Utflykt: Konst på hög

I torsdagskväll var N och jag på Kvarntorpshögen och tittade på Konst på hög. Kvarntorpshögen är en 100 meter hög slagghög, ett industriminne som idag fungerar som konstutställning. Slagghögen kommer sig från den oljeutvinning som skedde under mitten på 1900-talet. Markens känns fortfarande varm och luften är underlig. Den liksom sicker och svider i halsen. Samtidigt är utsikten fantastisk uppe från toppen och skulpturerna märkliga, underliga, tänkvärda och vackra. Några av mina favoriter ser ni på bilderna nedan.

Peter Johansson, 2006, ”Utan titel”
Foto: Sofie

Lars Vilks, 1998, ”Waaaall”
Foto: Sofie

Maria Miesenberger, 2015, ”Stilla-rörelse”
Foto: Sofie

Sirous Namazi, 2012, ”Periphery III”
Foto: Sofie

Cecilia Jansson, 2015, ”Yggdrasil”
Foto: Sofie

Cecilia Jansson, 2015, ”Yggdrasil”
Foto: Sofie

Annonser

Serier: Vinterns och vårens serier på Netflix

Okej, så min man och jag har också fastnat för Netflix. Under vintern och våren har vi sett ett antal bra eller riktig bra serier.

Altered Carbon
Joel Kinnaman gör rollen som Takaeshi Kovacs, en man som vaknar upp 250 år efter sin död för att lösa mordet på en industrimagnat. Problemet är bara att världen ser inte ut som den gjorde när han dog. Världen är betydligt mer digitaliserad och den som inte vill dö behöver inte, förutsatt att du kan betala för det. Serien känns fräsch och intressant, tyvärr har det bara spelats in en säsong.

Dynastin
Jag såg inte Dynastin på det glada 80-talet så nu var det liksom dags, fast jag valde nyinspelningen av serien. För dig som inte har sett Dynastin handlar det om familjen Carrington, rika upp över öronen. Grant Show spelar Blake, pappan i familjen. En pappa som har styrt och ställt över sin familj i många år. Dessutom gör han vad som helst för att skydda sin familj. Han barn, Fallon och Steven spelas av Elizabeth Gillies och James Mackay. Blake är på väg att gifta sig med en av sina anställda, samtidigt som Fallon gör allt för att bli VD för företaget. Steven vill helst fly men fastnar självklart också i familjens nät av intriger. Hur ska det gå? Ja, det kan man fråga sig. Än så länge har man spelar in två säsonger av serien.

Greenleaf
Det här har nog varit min absoluta favorit under våren. Greenleaf handlar om familjen Greenleaf, en pastorsfamilj i Memphis. Familjens överhuvud är biskop i kyrkan och hans fru och barn är alla involverade i kyrkan på ett eller annat sätt. Alla utom äldsta dottern, Grace lämnade familjen, kyrkan och Memphis för många, många år sedan. Men nu måste hon åka tillbaka, hennes syster Faith har tagit livet av sig. Grace bestämmer sig för att stanna och ta sig an sina och familjens demoner. Varför tog Faith livet av sig? På många sätt är detta en serie i still med Dynastin eller Falcon Creast samtidigt som den kyrkliga miljön sätter sin prägel på serien. Tron är hela tiden en central del i allt som görs, men den ifrågasätts också. Varför tror jag? Vad tror jag på? Musiken är fantastisk och trots allt tragiskt som sker ger serien mig hopp, hopp om livet och om världen. De två första säsongerna finns på Netflix, säsong tre håller på att spelas in.

Jag heter Anne
Även detta en nyinspelning, denna gång av LA Montgomerys böcker om Anne på Grönkulla. I första säsongen får vi lära känna den föräldralösa flickan Anne och syskonparet Cuthbert som tar sig an henne. Anne är snabbtänkt, fantasifull och full av galna upptåg. Säsong två släppts ganska nyligen och jag ser fram emot Annes äventyr och tokigheter.

Lucifer
Lucifer Morningstar (spelad av Tom Ellis) är djävulens alter ego nere på jorden. Nattklubbsägare, rik och dekadent. Lucifer gör allt som faller honom in vilket inte är så lämpligt när han blir rådgivare åt polisen i LA och samtidigt förälskad i polisen Chloe Decker. Serien handlar om Lucifers flykt från helvetet, hans skruvade relation till sin far, Gud och till sina bröder, ärkeänglarna. Samtidigt är serien humoristisk och stundvis riktigt tänkvärd. Det sista avsnittet sändes nu i maj. Men min förhoppning är att inspelningarna återupptas och vi får se mer av Lucifer och hans galna upptåg.

Salem
Serien handlar om häxorna i Salem, om deras uppgång och fall. Skämt å sido! Salem handlar just om häxorna i Salem, om hur de blev utstötta och brända på bål. Om häxjägare och deras olika teorier men också om häxornas planerade hämnd på människorna i Salem. Allt detta blandas med familjedrama, kärlekshistorier och vänskap. Serien är rätt så intressant men tyvärr lite för blodig och äcklig för min smak. De två första säsongerna finns p Netflix och förhoppningsvis kommer även säsong tre.

Utställning: 100% kamp – Sveriges historia

På Kulturnatt Stockholm i år var vi på Historiska museet och tittade på utställningen 100% kamp – Sveriges historia. En vän till mig hade rekommenderat utställningen och jag är glad att vi tog oss tid att se den. Om du också vill se utställningen pågår den till och med den 9 december.

Utställningen belyser de kamper för olika rättigheter som har pågått och som än idag pågår här i Sverige. Det handlar om allas rätt att rösta, om rätten till sin egen kropp, om rätten till en dräglig vardag, om rätten att välja vem man älskar, om rätten att vara sig själv helt enkelt. Ämnen som tas upp är kön, sexuell läggning, klass, ursprung och funktionsförmåga. Min vän påpekade att ålder inte representerades och jag kan hålla med om att det saknades. När vi hade gått igenom utställningen påpekade min man att de inte tog upp problematiken kring vänsterhänta, han är själv vänsterhänt och berättade hur illa han behandlades som barn av exempelvis lärare. Det kan tyckas smått i sammanhanget men samtidigt handlar det om rätten att vara sig själv, rätten till sin egen kropp och att få uttrycka sig på sitt eget sätt och inte så som normen säger. Så jag tycker också att det hade varit intressant om det hade nämnts, allt för att lyfta den inskränkthet som har funnits och tyvärr fortfarande finns i samhället.

Det är skrämmande att läsa om hatbrott i Sverige, om hur människan fortfarande är livrädd för olikheter och bemöter det med hat och våld snarare än nyfikenhet och respekt. Att läsa en informationstext som den nedan gör mig både förbannad och livrädd, vart är samhället på väg?

När jag gick igenom utställningen och läste den tidslinje de hade skapat slog det mig att utvecklingen först gick framåt men att den på sista tiden har fått ett bakslag. Det finns krafter som återigen ifrågasätter kvinnors rätt till sin egen kropp, den aborträtt som jag trodde var en självklarhet här i Sverige. Men det är det tydligen inte….

Foto: Sofie

Jag kan inte annat än fortsätta att hoppas på ett samhälle där i människor respekterar varandra som de människor vi är. Vi är alla olika och dessa olikheter är vad som berikar samhället, världen och livet. Låt oss stå upp för det och möta varandra med respekt, nyfikenhet och kärlek!

Så här skriver Historiska om utställningen: Kamper för rättigheter är en viktig del av Sveriges historia som visar att samhället går att förändra. 100% kamp – Sveriges historia handlar om de många rättighetskampernas Sverige.

Utställningen berättar om människor som har tagit strid för sina och andras villkor. Människor som kämpat för rätten att leva, bo och älska på lika villkor oavsett funktionsförmågor, sexuell läggning, tro, kön, klass eller ursprung.

Det handlar om rätten att rösta och rätt till lika lön för lika arbete. Om rätt till en trygg arbetsmiljö.
Det handlar om rätten till språk.
Om rätt till bostad och skolgång.
Om rätt till historia, trygghet och säkerhet.
Om rätt att utöva religion. Om rätt att ta plats i det offentliga rummet.
Om att ingen människa ska utsättas för diskriminering, våld eller hot. (Källa)

Bloggen 9 år – Grattis!

Idag på Internationella Kvinnodagen fyller min blogg 9 år. Tack till alla som läser, uppskattar, kommenterar och gillar mina inlägg. Det betyder mycket!

A Month of Letters – challenge 2018

Förra året deltog jag i Month of Letters vilket innebär att skicka minst ett brev, vykort eller dylikt varje dag under februarimånad. I år har jag bestämt mig för att inte delta officiellt men ändå tänkte lite extra på om det finns någon jag vill överraska med ett brev, vykort eller annat. Jag kommer att rapportera allt jag skickar här på min blogg. Du hittar även A Month of Letters Challenge på Facebook.

Bild: Paper Hideaway

1) Ett krya på dig-kort till en vän (Tyskland) och en överraskning via gruppen Youvegotmail.club (Indien)

2) Ett kort till en vän (Singapore). Idag gick jag ett vykort från en vän (Singapore), en överraskning via gruppen Youvegotmail.club (Indien) och ett Happy Mail (USA).

3) Brevlådorna töms inte på lördagar så jag skickar inget idag.

4) En överraskning via gruppen Youvegotmail.club (Indien).

5) –

6) Idag fick jag två Happy Mail, ett från mamma och ett från en väninna (Sverige + USA) samt ett vykort från en vän (Singapore).

7) Ett Alla Hjärtans dag-kort till en vän (Tyskland) och ett födelsedagskort till en vän (Island).

8) En överraskning via gruppen Youvegotmail.club (Italien). Idag fick jag en överraskning via gruppen Youvegotmail.club (Italien).

9) Tre Alla Hjärtans dag-kort; två till familjen och ett till en vän (Sverige).

10) Brevlådorna töms inte på lördagar så jag skickar inget idag.

11) –

12) Ett vykort till en vän (Singapore). Idag fick jag ett Alla Hjärtans dag-kort från en vän (USA) och en överraskning via gruppen Youvegotmail.club (Australien).

13) –

14) Idag fick jag och min man ett Alla Hjärtans Dag-kort från mamma och Joakim och jag fick ett Happy Mail från en vän (USA).

15) Idag fick ett brev från en Lettermo-deltagare (USA) .

16) –

17) Brevlådorna töms inte på lördagar så jag skickar inget idag.

18) Två födelsedagskort (Sverige och Tyskland)

19) –

20) –

21) –

22) –

23) –

24) Brevlådorna töms inte på lördagar så jag skickar inget idag.

25) –

26) En swap i en FB-grupp jag är med i (USA). Idag fick jag ett brev från en vän och ett vykort från en annan vän (England och Singapore).

27) –

28) Ett vykort till en vän (Singapore).

 

”Det är klart att jag vet att hon menar väl!”

Idag när jag satt och fikade på ett café inne i Norrköping överhörde jag två damer som satt vid borde bredvid. Den ena damen säger till den andra ”Det är klart att jag vet att hon menar väl”. Meningen sas med eftertryck och det kändes till och med som om damen var lite irriterad. Jag var på väg därifrån och hörde inte mer av deras samtal men meningen fick mig att tänka. Det är inte helt ovanligt att jag också säger något i stil med ”jag vet att hen gör det för att hen bryr sig”. Problemet är att det ofta kommer ett men efteråt och jag anar att damen på café också hade ett men…

Det är just det som får mig att fundera. Om någon gör eller säger något för att hen bryr sig om den andra borde det vara tydligt, det borde inte finnas ett men. Om det nu ändå gör det är då handlingen eller uttalandet verkligen i välmening? Missförstår de både inblandade varandra? Är det så enkelt att vi pratar olika språk och visar omtanke och välmening på olika sätt?

Jag tänker att det går att dra en parallell till kärlek. Om jag älskar någon annan så visar jag det utan om och men och kanske. Finns det dock ett om och men och kanske så är nog inte känslorna hundra procent. När vi ger kärleksråd avråder de flesta från relationer där det finns en massa om och men och kanske. Är det då samma sak när det kommer till annan omtanke? På något sätt tror jag det. När jag visar kärlek vill jag vara tydlig och uttrycker vad jag känner; ”jag är kär i dig”, ”jag älskar dig” och så vidare. Det borde då vara samma sak när det gäller omtanke, om jag bryr mig om en annan person borde jag uttrycka det på ett klart och tydligt sätt. Om jag istället är otydlig kan mottagaren missuppfatta mig och tolka min omtanke som något annat, omtanken kanske till och med uppfattas som elak. Det är i sådana situationer omtanken åtföljs av ett men och mottagaren kanske får mer att fundera på istället för mindre.

Tror jag att det är lätt att vara rak och tydligt i sin kommunikation?
Nej, det tror jag inte. Däremot så tror jag att vi alla kan öva upp den förmågan och jag tror att vi alla vinner på att använda oss av ”jag-budskap” när vi förmedlar en tanke, känsla eller oro. När jag utgår från mig själv utan att döma eller anklaga den jag pratar med öppnar det upp för ett bättre samtal. Alla inblandade i samtalet blir mer mottagliga vilket ökar möjligheten till förståelse. Det spelar ingen roll om samtalet handlar om att förmedla kärlek, omtanke eller något annat. Ett jag-budskap är svårt att missförstå. Om jag uttrycker att jag är orolig för min vän av en eller annan anledning och därför undrar hur hen mår är jag rak och tydlig. Jag förklarar att jag tror mig se något och undrar om det stämmer, i detta fall tror jag att min än mår dåligt pga något jag noterad och frågar hur hen mår. Min vän kan i sin tur välja att besvara min fråga, avfärda den eller bara tacka för omtanken. Inget men hänger i luften. Om jag istället attackerar eller anklagar min vän är det lät för hen att gå i försvarsställning eller kanske till och med bli arg. Samtalet blir inte konstruktivt och min vän kanske känner ”jag vet att hon bryr sig men varför sa hon så där…” Omtanken blir missriktad och gör mer skada än nytta.

Att prata i ”jag-budskap” är inte alltid lätt. Jag har svårast att komma ihåg det när jag är arg eller ledsen men jag försöker att lära mig att alltid prata så. I långa loppet vinner jag på det, jag blir mer rak och tydlig och sårar andra mindre. Det bästa är att det också tvingar mig att sätta ord på vad jag känner och varför. På något sätt lugnar det även ner mig och jag tycker att det allt som oftast ger mer konstruktiva samtal. Svårast är det dock när den andre inte är villig att försöka uttrycka vad hen känner, tycker och tänker utan snarare svarar med att anklaga och döma.  Samtalet kommer inte framåt och det är svårt att hitta en lösning, sakta men säker dör samtalet. Till följd kan det till och med få att relationen dör, oavsett typ av relation.

Giraffspråket är en bra metod för ”jag-budskap”, läs mer. Det handlar om att använda sig av följande fyra steg för att uppnå en ärlig och rak kommunikation:

  1. Vad jag observerar
  2. Hur jag känner
  3. Vad jag vill/Behov
  4. Mina önskemål konkret och positivt

I början kan det kännas lite underligt att prata giraffspråk, framförallt om man inte är van att prata i jag-form. Men jag tror definitivt att det är en bra väg att gå och en bra kommunikationsmetod att känna till. Men sen tror jag att vi kommer långt med att vara raka, tydliga och ärliga.

Min tebok

Efter att jag gjorde Min champagne anteckningsbok gav mamma mig idén om en anteckningsbok för afternoon tea. Jag valde dock att bredda den lite och kalla det för en tebok. Även denna är ihopbunden med en spiral. Denna gång valde jag att göra fram- och baksidan stadigare och använde de kartongbitar som följde med i startkitten för böcker jag köpte från Panduro. Framsidan är sedan täckt med en bit av min teadventskalender från förra året och rött papper. Jag använde samma röda papper på baksidan och klädde insidan med en servett. De anteckningsblad jag använder är också från startkittet.

Foto: Sofie

Även denna anteckningsbok är uppdelad i flikar; 1) allmän information om afternoon tea, 2) lista över ställen som serverar afternoon tea både i Sverige och utomlands samt recensioner 3) checklistor och annat matnyttigt för att planera egna tebjudningar och slutligen 4) recept. Under ett par av flikarna har jag skrivit ut informationen för att kunna använda boken som ett lexikon. Men det finns också mycket utrymme för egna anteckningar. Nästan alla flikar har fickor, dessa är från startkittet och sedan har jag dekorerat nederdelen av dem. Fickorna är till för att spara etiketter, tepåsar, recept och annat smått och gott. Färgtemat är rött och guld. Nedan ser du resultatet!

Video: Sofie

Tidigare äldre inlägg

%d bloggare gillar detta: