Bio: A Star is Born

A Star is Born är ett romantiskt drama om Jack (spelad av Bradley Cooper) och Ally (spelad av Lady Gaga). Jack är en känd musiker med alkoholproblem och sviktande hörsel. En kväll möter han Ally, en servitris som drömmer om att bli sångerska. Ally kastas in i Jacks värld och blir samtidigt upptäckte, tillsammans ger de sig ut på sitt livs resa….

Musiken är fantastiskt, Lady Gaga gör rollen som Ally bra och Bradley Cooper är helt enkelt Bradley Cooper. Jag satt med tårar i ögonen åtminstone halva filmen. Berättelsen grep verkligen tag i mig, framförallt kampen mot alkoholen och önskan om kärlek som varar.

Så här skriver Filmstaden om filmen: Ally har precis gett upp drömmen om att slå igenom som sångerska, när hon en dag upptäcks av musikern Jack som hjälper henne in i rampljuset. Men när Allys karriär äntligen börjar ta fart så håller deras relation på att rasera – samtidigt som Jack kämpar mot sina inre demoner…

Annonser

Bio: Fifty Shades Freed

I lördags var N och jag och såg tredje och sista filmen om Ana och Christian, Fifty Shades Freed. Det roliga är att det då var precis ett år sedan vi såg tvåan, Fifty Shades Darker. Ana och Christian har gift sig och anpassar sig till livet som gifta. På ytan verkar allt perfekt men hotet som lurade i förra filmen lurar fortfarande i skuggorna. Hur ska de unga tu klara ut detta?

Filmen var betydligt bättre än tvåan. Ana och Christian känner mer synkade även om Ana inte helt och fullt vill bli Mrs. Grey. Inte heller tror jag att hon helt och fullt inser vad det innebär att vara gift med en så pass offentlig och mäktig person som Christian Grey. Det finns fortfarande saker jag stör mig på i filmen men det känns bra att ha sett filmen och därmed få ett avslut på historien om Ana och Christian.

Läs mina två tidigare recensioner: Bio: Fifty Shades of Grey och Bio: Fifty Shades Darker.

Så här skriver sf.se: Nygifta Christan och Ana omfamnar till fullo sin komplicerade relation och sitt lyxiga liv i tron om att de mörka skuggorna från deras förflutna är långt borta. Precis innan hon axlar sin roll som Mrs Grey och han slappnar av i den ovana stabiliteten uppkommer nya hot som kan riskera deras lyckliga slut innan det ens har börjat. Jamie Dornan och Dakota Johnson återvänder som Christian Grey och Anastasia Steele i Fifty Shades Freed, det tredje kapitlet baserat på det världsomfattande och bästsäljande ”Fifty Shades” fenomenet.

 

Bio: Fifty Shades Darker

fiftyshadesdarker

För två år sen hade Fifty Shades of Grey premiär lagom till Alla Hjärtans dag. N och jag var och såg den på vår Alla Hjärtans Dag-date. Läs min recension Bio: Fifty Shades of Grey. I år hade uppföljaren Fifty Shades Darker premiär lagom till Alla Hjärtans Dag och återigen var vi och såg den på vår Alla Hjärtans Dag-date.

Jag såg fram emot filmen men det ändra sig ganska snabbt, när filmen började kom jag ihåg hur tråkig jag tyckte första filmen. Tyvärr var inte tvåan bättre utan snarare tvärtom, den är ganska så långtråkig. I slutet av första filmen lämnar Ana Christian efter att hon har bett honom visa vem han verkligen är. De båda sörjer uppbrotten och Christian försöker på alla sätt att få kontakt med Ana men hon vägrar.

Till slut får Christian kontakt med Ana och hon är villig att försöka igen mot att de denna gång har ett förhållande utan regler. Christian går med på det och det ser ut som om de två kommer att bli lyckliga, eller?

Jag tycker att filmen är varken trovärdig eller logisk men jag vet att vi kommer att gå och se trean när den kommer på bio. För trots allt vill jag ser hur denna underliga historia ska sluta. Ärligt, om sadisten är en del av Christian varför är det han som ska ändra på sig? Varför inser de bara inte att de inte är kompatibla eller att Ana får lära sig att leva med Christians sadism på ett eller annat sätt. Jag förstår det helt enkelt inte?! Det finns många sätt att ha en relation på. Personligen tycker jag att Ana ställer orimliga krav, hon vill ha kakan och samtidigt äta den. Å ena sidan ska Christian ändra på sig, å andra sidan är hon nyfiken på hans ”rum”. Som sagt, ologiskt och inte vidare trovärdigt.

Men som sagt, jag kommer antagligen inte kunna hålla mig borta utan vi kommer sitta där i biomörkret och reta oss på hur historien slutar…

Så här skriver sf.se: När en sårad Christian Grey försöker att få Ana åter, ställer hon som motkrav att deras arrangemang ska se annorlunda ut den här gången. Just som de två sakteligen börjat hitta tillbaks till varandra dyker ett par tveksamma figurer från Christians förflutna upp, fullt inställda på att sabotera deras planer på en gemensam framtid.

Bio: Den store Gatsby

untitled

I helgen såg jag Den store Gatsby och vilken film. Den är storslaget filmad, det är bra skådespelare och berättelsen håller måttet. Det är inte konstigt att Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald har filmatiserats på nytt och dessutom av en av vår tids stora regisörer. Baz Luhrmann. Jag rekommenderar varmt filmen!

Så här skriver sf.se om filmen: Nick Carraway kommer med författardrömmar till New York våren 1922, en tid som präglas av dekadens, överdåd, jazz, alkoholförbud och en överhettad aktiemarknad. När Nick träffar den excentriske miljonären Jay Gatsby dras han in i en fängslande värld av illusioner, omöjlig kärlek och svek. Men alla drömmar har ett slut.

Visionären Baz Luhrmann regisserar och Leonardo DiCaprio gör huvudrollen som Jay Gatsby i Den store Gatsby, som bygger på F. Scott Fitzgeralds epokskapande roman med samma namn. I övriga roller ser vi bl.a. Carey Mulligan, Tobey Maguire och Isla Fisher.

Bio: Förälskad i Rom

Häromkvällen såg jag Förälskad i Rom på bio. Filmen är både skriven och regisserad av Woody Allen, personligen är jag inge vidare förtjust i varken Woody Allen eller hans filmer. Men då jag redan sett Midnatt i Paris (läs tidigare inlägg DVD: Midnatt i Paris) tänkte jag att det ar värt att se även denna. Tydligen började Woody Allen med att spela in Vicky Christina Barcelona för att sedan spela in Midnatt i Paris och nu kom turen till Rom. När jag såg Midnatt i Paris hade jag ingen aning om att det var Woody Allen som låg bakom den och jag visste inte heller att den på sätt och vis hörde ihop med Vicky Christina Barcelona, som jag inte sett.

Å nu har jag sett Förälskad i Rom på bio och jag kunde likaväl ha varit utan. Visst är filmen söt och visst är det rolig då och då men på det hela taget är den inte alls i samma klass som Midnatt i Paris. Dessutom har Woody Allen själv en ganska framträdande roll i filmen och hans karaktär är inte vidare trevlig utan mest pinsamt amerikansk.

På sf.se står det så här om filmen: ”Alla vägar bär till Rom… I Rom har allt och alla sin egen historia. Rom är staden där människor möts och där alla kan hitta sitt eget äventyr.” (Källa) Det stämmer ganska väl in på filmen, den har inte en huvudperson utan flera, det är inte en historia utan flera. Vi får träffa arkitekten Jack som bor med sin flickvän i Rom medan hon pluggar. Flickvännens excentriske skådespelar väninna kommer besök och självklart kärar Jack ner sig i henne. Vi får träffa den något äldre arkitekten John som strossar runt i Rom och kommer ihåg sin ungdom. Vi får träffa det nygifta paret och Antonio och Milly. Sist men inte minst får vi träffa Hayley och Michelangelo, en ameriskansk turist som blir kär i en italiensk man. Dem bestämmer sig för att gifta sig och Hayleys föräldrar kommer på besök i Rom för att träffa Michelangelos föräldrar. Det går dock allt annat än  bra då Hayleys pappa försöker göra Michelangelos pappa till operastjärna.

Personligen tyckte jag inte att filmen höll måttet men du kanske gillar Woody Allen och vill ge filmen en chans…

Bio: New Year’s Eve

Ikväll har jag varit och sett New Year’s Eve med en kollega. Filmen utspelar sig på nyårsafton 2011 i New York och vi får följa ett antal personer under dagen. Det är Randy(Ashton Kutcher) som är ledig från jobbet och inte vill fira nyår. Hans vän Paul (Zac Efron)  som bara måste hitta den perfekta festen. Randy fastnar dock i hissen med sin granne Elise. Elise är sångerska och ska köra åt Jensen (Jon Bon Jovi). Jensen i sin tur firade till sin flickvän för ett år sen men lämnde henne strax efter, han ska spela på den fest hennes företag sköter cateringen åt. Jensen ska även spela på Times Square vid midnatt, enda problemet är att den stora Times Square bollen som ska vara upplyst och firas ned vid tolvslaget är ur funktion. Clarie (Hilary Swank) som är ansvarig för nyårsfirandet känner sig mer och mer stressad men lyckas få situationen under kontroll. Samtidigt nser hon att hon behöver vara någon annanstans vid tolvslaget, med sin döende pappa (Robert de Niro).

Sen får vi träffa två par som både ska föda någongång under det närmsta dygnet, båda vill dock vara först med att föda på nyårsdagen då sjukhuet ger 25 000 USD till det barn som föds först på det nya året.

Vi får även möta Kim (Sarah Jessica Parker) och hennes dotter Hailey, Kim har planert att fira nyårsafton med sin dotter men dottern vill hellre vara nere vid Times Square med sina vänner. Kim säger nej och Hailey rymmer. Det visar sig att Paul är Kims bror och att Hailey har berättat för honom var hon är. Kim hittar dottern men släpper iväg henne med sina vänner och bestämmer sig själv för att chansa på den nyårsdate hon själv har. Kim träffade en man på nyårsafton året innan, en man hon inte sett på ett år men bestämt träff med. Paul hittar den perfekt festen genom Ingrid (Michelle Pfiffer), han hjälper henne att uppfylla alla sina nyårslöften och i gengäld får han biljetter till New Yorks häftigaste efterfest.

Filmen innehåller många livsöden, personligheter och berättelser. Det är skratt, tårar, nya bekantskaper, gammal kärlek och ja, det mesta som hör ett nytt år till. Eller?!

Det är helt klart en sevärd film och jag har skrattat mycket ikväll. En och annan tår har också fälts…

Bio: En dag

En dag är baserad på David Nicholls bästsäljare med samma namn. Vi får träffa Emma (Anne Hathaway) och Dexter (Jim Sturgess) som träffas samma kväll som dem tar examen från universitetet. Det är den 15 juli 1988. Emma är lite av en nörd och Dexter är en känd player och Casanova. Men ändå faller dem för varandra. Dem blir bästa vänner och varje år den 15 juli får vi se var dem befinner sig i livet. För det mesta är dem goda vänner men det finns även perioder då dem inte pratar med varandra. Emma vill bli författare men vågar inte ta steget. Istället jobbar hon som servitris i flera år. Dexter vet inte riktigt vad han vill och lever loppan. Sedan fastnar han inom showbusiness och blir värd för ett antal dåliga nattshower på TV. Emma är den ständiga singeln och Dexter har ihop det med typ alla. Dem båda hamnar i relationer och Dexter blir till och med pappa. Emma flyttar till Paris och har äntligen blivit författare.

Den röda tråden är deras relation och hur den utvecklas, växer, försvinner och återuppstår. Vi får följa dem under 25 år och samtidigt får vi följa livet som det kan vara. Filmen är otroligt gripande och den innehåller allt, precis allt. Glädje, skratt, tårar, svartsjuka, kärlek, uppbrott, bråk, vänskap…

Jag rekommenderar filmen varmt men rekommenderar dig att ta med näsdukar om du som jag har lätt för att gråta när du ser på film. För jag behövde verkligen en näsduk. Det var inte många torra ögon i biosalongen.

Tidigare äldre inlägg

%d bloggare gillar detta: