Jag har bestämt mig!

I snart ett år har jag umgåtts i polykretsar i Stockholm, dvs med människor som på ett eller annat sätt definerar sig som poly eller RA alternativt är nyfikna på poly eller RA. Med poly menar jag polyamorös eller polysexuell och med RA relationsanarki. Det finns många uttryck inom polykretsen i vilken jag inkludera RA. Jag har varit nyfiken på begreppet som sådan men också på livsstilen. Detta då jag tidigare har känt mig kvävd i ett traditionellt förhållande. Anledningen har främst varit att det har varit ett outtalat krav att jag ska sätta min partner främst. Jag gör det i mångt och mycket men behöver även mina andra relationer, de till familj och vänner. RA har därför på många sätt attraherat mig (läs tidigare inlägg om Relationsanarki). Alla relationer är viktiga gör mig; familj, vänner och kärlek. Men till skillnad från relationsanarkister sätter jag gärna etiketter på mina relationer. Poly har därför känts mer aktuellt men ändå aldrig riktigt rätt. Även om jag känt mig kvävd och vill kunna ha många typer av nära relationer har jag inte varit helt på det klara med om jag vill och kan, rent känslomässigt, ha flera kärleksrelationer. Med kärleksrelationer menar jag parrelationer och/eller relationer som innefattar sex. Samtidigt har jag under drygt ett år varit en upptagen mans älskarinna och det har fungerat. Han har haft sin familj och jag har dejtat både en och två män under tiden. Min älskare har varit viktig för mig men ändå inte haft potential att bli pojkvän utan den potentialen har jag sett hos andra jag träffat. Jag har också i perioder känt att jag inte vill varken träffa min älskare eller någon annan man än den som fångat mitt intresse, den jag varit på väg att bli kär i.

Vad jag försöker säga är att jag under det senaste året har testat mig fram. Jag har dejtat runt, varit enbart någons älskarinna, haft en mer fast relation samtidigt som jag haft en älskare och flera dejter. Men på resans gång har jag mer och mer insett att jag säker en primärrelation, att jag vill vara någons flickvän och kanske till och med sambo eller fru med tiden. Jag vill bli kär i en man som är kär i mig. En man som vill investera tid, engagemang och känslor i mig och vår relation. Det viktiga för mig är inte att ha flera kärleksrelationer, att ha flera pojkvänner eller att dela säng med fler än den jag håller kär. Med andra ord har jag bestämt mig för att poly inte är något för mig.

Med det sagt vill jag samtidigt poängtera att jag inte vill ha en traditionell heteronormativ monogam relation. För mig är det otroligt viktigt att vara öpppen och ärlig i en relation, att bygga upp den utifrån min och min partners önskningar och behov. Men för mig innebär det att vi inte har flera partners utan att fokus ändå ligger på varandra utan att kväva och hindra.

Det viktiga för mig är att alla är fria att ha de relationer de önskar, att ingen dömmer mig eller någon annan. Att samhället och vi som lever i det kan vara så öppensinnade att vi accepterar varje människa för den hon är och varje relation för vad den är. Om jag kommer hitta en sådan relation det vet jag inte. Det jag däremot vet är att relationen till mig själv är viktigast och att jag måste vara sann mot mig själv och leva på mina villkor.

Annonser

Vad har hänt med viljan till äkta, djupa och långvariga relationer?

kc3a4rlek-elefantBilden hittade jag på Fredrik Bengtssons blogg

Fascineras av mäns inställning att det är svårare för dom att ”få” sex och att dom ständigt och jämt missuppfattas för att vi kvinnor alltid tror att dom har en baktanke med det dom gör. För tillfället umgås jag med många som definierar sig som poly eller relationsanarkister och detta verkar även utbredd inom den sfären där jag trodde att människor faktiskt var mer intresserade av djupare relationer och inte enbart sex. Men ständigt får jag bekräftat att det allt för ofta handlar om tillfälligt sex/casual sex. Det är även många som skryter med att dom är slampor. Att vara slampa ska inte var något negativt men det kanske inte heller ska vara något att skryta med. Men nej, jag tänker inte ge mig in i den diskussionen.

Med de inställningarna är det inte konstigt att det finns en förutfattad mening att män alltid vill ha sex och att män därmed får svårt att ”få” sex.

Som kvinna uppfattar jag detta som depreimerande då dom flesta män inte vill engagera sig längre än till sängkammaren och dessutom inte kan kommunicera detta… Sex må vara en viktig del i en relation men det är inte allt. Personligen tycker jag även att sexet blir bättre när relationen djupnar, känns mer äkta och dessutom varar en längre tid. Det ger oss tillfälle att lära känna varandra, bli tryggare med varandra och därmed känna ökad tillit och respekt för varandra. Något som allt som oftast är viktigt för ett tillfredställande sexliv.

Så, hur vore det om män slutade gnälla och tycka synd om sig själva och istället kommunicerade rakt på sak vad dom vill. Detta skulle underlätta för alla parter. Dom som vill ha tillfälligt sex och som vill vara slampor kan då vara det med varandra. Medans vi som vill ha mer långvarig relationer har lättare att hitta en motpart till detta.

Är evinnerligt trött på att alla typer av relationer oavsett om jag är mono, poly eller relationsanarkist allt som oftas handlar om sex och rätten till tillfälliga relationer. Vad har hänt med viljan att ha äkta, djupa och långvariga relationer?!

%d bloggare gillar detta: