Halsen, nu igen…

Det är nu en månad sedan jag opererades och jag borde må bra och var glad att jag kan andas ordentligt. Visst kan jag andas ordentligt men jag känner mig inte direkt glad. Jag hade hoppats att den ångest jag kände innan och i anslutning till operationen skulle ge med sig men det har den inte. Trots att jag kan andas normalt igen har jag en överhängande känsla av att jag har fått en dödsdom, av att detta kommer ta död på mig.

Det hela blev inte bättre av att jag för ett par veckor sen fick problem med tjockt och segt slem som var svårt att hosta upp. Efter någon vecka övergick det i gröna, små, hårda klumpar så nu äter jag åter igen antibiotika sedan ungefär en vecka. Dessutom har doktorn skrivit ut saltlösning som jag ska inhalera så ofta jag kan, åtminstone tre gånger om dagen för att det ska bli både fuktigare i halsen och lättare att hosta upp det som sitter fast, Inget av det är vidare trevligt att prata om eller gå igenom.

Inatt vaknade jag av en hostattack, det kändes som att det satt fast något i halsen och jag trodde att jag skulle kvävas. Efter en längre stunds hostande och spottande gick det någorlunda över och jag kunde gå och lägga mig igen. Men det var obehagligt och läskigt.

Nu försöker jag komma i kontakt med våren här i Östergötland för att få en samtalskontakt men det är lättare sagt än gjort. Det är tydligen problem med att jag är skriven i Stockholm och bor i Östergötland. Vårdcentral i Finspång säger att jag måste lista mig där innan de kan ge mig en tid. Så det skulle skicka hem en blankett som jag skulle skicka tillbaka med alla mina journalkopior, sen kunde jag få en tid. Å om jag nu hade dödsångest, vilket jag har, så skulle jag åka in till psykakuten i Norrköping *suck* Ja, jag vet att jag har dödsångest men nej, jag tänker inte ta livet av mig. jag vill bara ha någon att prata med och jag tycker inte att det ska behövas ett besök på psykakuten för det.

Så nu har jag tagit kontakt med en annan vårdcentral inne i Norrköping, får se vad de säger. Fortsättning följer…

Fortsättning onsdag eftermiddag:
Vårdcentralen inne i Norrköping ringde tillbaka men de gav ungefär samma svar. Eller först och främst försökte de skicka mig till vårdcentralen i Finspång. Sen sa det att jag inte kunde få en läkartid utan att lista mig. Dessutom var listningen tvungen att bli godkänd innan jag kunde ringa tillbaka och ställa mig i kö för en läkartid. Det enda som var någorlunda positivt med det här samtalet var att jag fick veta att anledningen till att Landstinget i Östergötland har dessa regler är av ekonomiska skäl. Vårdcentralerna får pengar utifrån antal listade patienter så ingen listning = ingen vård. Jag tycker iofs att det är tragiskt att det ska vara så svårt att få vård i detta landsting och jag förstår mer och mer varför folk vänder sig till akutmottagningarna även om det egentligen inte är så akut.

Imorgon ringer jag tillbaka till Huddinge för att få hjälp, får se hur det går. Fortsättning följer…

Läs tidigare inlägg: Diagnos: subglottisk stenos och Opererad igen…

Annonser

%d bloggare gillar detta: