Gillar du reklamavbrotten på TV?

Många gånger tycker jag att reklamen på TV är irriterande, löjlig eller bara tråkig. Men jag har insett att den har ett bra syfte. Det blir en paus i TV-serien, programmet eller filmen. En paus där man kan gå på toaletten, göra lite te eller hämta något. På det sättet är det perfekt med reklam på TV.

Anledningen till att jag insett detta är att jag tittar på en del på filmerna på Showtime och TCM. Kanaler som inte visar reklam. Det är lite frustrerande att bli kissnödig under bra men lång film. Det är jobbigt att hålla sig i 3 timmar 😉

Annonser

After Dark med Babsan

After Dark har uppträtt i många år och jag har sett dem ett par gånger. Första gången var som tonåring på Silja Europa, andra gången var en specialshow tillsammans med ett glatt gäng från QX på Tivoli, showen hette La dolce rosa kvällen till ära. Sen var jag på Cirkus och såg La dolce vita och igårkväll såg jag After Dark med Babsan på TV4. Showen var, som vanligt, helt underbar. Det är fascinerande att man kan se dem så många gånger utan att tröttna. Det kommer alltid något nytt och man känner igen en del. Christer Lindarw är exempelvis alltid Drottning Silvia. Vilket för övrigt måste ha varit showens bästa numer. Vi fick se kronprinsessan, prins Daniel, prinsessan madeleine, Jonas och så självklart kungen, drottningen. Det går inte att återberätta, man måste helt enkelt se det. Jag satt och skrattade gått åt det här hemma…

När jag hörde att Babsan skulle uppträda med After Dark var jag lite skeptisk. Speciellt eftersom det egentligen innebar att han ersatte Lasse Flinckman. Men dem gjorde det bra och showen var fantastisk. Nu önskar jag att jag tagit mig för och sett dem live på Cirkus.

IQ's reklamfilm är avskyvärd

Har du sett reklamfilmen som visar en massa fulla människor som först är roliga, sedan patetiska eller till och med avskyvärda. Där är killen som köper ölpå fyllan och ramlar i affären, pappan som fyllekäkar framför sin son och mannen som våldtar kvinnan som inte vill ha sex med honom.

Vad är det då reklam för?

Det är meningen att vi ska fundera över våra alkoholvanor inför helgerna. Det är reklam för IQ – projekt för en smartare syn på alkohol. Men tyvärr tycker jag reklamfilmen är avskyvärd. Varje gång jag ser den vänder det sig i magen och jag lovar det har ingenting med mina alkoholvanor att göra. Jag dricker väldigt sällan och finner inget nöje i att bli fyll, framförallt inte under familjehögtider.

Det värsta med reklamen är att dem som reagerar som jag är dem som redan dricker måttligt eller ingenting. De som har problem, som beter sig som på reklamen. Som dricker mer fast de redan är stupraka, som är odrägligt fulla framför sina barn eller som våldtar lär inte ta åt sig av reklamen. Så vad är då meningen?

Som barn hade jag ett par vänner vars pappa söp oavbrutet. Jag tyckte att det var obehadligt att gå hem till dem dessa dagar, framförallt fredagar och lördagar. Jag kommer speciellt ihåg en valborg när jag var på landet med en av mina vänner. Hennes pappa och hand vänner söp som bara den och min vän tyckte att vi skulle göra samma sak. Det tyckte inte jag, jag var bara illa till mods och ville åka hem. Men på den tiden fanns det inte mobiltelefoner eller ens vanliga telefoner på landet. Så där satt jag och mådde dåligt över valborgshelgen. Det är inget jag vill uppleva igen, det är inget jag önskar något barn. Men ändå händer det…

Jag önskar verkligen att det fanns sätt att få dessa människor att förstå att deras drickande skadar andra och dem själva. Men hur gör man? Tyvärr tror jag inte att den där reklamfilmen hjälper. Dem som behöver se dem är bara skratta åt den…

TV: Ladies på Östermalm

Brukar du titta på Ladies på Östermalm? Det visar på TV+ på torsdagar kl 20:00

När jag hörde talas om det tänkte jag ”Åh nej, inte ett till” Så jag valde att inte titta på det. Men för några veckor sedan fanns det inget annat på TV så jag slog på det. Å vilket program, damerna är ju helt underbara. Många gånger knasiga och deras verklighets uppfattning ligger långt från min. Men dem är roliga att följa på TV.

Först har vi Tone Oppenstam; fru, 2-barns mamma och entreprenör. Hon går alltid runt i höga klackar och korta kjolar eller klänningar. För korta om ni frågar mig. Hon pratar ständigt om hur sällan hon får egen tid men ändå följer vi med henne till gymmet och hennes PT eller till skönhetssalongen och en behandling

Grete Qviberg reser mest runt och går på fest. Jag vet ärligt inte om hon jobbar och vad hon i så fall jobbar med. För mig är hon den mest anonyma. Det roliga är att hon har vuxit upp i Tallkrogen där jag själv gått i skolan.

Gaby Borglund är min personliga favorit. En äldre dam som alltid har håret uppsatt i en svinrygg. Hon shoppar, går på fester, har bjudningar, spelar golf och ägnar sig åt välgörenhet. Sen var det underbart att se henne handla champagne på Systemet i dagens program, hon valde Pol Roger min egen favorot. Sen tycker hon en himla massa, men det gör å andra sidan alla tre damerna…

Om du inte har något bättre för dig på torsdagskvällar är damerna värda ett besök.

Min bebis är en supermodell

SVT2 visade igår en brittisk dokumentär om bebisar som jobbar som modeller. Utgångspunkten var att alla föräldrar tycker att just deras bebis är urgullig, underbar och som gjord för att jobba som modell. I programmet fick vi sedan följa ett antal föräldrar och deras bebis/bebisar. Dem träffade agenturer, gick på casting och gjorde jobb. Det som hela tiden slog mig var vilken kött industri det hela är. Bebisarna har en kort karriär, om man nu kan kalla det karriär. Så fort de börjar gå är de inte längre intresanta. Det hela handlar om att bebisen ska vara glad så föräldrarna står bakom fotografen och kråmar sig för att deras bebis ska skratta. Om bebisen inte är på humör den dagen finns det ofta en annan bebis på plats för att göra jobbet. Hur kan någon vettig förälder vilja utsätta sitt barn för det?

Så här beskrev www.tv.nu programmet: Brittisk dokumentär från 2009. Alla föräldrar tycker att de egna barnen är gulliga. Men vissa tycker att barnen är så söta att de borde vara fotomodeller. Filmen följer ett antal föräldrar som tycker att deras barn ska visas upp inför hela världen. En film om barnmodellbranschen samt föräldrarna och barnen som vill bli en del av den.

TV: Lyxfällan

Jag har ett nytt favoritprogram, jag gillar verkligen att titta på Lyxfällan. Det är både intressant och fascinerande att få insikt i folks ekonomi. Att se och höra hur folk resonerar kring att göra budget, betala räkningar, handla på kredit, ta lån och storhandla. På något sätt fungerar det även avskräckanden och jag antar att det är en del av poängen med programmet.

Samtidigt fascineras jag ständigt av familjer som egentligen har bra inkomster men som fullständigt tappat kontrollen och bara handlar, tar nya krediter, handlar lite mer och tar ännu fler krediter. Stämmer det verkligen att folk inte vet hur mycket det kostar med ett kreditkort eller en blancokredit från något någonannan än banken. Bankens räntor är trots allt oftast lägst. Själv är jag väl medveten om detta, om hur dyrt det är att handla på kredit.

När jag jobbade på Finansinspektionen brukade vår GD ständigt säga att vi borde lära ut hushållsekonomi i skolan och jag börjar mer och mer hålla med. Eller visst höll jag med från början men jag inser mer och mer hur viktigt det är att lära folk om ekonomi. Om att göra en budget, om hur krediter fungerar och om vad det kostar att till exempel köpa en lägenhet eller en bil på lån. Frågan blir då egentligen varför vi inte våra barn får lära sig det i skolan? Litar skolan på att föräldrarna står för den kunskapen? Men om föräldrarna inte vet hur ska de då kunna lära sina barn?

TV: Generation fett

TV3 har producerat dokumentärserien Generation Fett, de första fyra avsnitten gick förra hösten och de andra fyra har sänts nu under hösten. Det sista visades igår och handlade om den exklusiva internatskolan och överviktskliniken Wellspring Academy. Till skolan eller kliniken om du hellre vill kalla den det kommer det överviktiga barn för att få hjälp att få ner i vikt, att ändra sitt liv, sina matvanor och sin inställning till mat. Det kostar cirka 50000 kr i månaden men trots det kommer de flesta barnen från medelklassfamiljer.

Det var ett riktigt intressant avsnitt, jag har sett alla andra, där vi tittar fick lära oss hur dessa tonåringar gått ner i vikt. För gått ner hade dem alla och dessutom mycket. Det var en tjej med som i stort sett halverat sin vikt, hon hade gått från knappt 130 kg till 60-någonting kilo. Helt otroligt. det hade dessutom inte tagit så lång tid, 8-12 månader om jag kommer ihåg rätt. Där bodde också en svensk tjej som gått ner en 18 kg på 8 månader.

Däremot gjorde programmet mig upprörd också, anledning var de otroligt korkade kommentarerna från programledaren Lotta. Hela tiden ifrågasatte hon deras diet, visst dem fick äta chips, saltapinnar, riskakor och efterrätter. Men det var inte allt de åt och de åt inga stora mängder. Dessutom förklarade dietisterna och hemkunskapsläraren gång på gång att dem försöker skapa en bestående livstil. De flesta människor äter efterrätt eller chips och då måste dessa tonåringar också få göra det. Sen är det just det, vi pratar om tonåringar. Dem måste få vara tonåringar men hälsosamma sådana. Dessutom berättade dietisten att tonåringarna inte fick äta vilken sorts chips de ville utan bakade chips som innehåller mindre fett och kalorier, överhuvudtaget var kalori- och fettintaget reglerat.

Till saken hör dessutom att nära Lotta tränade med en av tjejerna klagade hon bara över hur jobbigt det är, medan tjejen tränade på glad och lycklig. Frågan är då: vem är egentligen mest hälsosam? Trådsmala Lotta eller tonårstjejen som kanske fortfarande är lite överviktig och äter chips men som tränar? Jag undrar även vilken rätt hon har att komma dit med en negativ attityd, för så uppfattade jag henne. Det hjälper knappast dessa tonåringar i deras kamp mot kilona.

Tidigare äldre inlägg

%d bloggare gillar detta: