Utflykt: Konst på hög

I torsdagskväll var N och jag på Kvarntorpshögen och tittade på Konst på hög. Kvarntorpshögen är en 100 meter hög slagghög, ett industriminne som idag fungerar som konstutställning. Slagghögen kommer sig från den oljeutvinning som skedde under mitten på 1900-talet. Markens känns fortfarande varm och luften är underlig. Den liksom sicker och svider i halsen. Samtidigt är utsikten fantastisk uppe från toppen och skulpturerna märkliga, underliga, tänkvärda och vackra. Några av mina favoriter ser ni på bilderna nedan.

Peter Johansson, 2006, ”Utan titel”
Foto: Sofie

Lars Vilks, 1998, ”Waaaall”
Foto: Sofie

Maria Miesenberger, 2015, ”Stilla-rörelse”
Foto: Sofie

Sirous Namazi, 2012, ”Periphery III”
Foto: Sofie

Cecilia Jansson, 2015, ”Yggdrasil”
Foto: Sofie

Cecilia Jansson, 2015, ”Yggdrasil”
Foto: Sofie

Annonser

Serier: Vinterns och vårens serier på Netflix

Okej, så min man och jag har också fastnat för Netflix. Under vintern och våren har vi sett ett antal bra eller riktig bra serier.

Altered Carbon
Joel Kinnaman gör rollen som Takaeshi Kovacs, en man som vaknar upp 250 år efter sin död för att lösa mordet på en industrimagnat. Problemet är bara att världen ser inte ut som den gjorde när han dog. Världen är betydligt mer digitaliserad och den som inte vill dö behöver inte, förutsatt att du kan betala för det. Serien känns fräsch och intressant, tyvärr har det bara spelats in en säsong.

Dynastin
Jag såg inte Dynastin på det glada 80-talet så nu var det liksom dags, fast jag valde nyinspelningen av serien. För dig som inte har sett Dynastin handlar det om familjen Carrington, rika upp över öronen. Grant Show spelar Blake, pappan i familjen. En pappa som har styrt och ställt över sin familj i många år. Dessutom gör han vad som helst för att skydda sin familj. Han barn, Fallon och Steven spelas av Elizabeth Gillies och James Mackay. Blake är på väg att gifta sig med en av sina anställda, samtidigt som Fallon gör allt för att bli VD för företaget. Steven vill helst fly men fastnar självklart också i familjens nät av intriger. Hur ska det gå? Ja, det kan man fråga sig. Än så länge har man spelar in två säsonger av serien.

Greenleaf
Det här har nog varit min absoluta favorit under våren. Greenleaf handlar om familjen Greenleaf, en pastorsfamilj i Memphis. Familjens överhuvud är biskop i kyrkan och hans fru och barn är alla involverade i kyrkan på ett eller annat sätt. Alla utom äldsta dottern, Grace lämnade familjen, kyrkan och Memphis för många, många år sedan. Men nu måste hon åka tillbaka, hennes syster Faith har tagit livet av sig. Grace bestämmer sig för att stanna och ta sig an sina och familjens demoner. Varför tog Faith livet av sig? På många sätt är detta en serie i still med Dynastin eller Falcon Creast samtidigt som den kyrkliga miljön sätter sin prägel på serien. Tron är hela tiden en central del i allt som görs, men den ifrågasätts också. Varför tror jag? Vad tror jag på? Musiken är fantastisk och trots allt tragiskt som sker ger serien mig hopp, hopp om livet och om världen. De två första säsongerna finns på Netflix, säsong tre håller på att spelas in.

Jag heter Anne
Även detta en nyinspelning, denna gång av LA Montgomerys böcker om Anne på Grönkulla. I första säsongen får vi lära känna den föräldralösa flickan Anne och syskonparet Cuthbert som tar sig an henne. Anne är snabbtänkt, fantasifull och full av galna upptåg. Säsong två släppts ganska nyligen och jag ser fram emot Annes äventyr och tokigheter.

Lucifer
Lucifer Morningstar (spelad av Tom Ellis) är djävulens alter ego nere på jorden. Nattklubbsägare, rik och dekadent. Lucifer gör allt som faller honom in vilket inte är så lämpligt när han blir rådgivare åt polisen i LA och samtidigt förälskad i polisen Chloe Decker. Serien handlar om Lucifers flykt från helvetet, hans skruvade relation till sin far, Gud och till sina bröder, ärkeänglarna. Samtidigt är serien humoristisk och stundvis riktigt tänkvärd. Det sista avsnittet sändes nu i maj. Men min förhoppning är att inspelningarna återupptas och vi får se mer av Lucifer och hans galna upptåg.

Salem
Serien handlar om häxorna i Salem, om deras uppgång och fall. Skämt å sido! Salem handlar just om häxorna i Salem, om hur de blev utstötta och brända på bål. Om häxjägare och deras olika teorier men också om häxornas planerade hämnd på människorna i Salem. Allt detta blandas med familjedrama, kärlekshistorier och vänskap. Serien är rätt så intressant men tyvärr lite för blodig och äcklig för min smak. De två första säsongerna finns p Netflix och förhoppningsvis kommer även säsong tre.

Film: Victoria & Abdul

Victoria & Abdul handlar om den udda och intressanta relationen mellan Drottning Victoria (spelad av Judi Dench) och Abdul (spelad av Ali Fazal). Abdul är indier och muslim, jobbar som administratör i fängelset och blir en dag om bedd eller snarare beordrad att åka till England för att överlämna ett ceremoniellt mynt till Englands drottning. Abdul ser fram emot uppgiften och besöket i England, han är trogen sin drottning.

Men besöker blir allt annat än ad Abdul kunde tänka sig, allt går snabbt och ska följa en viss ordning. Han ska stå, gå, titta ner i marken och så göra om allt igen. Men Abdul gör det otänkbara och tittar på drottningen just i det ögonblick Drottning Victoria själv tittar på honom. Drottningen fascineras av den vackre Abdul och vill behålla honom i sitt hushåll. Med tiden blir de båda vänner och Abdul får den ärofyllda uppgiften att utbilda drottningen i islam och språk. Samtidigt försöker hovet att bli av med Abdul och de gör allt som står i deras makt för att vanhedra och smutskasta muslimen Abdul.

Berättelsen är vacker och sorgen. Den åldrade Drottning Victoria och den unge Abdul, en ofattbar vänskap för många men en betydelsefull relation för de två. Motståndet från hovet säger mycket om den tid Drottning Victoria levde och regerade i men den säger också något om den tid vi lever i idag. Berättelsen känns på något sätt fortfarande aktuell.

Judi Dench gör som alltid en fantastisk roll och filmen är trevlig men ändå tänkvärd. Den är helt klart sevärd.

Bok: Så som jag minns det – Mikael Persbrandt

I förra veckan läste jag ut boken om Mikael Persbrandt, Så som jag minns det skriven av Carl-Johan Vallgren. Vilken berättelse och vilket mod!
Jag har fascinerats, häpnat, förfasat, gråtit och skrattat. Jag har haft svårt att sova med tanke på alla intryck. Samtidigt har jag beundrat Persbrandts mod men också funderat över livet i stort och smått. Boken ger sannerligen en annan sida till mediasbild av Mikael Persbrandt, en mer mänsklig men också sårbar bild.

I höst ska N och jag gå och se Den inbillade sjuke på Maximteatern och jag misstänker att jag kommer se Persbrandt i ett nytt ljus. Oavsett ser jag fram emot att få se honom på scen, något jag inte gjort tidigare.

Så här står det på baksidan av boken: ”Jag har gråtit och skrattat under arbetet med denna bok. Så fyllda av brunnar av skam och ångest var mina minnen att jag fick tillverka ett öskar av silver för att kunna se ljuset reflekteras, det ljus som faktiskt utgjort en betydande del av min historia. Att hålla sitt liv mellan tummen och pekfingret i form av ett manuskript är en mycket märklig upplevelse, sorgsen men nödvändig. Jag ångrar ingenting men många tårar har fallit.”

Så som jag minns det berättar Mikael Persbrandt för första gången om uppväxten med en ensamstående mamma, kampen för att slå igenom som skådespelare, drömrollerna på Dramaten och filmsuccéerna som följer på varandra. Om de kaotiska åren med missbruk och livet idag.

En självutlämnande och brutalt ärlig berättelse om att nå botten och ta sig upp igen.

Dior Institut au Plaza Athénée

Första kvällen i Paris hade jag på mig ett par nya ballerinaskor. De kändes bekväma och jag tänkte inte så mycket mer på det. Så efter att vi druckit afternoon tea på George V så promenerade vi tillbaka till hotellet. Jag insåg försent att skorna visst klämde fram och att jag hade fått blåsor på båda mina lilltår. Det här var på fredagen och på lördagen använde jag mina gamla vanliga ballerinaskor men skadan var redan skedd och blåsorna blev bara värre. Till slut gick den ena till och med sönder så det vara bra att köpa plåster och göra det bästa av det hela.

Foto: Sofie

Mina fötter mådde verkligen inte bra och jag haltade mig fram på Parisgator. På söndagen strosade N och jag runt lite och bestämde oss sen för att ta en taxi till Avenue Montaigne. Väl framme bestämde vi oss för att äta lunch på Hôtel Plaza Athénée. När vi kom in i lobby föreslog N att vi skulle kolla om det fanns tid åt mig på Dior Institut au Plaza Athénée.

Foto: Sofie

Vi gick ner en trappa och pratade med en väldigt trevliga kvinna i receptionen hos Dior. Jag förklarade att jag hade ont i fötterna och frågade om de hade tid för mig samma dag. Hon rekommenderade en ”foot reflexology” och hade tid klockan 14:30.

”Powerful, localized massaging motions, deep pressure movements applied with the fingers to foot reflex areas and massaging of the lower legs harmonize vital functions, release stress and nervous tensions, and infuse the entire body with an anti-fatigue effect. Enjoy a feeling of newfound vitality.”

Klockan var strax innan ett så vi hann äta lunch innan min behandling. Jag blev rekommenderade att komma en stund innan min behandling så jag lämnade N i trädgården strax efter två och gick ner till spat. Där blev jag vänligt bemött och fick börja med att ta av mig skorna och sätta på mig ett par tofflor. Sedan fick jag slå mig ner i deras vänt/vilorum. Ett underbart rum inrett i mjuka färger med bekväma soffor för avkoppling.

Foto: Sofie

Jag blev servad något att dricka och fick även en lite handduk att torka av händerna med, självklart med Dior Prestige handkräm 😉

Foto: Sofie

När det var dags för min behandling blev jag hämtad och visad till behandlingsrummet. Det var ett rymligt rum med en stor behandlingssäng i mitten av rummet. I rummet fanns även en separat hörna med dusch för ombyte. Jag fick klä av mig om jag ville innan jag kröp ner i den bekväma och varma behandlingssängen. Sedan följde en ljuvlig behandling av mina fötter. Omväxlande massage och tryck. Jag kände mig som en ny människa efteråt. När jag var klar blev jag erbjuden något att dricka igen och valde att koppla av med en kopp te innan jag begav mig tillbaka till trädgården och N. Även om mina blåsor och sår fortfarande gjorde ont så märkte jag en helt otrolig skillnad efter behandling. N påpekade också att jag gick lättare och jag är tacksam att jag fick möjlighet till denna lilla stund av lyx.

 

Utställning: 100% kamp – Sveriges historia

På Kulturnatt Stockholm i år var vi på Historiska museet och tittade på utställningen 100% kamp – Sveriges historia. En vän till mig hade rekommenderat utställningen och jag är glad att vi tog oss tid att se den. Om du också vill se utställningen pågår den till och med den 9 december.

Utställningen belyser de kamper för olika rättigheter som har pågått och som än idag pågår här i Sverige. Det handlar om allas rätt att rösta, om rätten till sin egen kropp, om rätten till en dräglig vardag, om rätten att välja vem man älskar, om rätten att vara sig själv helt enkelt. Ämnen som tas upp är kön, sexuell läggning, klass, ursprung och funktionsförmåga. Min vän påpekade att ålder inte representerades och jag kan hålla med om att det saknades. När vi hade gått igenom utställningen påpekade min man att de inte tog upp problematiken kring vänsterhänta, han är själv vänsterhänt och berättade hur illa han behandlades som barn av exempelvis lärare. Det kan tyckas smått i sammanhanget men samtidigt handlar det om rätten att vara sig själv, rätten till sin egen kropp och att få uttrycka sig på sitt eget sätt och inte så som normen säger. Så jag tycker också att det hade varit intressant om det hade nämnts, allt för att lyfta den inskränkthet som har funnits och tyvärr fortfarande finns i samhället.

Det är skrämmande att läsa om hatbrott i Sverige, om hur människan fortfarande är livrädd för olikheter och bemöter det med hat och våld snarare än nyfikenhet och respekt. Att läsa en informationstext som den nedan gör mig både förbannad och livrädd, vart är samhället på väg?

När jag gick igenom utställningen och läste den tidslinje de hade skapat slog det mig att utvecklingen först gick framåt men att den på sista tiden har fått ett bakslag. Det finns krafter som återigen ifrågasätter kvinnors rätt till sin egen kropp, den aborträtt som jag trodde var en självklarhet här i Sverige. Men det är det tydligen inte….

Foto: Sofie

Jag kan inte annat än fortsätta att hoppas på ett samhälle där i människor respekterar varandra som de människor vi är. Vi är alla olika och dessa olikheter är vad som berikar samhället, världen och livet. Låt oss stå upp för det och möta varandra med respekt, nyfikenhet och kärlek!

Så här skriver Historiska om utställningen: Kamper för rättigheter är en viktig del av Sveriges historia som visar att samhället går att förändra. 100% kamp – Sveriges historia handlar om de många rättighetskampernas Sverige.

Utställningen berättar om människor som har tagit strid för sina och andras villkor. Människor som kämpat för rätten att leva, bo och älska på lika villkor oavsett funktionsförmågor, sexuell läggning, tro, kön, klass eller ursprung.

Det handlar om rätten att rösta och rätt till lika lön för lika arbete. Om rätt till en trygg arbetsmiljö.
Det handlar om rätten till språk.
Om rätt till bostad och skolgång.
Om rätt till historia, trygghet och säkerhet.
Om rätt att utöva religion. Om rätt att ta plats i det offentliga rummet.
Om att ingen människa ska utsättas för diskriminering, våld eller hot. (Källa)

Recept: Potatis- och purjolökssoppa

Potatis- och purjolökssoppa – receptet kommer från Arla (recept)

Häromdagen var jag sugen på att testa att göra potatis- och purjolökssoppa, jag valde ett recept från Arla och det var både enkelt och gott.

Ingredienser – 4 portioner
500 g mjölig potatis
1 purjolök
1 msk smör
3 dl grönsaksbuljong
5 dl syrad grädde
salt och peppar
1 dl hackad färsk persilja

Gör så här:
1) Skala potatisen och ansa purjolöken.
2) Skär potatis och purjolök i bitar.
3) Fräs purjolöken i smör-&rapsolja i en kastrull. Tillsätt potatis och buljong.
4) Låt koka på medelvärme ca 10 min.

Foto: Sofie

5) Mixa potatis och purjolök.
6) Häll i syrad grädde och koka upp. Smaka av med salt och peppar. Strö över persilja och servera med bröd.

Foto: Sofie

Foto: Sofie

 

Tidigare äldre inlägg

%d bloggare gillar detta: