega att vi skulle gå dit. Men denna gång hade de inget vegetariskt AW alternativ, anledningen var att halloumi är mycket dyrare än den andra erbjudanden (rödspätta, fläskfilé eller Wallenbergare på vilt). Ja, på menyn kostar den vegetariska plankan 195 kr och inte 185 som de andra normalt gör men jag visste inte att halloumi inbringade ett dyrare kilopris än rödspätta… Men visste kunde jag få en planka med grönsaker och duchessepotatis. Jag avböjde detta och beställde den vegetariska plankan till ordinariepris.  Samtidigt som jag sa att jag tyckte det var dåligt att de inte hade ett vegetariskt alternativ bland sina AW-erbjudande, servitören höll inte med mig. När jag då ansåg att det var diskriminerande svarade han att bara för att han bara åt Kobebiff kunde de inte ha det som AW-erbjudande och att allas smak inte kunde tillgodoses. Både min kollega och jag försökte förklara för honom att det inte var samma sak men han vill inte lyssna på det örat.

Så nej, Butlers i Norrköping faller inte mig i smaken och det var sista gången jag gick dit för att äta middag.

Bio: American Assassin

För en dryg månad sedan var min man och jag på bio och såg American assassin. Det var kanske inte det självklara valet av film för min del men jag var nyfiken. Tyvärr var filmen inte så bra. På något sätt blev det en våldsam propagandafilmen utan egentligen syfte. Nej, det var inte i min smak!

Så här skriver sf.se: Efter att Mitch Rapp förlorat sin flickvän i en terroristattack ger han sig ut på jakt efter hämnd. Under sin jakt rekryteras han till CIAs black operations av biträdande direktören Irene Kennedy. Han sätts i träning hos den hårdhudade veteranen Stan Hurley och tillsammans kommer de att utreda en våg av uppenbarligen slumpmässiga attacker på militära och civila mål. När de upptäcker ett mönster i attackerna inleds ett världsomspännande uppdrag för att stoppa en mystisk agent från att starta ett världskrig i Mellanöstern.

Mixed media och etiketter/tags

Jag har tidigare i bloggen berättat att jag har börjat pyssla igen, min stora passion är papper och alla typer av pyssel med papper. Det jag tycker är allra roligast är att göra etiketter (läs mer: Att göra etiketter – några exempel). På sistone har jag dock även intresserad mig för mixed media, det vill säga att använda olika typer av material i mitt pysslande.

Mitt första experiment är en etikett med pappersblommor där jag har lekt med färg, glitter och lite olika typer av material.

Foto: Sofie

Sedan gjorde jag denna juletikett, skillnaden mot ovan är att jag inte jobbat med färg utan mer med papper, blommor och glittereffekter.

Foto: Sofie

Tidigare äldre inlägg

%d bloggare gillar detta: