Svenska Kyrkans Grundkurs: avslut och utvärdering

För nio månader sen började jag på Svenska Kyrkans grundkurs. Sen i september har vi haft nio fysiska träffar på plats i Vadstena. Den sista var nu i veckan, onsdag till fredag. Under tidens gång har vi diskuterat själavård, kyrkans organisation och ämbeten, Bibelsyn och kyrkohistoria. Vi har fått prova på att planera en mindre morgonmässa och vi har diskuterat kyrkoåret och söndagens Bibeltexter. Det har varit en resa som nu är över och samtidigt bara har börjat. Kursen är avslutad men resan mot att bli präst har än så länge bara börjat. Det är både spännande och nervöst.

Kursen, SKG har i sig inneburit många upprepningar för min del men även en del nytt. Själavårdspassen har varit de mest inspirerande och intressanta. Jag ser fram emot att bli själavårdare med spänning och lite rädsla. Om jag nu blir präst, allt hänger på antagningen nu i september. Samtidigt har det varit lärorikt att träffa så mång aolika människor, människor som alla uppehåller sig i Svenska kyrkan på ett eller annat sätt under en kortare eller längre tid. Att få se kyrkans mångfald, att lära sig att förstå den och att handskas med den. Det i sig har varit en utmaning, en mycket givande sådan. Kursen i sig får godkänt, mycket hade kunnat vara annorlunda. Mer praktisk övning, en tydligare struktur och en annan fördelning mellan ämnena.

Jag har, som sagt, läst kursen på distans och trivts med det. Att hinna få andrum mellan träffarna, att få applicera kunskapen på sin egna församling och att få tid till eftertanke och reflektion. Men också för att det underlättat mitt liv. Att kunna kombinera kursen med studier på teologen, extra arbete och engagemang i församlingen.

Predikan 15 april 2010

I torsdags morse predikade jag för första gången i kyrkan. Det var på morgonmässan i Klosterkyrkan i Vadstena. Temat var Påskens vittnen och texten Sakarja 8:6-8. Ungefär så här lät det:

För bara ett par veckor sedan gick vi in i fastan. Tillhör du den skara som gärna ville fasta men inte hade tid eller ork eller visste hur? Gav du upp innan du ens försökt? Jag gjorde det.

Ursäkterna var flera och jag la säkert ner mer tid på att hitta på ursäkter än på att försöka. Jag trodde helt enkelt att det var omöjligt.

Men Gud visar oss ständigt att det inte är omöjligt. Påsken och det tomma korset är ett tydligt tecken på detta. Om Gud kan övervinna döden är ingenting omöjligt. Vi måste ständigt påminna oss om det. Från död till liv – ständigt med Guds hjälp, omsorg och kärlek.

Texten berättar för oss hur Gud frågor oss människor om det som är omöjligt för oss även är det för Gud? Svaret är självklart nej. Men ingenting är omöjligt för oss, påskens vittnen, heller.

Efter fastan som vi inte trodde oss klara av kom befrielsen. Jesus dog på koret för oss, för dig och mig, men han återuppstod. Jesus övervann döden, det omöjliga. Det kan även vi genom att bejaka och bevittna påskens under.

Om Jesus stod här mitt ibland oss denna morgon tror jag att han skulle säga ”Se inte problem och hinder, se möjligheterna jag gett er.”

Det är för mig att vara ett påskens vittne. Att dagligen övervinna syndens hinder för att uppstå till evigt liv i och med Gud.

Svenska Kyrkans grundkurs – distans

Idag var första träffen för Svenska Kyrkans grundkurs distans på Vadstena Folkhögskola, då jag bytt från helfart till halvfart på distans så var jag en av kursdeltagarna. Det var en bra första dag med kortpresentation av oss i gruppen, en introduktion till First Class (vårt ”konferens”-system) samt en diskussion av vad kyrkan är. I gruppen är vi cirka 25 stycken och åldrarna varierar från 20 till närmare 60 om inte över 60. Dessutom kommer vi från stora delar av landet och har många olika bakgrunder både inom kyrkan och från studier och arbetsliv. Många uttrycker en önskan eller vilja att bli präst eller diakon.

Jag känner mig upprymd och förväntansfulll inför kursen, kanske inte så mycket på själva innehållet i kursen utan snarare på diskussionerna och erfarenhetsutbytet. Det är skönt att träffa och umgås med människor i samma situation som en själv, en framtid som präst i Svenska Kyrkan.

Planerna för hösten ändras

För fyra veckor sen började jag på Vadstena folkhögskolan och Svenska Kyrkans grundkurs. Det har varit fyra besynnerliga veckor och varken kursen eller folkhögskolan var vad jag förväntade mig. Nu ändras dock mina planer ytterligare, imorgon börjar jag Svenska Kyrkans grundkurs på nytt. Imorgon börjar Vadstena folkhögskolas distans variant av grundkursen. Av olika anledningar har jag bett att få byta studietakt och studiemodell så imorgon blir det ny introduktion och nya kursare. Det positiva är att jag nu får mer tid över till min universitetskurs som visat sig vara riktigt intressant.

Så, jag sitter hemma och är lite nervös och mycket nyfiken på hur dagen kommer att se ut imorgon.

Socialt kontrakt – vad innebär det egentligen?

Idag är jag upprörd, rent ut sagt förbannad vilket gör att jag kanske inte ens borde skriva den här bloggen. Men jag gör det ändå, friskt vågat hälften vunnet som det så fint heter.

Som ni kanske har läst så går jag denna termin på folkhögskolan där jag läser Svenska Kyrkans grundkurs. För någon vecka sen ägnade vi större delen av en dag till att diskutera kring ett social kontrakt för gruppen/klassen. Anledningen till detta sociala kontrakt är att vi alla ska vara överens om hur vi behandlar varandra i och utanför klassrummet. Vi tog upp saker som att vi ska respektera varandra, inte tvinga varandra till något, uppmuntra varandra och så vidare. Detta sociala kontrakt sitter nu uppsatt på anslagstavlan i klassrummet.

Idag var jag dock med om något som personen i fråga säkerligen gjorde utifrån detta sociala kontrakt och tyckte sig ha rätt till. Jag är dock inte av samma åsikt. Det hela började under eftermiddagens lektioner som blev något improviserade då lärarna hade missuppfattat varandra och den lärare vi skulle ha inte var förberedd på det. Som jag brukar råkade jag kommentera en av lärarens kommentarer högt för mig själv. Jag svarade på en fråga om vi gått i genom ämnet innan, min kommentar var ”Jo”. Ett par av mina kursare som satt i närheten av mig hörde detta och började skratta. Detta gjorde läraren mycket upprörd och han spände ögonen i dem och frågade vad de skrattade åt. De bad om ursäkt och försökte släta över det hela. Läraren insisterade på ett svar och de sa att det var min kommentar som fick dem att skratta. Jag fick då förklara mig och min kommentar, mitt ”Jo”. Sen trodde jag att de hela var överspelat, men nej då det var det inte. Efter Vesper, eftermiddagsbönen bad en av mina kursare att få prata med mig och en av de andra. Vi gick ut ur kyrkan och då fick vi berättat för oss att vi borde tänka på hur vi beter oss i klassrummet, att oavsett vad vi tycker om lärare är det inte anledning att bete oss illa. Personen fortsätter med att man då kan fråga sig vem som beter sig värst. Vidare får vi berättat för oss att vi ska tänka oss för och inte ta med oss negativ energi in i klassrummet. Jag lyssnar på personen men svarar inte utan när denne har pratat klar skiljs vi åt. Dock är jag något ställd och undrar lite vad som just hänt, sen blir jag mer och mer upprörd och förbannad.

Här har alltså en kursare talat om för mig och ytterligare en kursare hur vi ska och inte ska bete oss. Anledning till att personen gjorde det vet jag inte, men troligtvis utifrån det sociala kontrakt vi har som säger att vi ska berätta för varandra när vi uppfattar något som fel eller galet. Men ger det verkligen personen rätt att behandla oss på detta sätt? Att mer eller mindre tillrättavisa oss? Att dessutom anta vad vi pratade om, vad vi tycker och tänker?

Vi är båda väl medvetna om att det blev pinsamt inne i klassrummet, att vi bar oss dumt åt. Det var inte min mening att min tänka kommentar skulle komma ut. Mitt ”Jo”, men nu gjorde de det och läraren tog hand om både min kommentar och de andras skrattattack. Behövde det dryftas mer? Behövde det dryftas alls?

Jag är väl medveten om att mitt inlägg säkerligen är kontroversiellt och att jag hänger ut mig själv. Men jag blir så förbannad på personer som tror att de kan tala om för andra hur de ska tycka, tänka och bete sig. Det är inte förvånande att samma person tycker att vi ska införa censur på Internet. Undrar vad som kommer här näst?

Uteäventyr: Omberg

Under onsdagen var hela skolan ute på äventyr, vi på grundkursen skulle upp på Omberg och vandra. Programmet såg ut som följer:

Besök vid Rökstenen och dess utställning

Guidning av Alvastra klosterruin

Promenad upp på Hjässa, ner till Hjässatorget och sedan Stocklycke hamn med avslutning vid Ellen Keys strand.

Det var en trevlig dag och vi fick både veta och se en hel del, även jag som inte var med och vandrade utan körde en av följebilarna. Vi hade tur med vädret även om det kom en skur under lunchen, vilken intogs ute i det fria på Hjässatorget.

Omberg är ett fantastiskt naturområde med sagolik utsikt. Nere vid Stocklycke hamn, där jag inte varit tidigare var utsikten över Vättern helt otrolig. Jag skulle kunna sitta på klipporna i flera timmar och bara titta ut över vattnet.

Det var även intressant att få veta lite mer om både Rökstenen och klosterruinen. Vi fick även veta att det är ganska så vanligt med bröllop i ruinerna av den gamla klosterkyrkan. En vacker tanke och jag rekommenderar varmt ett besök både vid klosterruinen och Omberg. Är du ändå i området så passa på att besök Rökstenen, även om den inte direkt imponerar på mig kan det vara värt ett besök.

Dock saknade jag en sak under dagen, en guidning av Ellen Keys strand men förhoppningsvis kommer det under hösten.

Inte nog med att vi var både kulturella och sportiga, gruppen hann självklart med lite lekar också i sann folkhögskolehanda. *s*. Ni kommer få höra om många konstiga och lustiga dagar med lekar under denna höst.

Vad är syftet med Svenska Kyrkans Grundkurs?

För tillfället befinner jag mig nere i Östergötland och spenderar dagarna på Vadstena Folkhögskola, där läser jag Svenska Kyrkans grundkurs som är ett krav i utbildningen till att bli präst. Dock har jag funderat en del över vad syftet är med kursen. Under de första dagarna av kursen fick vi veta att det finns två övergripande syftet;

– Grundläggande kännedom om Svenska Kyrkans tro och liv åt dem som förbereder sig för tjänst i Svenska Kyrkan i pastoral, karikativ, pedagogiska eller musikaliska uppgifter (ut utbildningsplan fastställd av Svenska Kyrkans utbildningsnämnd).

– Tillfälle till trosmässig reflexion, och vara personligt utvecklande för deltagarna (ut utbildningsplan fastställd av Svenska Kyrkans utbildningsnämnd).

Under dessa två syften finns sedan specificerat vad det innebär för kursen i Vadstena. Om man dock läser dessa syften så innebär det att du bör ha väldigt lite kännedom om både Svenska Kyrkan och dig själv när du börjar denna kurs. Om du dock har både kännedom om Svenska Kyrkan och dig själv så fallerar kursen något eller kanske till och med helt. Hur kommer det sig då att kursen är ett krav? Bör då inte snarare kursen rekommenderas till dem som är osäkra på sig själva, på sin tro eller på om de vill jobba i Svenska Kyrkan. Borde det inte skapa både en bättre kurs och ett bättre engagemang i kursen.

Några funderingar på vägen, jag hoppas dock att kursen även kommer att ge mig något, jag som har både kännedom om Svenska Kyrkan och om mig själv.

Efter första veckan på grundkursen

Nu är den första hela och riktiga veckan avklarad på Svenska Kyrkans grundkurs. Vi har pratat människosyn, kunskapssyn, kyrkans undervisning, Bibeln och så har vi en del praktiska ämnen som kommunikation och Ikonmåleri. Dessutom har vi alla på skolan ämnen tillsammans på torsdagseftermiddagarna, ämnen vi kunde välja mellan var; Akvarell, Platsbank/CV/Dator, Franska, Läslust, Schak, Kör och 1700-tal. Själv valde jag läslust och det innebär att vi läser och diskuterar böcker. Helt i min linje. *ler*

I schemat finns även en del tid i kyrkan inplanerat, så som Laudes, morgonbönen med efterföljade Bibelsamtal och Vesper, eftermiddagsbönen. Dessutom är vi i grundkursen involverade i onsdagsmässan. Vi är indelade i arbetslag och dessa ska mer eller mindre hålla i hela mässa. Det finns vissa delar som prästen gör, dessa är Förlåtelsen Instiftelseorden och Välsignelsen. Min grupp ska hålla i vår första mässa först om fyra onsdagar, den 23 september så vi har lite tid på oss för förberedelser. En del är helt enklet att läsa innantill medan en del är mer arbete, som att välja psalmer och skriva predikan. Det sistnämnda, att skriva predikan är det jag ser mest fram emot.

Annars har det varit både lugnt och mindre lugnt, det märks att vissa ämnen berör mer än andra och att vissa diskussioner är mer förutsättningslösa än andra.

Det ska bli intressant att se hur andra veckan blir, vi har lektioner måndag, tisdag och fredag. Onsdag och torsdag har vi så kallade uteäventyr där vi ska lära känna varanda mer i gruppen. Första dagen ska vi upp och vandra på Omberg, den andra är vi kvar i Vadstena. Det ska bli både kul och intressant.

Människosyn eller Människobild

Har du någon gång funderat över det där med människosyn eller människobild? Jag har gjort det en hel del, dels för att både människobild och Gudsbild kom upp under sommarkursen och dels för att vi har pratat om det i grundkursen.

Människosyn är ett intressant begrepp, dels som begrepp och dels som vad begreppet innehåller eller innebär. Som begrepp är det själva synen på människan, vad är en människa? Vad består människan av? Var kommer hon ifrån? Den här bilden präglas både av religion/tron och av arvet från miljö och kultur. Religonen sätter sitt prägel genom exempelvis texter så som Bibeln vilken berättar om den kristna synen på människan. Arvet från miljö och kultur är något vi inte ens alltid tänker på, de där förmaningarna mamma och pappa kom med präglar oss faktiskt. De gav oss en grund att stå på, många gånger omedvetet. Men självklart går det att medvetengöra om man sätter sig ner och tänker på det. Sätt sedan ihop detta, sätt det i ett sammanhang och du har din egen människosyn eller människobild.

Är det då nödvändigt att reflektera över den? Jag tror faktiskt inte det, eller det kanske finns en poäng i att vara medveten om att vi alla har vår syn på människan och den påverkar vår syn på livet, världen och så vidare. Men att veta hur den ser ut behöver inte vara nödvändigt. Jag tror att vi ändå omedvetet är medveta om det. Att vi vet hur vi resonerar och vad som vägleder oss. Ibland tror jag snarare att det komplicerar att reflektera över allt, att det för oss människor förvirrade och att det skapar tron att vi ”måste” tänka på ett visst sätt. Å så är det ju inte, i alla fall inte så länge vi inte skadar någon.

Människosynen och människobilden finns alltså där omedvetet och det är inte nödvändigt att göra den medveten, jag tycker i alla fall inte det.

Att läsa på folkhögskolan

Innan jag började på Svenska Kyrkans grundkurs har man talat om för mig från olika håll och kanter hur det är att läsa på folkhögskolan. Framförallt har man talat om för mig att det är både annorlunda och väldigt speciellt. Jag kan redan intyga om att det stämmer. På något sätt är det som en blandning av regelträtt kursverksamhet och grundskolan eller kanske gymnasiet. Du förväntas dela med dig väldigt mycket av dig själv samtidigt som du är tillbaka lite på grundskolan med storsamlingar, gemensamma raster och måltider. Det jag dock inte hade räknat med är alla dessa sångstunder, varje gång vi samlas hela skolan ska vi sjunga, gärna med någon form av rörelser till. Så, det är helt klart både annorlunda och speciellt.

Vad jag tycker om det är en annan sak, det får jag återkomma till 😉