OpenART 2017

Foto: Sofie

OpenART anordnas vartannat år (med undantag för 2008 och 2011) i Örebro och jag har varit där alla år utom 2008 (läs: OpenART 2013). Därför ser jag alltid fram emot ett nytt år med OpenART och igår var vi där. Vi åkte hemifrån först tidig eftermiddag och skulle gå på bio kl 19.00 så jag trodde inte att vi skulle hinna med hela utställningen. Men det gjorde vi med undantag för verken inne i Oscar C och The Contemporary Garage.

Upplägget i stan var lite annorlunda i år. Det var färre verk i centrum och fler verk koncentrerade på ett par platser, framförallt det nya ARTstation som låg lite utanför centrum (missförstå mig rätt Örebro är litet men det här låg ändå i utkanten av centrum). Tyvärr stängde ARTstation 16 på söndagar så vi fick lite bråttom för att hinna med att se alla verk.

På det hela taget kändes årets utställning inte lika inspirerande, det var många installationer och fotografier. Konst som inte helt föll mig i smaken. Men jag hittade ett par favoriter, nedan är några av dem.

Diary av Chiharu Shiota
Foto: Sofie

Tetris av Fredy Alzate (videoinstallation)
Foto: Sofie

Share Chair Arena av Tadashi Kawamata
Foto: Sofie

Blossom, Flourish, Wither, Perish, The Unborn av Nandita Mukand
Foto: Sofie

Om att dömma och inte ta ansvar

Någonting som verkligen retar gallfeber på mig är när en person försöker dyvla över sin skit på mig. Det hände nu senast i helgen. Jag är med, eller rättare sagt var med, i en grupp på Facebook som handlar om kalendrar, planering men också om en hel del pyssel. Framförallt pyssel relaterat till kalendrar så som klistermärken, olika layouts, gem och så vidare. I den här gruppen organiseras det regelbundet så kallade ”swaps” på olika tema där gruppmedlemmarna får anmäla intresse. Sedan paras de ihop och ska skicka vad det nu än är till den andra personen inom ett visst datum. Nu senaste gick bytet ut på att göra ett kort på temat vår. Jag valde att delta i utbytet eftersom jag tycker det är kul att ha ett mål med mitt pysslande och blev ihopparad med en kvinna i England. Mitt kort blev klart snabbt och jag skickade det redan den 17 eller 18 april. En av grejerna med dessa byten är att det du får ska visas upp i gruppen. I slutet av förra veckan insåg jag att jag inte hade sett ett inlägg om att mitt kort var mottaget. Så jag messade min partner och frågade, mycket riktigt så hade hon fått det men haft för mycket att göra för att hinna skriva ett inlägg.

I samma veva började kvinnan som äger och administrerar ovanstående grupp att rensa i den då hon ansåg att den var för stor. Hon skrev ett långt inlägg om gruppen och vad hon ville uppnå med gruppen, dessutom gjorde hon ett inlägg i vilket hon påminde om utbytet. Eftersom denna kvinna och jag pratat en del privat valde jag att fråga henne om vi inte ska visa upp det vi får i gruppen och nämnde att min partner fått sitt kort för en tid sedan men inte sagt något. Sen var det inte så mycket mer med det, jag hade fått veta att mitt kort kommit fram.

Det visade sig dock att detta skulle växa och bli ett stort problem, eller egentligen inte själva utbytet. På natten hade jag fått ett meddelande från kvinnan som äger gruppen om att min partner var en man (gruppen är endast till för kvinnor). Jag blev både förvånad och förbryllad. Vidare skrev hon att hon visste mer men ville inte berätta det, att hon inte trodde att jag någonsin skulle få ett kort och att det var hemskt hur folk kunde bete sig. Hon hade även gjort ett inlägg i gruppen om denna påstådda man och fått några kommentarer från andra medlemmar om att det kanske var en transsexuell, men nej så var det inte. Eller att det var en kvinna som råkat illa ut och därför skrev att hon var en man, men nej så var det inte heller. Vidare blev kvinnan som äger gruppen upprörd på mig för att jag inte helt och fullt trodde på henne och skrev till min partner och frågade vad som var på gång. För att göra en lång historia kort (åtminstone kortare) så ledde det hela till att kvinnan som ägde gruppen kände sig sårad av mig och att vår vänskap var förstörd för att jag inte trodde på henne vilket jag aldrig hade sagt. Däremot sa jag att jag inte visste vad som var sant, det vet jag fortfarande inte. Men det spelar egentligen ingen roll, det som förbryllade mig mest var hur fördomsfull denna kvinna var och hur hon hela tiden tyckte att hon var snäll och vänlig. Hon var snäll mot mig som hade raderat denna person och varnat mig för henne men jag hade inte lyssnat. Men denna person hade inte gjort mig något, inte henne heller för den delen. Det som också var intressant men skrämmande var att jag försökte vara saklig, rak men ändå trevlig mot kvinnan som äger gruppen men det enda hon gjorde var att påtala hur hemsk jag var som inte trodde på henne och hur jag inte kände henne. Nej, det stämmer. Men hon känner inte mig heller, vi har bara prata lite över nätet i ett par månader. Det gör inte att vi helt och fullt känner varandra.

Så jag blev påmind om två saker i helgen:
1) Döm aldrig en annan människa, speciellt inte om du ”bara” känner personen online. Du vet inte vad den personen har gått igenom eller går igenom.
2) Ta ansvar för dina egna handlingar och våga stå för dem.

Jag tycker att det är ledsamt hur lite ansvar vissa personer tar för sitt eget liv och sina handlingar. Jag tycker också att det är ledsamt att se hur dömande världen fortfarande är, åtminstone när det gäller vissa saker. Tänk vad mycket enklare det skulle vara om alla tog ansvar för sig själva och slutade döma andra. Nej, nu tänker jag glömma hela den här tragiska historien och umgås med människor som tar ansvar och som är mindre fördomsfulla! (Men det är bra skönt att skriva av sig och sätta ord på tankarna)

 

 

Att växa som människa

I förrgår skrev jag följande status på Facebook:

”Why do some people feed on making others life miserable? Why can’t we try and understand each other and come to a mutual understanding and agreement. I just don’t understand it!”

Ett av de svar jag fick gick ut på att jag gick igenom detta för att jag skulle lära mig en läxa för att växa. Vidare menade personen på att eftersom jag är stark kommer jag klara mig igenom detta. Det gjorde mig rent ut sagt förbannad då jag inte tror att någon människa mår bra av att bli utsatt för mobbning, elakheter eller utstötthet (jag säger inte att jag går igenom allt detta). Jag svarade även att jag inte tror att människan behöver växa genom hat och motstånd utan att vi snarare borde växa genom kärlek och förståelse. Personen tog senare bort sin kommentar.

Låt oss göra ett tankeexperiment:
Jag går igenom svårheter i livet för att lära mig en läxa som jag sedan ska växa av. Mitt liv har utsatt mig för många prövningar och jag har på något sätt klart mig igenom dessa men jag kämpar ständigt. En annan människa går igenom mindre svårigheter och inte lika ofta. Betyder det då att den som går igenom mindre svårigheter är svag? Att jag som är stark ska gå igenom fler svårigheter för att minska bördan på den som är svag? Eller betyder det att den som är svag inte behöver växa lika mycket som människa eller redan har vuxit klart och behöver mindre prövningar? Eller behöver den starke växa mer?

Jag förstår att kommentaren troligen var menad att stärka och uppmuntra mig men jag tycker att den bara är absurd om man tänker steget längre. Varför ursäktar vi andra människors beteende med att säga att den som är stark klarar sig igenom det hela, lär sig en läxa och därmed växer som människa? Då finns det egentligen inga incitament för den som beter sig illa att sluta för i princip är den personen är en snäll människa som hjälper andra att växa. Eller? Dessutom glömmer vi bort att den som är stark och känner sig liten och svag ibland, att den som är stark inte alltid orkar resa sig igen, lära sig den där läxa och växa. Eller som en väninna till mig sa ”läxan jag lär mig är att inte lita på andra människor, var är det bra någonstans” Jag håller helt med henne, det är också ett möjligt scenario. Ja, jag lär mig en läxa men den gör mig snarare inåtvänd, försiktig och skeptisk. Hur växer jag då som människa?

Jag tror att vi alla mår bra av att ständigt utvecklas och växa, jag tror att de svårigheter vi går igenom kan hjälpa oss framåt i livet om vi handskas med dem på rätt sätt. Alla människor går igenom svårigheter av olika storlek och antal, om inte annat kommer vi alla för eller senare förlora våra nära och kära. Men jag tror absolut INTE att vi måste gå igenom svårigheter i form av mobbning, elakheter och utstötthet för att växa och bli bättre människor. Jag tror snarare att vi som grupp och samhälle måste bli bättre på att säga ifrån när vuxna människor är mobbar, är elaka och stöter ut varandra. Vi lär våra barn att det är fel och vi måste leva som vi lär.

Stockholm Hobby and Craft Event – aldrig i livet!

Lördagen den 6 maj skulle Niclas och jag gå på Stockholm Hobby and Craft Event tillsammans med mamma och Joakim. Men så blir det inte då arrangören är otrevlig och oprofessionell.

Eftersom det är min födelsedag så skulle mamma bjuda oss båda på mässavgiften, vi skulle endast gå som besökare på själva mässan. Mamma anmälde oss både den 13 eller 14 mars och den 15 mars kom bekräftelsen tillsammans med betalningsinformation. Mamma var förvånad eftersom hon hade fått vänta i tre veckor på sin men hon betalde för oss båda samma dag.

I lördags fick både Niclas och jag en betalningspåminnelse via mail, bara ett par minuter efter påminnelsen fick jag en bekräftelse på min betalning. Mamma mailade och frågade om vi också hade fått en påminnelse då hon hade fått en för Joakim och sig. Hon mailade och frågade om detta och inom ett par minuter fick de sina bekräftelsen, men inget svar på mailet. Eftersom jag fått min bekräftelse var mitt deltagande ok men inte Niclas. Så han mailade tillbaka och skrev att även han hade betalat, när betalningen hade gjort, för vilka och av vem.

Idag hade vi fortfarande inte fått något svar, åtminstone inte vad jag visste.  Så jag skrev en fråga på deras Facebook sida och frågade om dessa betalningspåminnelse till deltagare som betalat och om vår bekräftelse. Ett par minuter senare var min fråga borttagen och jag hade fått ett privat svar från en av arrangörerna via Messenger. Arrangören skriver att alla frågar kring betalning ska ske till deras mail då det är lätt att missa om det skrivs i flera forum. Varför svarade hen då inte bara det på min fråga på Facebook sidan?!

Vidare svarar hen att hen behöver datum för betalningen och att hen har svara min man det. Så tydligen visste hen vilket mail jag syftade på. Jag svarade hen när vi hade betalat men också att hen hade fått all nödvändig information i hans mail eftersom vi hade skrivit när vi betalade.

Då får jag till svar att hen har över 300 mail och att hen behöver min mans mailadress. Samtidigt ger jag hen all nödvändig info kring betalningen (igen) och svarar att det inte är vårt problem att hen har över 300 mail. Då kommer det ”men snälla Sofie”. Härskartekniken som gör mig förbannad. Jag svarar på samma sätt (Men snälla xxx!!!!) då jag är irriterad, mycket irriterad på denna människa. Jag får då höra att jag är otrevlig och sen fortsätter det. Vi är inte välkomna på mässan, jag har attityd, jag är otrevlig, hen vill inte ha såna som mig på sitt event, hen vill inte prata på sin privata Messenger (det var hen som påbörjade den konversationen), jag skriver en massa osv

Konversationen som följer är helt makalös! Inte en enda gång ber hen om ursäkt för att det går ut påminnelse mail till deltagare som redan betalat, mamma fick inte heller någon under lördagen. Inte en enda gång ber hen om ursäkt för att saker och ting inte går smidigt eller för att hen har missat betalningen. Under konversationens gång ber hen om min mans mailadress och får den, men det ser hen inte utan ber om den igen. Jag skickar den igen och får be hen att bekräfta att hen har sett den. Det visar sig sedan att betalningen om 200 kr har kommit in men då skyller hen på att det bara stod mitt namn vilket det inte borde ha gjort eftersom mamma skrev båda. När jag frågar varför hen inte reagerat på att det är 200 kr för en person får jag inte svar. Nej, jag är inte trevlig men jag är heller inte otrevlig. Jag hör av mig i egenskap av betalande deltagare till en arrangör och vill bli bemött däremot, inte som en bekant eller vän. Vi är varken bekanta eller vänner, vi har en affärsrelation.

Igenom hela samtalet anser hen att hen är felfri och dessutom tar hen sig rätten att påtala att jag har en dålig dag och så vidare och så vidare. Nej, usch och fy! Vi har nu bett att få tillbaka pengarna för alla fyra då mamma och Joakim inte heller vill få med en arrangör som denna. Då finns det större och roligare pysselmässor i USA, för jag har svårt att tro att detta är ”Världens största pysselträff och mässa” som arrangören påstår på Facebook.

Ett gott råd till arrangören: lite ödmjukhet och respekt skadar inte och om ni visar era deltagare ödmjukhet och respekt så lovar jag att ni får det tillbaka! Som det är nu är vi bara glad att vi inte ska gå, det är tråkigare för er som har förlorat en intäkt och för era utställare som har förlorat intäkter.

After Dark – This is it!

Igår kväll var N och jag på Louis de Geer Konsert & Kongress för att se After Dark och deras avskedsturné This is It!

Först gången jag såg After Dark var troligen våren 1994 på Silja Europa (läs mer: Ny After Dark-show på Silja Line). Jag kommer inte ihåg mer än att jag var på dåligt humör när showen började eftersom jag fick sitta på raden framför mamma och pappa. Showen hette After Dark Oriental Nights.

Jag föll sedan pladask för La Dolce Vita på Melodifestivalen 2004 och har skrålat den många gånger på krogen. När QX erbjöd en specialkväll med After Dark på Tyrol den 30 april 2005 var det dags igen (läs mer: QX & After Dark – en gaykväll med show på Tyrol). Det var en fantastisk show och kväll, det bäst av allt var att kvällen var döpt till La Dolce Rosa. Jag absolut älskar After Dark och deras shower. Så pass att min väninna och jag var tillbaka på Circus våren 2006 och såg La Dolce Vita igen.

Å nu är det slut, tänk att After Dark startade 1976 och har showat i drygt 40 år. Det är fantastiskt, jag var inte ens född när Christer Lindarw äntrade scenen. Showen igår var rolig, sorglig, fantastisk, sexig, stygg och underbar. Christer Lindarw hedrade sin parhäst Lasse Flinkman som gick bort 2016 och gjorde till och med ett av deras gamla nummer fast med Lasse på storbild. Han hedrade även alla forna After Dark medlemmar som gått bort, flera i Aids. Det var lite sorgligt men fint. Jag kommer sakna Christer Lindarw och After Dark.

Bloggen 8 år – Grattis!

För åtta år sen, den 8 mars 2009 började jag blogga. Tänk vad tiden har gått, vissa månader bloggar jag mer än andra. Oavsett är det roligt att göra det blir än roligare när någon läser det jag skriver och kanske till och med skriver en kommentar. Tack till alla som läser, gillar, kommentarer och delar!

Pipstickers – mitt första månadspaket

För några veckor sen tipsade jag om Pipsticks i inlägget Tips: Pipsticks. Idag fick jag mitt första månadspaket och jag är väldigt nöjd 🙂

pipsticks-januari-2017-1Foto: Sofie

Paketet innehåller:

  • 15 ark med klistermärken
  • 1 vykort
  • 1 citatkort
  • 1 Sticker Club nyhetsbrev
  • 1 VIP lott
  • Återanvändningsbart kuvert

pipsticks-januari-2017-2Foto: Sofie

pipsticks-januari-2017-3Foto: Sofie

Om du är sugen på att testa en prenumeration använd gärna min länk Sofies Pipsticks den ger dig 5 USD i rabatt på din första beställning! Eller hojta till med din e-mailadress så skickar jag ett mail med rabattkoden 🙂

Tidigare äldre inlägg

%d bloggare gillar detta: