Utställning: Berlin 1912-1932

Foto: Sofie

En av de andra utställningarna N och jag besökte i Bryssel var Berlin 1912-1932 på Royal Museums of Fine Arts of Belgium. Museet är stort och vi fick åka ner för ett antal rulltrappor och gå ner för ytterligare ett par trappor innan vi kom fram. När vi väl var på plats mötes vi av ett antal väggar med historiskt viktiga datum för Berlin under åren 1912-1932. Datumen rörde politik, första världskriget, konst och kultur. I datum mötes vi av ett sargat Berlin, ett krigsskadat Berlin, ett konstnärernas Berlin. När jag hade läst mig igenom de dryga 20 åren snurrade informationen runt i huvudet och känslorna svallade. Samtidigt var jag lite besviken, var det inte mer till utställningen? Skulle jag inte få se konst från perioden?

Vi letade oss längre in i museet och en trappa ner såg vi konsten. Men tillhörde den Berlin-utställningen eller de ordinarie utställningarna? Vi tog oss en trappa ner och frågade oss fram. Visst var det fortsättningen på Berlin-utställningen. Först mötes vi av Art Deco-tavlorna, konst som jag i mångt och mycket uppskattar. Utställningen fortsatte runt hörnet och för varje hörn vi rundade mötes vi av ytterligare en aspekt av tidsperioden. Det var rum efter rum efter rum och till slut var jag trött i både ögon och fötter. Konsten avspeglade situationen i Berlin och var mörk, dyster, känslosam och på många sätt dråplig. Det var intressant att strosa bland konstverken även om det blev lite för mycket till slut.

Så här beskrivs utställningen på museets hemsida: ”The exhibition “Berlin” focuses on politicized art and the urban challenges of the modern but war-scarred metropolis between 1912 and 1932. Through paintings, sculptures, drawings, photographs and films by artists such as Otto Dix, Raul Hausmann, Ernst Ludwig Kirchner, Kazimir Malevich, Alexander Rodchenko, … the key movements and creative minds of this gripping period come alive again.”

Annonser

Utställning: Revolutions

När N och jag var i Bryssel i början av november passade vi på att se ett par utställningar, en av dessa var Revolutions: Records & Rebels 1966-1970 på ING Art Center. Utställningen handlar om tidsandan under slutet av 1960-talet; om idéerna, ambitionerna, de utopiska visionerna och törsten efter frihet. Slutet av 1960-talet handlade också om militarism, demonstrationer och festivaler.

Utställningen är skapad av Victoria and Albert Museum (V&A) och är speciellt i sitt slag. I början av utställningen får alla besökare ett headset och en utställningskatalog. Med musik från tidsperioden i öronen upplever man sedan utställningen som i en egen liten bubbla.

Under rundturen får du som besökare se över 250 objekt från tidsperioden; mode, design, grafisk design, fotografier och videoklipp. Vi får till och med besöka Woodstockfestivalen i ett rum. Utställningen är mäktig samtidigt som den är stor och omfångsrik vilket medför att det är svårt att ta till sig allt.

Jag fastnade bland annat för en monter med skrivna meddelanden från Woodstock, meddelande till andra festivaldeltagare om kontakt, om mötesplatser och om skjuts. Videoklipp från olika demonstrationer var också gripande, demonstrationerna var mot krig, för allas lika rättigheter. Det var också fascinerande att se det brev Paul McCartney skrev som blev Beatles uppbrott.

När jag gick runt på utställningen och tittade på de utställda objekten, läste texter och lyssnade på musiken slogs jag av vilken omvälvande tid slutet av 1960-talet var. Hur den tiden har påverkar utvecklingen och den tid vi lever i idag. Utställningen avslutades med att påtala att 1960-talet och dess rebeller har påverkat framtiden och utvecklingen, att det finns en anledning till att Silicon Valley hamnade just i Californien. Utvecklig var tillåtet där, utveckligen drevs därifrån. Men frågan är om de som ledde dåtiden revolution skulle vara nöjda med nutidens samhälle? Eller har vi skapat ett individualistiskt samhälle där gruppen får stå tillbaka för individen. Där tekniken har gjort oss själviska och isolerade istället för toleranta och inkluderande?

Utställningen pågår till och med den 3 mars 2019 så har du vägarna förbi Bryssel rekommenderar jag ett besök på ING Art Center.

Bio: Nötknäpparen och de fyra världarna

N och jag ville gå på bio men visste inte vad vi ville så. Efter lite velande valde vi att gå och se Nötknäpparen och de fyra världarna. Det är en Disney produktion vilket märks samtidigt som filmen är regisserad av bland annat Lasse Hallström, vilket också märks. Lasse Hallström balanserar upp Disney-andan och på det hela taget var det en välproducerad film.

Det är julafton och vi får träffa familjen Stahlbaum som är på väg på julfest. Men inget står riktigt rätt till då mamman i familjen dog tidigare under året. Dock har hon lämnat efter sig julklappar till sina tre barn; Louise, Clara och Fritz. Clara får ett vackert ägg men som inte går att öppna, nyckeln saknas. Trots att Clara helst av allt vill stanna hemma och försöka lösa sitt nyckelproblem tvingar hennes pappa henne att följa med på julfesten. Väl på plats möts Clara av ett äventyr hon aldrig kunnat ana.

Filmen känns lite som en blandning mellan Narnia och Harry Potter. Den är spännande, söt, magisk, lite läskig och roliga. Allt på en och samma gång i en salig blandning och väldigt passande en regnig lördagseftermiddag.

Så här skriver sf.se: Allt Clara önskar sig är en väldigt speciell nyckel som kan låsa upp en ask vilken innehåller en ovärderlig gåva från hennes döda mor. En gyllene tråd, som hon får på sin gudfar Drosselmeyers årliga julfest, leder henne till den eftertraktade nyckeln. Men nyckeln försvinner omedelbart in i en underlig och mystisk parallell värld. Där möter Clara soldaten Phillip, ett gäng möss och regenterna som härskar över tre av världarna: Land of Snowflakes, Land of Flowers och Land of Sweets. För att få tag i nyckeln måste Clara och Phillip bege sig till den olycksbådande fjärde världen som styrs av tyrannen Mother Ginger.

Bryssel, choklad och andra godsaker

I helgen var N och jag i Bryssel och staden är bland annat känd för sin choklad. Vi passade på att besöka flera av stadens chokladmakare.

Första kvällen besökte vi Pierre Marcolini. Butiken kändes moderna och urvalet likaså. Det fanns allt från praliner till macarons. Vi köpte med oss dadlar i choklad med massa annat gott i och så en ask med diverse praliner. Dadlarna åt vi upp samma kväll och de var himmelska.

På lördagen var vi först på antikmarknad och sedan letade vi oss ner mot rådhuset och Grand-Place. I Galerie du Roi hittade vi Méert.

En underbar butik med tesalong så där fika det. Eftersom jag är vegetarian hade jag inte lika stort utbud att välja på som N men det fanns ändå ett antal bakelse. Det blev en Religieuse Caramel. Smakerna var fina men det bakelsen var för stor och innehöll alldeles för mycket kräm.

När vi hade fikat klart passade vi på att köpa en present till grannarna som passat våra katter och lite gott till oss själva. Det blev kolor, marshmallows och te. Tyvärr var deras marshmallows inte så goda, de var väldigt fluffiga och underliga men utan gelatin.

Söndagen spenderade vi med att gå på museum, men mellan de två utställningarna vi såg åt vi lunch och så lyxfikade vi på Debailleul. Deras meny var helt underbar med sina teckningar.

N valde att prova fem olika praliner med ett glas champagne. Själv valde jag deras avsmakningsmeny med ett glas champagne. Det var roligt att prova lite olika tryfflar, praliner, macarons och kakor. Favoriterna var tryffeln och ett par av kakorna.

På måndagen tog vi en fika i tesalongen på Maison Dandoy. Deras specialitet är kakor så jag kunde inte motstå att provsmak några olika. Min favorit var den med krokant och smör- eller kolakakan.

Det sista vi gjorde var ett besök på Elisabeth, de mest spännande i deras butik var alla maränger. Stora, små, smaksatta och vanliga. Det var svårt att välja men till slut bestämde jag mig för en påse med sex medium stora maränger så att mamma och jag kunde prova oss igenom deras sortiment. Bland smakerna fanns karamell, röda frukter och blåbär.

Vi hade besökt Mary i Galerie du Roi under lördagen men det var mycket folk i butiken så vi gick ganska så snart. Det jag dock fastnade för var den söta designen på deras askar och andra varor. Så jag hann med ett snabbt stopp på vägen tillbaka till hotellet på måndagen. Förutom en ask marmeladkonfekt köpte jag en kylväska.

De flesta som känner mig vet att jag älskar att fika, dessutom tycker jag att det är roligt att prova nya saker så det var en upplevelse att prova choklad, bakelse och andra godsaker både i Bryssel och hemma.

Teater: Den Inbillade Sjuke

Jag har nog alltid gillar Mikael Persbrandt men aldrig sett honom på scen. Det är heller inget jag har funderat på mycket på men efter att ha läst hans bok (läs mer: Bok: Så som jag minns det – Mikael Persbrandt) blev jag nyfiken. När jag sedan såga att Den Inbillade Sjuke med Persbrandt i huvudrollen skulle sättas upp på Maximteatern bestämde vi oss för att gå och se den.

En sak är i alla fall säker, vi skrattade mycket i eftermiddag. Pjäsen är helt klart komisk men på gränsen till kiss- och bajshumor. Persbrandt gör ett bra jobb liksom Ellen Jelinek. Det var befriande att se ensemblen på scenen. De verkade själva ha roligt så roligt att de ibland kom av sig men det gjorde ingenting. Men jag kan ärligt säga att jag inte vet vad jag tycker om föreställningen…

Så här beskrivs föreställningen: Molières hejdlösa komedi Den inbillade sjuke är en underhållande drift och uppgörelse med den despotiske och hypokondriske mannen, spelad av Mikael Persbrandt, som dominerar sin omgivning med lavemang och inbillade sjukdomar. Hans personliga assistent, spelad av Petra Mede, manipulerar och lurar honom i sina försök att dämpa skadeverkningarna denna jättebebis till man skapar.

Den inbillade sjuke är en skitrolig uppgörelse med diagnoshysteri och alternativmedicin. En historia om besattheten av att läsa Fass som om det vore erotisk litteratur och om att gifta bort sin dotter med en läkare mot hennes vilja – för det är ju bra att ha någon med receptblock i familjen!

En skrattfest utlovas när Mikael Persbrandt, Petra Mede, Ellen Jelinek, Johan Wahlström och Alexandra Zetterberg Ehn kolliderar i denna laxerande komedi.

Bio: Venom

Hör och häpnad i lördags såg N och jag Venom på bio. Jag tittar sällan på Marvelfilmer och uppskattar dem än mer sällan. Men av någon outgrundlig anledning så ville jag se denna och N kände likadant. Men när jag läste att filmen var en skräckfilm började jag fundera på om jag var riktigt klok. Jag absolut avskyr skräckfilmer och tittar därför inte på skräck. Mitt inre jag resonerade med mig själv och till slut bestämde vi oss för att trots allt se filmen. Sagt och gjort bokade jag biljetter till föreställningen 14:20.

Döm om min förvåning när jag skrattade mig igenom filmen. Visst är den läskig, visst är det monster med i filmen och en del våld. Men samtidigt har filmen glimten i ögat och jag skrattade gott många gånger, framförallt åt monstret. Om det blir en uppföljare kan jag definitivt tänka mig att gå och se den!

Så här skriver sf.se: Eddie har länge försökt avslöja den ökände grundaren av Life Foundation, geniet Carlton Drake – en besatthet som förstört hans karriär och förhållandet med flickvännen Anne Weying. När han undersöker ett av Drakes experiment, förenas utomjordingen Venom med Eddies kropp, och plötsligt har han otroliga superkrafter och förmågan att göra i stort sett vad han vill. Förvriden, mörk, oförutsägbar och driven av raseri, tvingar Venom Eddie att kämpa för kontrollen över de farliga egenskaperna, vars styrka är både skrämmande och berusande. När Eddie och Venom behöver varandra, blir föreningen allt starkare. Var slutar Eddie och var börjar Venom?

Min första trumresa

I tisdagskväll var jag på min första trumresa och det var en fascinerande, underlig, märklig, spännande och underbar upplevelse. Kvällen arrangerades av Anna-Maria Öhrström som driver Wellnescenter. Vi höll till i en yogalokal i Norrköping.

Efter att Anna-Maria hälsat oss alla välkomna inledde hon med en landningsövning eller meditation. Allt för att vi alla skulle landa i rummet, i kvällen och i oss själva. Sedan fick vi lämna rummet för att få vår aura renad och återigen välkomnas in i rummet i stillhet.

Nu var det dags för kvällens första trumresa. Anna-Maria guidade oss i en kort meditation innan trummans rytmiska ljud. Under denna trumresa kunde vi komma att träffa vårt kraftdjur och dessutom hade vi en eller kanske flera ledsagare med oss på resan. Ganska tidigt i meditationen såg och kände jag en hjort på min högra sida. Hjorten var nära och pockade på min uppmärksamhet. Efter att vi klivit ut på ängen kommer jag inte ihåg om vi speglade oss i bäcken först eller träffade vår ledsagare, hur som möttes jag av mitt äldre jag i vattnet. Först blev jag lätt förskräckt sedan ändrades spegelbilden till mitt nuvarande jag.

Den ledsagare jag sedan mötte var mormor som tog emot mig med öppna armar, tog mitt ansikte i sina händer och sa ”jag älskar dig”. Det var så fint. Min mormor gick bort för snart fem år sedan och jag saknar henne något oerhört. Sedan tog mormor och jag armkrok in i den andra världen. Samtidigt som en örn dök upp högt i skyn och cirklade runt oss. Trumman början ljuda eller så var det efter att jag kommit upp på berget.

Det var dags att klättra upp för berget och örnen tog tag i mina armar och flög mig upp på toppen. Därifrån kunde jag se allt och ingenting. Det var som ett stort svart mörker med gyllene stråk, känslorna avlöste varandra. Kärlek och frihet. Jag såg min älskade man och bekantade mig än en gång med Guds gyllene hand. En stor, stark och trygg hand som beskyddade mig och omhuldade mig. Den handen har jag mött tidigare när jag varit med om hypnosterapi. Det är en underbar känsla att konversera med Gud.

Mitt i allt detta hörde jag trumman långt bort och alldeles nära. Jag kände trummans vibrationer så pass att hela min kropp drog ihop sig i skakningar. Dessa skakningar är både befriande och jobbiga. Det tar på kroppen att vara i detta tillstånd samtidigt som det är så avslappnande och häpnadsväckande.

Tillslut var det dags att gå tillbaka, att återvända till världen här och nu. Anna-Maria och trumman kallade hem oss. De som ville fick dela sin upplevelse med gruppen, jag valde dock att avstå. Jag kände mig fortfarande omtumlad och omtöcknad. Det var dags för fikapaus och jag strosade mest runt i lokalen och försökte landa i min upplevelse.

Alldeles för snart var det dags för kvällens andra del, en destiny retrieval. En resa in i själen för att se vad just jag är ämnad att bidra med i världen. Här inledde vi med att ställa en fråga till oss själva i vart och ett av väderstrecken. Sedan blickade vi in i, eller försökte åtminstone blicka in i varandras själar. Jag var något skeptiskt till övningen men provade och det var intressant. I vissa ögon speglades min själ, i andra kände jag mig i sorgsen, i någon såg jag elden och i någon annan glädje.

Kvällens andra trumresa började och även denna gång vägleddes vi inledningsvis i en meditation. Men jag kände att jag var trött, att jag helst av allt ville åka hem. Dock hade meditationen redan inletts och jag var fast, ja det kändes faktiskt så. Så den trumresan blev jobbig; både fysiskt och psykiskt. Jag mötte min själv, en gammal kvinna. Även hon trött. Trumman donade i mig och kroppen skälvde samtidigt som jag bara ville vakna och åka hem. När vi väl kallades tillbaka kändes det skönt och jag tackade för kvällen, satte mig i bilen och körde hem.

Vilken kväll, det var fantastiskt på så många vis samtidigt som det även var omtumlande. Jag vill gärna göra fler trumresor men jag är samtidigt nyfiken på att prova med en annan trumslagare. Med lite tur så dyker det upp ett passande event inom en snar framtid.

Anna-Marias egen inbjudan med beskrivning av kvällen:
Hur går en trumresa till?
Att använda trummans rytm för att nå ett förändrat medvetande tillstånd har använts av urbefolkningar världen över. Syftet är att få kontakt med sin inre visdom för att läkas eller få klarhet i sitt liv. Vi kommer att börja med en aurarening med palo santo som kallas för smudgeing.

Jag föredrar att man gör meditationen liggande på rygg, men man kan även sitta.

Jag gör en kort vägledd meditation och låter sedan trummans regelbundna rytm guida er vidare till förändrat medvetande tillstånd. I detta tillstånd är det lätt att få svar och se ting som i vaket tillstånd är fördolt för oss. Förändrat medvetande tillstånd är ett avslappnat tillstånd. Vi kan ibland även i vardagen, exempel när man kör bil och helt plötsligt märker att man åkt längre än man själv varit uppmärksam på.
Under meditationen möter man kraftdjur men även naturväsen andliga guider osv.

Kraftdjuren bär med sig olika visdom till dig och dessa samtalar vi om för att förstå trumresans språk. När trummans rytm ändras och blir långsam är det dags att långsamt komma tillbaka.

Alla kan resa med hjälp av trumman, men man kanske inte lyckas första gången. Även om man inte lyckas att nå detta får varje resenär en god stunds avslappning och healing av trumman. En trumresa tar mellan 15-30 min att genomföra och därefter samtal för att diskutera det man sett och känt.

Vi kommer därefter att göra en Destiny retrieval där vi går framåt i tiden. Du är skaparen av ditt liv och genom att medvetet rikta energin åt det du önskar ha i ditt liv kan du mycket snabbt att skapa det.