Bio: Mother’s Day

Mother's Day

I förra veckan var N och jag på bio och såg Mother’s Day. Det är en feel-good film som utspelar sig fram till och på Morsdag. Vi får följa fyra familjer i deras vardag och i planerandet av Morsdag. De har alla sina utmaningar; skilsmässa, dödsfall, trångsynthet och karriär.

Filmen påminner om både Valentine’s Day och New Year’s Eve. Vi får följa flera livsöden, det är mycket hjärta och smärta, ett par goda skratt och hög igenkänningsfaktor. På det hela taget en trevlig film!

Så här skriver sf.se om filmen: Det är bara några dagar kvar till Mors dag och Sandy, Miranda, Jesse och Bradley planerar på skilda håll hur de ska tillbringa dagen: med en ny kärlek, en förlorad kärlek – eller ingen kärlek alls. Oavsett vilket kommer detta bli en Mors Dag att minnas …

Sandy är nyskild och kämpar för att behålla sin självkänsla när hennes ex gifter om sig med en yngre kvinna. Är hon verkligen utbytbar som mamma? När Sandy försöker ta upp konkurrensen fattar hon en del mindre bra, och ibland hysteriska, beslut.

Miranda är en framgångsrik programledare som verkar leva det perfekta livet. Men efter att ha offrat familjen för karriären är hennes liv ofullständigt. Mors Dag närmar sig, men hon har ingen att dela dagen med – förutom sin galna agent. Överraskningen blir desto större när Mirandas bortadopterade dotter plötsligt står på tröskeln.

Jesse älskar sin make så mycket att hon helt bryter kontakten med sin rasistiska mamma. Jesse har till och med ljugit och sagt att hon inte längre lever. Något som blir svårt att förklara när hennes föräldrar kommer på oväntat besök för att fira Mors Dag.

Bradley känner sig nere när Mors dag närmar sig, den första för honom och hans två döttrar sedan hans fru dog. Samtidigt som Bradley har fullt upp som ensamstående pappa, försöker han parera en rad mammor vill få ut honom på dejt.

En varm komedi som lockar till både skratt och tårar om tre generationer som möts på Mors dag.

Bio: Magic Mike XXL

magic-mike-xxl
Foto: Claudette Barius (länk)

Idag har jag varit på bio och sett Magic Mike XXL uppföljaren till Magic Mike (läs recensionen: Bio: Magic Mike). Mike har slutat som strippa och driver numera sin egen möbelfirma. En dag får han ett telefonsamtal från en gammal vän, vännen säger att de är i stan och att Dallas har lämnat dem. Vidare frågar vännen och han vill komma och träffa honom och de andra. Mike som tror att Dallas har dött beger sig till hotellet där killarna bor. Men självklart får han ett annat mottagande än han väntat sig…

Dallas har i själva verket inte dött utan flyttat utomlands och lämnat killarna i sticket. Nu tänker de bege sig till årets stora stripkonvent för att bjuda på en sista spektakulär show. Men får de med sig Mike på resan?!

Filmen bjuder på många skratt och dansscenerna är både underhållande och heta. Jag gick ut från bio och kände mig lätt till sinnes, detta är helt klart en feel good-film som får en på gott humör. Handlingen är kanske inte den bästa men det gör ingenting, igenkänningsfaktorn är hög och killarna bjuder på ett antal heta scener. Helt klart en film som kommer att hamna hemma i bokhyllan!

Så här skriver sf.se: Det har gått tre år sedan Mike slutade som manlig strippa och resten av killarna i Kings of Tampa har också bestämt sig för att lägga av. Men först vill de bjuda på en sista storslagen, svettig och helt oförglömlig show med ingen mindre än legenden Magic Mike som kvällens huvudnummer.

Sommarens STÖRSTA och mest underhållande tjejgängsfilm alla kategorier är snart på en bio nära dig.

Bio: The way, way back

Att vara med i Bioklubben är bra på många sätt. Nu i sommar är det många förhandsvisningar och om två veckor är det Medlemskväll. Förra tisdagen såg jag Tyskungen (läs inlägget) och igår The way, way back. Ingen av dessa filmer är filmer jag normalt hade sett på bio då det inte är min typ av film. The way, way back var jag ganska skeptisk till men blev positivt överraskad. Filmen var bättre än vad jag trodde och det är lite av en feel-good-film.

Vi får följa med på Duncans sommarlov. Hans mamma Pam har en ny pojkvän, Trent och de ska spendera sommaren i hans strandhus tillsammans med pojkvännens dotter. Trent är inte vidare snäll mot Duncan som mest flyr allt och alla. Under en av sina cykelturer hittar han till vattenlandet Water Wizz och där blir han vän med ägaren, Owen som ger honom jobb. Detta förändrar Duncans sommar och dessutom hans syn på sig själv.

Filmen har både söta och roliga scener likväl som pinsamma och sorgliga. Jag skrattade gott många gånger och tycker att filmen på det hela taget var bra.

Så här skriver sf.se om filmen: 14-årige Duncan tvingas tillbringa sommarlovet med sin mamma Pam, hennes påfrestande pojkvän Trent och hans dotter Steph. Det är en tuff utmaning för Duncan att försöka passa in i den nya familje­konstellationen. Räddningen kommer genom en oväntad vänskap med Owen, den lättsamme föreståndaren på traktens populära vattenland Water Wizz. Stärkt av sitt första sommarjobb och stödet från Owen som mycket väl kommer ihåg hur utmanande tonårslivet kan vara, får Duncan en helt ny syn på sig själv och livet. Den värsta sommaren i Duncans liv blir tack vare Owen den bästa sommaren någonsin och ett viktigt kliv in i vuxenvärlden.

Bio: Safety not guaranteed

Att gå på förhandsvisning är alltid roligt och det blir än mer roligt när filmen i fråga är bra. Igår såg jag Safety not guaranteed på Skandia biografen. Det var Bazooka tillsammans med Stockholms filmfestival som bjöd på tillställningen. Filmen är en typisk ”feel-good”-film men det intressanta är att den egentligen inte säger något. När jag gick därifrån frågade min vän vad jag tyckte och ja, den var väll bra men vad ville filmen säga?! När jag sedan funderar vidare på det var det ganska skönt med en film som bara är trevlig, som bara är mysig och som fick mig att skratta och må bra en stund. Så egentligen kanske det var budskapet…

Filmen handlar om en journalist och hans två trainees. Den ena, en kvinna har gått igenom livet ganska obemärkt men allt förändras den dag hon får åka med journalisten på uppdrag. Allt börjar med en tidningsannons ”Sökes: någon att resa i tiden med. Det här är inget skämt. Jag har bara gjort det här en gång förut.” Kvinnan ifråga fastnar mitt i uppdraget samtidigt som journalisten letar efter sin ungdomskärlek och den andra traineen försöker få fart på sitt liv. Det finns flera roliga och söta scener och som sagt, filmen får mig att må bra. Men jag kan egentligen inte säga att jag kommer ihåg särskilt mycekt av den.

I flera recensioner och artiklar står det att detta är en film i stil med Little Miss Sunshine men jag håller inte med. Den här var betydligt trevligare och mer positiv. Det är också kul med en film utan direkt kända skådisar, glitter och glamour.

Bio: Ted

Igår var jag på bio och såg Ted. Vi såg den på Rigolettos VIP-avdelning vilket var roligt. Det kostade 220 kr men i priset ingick biobiljetten, större fottöljer med extra benytrymme och så dricka och popcorn. Det var en upplevelse, speciellt då vi nästan var ensamma på VIP-avdelningen.

Filmen var jag ganska skeptisk till och hade därför ganska låga förväntningar. Men det var ett par riktigt goda skratt även om det fanns ett par överdrivna scener också.

Filmen handlar om John Bennett som inte har några vänner, han får en nallebjörn (Ted) i julklapp som barn och önskar att han kom till liv. Johns önskan blir verklighet och en livslång vänskap har fötts. John träffar sin flickvän Lori och dem bor alla tre tillsammans. Problemet är bara att medan Lori gör karriär stannar John helst hemma med Ted, tittar på film och röker på. Ted blir ett konstant irritationsmoment i förhållande mellan John och Lori. När John försöker bryta med Ted går det inge vidare och det blir både tragiskt och komiskt. Filmen är dock lite av en ”feel-good”-film och den slutar bra men kanske inte riktigt som man tror.

Bio: En oväntad vänskap

Jag ser sällan fransk film eftersom jag inte förstår vad dem säger och det gör mig frustrerad. Men jag trotsade mina fördomar och såg En oväntad vänskap och det är jag glad för. Filmen är baserad på sann historia och det är verkligen en må-gott-film, en film som passar utmärkt en regnig söndag. Filmen ger många goda skratt och den visar att livet kan vara oförutsägbart och till och med ganska underbart, trots motgångar, handikapp och annat tråkigt.

Så här står det om filmen på sf.se: Den franska megasuccén som berör människor över hela världen och som listas som en av världens bästa komedier.

Driss, en ung kille från förorten som precis kommit ut från fängelset, anställs genom en händelse som personlig assistent till den oförskämt rike, men också mycket ensamme aristokraten Philippe som blivit förlamad efter en skärmflygolycka.

Driss är till en början väldigt tveksam till jobbet och Philippes vänner har starka invändningar mot hans val av assistent. Men de två har mycket att lära av varandra.  Driss otroliga energi och livsglädje smittar snart av sig på Phillipe och Phillipe lär Driss en hel del om vett och etikett. Tillsammans upptäcker de nya saker i livet och en oväntad och stark vänskap växer fram mellan två individer som på ytan inte verkar ha någonting gemensamt. Baserad på en sann historia. (Källa)

Bio: Rock of Ages

När jag var på förhandsvisning av Moonrise Kingdom i tisdags hade jag turen och få biljetter till gårdagens förhandsvisning av Rock of Ages. När jag handlade biogodis frågade tjejen i kassan om jag ville ha biljetter då jag är Guldmedlem i Bioklubben. Ja tack, svarade jag. Å det var tur det. Jag var lite tveksam om jag verkligen skulle gå då filmen började klockan 21 igår kväll men jag tänkte att det är väll klart att jag ska gå. Något jag är glad över idag. Filmen var helt suverän, verkligen i min smak. Sen blev det bara roligare när det var första visningen i Sverige, till och med innan USA-premiären i nästa vecka.

Så här skriver sf.se om filmen: Rock of ages kretsar kring en ökänd rockklubb i 80-talets Los Angeles. Rock’n’roll har aldrig varit större och den starkast lysande stjärnan är Stacee Jaxx. Till klubben kommer Sherrie och Drew, båda två med drömmen om det stora genombrottet men steget är långt från dröm till verklighet…

Paret som spelar Sherrie och Drew gör det riktigt, riktigt bra och jag blev lite smått förälskad i Drew när jag satt i biosalongen. Jag hade svårt att tänka mig Tom Cruise som rockstjärna men han gör en suverän roll och det känns som om detta kan vara lite av hans comeback efter alla actionroller. Överlag är filmen bra castad, den är söt, rolig, romantisk och lite sorgsen. Allt som allt en romantisk ”må-gott”-film. Rock of Ages har premiär i Sverige den 23 juni. Jag rekommenderar dig att gå och se den.

 

Tidigare äldre inlägg

%d bloggare gillar detta: