OpenART anordnas vartannat år (med undantag för 2008 och 2011) i Örebro och jag har varit där alla år utom 2008 (läs: OpenART 2013 och OpenART 2017).
I år bestämde vi oss för att göra en utflykt till Örebro på midsommarafton. Det var trots helgdagen en hel del folk på stan och en och annan restaurang hade till och med öppet.
En del av OpenART är inomhus och de lokalerna hade midsommarstängt. Vi bestämde oss för att fokusera på området runt Stortorget och slottet. Det blev en lagom promenad och vi såg ungefär hälften av årets konstverk.
I år kändes budskapet på OpenART generellt politiskt. Konst som påtalade orättvisor, attackerade rasism och kriminalitet men även ojämlikheter. Ett av mina favorit verk var Statistism av Styrelsen. Deras bidrag är en triptyk ”som bearbetar samtidens orättvisa och ojämställda konstvärld”. Den del jag uppskattade var fem statyer som exemplifierade just orättvisorna och ojämställdheten i form av statistik.
Ett annat av de intressanta verken var Estrogen bomb av Guerilla Girls, se bild nedan.
Estrogen bomb av Guerrilla Girls Foto: Sofie
Jag uppskattar också de bidrag som inkorporeras i Örebros stadsbild, ibland är det till och med svårt att upptäcka dessa verk.
Octopus attacks! av Filthy Luker & Pedro Estrellas Foto: Sofie
Min personliga favorit i är är Out/Judy & Dorothy av Elsa Tomkowiak. I sin enkelhet reflekterar detta verk naturens egen skönhet i form av regnbågen men också mänskligheten och samhällets mångfald. Färgerna är underbart vackra och ger ett alldeles speciellt ljus när vi promenerade över bron.
Igår skördade jag våra första rädisor. Blasten på rädisorna har vuxit sig hög under de senaste dagarna men jag har ändå varit fundersam på när jag vet att rädisorna är klara att skörda. Det visade sig att blasten har inget med saken att göra. I blogginlägget Att skörda rädisor beskriver Sara Bäckmo hur du vet att rädisorna är skördeklara. Du tittar helt enkelt på knölen, om rädisan sticker upp lite ur jorden är den troligen klar att skörda.
Foto: Sofie
När jag gick ut och tittade i pallkragen hade jag flera rädisor som vara klara för skörd.
Foto: Sofie
Så till lunch blev det rädistzatziki, Recept: Rädistzatziki. Det är sådan tillfredsställelse att odla och laga mat på egna grönsaker.
Ikväll blir det tapas hemma så jag tänkte testa att göra egen aioli. Jag menar hur svårt kan det vara?
Okej, med fel recept är det supersvårt! Igår kväll testade jag ett grundrecept från köket. När jag läste receptet lät det tillräckligt enkelt. Grundprincipen var: pressa vitlöken, tillsätt äggulor och häll sedan droppvis ner olivoljan under omrörning. Jag gjorde allt enligt receptet och fick en väldigt tjock majonnäsliknande sås. Problemet var bara att den stank olivolja och inte vitlök!
Jag hittade ett annat recept där man skulle mortla vitlök och sedan tillsätta lite olivolja i taget och röra om/arbeta in olivoljan i vitlöken. Det var typ omöjligt!
Men eftersom jag är envis testade jag ett tredje recept idag. Denna gång sökt jag efter ett recept på spansk aioli på YouTube och hittade detta.
Det verkade väldigt enkelt och fördelen med detta recept är att du använder solrosolja istället för olivolja. Å jag lovar, det var just så enkelt som det ser ut på videon. Så nu har vi en smarrig aioli till kvällens tapas!
Jag har länge velat ha ett fågelbad men inte hittat något jag tycker om. Förra sommaren när det var som varmast ställde jag ut en grund glasskål med stenar i åt fåglarna. Men i år bestämde jag mig för att testa att gjuta ett eget fågelbad av rabarberblad. Jag har aldrig gjutit i betong förut så jag tog reda på hur man skulle göra. Jag hittade en beskrivning på Aftonbladet från 2017 och det verkade enkelt. Nästa lite för enkelt.
För några veckor sedan var det dags att skörda rabarbern så jag passade på att gjuta ett par fågelbad. Jag valde ut fem stora blad, två väldigt stora och tre något mindre. Vi hade kvar finbetong från när N byggde grunden till växthuset så det behövde vi inte köpa. Hobbybetong är betydligt dyrare att köpa än betong från bygghandeln. N hjälpte mig dessutom att blanda betongen eftersom han har mer erfarenhet av det än jag.
Jag följde nedanstående beskrivning från Aftonbladet. Att välja stora rabarberblad var inga problem, heller inte att blanda betongen (här fick jag iofs hjälp) eller att lägga ut betongen. Det som dock inte står i beskrivningen är att det är bra att släta ut betongen ordentligt, det gör du med hjälp av vatten och en skrapa. Anledningen till detta är att du då tar bort eventuella lufthål och sprickor i betongen. Fågelbadet blir med andra ord tätare och mer hållbart.
När det är dags för betongen att brinna är det också bra att vattna den vid flera tillfällen, det är inte bra för betongen att brinna för fort. N hjälpte mig att vattna fågelbaden under ett par dagar, dels med tanke på att det var förhållandevis varmt och soligt och dels för att betongen höll på att brinna för fort.
När vi var nöjda med resultatet och fågelbaden såg torra ut var det dags att vände på dem och dra bort rabarberbladen. Det var dock inte det enklaste, bladen satt fast ordentligt, framförallt i och kring ådringen. Jag drog bort så mycket jag kunde sedan fick fågelbaden stå och torka i solen. Någon vecka senare kunde jag dra bort mer av bladen men det satt fortfarande kvar stora bitar. Så jag lämnade fågelbaden ett par dagar till. Igår spolade jag av dem vilket medförde att en hel del att bladresterna lossnade, resten kunde jag skrubba bort. Så var beredd på att det kan ta tid att få loss bladen från betongen.
Igår passade jag även på att söka på nätet efter andra beskrivningar på hur man gjuter fågelblad av betong och hittade följande artikel i Vi i Villa – Gjut ett fågelbad i betong. Här beskriv hur svårt att det kan vara att dra bort rabarberbladet.
Två av tre fågelbad är klara, de två sista har fortfarande rester av bladet kvar. Men jag är mycket nöjd med resultatet. Fågelbaden är otroligt vackra och jag älskar ådringen i botten på alla fem baden.
Gör så här: 1) Välj ett stort vackert rabarberblad och skär av bladet. 2) Forma en kulle av jord eller sand och lägg bladet med undersidan uppåt på kullen.
Foto: Sofie
3) Blanda betongen enligt beskrivningen. 4) Lägg betongen på bladet. Jämna till så att betongen täcker hela bladet och var noggrann med att kanterna blir någorlunda jämna. I mitten kan man forma till en plan yta för att bladet ska kunna stå stadigt.
Tillägg: Släta ut betongen med hjälp av vatten och en skrapa. Detta tar bort eventuella lufthål och sprickor vilket gör betongen mer hållbar.
Foto: Sofie
5) Låt det nu brinna/torka i minst ett dygn (det ska inte stå i solsken).
Foto: Sofie
6) För att få bästa resultat, vattna betongen en gång under torktiden genom att spraya på lite vatten.
Tillägg: Vattna betongen vid flera tillfällen under torktiden, ge hellre betongen tid på sig att brinna långsamt än att det går för fort. Även detta påverkar hållbarheten.
7) Ta försiktigt bort bladet från betongen. (Källa)
Tillägg: Om du inte får bort hela rabarberbladet på en gång låt det stå och torka ett par dagar så blir det lättare att dra bort det. Så här såg ett av mina blad ut ett par veckor efter att jag börjat dra bort bladet.
Foto: Sofie
Foto: Sofie
Så här ser ett av de färdiga fågelbaden ut. Eftersom jag gjorde fem fågelbad i lite olika storlekar testade jag även att kupa sandhögen olika mycket. Detta ger olika djup i fågelbaden. Nu när de är klara märks det att för att få en ordentligt skål behöver man kupa sandhögen relativt mycket, annars finns det ingen plats för vatten. De tre mindre bladen är nästan för platta, som detta nedan. Så jag funderar på om jag ska testa att måla dessa och använda dem som fat eller dekoration istället.
Häromkvällen när jag låg och bläddrade på Instagram eller Pinterest hittade jag en idé om att lägga maskrosbollar i en burk för framtida önskningar. Tanken är att du när du har en dålig dag tar fram en maskrosboll, önskar dig något och blåser på bollen.
En annan tänkte att detta var en fin gåva till en vän och jag tänker att den kan tas fram när du är i behov av lite uppmuntran och stöd. När livet är tungt på ett eller annat sätt.
Nu på morgonen passade jag på att gå ut och plocka ett par välvalda maskrosbollar. Det är enklast att klippa av dem med sax. Jag sparade lite av stjälken.
Foto: Sofie
Sedan placerade jag försiktigt maskrosbollarna i en vacker burk och dekorerade den med en etikett.
För någon vecka sedan var jag på på stadsvandring med Häxans trädgård. Efter vandringen har jag känt mig mer inspirerad att ta hand om de växter som växer fritt i naturen. En av de växter jag varit nyfiken på är groblad. Den främsta anledningen är att groblad hjälper till att läka svårläkta sår. Men när jag har sökt runt på information om groblad har jag fått lära mig att groblad har många god egenskaper.
Groblad, Plantago major, är ett litet oansenligt ogräs med fantastiska läkande egenskaper. Det får de flesta sår att läka mycket snabbare, drar ut stickor ur fingrar, vätska ur blåsor och var ur infekterade sår. Groblad hjälper också mot insektsbett och om man har bränt sig på nässlor. (källa)
Jag gav mig ut på jakt efter groblad på tomten men insåg att de blad jag trodde var groblad inte var det. Besviken men inte nedslagen letade jag vidare och till slut, längs med vår lilla väg och ute på gårdsplanen hittade jag mycket groblad.
Den första omgången gjorde jag ett avkok på, jag kokade helt enkelt upp grobladen med vatten och lät det koka en stund så att ämnena i grobladen frigjordes. Jag hade läst mig till att avkok på groblad är bra mot psoriasis och eftersom min man har psoriasis tänkte jag att det var värt att testa. Enligt den informationen jag hittade ska man badda på avkoket 3-4 gånger om dagen. Min man har testa och efter första omgången var han förvånad över resultatet. Dock dalade resultatet efter några dagar. Nu har han baddat på avkoket 2-3 gånger om dagen i en dryg vecka och effekten verkar ha avtagit helt.
Jag är i och för sig inte förvånad för på flera andra sidor på nätet har jag läst mig till att man inte ska hetta upp grobladen för att då försvinner aucubinets läkande egenskaperna.
Dagens skörd hade jag tänkt torka eller frysa in men när jag läste om grobladstinktur valde jag att istället test att göra det.
Grobladstinktur (recept) 1) Plocka groblad en solig dag. 2) Skölj dem noga och bred ut dem på en kökshandduk. Lägg en ny kökshandduk ovanpå och rulla ihop de båda handdukarna till en rulle med bladen emellan. Rulla fram och tillbaka och tryck ihop rullen så att handdukarna suger upp vattnet från bladen. 3) Hacka bladen fint och lägg dem i en glasburk. 4) Fyll på med 40-procentig vodka eller brännvin så att det täcker bladen. 5) Sätt på locket och låt stå i fyra veckor. 6) Sila sedan bort bladen och häll upp i en mörk glasflaska. Håller i många år.
Foto: Sofie
Sedan är det bara att använda tinkturen, droppa ett par droppar direkt i såret eller på insektsbettet. Det ska bli spännande att se hur det går och om tinkturen är så bra som det låter.
I mars berättade jag att jag anmält mig till Kurs i högkänslighet (HSP). En kurs jag sett fram emot men som också fick mig att återigen ifrågasätta om jag verkligen är högkänslig. Jag vet inte vad det är med mig och detta ständigt ifrågasättande av min egen person. Det är rent ut sagt tröttsamt men ändå fortsätter jag att göra det.
Hur som, kursen gick av stapeln lördagen den 4 maj mellan klockan 10 och 16. Vi höll till i HumaNovas vackra lokaler i Gamla stan.
Jag anlände en liten stund innan vi skulle börja och tog god tid på mig att hänga av mig och så. När jag kom in i kurssalen noterade jag att vi var många, 17 stycken närmare bestämt. Det kändes trångt i kurssalen och jag fick lite lätt hjärtklappning. Stolarna var utplacerade i en halvmåne och jag noterade att båda platserna på kanten redan var upptagna. Jag fick helt enkelt välja en annan plats.
När jag satt mig till rätta noterade jag att det fanns en inledande instruktion på tavlan. Vi skulle dels hämta vår namnbricka och dels skriva ner två saker på post-it lappar som vi skulle fästa framme vid tavlan. De två sakerna var vad vi hade för förväntningar på dagen samt vad vi ville lära oss mer om. Klockan blev 10 och vår kursledare Harriet Persson satte igång i ett rasande tempo.
Ledorden för dagen var: kunskap, strategier och meningsfullhet. Harriet varvade korta föreläsningar med egen reflektion och samtal i mindre grupper.
Vi fick bland annat lära oss att, enligt Elaine Aron har det högkänsliga personlighetsdraget fyra sidor, dessa kan kommas ihåg med hjälp av order DOES.
D står för djup bearbetning av sinnesintryck och information vilket är det unika med det högkänsliga personlighetsdraget.
O står för överstimulering. Det går åt mycket energi till att som högkänslig lägga märke till så många detaljer och nyanser och bearbeta dessa på ett djupare plan. När situationen är komplex, intensiv eller vara för länge blir vi överstimulerade vilket i sin tur ofta skapar stress.
E står för emotionell mottaglighet och empati. Högkänsliga personer har starkare känslomässiga reaktioner än andra på både positiva och negativa upplevelser. Vi har lätt för att känna empati och vet ofta inte bara hur en annan person känner sig, utan vi känner även i viss mån på samma sätt som personen.
S står för mottaglighet för subtila stimuli vilket innebär att högkänsliga personer ofta märker detaljer, nyanser och små förändringar som andra inte ser. Detta beror inte på att högkänsliga har ovanligt skarpa sinnen utan på ett känsligare nervsystem som medför att vi behandlar sinnesintryck mer noggrant än andra.
Vidare pratade vi om hur våra upplevelser under uppväxten påverkar får potential att blomma ut. Faktorer som spelar roll är miljökänslighet, anknytning och självmedkänsla. Detta är ett område jag skulle vilja veta mer om, speciellt om hur anknytning påverkar dels barnet och dels barnet som vuxen. Jag är även intresserad av hur man som vuxen kan läka såret efter en otrygg anknytning, framförallt som högkänslig då en vi oftast tar större skada av en otrygg uppväxt än andra barn.
Kursen fortsatte och det kändes som om tempot till och med ökade. Vi pratade om olikheter mellan högkänsliga personer, vi pratade om vad som var meningsfullt i vara liv och vad som skapade meningsfullhet för oss och vi pratade om överstimulering. Vi det här laget var jag trött och överstimulerad och ville allra helst gå hem. Men det var en dryg timme kvar och gruppen fick välja om vi skulle prata om relationer eller arbetsliv, det slutade med att vi hann med båda. Eller inte vi, utan gruppen. Själv tog jag en välbehövlig paus och lyssnade in mig själv istället för gruppen. Sedan avslutade vi dagen tillsammans med några korta reflektioner.
På det hela taget var det en intressant och givande dag, men tempot var på tok för högt för mig och jag hade önskat att vi hade fått mer tid till reflektioner och gruppsamtal.
Senaste kommentarer