Teater: Den Inbillade Sjuke

Jag har nog alltid gillar Mikael Persbrandt men aldrig sett honom på scen. Det är heller inget jag har funderat på mycket på men efter att ha läst hans bok (läs mer: Bok: Så som jag minns det – Mikael Persbrandt) blev jag nyfiken. När jag sedan såga att Den Inbillade Sjuke med Persbrandt i huvudrollen skulle sättas upp på Maximteatern bestämde vi oss för att gå och se den.

En sak är i alla fall säker, vi skrattade mycket i eftermiddag. Pjäsen är helt klart komisk men på gränsen till kiss- och bajshumor. Persbrandt gör ett bra jobb liksom Ellen Jelinek. Det var befriande att se ensemblen på scenen. De verkade själva ha roligt så roligt att de ibland kom av sig men det gjorde ingenting. Men jag kan ärligt säga att jag inte vet vad jag tycker om föreställningen…

Så här beskrivs föreställningen: Molières hejdlösa komedi Den inbillade sjuke är en underhållande drift och uppgörelse med den despotiske och hypokondriske mannen, spelad av Mikael Persbrandt, som dominerar sin omgivning med lavemang och inbillade sjukdomar. Hans personliga assistent, spelad av Petra Mede, manipulerar och lurar honom i sina försök att dämpa skadeverkningarna denna jättebebis till man skapar.

Den inbillade sjuke är en skitrolig uppgörelse med diagnoshysteri och alternativmedicin. En historia om besattheten av att läsa Fass som om det vore erotisk litteratur och om att gifta bort sin dotter med en läkare mot hennes vilja – för det är ju bra att ha någon med receptblock i familjen!

En skrattfest utlovas när Mikael Persbrandt, Petra Mede, Ellen Jelinek, Johan Wahlström och Alexandra Zetterberg Ehn kolliderar i denna laxerande komedi.

Annonser

Mala från Nouelle

Tänk vad fantastiskt Internet och sociala media kan vara. Eftersom jag intresserad mig för kristaller och gjort en del sökningar om kristaller på nätet så fick jag upp ett tips på Instagram om företaget Nouelle. Jag blev lite nyfiken då jag såg att Nouelle gör vackra halsband, det visade sig att det inte var vilka halsband som helst utan malas

Butiken ligger på Grevgatan 69 och i fredags begav jag mig dit för att titta. Det slutade med att jag köpte en Divine Mala som står för kärlek, lugn och frid. Så här beskrivs malan på hemsidan:

Handknuten Mala av underbar rosa Opal. Rosa Opal, som anses vara drottningen av ädelstenar, är en sten för lugn och ro som hjälper dig att försiktigt få kontakt med dina känslor. Rosa opal anses vara en mycket feminin sten som rensar och lugnar hjärtat och ger en känsla av kärlek.

Foto: Sofie

Just denna Mala talade till mig, färgen är underbar i olika nyanser av ljust rosa och jag blir lugn bara av att titta på det. Där och då valde jag mellan detta och en mörkblå Truth Mala men jag gjorde rätt. För mig var det viktigt att välja den Mala som kändes rätt och som samtidigt kan tillföra något för just min personliga utveckling.

Brunch: Sophie’s Canelé

Igår åt N och jag brunch på Sophie’s Canelé i Birkastan. Jag hade sett ett tips om stället på Instagram och det var väl värt ett besök. Vi valde båda Sophie’s brunch för 199 kronor. Då fick vi en varmdryck, en kall dryck, ett bakverk, en bakelse, en rätt och en tillbehör.

Det fanns mycket att välja på, ungefär hälften på menyn ingick i brunchen och resten kunde man välja mot en extra kostnad (ett par kronor till 30 kronor). Mitt val föll på te (ej bild), ananasjuice och en brioche socker (bild 1), avokadotoast med en sidosallad (bild 2) samt en bakelse med hallon och vaniljkräm (bild 3). Allt smakade mycket gott, personalen var supertrevlig och stället mysigt. De har till och med en liten uteservering där vi satt igår.

Jag köpte även med mig två brioche hem som jag njöt av idag. Vi kommer med största sannolikhet att gå tillbaka.

 

Foto: Sofie

Foto: Sofie

Foto: Sofie

Sophie’s Canelé ligger på Sankt Eriksgatan 81.
Öppettider: tisdag – fredag 08:30 – 16:00 samt lördag – söndag 09:00 – 16:00.

Utflykt: Konst på hög

I torsdagskväll var N och jag på Kvarntorpshögen och tittade på Konst på hög. Kvarntorpshögen är en 100 meter hög slagghög, ett industriminne som idag fungerar som konstutställning. Slagghögen kommer sig från den oljeutvinning som skedde under mitten på 1900-talet. Markens känns fortfarande varm och luften är underlig. Den liksom sicker och svider i halsen. Samtidigt är utsikten fantastisk uppe från toppen och skulpturerna märkliga, underliga, tänkvärda och vackra. Några av mina favoriter ser ni på bilderna nedan.

Peter Johansson, 2006, ”Utan titel”
Foto: Sofie

Lars Vilks, 1998, ”Waaaall”
Foto: Sofie

Maria Miesenberger, 2015, ”Stilla-rörelse”
Foto: Sofie

Sirous Namazi, 2012, ”Periphery III”
Foto: Sofie

Cecilia Jansson, 2015, ”Yggdrasil”
Foto: Sofie

Cecilia Jansson, 2015, ”Yggdrasil”
Foto: Sofie

Serier: Vinterns och vårens serier på Netflix

Okej, så min man och jag har också fastnat för Netflix. Under vintern och våren har vi sett ett antal bra eller riktig bra serier.

Altered Carbon
Joel Kinnaman gör rollen som Takaeshi Kovacs, en man som vaknar upp 250 år efter sin död för att lösa mordet på en industrimagnat. Problemet är bara att världen ser inte ut som den gjorde när han dog. Världen är betydligt mer digitaliserad och den som inte vill dö behöver inte, förutsatt att du kan betala för det. Serien känns fräsch och intressant, tyvärr har det bara spelats in en säsong.

Dynastin
Jag såg inte Dynastin på det glada 80-talet så nu var det liksom dags, fast jag valde nyinspelningen av serien. För dig som inte har sett Dynastin handlar det om familjen Carrington, rika upp över öronen. Grant Show spelar Blake, pappan i familjen. En pappa som har styrt och ställt över sin familj i många år. Dessutom gör han vad som helst för att skydda sin familj. Han barn, Fallon och Steven spelas av Elizabeth Gillies och James Mackay. Blake är på väg att gifta sig med en av sina anställda, samtidigt som Fallon gör allt för att bli VD för företaget. Steven vill helst fly men fastnar självklart också i familjens nät av intriger. Hur ska det gå? Ja, det kan man fråga sig. Än så länge har man spelar in två säsonger av serien.

Greenleaf
Det här har nog varit min absoluta favorit under våren. Greenleaf handlar om familjen Greenleaf, en pastorsfamilj i Memphis. Familjens överhuvud är biskop i kyrkan och hans fru och barn är alla involverade i kyrkan på ett eller annat sätt. Alla utom äldsta dottern, Grace lämnade familjen, kyrkan och Memphis för många, många år sedan. Men nu måste hon åka tillbaka, hennes syster Faith har tagit livet av sig. Grace bestämmer sig för att stanna och ta sig an sina och familjens demoner. Varför tog Faith livet av sig? På många sätt är detta en serie i still med Dynastin eller Falcon Creast samtidigt som den kyrkliga miljön sätter sin prägel på serien. Tron är hela tiden en central del i allt som görs, men den ifrågasätts också. Varför tror jag? Vad tror jag på? Musiken är fantastisk och trots allt tragiskt som sker ger serien mig hopp, hopp om livet och om världen. De två första säsongerna finns på Netflix, säsong tre håller på att spelas in.

Jag heter Anne
Även detta en nyinspelning, denna gång av LA Montgomerys böcker om Anne på Grönkulla. I första säsongen får vi lära känna den föräldralösa flickan Anne och syskonparet Cuthbert som tar sig an henne. Anne är snabbtänkt, fantasifull och full av galna upptåg. Säsong två släppts ganska nyligen och jag ser fram emot Annes äventyr och tokigheter.

Lucifer
Lucifer Morningstar (spelad av Tom Ellis) är djävulens alter ego nere på jorden. Nattklubbsägare, rik och dekadent. Lucifer gör allt som faller honom in vilket inte är så lämpligt när han blir rådgivare åt polisen i LA och samtidigt förälskad i polisen Chloe Decker. Serien handlar om Lucifers flykt från helvetet, hans skruvade relation till sin far, Gud och till sina bröder, ärkeänglarna. Samtidigt är serien humoristisk och stundvis riktigt tänkvärd. Det sista avsnittet sändes nu i maj. Men min förhoppning är att inspelningarna återupptas och vi får se mer av Lucifer och hans galna upptåg.

Salem
Serien handlar om häxorna i Salem, om deras uppgång och fall. Skämt å sido! Salem handlar just om häxorna i Salem, om hur de blev utstötta och brända på bål. Om häxjägare och deras olika teorier men också om häxornas planerade hämnd på människorna i Salem. Allt detta blandas med familjedrama, kärlekshistorier och vänskap. Serien är rätt så intressant men tyvärr lite för blodig och äcklig för min smak. De två första säsongerna finns p Netflix och förhoppningsvis kommer även säsong tre.

Utställning: 100% kamp – Sveriges historia

På Kulturnatt Stockholm i år var vi på Historiska museet och tittade på utställningen 100% kamp – Sveriges historia. En vän till mig hade rekommenderat utställningen och jag är glad att vi tog oss tid att se den. Om du också vill se utställningen pågår den till och med den 9 december.

Utställningen belyser de kamper för olika rättigheter som har pågått och som än idag pågår här i Sverige. Det handlar om allas rätt att rösta, om rätten till sin egen kropp, om rätten till en dräglig vardag, om rätten att välja vem man älskar, om rätten att vara sig själv helt enkelt. Ämnen som tas upp är kön, sexuell läggning, klass, ursprung och funktionsförmåga. Min vän påpekade att ålder inte representerades och jag kan hålla med om att det saknades. När vi hade gått igenom utställningen påpekade min man att de inte tog upp problematiken kring vänsterhänta, han är själv vänsterhänt och berättade hur illa han behandlades som barn av exempelvis lärare. Det kan tyckas smått i sammanhanget men samtidigt handlar det om rätten att vara sig själv, rätten till sin egen kropp och att få uttrycka sig på sitt eget sätt och inte så som normen säger. Så jag tycker också att det hade varit intressant om det hade nämnts, allt för att lyfta den inskränkthet som har funnits och tyvärr fortfarande finns i samhället.

Det är skrämmande att läsa om hatbrott i Sverige, om hur människan fortfarande är livrädd för olikheter och bemöter det med hat och våld snarare än nyfikenhet och respekt. Att läsa en informationstext som den nedan gör mig både förbannad och livrädd, vart är samhället på väg?

När jag gick igenom utställningen och läste den tidslinje de hade skapat slog det mig att utvecklingen först gick framåt men att den på sista tiden har fått ett bakslag. Det finns krafter som återigen ifrågasätter kvinnors rätt till sin egen kropp, den aborträtt som jag trodde var en självklarhet här i Sverige. Men det är det tydligen inte….

Foto: Sofie

Jag kan inte annat än fortsätta att hoppas på ett samhälle där i människor respekterar varandra som de människor vi är. Vi är alla olika och dessa olikheter är vad som berikar samhället, världen och livet. Låt oss stå upp för det och möta varandra med respekt, nyfikenhet och kärlek!

Så här skriver Historiska om utställningen: Kamper för rättigheter är en viktig del av Sveriges historia som visar att samhället går att förändra. 100% kamp – Sveriges historia handlar om de många rättighetskampernas Sverige.

Utställningen berättar om människor som har tagit strid för sina och andras villkor. Människor som kämpat för rätten att leva, bo och älska på lika villkor oavsett funktionsförmågor, sexuell läggning, tro, kön, klass eller ursprung.

Det handlar om rätten att rösta och rätt till lika lön för lika arbete. Om rätt till en trygg arbetsmiljö.
Det handlar om rätten till språk.
Om rätt till bostad och skolgång.
Om rätt till historia, trygghet och säkerhet.
Om rätt att utöva religion. Om rätt att ta plats i det offentliga rummet.
Om att ingen människa ska utsättas för diskriminering, våld eller hot. (Källa)

Bloggen 9 år – Grattis!

Idag på Internationella Kvinnodagen fyller min blogg 9 år. Tack till alla som läser, uppskattar, kommenterar och gillar mina inlägg. Det betyder mycket!

Tidigare äldre inlägg

%d bloggare gillar detta: