Bok: Konsten att vara otrogen på Facebook av Gunilla Bergensten

För några vecka sedan köpte jag och mamma en bunt pocketböcker på Akademibokhandeln. En av dom var Konsten att vara otrogen på Facebook av Gunilla Bergensten. En riktig joker, vi tänkte att antingen är den riktigt bra eller så går den knappt att läsa. Men den var faktiskt helt okej. Storyn är väldigt samtid och jag tror att vi alla kan känna igenom oss i den. Vem har inte googlat på ett ex eller undrat vem den eller den är som kommenterar på vår partners sida.

Boken är inte direkt avancerad, den är inte direkt välskriven, den är varken rolig eller sorglig. Med andra ord är den ganska svensk och lagom! Men vill du ha något lättläst, något att fördriva tiden med och något som får dig att känna igen dig och dra på smilbanden då och då. Läs Konsten att vara otrogen på Facebook!

Så här skriver AdLibris om boken: Träffsäker roman om vår tids största sociala mötesplats

Tove och hennes make Fredrik hade hoppats att flytten till Varberg skulle innebära en nystart. Att de skulle hitta tillbaka till varandra, att livet skulle bli både enklare och mer spännande. Men nystart och äventyr känns långt borta. Tove och Fredrik driver istället allt längre isär.

Ju längre tiden går, desto mer inser Tove hur mycket hon saknar livet i Göteborg. Jobbet på reklambyrån, kollegorna, kunderna och pulsen. Och inte minst bästa vännerna Sanna och Tess. De befinner sig alla mitt i livet och kämpar med att kombinera jobb, relationer och familjeliv. Samtalen med dem har alltid varit hennes livlina.

Facebook blir Toves räddning. Här väver hon samman dåtid med nutid när hennes nätverk växer. Här håller hon kontakt med vännerna. Här är hon fortfarande en del av sina kollegors vardag.

Och det är på Facebook, var annars, hon hittar mannen hon aldrig riktigt kunnat glömma. När hon en sen kväll skriver ”Tove här, från längesedan” har hon ingen aning om vad det är hon sätter igång …

Det dröjer inte länge förrän det parallella livet på Facebook spårar ur och krockar med verkligheten; det riktiga livet. Inte bara för Tove, utan även för hennes bästa vänner.

Konsten att vara otrogen på Facebook är en relationsroman fylld av både humor och allvar. Precis som i sina tidigare böcker lyckas Gunilla Bergensten sätta fingret på ett samtidsfenomen som de allra flesta kan känna igen sig i.

Tankar om relationer

Bild om relationer

Jag såg den här på Facebook och tycker att det ligger mycket i det. Något jag finner både sorgligt och skrämmande. Idag kommunicerar vi helt i text via social medier som Facebook eller via SMS. Om vi diskuterar kanske vi ringer men vi träffas inte. Känslor uttrycks med smileygubbar eller som korta, underförstådda ord. Även dessa via sociala medier eller SMS. Vi har sex ofta och gärna men vi engagerar oss helst inte. Sex har fått ersätta närhet och jag älskar dig betyder inte samma sak längre. Det är något vi använder till allt och alla. Kontentan av det här är att vi har blivit osäkrare i våra relationer, svartsjukan sprids som pesten och vi är otrogna av bara farten för det är ju lika bra, det gå ändå inte att lita på någon. Det slutar med att vi lämnar varje potentiell relation mer sårade än vi gick in i den.

Låter jag synisk? Ja, kanske lite… Men egen erfarenhet säger att det ligger något i detta. Alla komponenter finns kanske inte i varje ny relation men delarna finns där. Det jag framförallt har märkt är att vi är mer benägna av att vara restriktiva med vår tid och vi kommunicerar hellre via text i form av meddelanden på Facebook, mail och SMS än vi pratar i telefon eller träffas och pratar. Jag tror att vi förlorar mycket på det. Att skriva ger inte samma nyanser som att prata. En stor del av kontakten mellan människor sker genom kroppsspråk; gester, miner och uttryck. Inget av detta kommer fram i en text på en telefon eller en datorskärm. Vi har försökt att skapa detta med hjälpa av smileys men dessa kan aldrig ersätta våra spontana reaktioner, minspel eller gester.

För mig personligen börjar det bil tröttsamt med alla mail, SMS och meddelanden på Facebook. Det finns tillfällen då det är suveränt att slänga iväg ett SMS eller skicka ett mail. Jag är tacksam för dem kommunikationsvägarna med mina vänner på andra sidan jorden. Men här och nu vill jag slå ett slag för telefonsamtal och fysiska träffar. Där tror jag att vi kan bygga långa och varaktiga relationer!

Spåkulan ljuger aldrig!

Det finns en app på Facebook som heter Spåkulan, jag absolut älskar att klicka på Spåkulan och få fram visdomsord. Idag stod det så här:

Spåkulan ljuger aldrig!
Sofie fick ett svar av Spåkulan:
Glöm dina ex. Det var inte bättre förr. Nu inleder du ett passionerat nytt förhållande.

Spådomen kom så klockrent då jag på något sätt har fastnat i gamla hjulsspår. Stirrat mig blind på killar som jag redan avfärdat av en eller annan anledning. Så tack för visdomen Spåkulan, nu ska jag blicka framåt och ge mig in i nya relationer och nya äventyr.

Dags att fundera på vad du delar med dig av på nätet

I en artikel på DN.se står det om hur Bolag avslöjar din bakgrund på nätet. Artikeln handlar om små bolag som har startats enkom för att undersöka folks bakgrund på nätet, deras kunder är företag som ska rekrytera och dessa företag ser det som en pusselbit i helheten kring en rekrytering. Så det är dags att fundera på vad vi delar med oss av på nätet? Vad skriver du på Facebook, Twitter eller för den delen i din blogg. Det som står på nätet, i sociala medier kan krossa ditt CV och sätta stop för dina chanser till ett nytt jobb. Det värsta är att det även kan sätta stop för det jobb du har idag.

Självklart ska man inte vara illojal och har man något elakt att säga om sin arbetsgivare bör man inte göra det på nätet. Det orättvisa i det hela är att någon annan kan skriva något om dig och du blir den som drabbas. Det som står på nätet ger trots allt inte en helhetsbild utan bara en sida av myntet. Men du kan ändå bli dömd och stämplad för det.

Så, det kanske är läge att fundera igenom vad som står om dig på nätet och vad du själv skrivit. Jag kan dock inte låta bli att fråga mig: Är vår yttrandefrihet hotad?!

DVD: The Social Network

Nu har jag äntligen sett den. The Social Network, filmen om skapandet av och tvisten om Facebook. Filmen var ingenting av vad jag hade förväntat mig. Den börjar för ett antal år sen någonstans i närheten av Harvard. Vi får se hur Mark blir dumpad av sin flickvän Erica. Sedan får vi följa honom hem och se hans sätt att hämnas på henne genom att dels blogga och dels skapa en site som jämför Harvards kvinnliga studenter med varandra. Siten får så många besökare att Harvards serverar kraschar på ett par timmar. I detta läge blir Mark kontaktad av tvillingarna Winklevoss och Divya Narendra. Dem vill att Mark ska programmera deras site HarvardConnection. Mark tackar typ ja men genomför aldrig jobbet, istället skapar han TheFacebook som från början enkom är till för folk på Harvard. Siten blir snabbt populär och växer utan dess like… Resten känner du säkert till. Jag gör det i alla fall som medlem och beroende av Facebook.

Det intressanta med filmen är att vi inte enbart får följa hur Facebook skapades utan även konflikten mellan Mark och hans bästa vän Eduard som till slut stämmer Mark. Vi får även se hur tvillingarna Winklevoss och Narendra stämmer Mark då de anser att han snott deras idé. Så filmen är ett växelspel mellan förhören i de båda stämningarna och tiden då Facebook skapades. Vi får hela tiden se återblickar genom de beröra parternas vittnesmål. Ett intressant sätt att presentera historien på.

En av advokaterna såg smått bekant ut och jag kände verkligen ingen rösten men kunde först inte placera den. Sen kom jag på det, det var Richard Channing i Falcon Crest. Han heter David Selby och spelar här avdokaten Gage.

Jag hade hört något om att killarna bakom Facebook tävlade i OS, om det stämmer eller inte är frågan. Mark skulle nog säga nej, tvillingarna ja. När filmen var slut slog det mig att hela historien påminner om konflikten mellan Bill Gates och Steve Jobs, med andra ord grundarna till Microsoft och Apple. Men världen är bra liten och det finns inte så många sätt att bråka på…

Hursom var filmen intressant och oavsett om tvilligarna och Narendra eller Mark ensam kom på idén har Facebook blivit en succé. En platform som finns världen över och som säkerligen har kommit för att stanna.

Hur fungerar vårt rättssystem egentligen?

 Just nu cirkulerar det ett par citat på folks statusrad på Facebook, dessa lyder:

Slå ihjäl en pensionär över en parkeringsplats = 2 års fängelse och minimalt skadestånd.
Brutalt gruppvåldta och misshandla två tjejer = 1,5 års ungdomsvård och ett minimalt skadestånd.
Driva en sökmotor = 1 års fängelse och 46 miljoner i skadestånd.
Kopiera detta om ni tycker domen mot The Pirate Bay är idiotisk.

Skadestånd för mordet på Engla: 75.000 kr.
Skadestånd för våldtäkt på 14-årig flicka: 50.000 kr.
Skadestånd för Pirate Bay: 46 miljoner kronor.
Kopiera detta om ni tycker: Svenska rättssystemet är idiotiskt!!

Det handlar om domen i Pirate Bay-målet. Jag har inte följt rättegången mot Pirate Bay och vill inte påstå att jag kan något i frågan. Det jag snarare ställer mig frågande till är rättvisan i vårt svenska rättssystem? Likställer vi verkligen mord/vållande till annans död med gruppvåldtäkt med att driva en sökmotor?

Det låter rent ut sagt absurt, dessutom verkar skadestånden helt orimliga. Antingen är det minimalt eller så är det maximalt. Ska inte straff stå i proportion till brottet? Ska inte straffet avskräcka från brott eller åtminstone från att begå brottet igen? Det enda vi försöker undvika nu är olaglig fildelning. Å ärligt, är det hela världen? Är det inte värre att folk misshandlar, våldtar och mördar?

Hm, ja vad ska man säga… Vi borde nog ser över mer än vårt politiska system…

Varning för falska grupper på Facebook

Brukar du tacka ja till inbjudningar om grupper på Facebook? Jag gör det inte, jag tackar nej. Kanske tackar jag ja, OM det är en grupp skapad av en vän och som jag känner igen.  Häromdagen gick jag däremot detta, jag fick inbjudan till gruppen ”2kr per medlem till jordbävningsoffren i Haiti”. Jag tänkte vara snäll, jag ville bidra och tänkte att det kan ju inte skada att gå med. Snabbt blev jag varnad av min mamma och gick illa kvickt ur. Tur var väll det, idag kunde jag läsa följande rubrik på svd.se: Trodde de hjälpte offren på Haiti – gick med i nekrofilgrupp.

Vidare skriver svd.se
Facebook-gruppen ”2kr per medlem till jordbävningsoffren i Haiti” samlade snabbt på sig över 200 000 medlemmar som trodde att de hjälpte de drabbade. Men då meddelades plötsligt att Svenska Nekrofilföreningen stod bakom – och att gruppens syfte var att flyga hem lik att ha sex med.

Jag kommer definitivt tacka nej till ALLA grupper hädanefter. Det här vill jag inte vara med om igen, det är rent ut sagt sjukt att marknadsföra sig på detta sätt och att helt enkelt lura folk. För mig spelar det ingen roll om detta var menat som ett skämt, det ÄR inte roligt och kommer aldrig att bli roligt att skapa en grupp för att sedan ändra den och därmed spela folk ett spratt. Skärp er!

Tidigare äldre inlägg

%d bloggare gillar detta: