Kyrkoåret: Åttonde söndagen efter trefaldighet

Igår var jag på högmässa i St Görans kyrka och min favoritpräst predikade. Det var åttonde söndagen efter tredaldighet och temat var andlig klarsynthet. Prästen började med att visa en broderad tavla med texten ”Sök i allt blott själva kärnan”. För henne är denna kärna vi ska söka sanningen men hon påpekade att en hel del sanning är falsk. Sedan knöt hon an till dagens evangelietxt (Matt 7:22-29) där Jesus säger att den som bygger sitt hus på sand ska förlora det och den som bygger sitt hus på berggrund ska få behålla det. Med det menade prästen att den falska sanningen är som sanden medan den sanna sanningen är som berggrunden. Så om vi söker blott själva kärnan och därmed sanningen bygger vi våra liv på berggrund. Så tolkar jag henne i alla fall och känner att det ligger mycket i det. Sanningen är egentligen inte farlig, visst kan den vara obehaglig just för att den är sann. Men det är värt så mycket mer att vara sann mot sig själv och att bygga sitt liv på berggrund än att leva lätt och därmed bygga på sand.

Personligen känner jag allt för många människor som lever det ”glada livet” ocgh bygger sina liv på falska sanningar och på sand. För eller senare rasar deras liv. Tyvärr rasar det allt för många gånger i livet. En del människor har iofs förmångan att hämat sig efter vad som helst, men varför inte försöka bygga sitt liv på en mer fast grund?

Jag vet hur det är att bygga på sand. Att intala sig att något är sant som jag innerst inne vet inte är det. I längden håller det inte. Men om jag litar mitt inre, på min kärna och därmed på sanningen så blir livet trots allt stabilare. Kanske inte alltid lättare men som sagt, stabilare.

Problemet som jag ser med detta är att den sanna sanningen kanske inte alltid är lätt att hitta. Eller? Vet vi egentligen alltid vad som är sant? Blundar vi hellre för sanningen än söker den? Ja, jag tror det. Det är lättare att leva i en illusion, att ta den lätta vägen men jag tror inte att det håller i längden. I alla fall inte för mig…

Så ”sök i allt blott själva kärna”. Lyssna på ditt inre, på din kärna och på sanningen!

Skärtorsdagen – flera olika betydelser

Ikväll knackade det på dörren, det var två påskkärringar som önskade Glad Påsk och hoppades innerligen på att få godis i gengäld. Eller egentligen ville dem kanske ha pengar?! Dem fick i alla fall varsin klubba, det var det enda som fanns hemma.

Lite tidigare under kvällen var jag på Skärtorsdagsmässa i St Görans kyrka. Det var en still mässa med nattvarden i fokus. Under mässan dukades dessutom altare av och kommer inte att dukas igen förrens på påsknatten (natten mellan Påskafton och Påskdagen).

Tänk vad en och samma dag kan ha olika betydelser. Wikipedia skriver att folkseden med påskkärringar uppstod i Stockholms villaförorter under 1900-talet. Det hade jag ingen aning om, jag trodde att det handlade om häxornas färd till Blåkulla. Enligt folktro är Skärtorsdagen den dag då häxorna begav sig till Blåkulla och för att försvåra för häxorna vidtog folk en massa åtgärder.

Asatroende idag använder istället Skärtorsdagen till att förbereda vårblotet, det är Tors dag.

För kristna har Skärtorsdagen, som jag nämnde ovan, att göra med nattvarden och Jesu sista måltid tillsammans med lärljungarna. Det var under denna måltid som nattvarden, det nya förnbundet, instiftades. Namnet skärtorsdag kommer från ordet skära som betyder rena vilket syftar på att Jesus tvättade lärljungarnas fötter före den sista måltiden.

Som sagt, tänk vad olika betydelse en och samma dag kan ha. Skärtorsdagen betyder nog dessutom olika saker för olika människor, för en del är dagen väldigt viktigt och för andra nästintill obetydlig.

Våffeldagen

Våffeldagen till ära blev det våfflor till efterrätt. Jag blandade i lite kakao i smeten och serverade våfflorna med glass, skivad banan, hallon och lite chokladsås. *mums*

Kyrkoåret: Den Helige Stefanos Dag

Att det är annandag jul idag känner nog de flesta till men det är även den heliga Stefanos dag. Svenska Kyrkan har temat martyrerna för dagen och tänker speciellt på den Helige Stefanos, den kristna kyrkans första martyr. Högmässan i kyrkan var mer allvarlig och dyster idag mot de andra två juldagarna men samtidigt visar dagen på något väldigt viktigt. Att vara martyr betyder att vara ett vittne, ofta syftar man på en person som  ”med sitt liv fått plikta för sin tro” (Wikipedia)

Frågan kring martyrskap tycker jag är svår. Är det verkligen rätt att offra sitt liv för sin tro? Är det verkligen rätt att få plikta med sitt liv för sin tro? Jag tycker inte det. Ingen ska behöva dö för sin tro och ingen ska vilja dö för sin tro. Jag har fått berättat för mig att man inom kyrkan har ifrågasatt kyrkofadern Ireneus psykiska tillstånd just för att han villigt gick i döden för sin tro. Det tycker jag är en sund inställning. Att tro borde inte innebära döden. Samtidigt har jag också fått berättat för mig att det däremot inte ses som något negativt om man på grund av sitt vittnesbörd blir dödad, då gloridieras man gärna istället. jag tycker inte att det heller är varken rätt eller vettigt.

Att tro borde betyda liv, att värna om livet och om kärleken. Speciellt som kristen då det viktigaste budskapet kristendomen ger oss är kärleken. För mig blir då martyrskap något udda och något ingen borde vilja eftersträva ändå existerar det idag och det vi oftast kommer i kontakt med är självmordsbombare. Personligen tycker jag inte att dessa personer gör något gott i religionens namn, snarare tvärtom.

Kyrkoåret: 3e Söndagen i Advent och Luciadagen

Idag är det inte bara 3e söndagen i Advent utan även Luciadagen. Jag började med högmässa i St Görans kyrka klockan 11 och avslutade med Luciahögtid klockan 15. Högmässan var på sätt och vis som vanligt förutom predikan. Idag var den suverän men svår att återberätta. Prästen pratade om klimatmötet i Köpenhamn, om kyrkans manifestation, om våra begär, om hur vi alla kan hjälpa till. Det var väldigt inspirerande.

På eftermiddagen var kyrkan fullsatt, det var riktigt häftigt att se. Det var församlingens barnkörerna som stod för Luciafirandet och dem var väldigt söta och duktiga. Bättre blev det när hela kyrkan sjöng Nu tändas tusen juleljus. Inte ofta det är sån volym i kyrkan. *mäktigt*

Allt som allt en riktigt trevlig 3e Advent och Lucia 🙂

Kyrkoåret: Första Söndagen i Advent

Adventstiden har börjat och som vanligt var det fullsatt i kyrkan på 1a Advent. Jag var en av dem som var på plats och det var väldigt vackert och jag kan garantera att anden var närvarande.

Advent betyder ankomst och syftar på  Jesus ankomst. Adventstiden är till för att minnas och tänka på Jesu födelse, Jesu återkomst och Jesus som finns hos oss idag. Det är också en förberedelsetid inför julen, julen som av kristna firas till minne av Jesus födelse. Advent är också första söndagen på det nya kyrkoåret.

Kyrkoåret: Alla Själars Dag

Idag, söndagen efter Alla Helgons Dag är det Alla Själars Dag och det är alla dödas dag. Det är en dag att minnas anhöriga som inte längre finns ibland oss, det är också en dag för att uttrycka hopp om att få återse varandra. Personligen tycker jag också att man får inte glömma att det döda finns med oss hela tiden genom våra minnen. Bara för att en person inte finns med oss fysiskt betyder inte att den inte finns med oss psykiskt. Jag tror att de döda vakar över oss, att de ser efter oss.

När min gammelfarmor dog var jag bara ett barn och förstod inte riktigt vad som hade hänt. För att förklara för mig och min bror, som är två år yngre, tog mamma med oss ner på stranden. Där berättade hon att gammelfarmor hade gått bort, att hon inte fanns bland oss längre men att hon fanns i himmlen, bland stjärnorna och tittar ner på oss. Att hon ändå finns hos oss och att man alltid kan prata med henne. Jag tycker att det var väldigt fint och även om jag inte kommer ihåg tror jag att det skänkte mig tröst. I alla fall vill jag gärna tror det idag och jag vill gärna än idag tro att jag kan prata med gammelfarmor när helst jag vill och att hon finns med mig, precis som morfar gör.

Tidigare äldre inlägg

%d bloggare gillar detta: