Önskningar på burk

Häromkvällen när jag låg och bläddrade på Instagram eller Pinterest hittade jag en idé om att lägga maskrosbollar i en burk för framtida önskningar. Tanken är att du när du har en dålig dag tar fram en maskrosboll, önskar dig något och blåser på bollen.

En annan tänkte att detta var en fin gåva till en vän och jag tänker att den kan tas fram när du är i behov av lite uppmuntran och stöd. När livet är tungt på ett eller annat sätt.

Nu på morgonen passade jag på att gå ut och plocka ett par välvalda maskrosbollar. Det är enklast att klippa av dem med sax. Jag sparade lite av stjälken.

Foto: Sofie

Sedan placerade jag försiktigt maskrosbollarna i en vacker burk och dekorerade den med en etikett.

Foto: Sofie
Foto: Sofie
Annonser

Shamanens väg

I höstas var jag på Min första trumresa och tyckte om det sättet att meditera på. Upplevelsen var intensiv och vacker och sedan dess har jag kikat efter andra event inom samma genre. I januari var jag på Hellas gården och gjorde en shamansk reningsceremoni. Ceremonin guidades av Yarrow Heart som är medicinbärare inom Tengri Shamanism.

Det var en fantastisk kväll i cirkeln tillsammans med våra förfäder. Yarrow Heart har ett milt sätt och en fantastisk närvaro. Det jag framförallt uppskattade med ceremonin var kopplingen till dåtid och framtid, förfäder och kommande generationer.

Yarrow Hearts egen beskrivning av ceremonin:
Att genomgå en reningsceremoni skapar grunden för en ren start och en balanserad grundning i ditt eget inre, i ditt skapande och även i din relationer inför den nya tiden framför dig. Ceremonin startar med en fjäderrening, sedan kommer deltagarna att guidas genom reningsceremonin där du bland annat rensar de tunga band du har till andra personer och händelser. Reningsceremonin vänder sig till både dig som är shamansk utövare och dig som nyligen börjat utforska din spirituella närvaro. Tillsammans sätter vi våra rena intentioner för år 2019, for oss, jorden och vår eviga relation.

För några månader sedan såg jag att Anna-Maria på Wellnesscenter bjöd in till en dag om shamanens väg. Det lockade mig och som tur var kunde jag närvara den dagen. Nu när jag pendlar i jobbet är det inte alltid så lätt att få till varken vardagskvällar eller helgdagar.

Jag såg fram emot dagen med nyfikenhet. Dagen innan mådde jag inte så bra men jag valde att ändå närvara vilket jag är glad för. Dagen började med en kort introduktion, vi landade i rummet och sedan var det dags för smudging eller rening. Vi välkomnades in i rummet och dagens första trumresa började. Under denna trumresa fick vi möta våra kraftdjur. Min örn hade redan anlänt, hon cirklade beskyddande ovanför mig och sedan över hela cirkeln. Jag kände mig trygg. Dessutom var mormor där och höll mig sällskap. Det fantastiska var också att jag kände hur våra förfäder gjorde oss sällskap och täppte igen glappen mellan oss deltagare i cirkeln. Cirkeln var sluten och full av ljus kraft och energi.

Jag älskar de små samtal jag har med mormor under dessa trumresor, som jag nämnt tidigare gick mormor bort för drygt 5 år sedan och jag saknar henne enormt. Men att få samtala med henne på detta sätt gör det hela lite lättare. De samtal vi har läker även gamla sår vilket jag är tacksam för.

Innan lunchpausen hann vi även med en rörelsemeditation med fokus på att balansera hjärtchakrat. Det var fint att få röra på sig och att hitta in i takten till musiken.

Under lunchen gick jag iväg själv för att gå en chans att landa efter förmiddagens upplevelser. Jag åt lite Thaimat och tog en promenad i solen. Det var skönt att komma ut i luften och jag kände att jag var själsligt trött, jag hade mycket väl kunnat åka hem.

Men det var ett pass kvar på dagen, vi hade en stunds sharing när vi kom tillbaka. Sedan var det dags för soul retrival vilket innebär att hämta hem förlorade själsdelar. Jag gick lära mig att inom den shamanska läran tror man att människan har två själar; en kroppslig och en flyktig. Den flyktiga är den själ som reser under exempelvis en trumresa men också när vi drömmer. Det är också den själ som splittras av smärtsamma upplevelser eller trauman. För att bli hela igen behöver vi hämta hem dessa själsdelar.

Återigen lade vi oss tillrätta på våra mattor. Denna gång började vi med att andas häftigt för att komma djupare ner i vårt medvetande, för att minnas något smärtsamt som vi behövde hjälp med att läka efter. Med oss på resan hade vi åtminstone en guide eller vårt kraftdjur. Ett minne kom till mig på en gång samtidigt som ett annat gjorde sig påmint. När Anna-Maria började trumma regnade det små, små själsbitar över mig. Jag omfamnade dessa och stoppade in bitarna i hjärtat. Mitt hjärta som där och då var öppet och alldeles gyllene. Det kändes som om bitarna föll på plats och jag mådde bra. Jag var klar, men trummandet pågick för fullt vilket medförde att jag sakta flöt djupare ner i mitt medvetande och började sväva. Min själ steg upp och kände behov av att hela två av de andra deltagarna i cirkeln. Jag kallade hem henne men hon ville inte, likt ett lekande barn hoppade hon runt i cirkeln och skrattade. Jag kallade igen men återigen blev jag ignorerad. Lätt skrämd försökte jag att fokusera på trumman, på Anna-Marias ord. En stund senare avstannade trummandet och min själ, den lilla flickan återvände hem till mig och jag återfick medvetandet.

Vi avslutade med tacksamhet i cirkeln och därmed var dagens cirkel upplöst. Det var en fint och tänkvärd dag även om jag återigen inser att jag inte alltid mäktar med så många upplevelser på en och samma dag.

Anna-Marias egen beskrivning av dagen:
Dagen kommer innehålla trumresor, öppna sacred space, shamanska sånger o bön. Vad är ditt totemdjur din livsväg, soul retrival där du hämtar hem själsdelar. Det betyder har du varit med om saker som skadat dig sårat dig splittras själen o de kan du hämta hem igen. Trumhealing som är djupgående. En fortsättning på detta kommer vid intresse.

Min första trumresa

I tisdagskväll var jag på min första trumresa och det var en fascinerande, underlig, märklig, spännande och underbar upplevelse. Kvällen arrangerades av Anna-Maria Öhrström som driver Wellnescenter. Vi höll till i en yogalokal i Norrköping.

Efter att Anna-Maria hälsat oss alla välkomna inledde hon med en landningsövning eller meditation. Allt för att vi alla skulle landa i rummet, i kvällen och i oss själva. Sedan fick vi lämna rummet för att få vår aura renad och återigen välkomnas in i rummet i stillhet.

Nu var det dags för kvällens första trumresa. Anna-Maria guidade oss i en kort meditation innan trummans rytmiska ljud. Under denna trumresa kunde vi komma att träffa vårt kraftdjur och dessutom hade vi en eller kanske flera ledsagare med oss på resan. Ganska tidigt i meditationen såg och kände jag en hjort på min högra sida. Hjorten var nära och pockade på min uppmärksamhet. Efter att vi klivit ut på ängen kommer jag inte ihåg om vi speglade oss i bäcken först eller träffade vår ledsagare, hur som möttes jag av mitt äldre jag i vattnet. Först blev jag lätt förskräckt sedan ändrades spegelbilden till mitt nuvarande jag.

Den ledsagare jag sedan mötte var mormor som tog emot mig med öppna armar, tog mitt ansikte i sina händer och sa ”jag älskar dig”. Det var så fint. Min mormor gick bort för snart fem år sedan och jag saknar henne något oerhört. Sedan tog mormor och jag armkrok in i den andra världen. Samtidigt som en örn dök upp högt i skyn och cirklade runt oss. Trumman början ljuda eller så var det efter att jag kommit upp på berget.

Det var dags att klättra upp för berget och örnen tog tag i mina armar och flög mig upp på toppen. Därifrån kunde jag se allt och ingenting. Det var som ett stort svart mörker med gyllene stråk, känslorna avlöste varandra. Kärlek och frihet. Jag såg min älskade man och bekantade mig än en gång med Guds gyllene hand. En stor, stark och trygg hand som beskyddade mig och omhuldade mig. Den handen har jag mött tidigare när jag varit med om hypnosterapi. Det är en underbar känsla att konversera med Gud.

Mitt i allt detta hörde jag trumman långt bort och alldeles nära. Jag kände trummans vibrationer så pass att hela min kropp drog ihop sig i skakningar. Dessa skakningar är både befriande och jobbiga. Det tar på kroppen att vara i detta tillstånd samtidigt som det är så avslappnande och häpnadsväckande.

Tillslut var det dags att gå tillbaka, att återvända till världen här och nu. Anna-Maria och trumman kallade hem oss. De som ville fick dela sin upplevelse med gruppen, jag valde dock att avstå. Jag kände mig fortfarande omtumlad och omtöcknad. Det var dags för fikapaus och jag strosade mest runt i lokalen och försökte landa i min upplevelse.

Alldeles för snart var det dags för kvällens andra del, en destiny retrieval. En resa in i själen för att se vad just jag är ämnad att bidra med i världen. Här inledde vi med att ställa en fråga till oss själva i vart och ett av väderstrecken. Sedan blickade vi in i, eller försökte åtminstone blicka in i varandras själar. Jag var något skeptiskt till övningen men provade och det var intressant. I vissa ögon speglades min själ, i andra kände jag mig i sorgsen, i någon såg jag elden och i någon annan glädje.

Kvällens andra trumresa började och även denna gång vägleddes vi inledningsvis i en meditation. Men jag kände att jag var trött, att jag helst av allt ville åka hem. Dock hade meditationen redan inletts och jag var fast, ja det kändes faktiskt så. Så den trumresan blev jobbig; både fysiskt och psykiskt. Jag mötte min själv, en gammal kvinna. Även hon trött. Trumman dånade i mig och kroppen skälvde samtidigt som jag bara ville vakna och åka hem. När vi väl kallades tillbaka kändes det skönt och jag tackade för kvällen, satte mig i bilen och körde hem.

Vilken kväll, det var fantastiskt på så många vis samtidigt som det även var omtumlande. Jag vill gärna göra fler trumresor men jag är samtidigt nyfiken på att prova med en annan trumslagare. Med lite tur så dyker det upp ett passande event inom en snar framtid.

Anna-Marias egen inbjudan med beskrivning av kvällen:
Hur går en trumresa till?
Att använda trummans rytm för att nå ett förändrat medvetande tillstånd har använts av urbefolkningar världen över. Syftet är att få kontakt med sin inre visdom för att läkas eller få klarhet i sitt liv. Vi kommer att börja med en aurarening med palo santo som kallas för smudgeing.

Jag föredrar att man gör meditationen liggande på rygg, men man kan även sitta.

Jag gör en kort vägledd meditation och låter sedan trummans regelbundna rytm guida er vidare till förändrat medvetande tillstånd. I detta tillstånd är det lätt att få svar och se ting som i vaket tillstånd är fördolt för oss. Förändrat medvetande tillstånd är ett avslappnat tillstånd. Vi kan ibland även i vardagen, exempel när man kör bil och helt plötsligt märker att man åkt längre än man själv varit uppmärksam på.
Under meditationen möter man kraftdjur men även naturväsen andliga guider osv.

Kraftdjuren bär med sig olika visdom till dig och dessa samtalar vi om för att förstå trumresans språk. När trummans rytm ändras och blir långsam är det dags att långsamt komma tillbaka.

Alla kan resa med hjälp av trumman, men man kanske inte lyckas första gången. Även om man inte lyckas att nå detta får varje resenär en god stunds avslappning och healing av trumman. En trumresa tar mellan 15-30 min att genomföra och därefter samtal för att diskutera det man sett och känt.

Vi kommer därefter att göra en Destiny retrieval där vi går framåt i tiden. Du är skaparen av ditt liv och genom att medvetet rikta energin åt det du önskar ha i ditt liv kan du mycket snabbt att skapa det.

Mala från Nouelle

Tänk vad fantastiskt Internet och sociala media kan vara. Eftersom jag intresserad mig för kristaller och gjort en del sökningar om kristaller på nätet så fick jag upp ett tips på Instagram om företaget Nouelle. Jag blev lite nyfiken då jag såg att Nouelle gör vackra halsband, det visade sig att det inte var vilka halsband som helst utan malas

Butiken ligger på Grevgatan 69 och i fredags begav jag mig dit för att titta. Det slutade med att jag köpte en Divine Mala som står för kärlek, lugn och frid. Så här beskrivs malan på hemsidan:

Handknuten Mala av underbar rosa Opal. Rosa Opal, som anses vara drottningen av ädelstenar, är en sten för lugn och ro som hjälper dig att försiktigt få kontakt med dina känslor. Rosa opal anses vara en mycket feminin sten som rensar och lugnar hjärtat och ger en känsla av kärlek.

Foto: Sofie

Just denna Mala talade till mig, färgen är underbar i olika nyanser av ljust rosa och jag blir lugn bara av att titta på det. Där och då valde jag mellan detta och en mörkblå Truth Mala men jag gjorde rätt. För mig var det viktigt att välja den Mala som kändes rätt och som samtidigt kan tillföra något för just min personliga utveckling.

Anders Ekborg – En stilla jul

Foto: AndersEkborg.nu

I helgen var N och jag på Anders Ekborgs julkonsert En stilla jul i St Olai kyrka i Norrköping. Om du förväntar dig en traditionell julkonsert är inte detta konserten för dig. Om du istället vill ha en tänkvärd och stillsam stund i kyrkan men vacker musik är detta konserten för dig.

Kyrkan var nästan helt nedsläckt, bandet bestod av en pianist, en gitarrist, en violinist och en cellist. Musiken var stämningsfull och vacker. Akustiken i St Olai kyrka är fantastisk. Konserten inleddes med Stilla Natt och avslutades med O Helga Natt. Två fantastiska julsånger. Däremellan fick vi höra Anders läsa Tomten, sjunga opera, prata och skämta. Anders fick åtminstone mig att tänka till ett par gånger och jag njöt av den vackra musiken.

Så här skriver Anders Ekborg på sin hemsida: Traditionen fortsätter!

På årets En Stilla Jul-turné har Anders med sig sina musiker Stefan Nilsson, piano, Bengt Magnusson, gitarr, och en stråkensemble bestående av Elias Gammelgård och Atida Munthe Stahlhammer.

Allt började 2009, då En stilla Jul gick på turné för första gången. Det hela gav sig naturligt att Anders 2010 spelade in och släppte det kritikerrosade julalbumet med samma namn, ett album som redan blivit en klassiker. Konserten spelades även in live för CD på turnén 2011.

Sedan dess har En stilla Jul varit en av de stora julkonserterna på turné i Sverige. Det har alltid varit viktigt för Anders att föra den äkta jultraditionen vidare, att bygga upp en varm och fin julstämning under konserten med levande ljus, juldikter och våra mest traditionella älskade julsånger som ”O Helga Natt” m.fl. I år besöker En Stilla Jul exklusivt 11 städer.

Glad Lucia – en återblick

Första gången som Lucia 1980, 2 år gammal

Lucia tillsammans med min lillebror 1981

Lill-Lucia på Folkhögskolan i Vimmerby, 1988

Luciafirande tillsammans med min lillebror och grannflickorna, även det 1988

Som flicka drömde jag om att bli Sveriges Lucia så 1995 skickade mamma in mig till Södermalms Lucia och jag vann, vilken lycka!

Gud som A och O

När vi var i Vadstena köpte jag Släpp fången loss! av KG Hammar. Jag har läst boken till och från i några veckor, den tar lite tid att läsa då den väcker en hel del tankar men främst ger en hel del Aha-upplevelser. Jag gillar KG Hammars sätt att tänka och resonera kring Gud. Hans sätt är för mig mer verkligt samtidigt som det är mystiskt.

Jag fastnade bland annat för kapitlet ”Gud som omega” (sid 86-91). I Uppenbarelseboken säger Gud Jag är A och O, den förste och den siste, början och slutet. (Upp 22:13) Men KG Hammar påpekar att även om historien är viktigt fokuserar vi människor allt för mycket på det förgångna och glömmer framtiden. Tron påverkas av att vi blickar mer bakåt än framåt, vår Gudsbild stagnerar och börjar handla om vad som är rätt och fel snarare än om hoppet.

KG pratar istället om Gud som omega och vad det innebär, han avslutar kapitlet med att skriva ”Gud som omega handlar om denna enda jordiska materiella verklighetens förvandling, inte frälsning bort från den här världen.” (sid 91). Min tankar går till rörelse, Gud som rörelse. Jag ser framför mig en våg som börjar och slutar, börjar och slutar. Det är svårt att urskilja vad som är början och vad som är slutet. Det är Gud för mig, en ständig början. A och O, den förste och den siste,  början och slutet. Livet är en cyklisk rörelse liksom Gud är en cyklisk rörelse. Därmed finns Gud  allt, det är så enkelt eller så komplext. Orden räcker inte till, vi vet inte var vi ska börja eller var det slutat. Rörelsen är ständig.

Men däremot kan Gud stagnera, vittra sönder och kanske till och med dö. Inte på riktigt utan i vår tankevärld, i vårt språk och i vårt förhållningsätt. Om människan inte följer med i rörelsen, tillåter sig att tänka fritt och känna snarare än rationalisera kommer tanken på Gud att stagnera och bli föråldrar. Den räcker inte till då vårt språk inte räcker till men också då världen och livet ständigt förändras och därmed vi människor. Livet och människan följer också denna ständiga rörelse eller utveckling. För att förstå Gud, för att kunna prata om Gud måste vi ta hänsyn till just rörelsen och utvecklingen.

De gamla texterna ger oss en hint av det som varit, förklarar den tidens liv och utveckling med den tiden språk. Här och nu måste vi finna det sätt som passar här och nu. Samtidigt som här och nu ständigt förändras, ständigt utvecklas. För mig är det så enkelt att Gud är livet, Gud är allt. En tanke som är så stor att den samtidigt blir ogreppbar, svår att beskriva och tolka. Men jag måste inte sätta ord på det, för mig räcker det med vad jag känner i hjärtat. Så har det alltid varit, jag har inte haft behov av att förklara min tro. Den finns i mig och har alltid gjort, den är en del av mig. Min tror visar sig i mina handlingar, jag försöker att vara en god människa även om jag inte alltid lyckas. Gör någon av oss det? Men för mig har det egentligen aldrig varit viktigt att sätta ord på det, det är kanske därför jag inte är präst idag. Hur ska jag kunna predika om jag inte behöver sätta ord på min tro, på Gud?

 

Tidigare äldre inlägg

%d bloggare gillar detta: