Min första trumresa

I tisdagskväll var jag på min första trumresa och det var en fascinerande, underlig, märklig, spännande och underbar upplevelse. Kvällen arrangerades av Anna-Maria Öhrström som driver Wellnescenter. Vi höll till i en yogalokal i Norrköping.

Efter att Anna-Maria hälsat oss alla välkomna inledde hon med en landningsövning eller meditation. Allt för att vi alla skulle landa i rummet, i kvällen och i oss själva. Sedan fick vi lämna rummet för att få vår aura renad och återigen välkomnas in i rummet i stillhet.

Nu var det dags för kvällens första trumresa. Anna-Maria guidade oss i en kort meditation innan trummans rytmiska ljud. Under denna trumresa kunde vi komma att träffa vårt kraftdjur och dessutom hade vi en eller kanske flera ledsagare med oss på resan. Ganska tidigt i meditationen såg och kände jag en hjort på min högra sida. Hjorten var nära och pockade på min uppmärksamhet. Efter att vi klivit ut på ängen kommer jag inte ihåg om vi speglade oss i bäcken först eller träffade vår ledsagare, hur som möttes jag av mitt äldre jag i vattnet. Först blev jag lätt förskräckt sedan ändrades spegelbilden till mitt nuvarande jag.

Den ledsagare jag sedan mötte var mormor som tog emot mig med öppna armar, tog mitt ansikte i sina händer och sa ”jag älskar dig”. Det var så fint. Min mormor gick bort för snart fem år sedan och jag saknar henne något oerhört. Sedan tog mormor och jag armkrok in i den andra världen. Samtidigt som en örn dök upp högt i skyn och cirklade runt oss. Trumman början ljuda eller så var det efter att jag kommit upp på berget.

Det var dags att klättra upp för berget och örnen tog tag i mina armar och flög mig upp på toppen. Därifrån kunde jag se allt och ingenting. Det var som ett stort svart mörker med gyllene stråk, känslorna avlöste varandra. Kärlek och frihet. Jag såg min älskade man och bekantade mig än en gång med Guds gyllene hand. En stor, stark och trygg hand som beskyddade mig och omhuldade mig. Den handen har jag mött tidigare när jag varit med om hypnosterapi. Det är en underbar känsla att konversera med Gud.

Mitt i allt detta hörde jag trumman långt bort och alldeles nära. Jag kände trummans vibrationer så pass att hela min kropp drog ihop sig i skakningar. Dessa skakningar är både befriande och jobbiga. Det tar på kroppen att vara i detta tillstånd samtidigt som det är så avslappnande och häpnadsväckande.

Tillslut var det dags att gå tillbaka, att återvända till världen här och nu. Anna-Maria och trumman kallade hem oss. De som ville fick dela sin upplevelse med gruppen, jag valde dock att avstå. Jag kände mig fortfarande omtumlad och omtöcknad. Det var dags för fikapaus och jag strosade mest runt i lokalen och försökte landa i min upplevelse.

Alldeles för snart var det dags för kvällens andra del, en destiny retrieval. En resa in i själen för att se vad just jag är ämnad att bidra med i världen. Här inledde vi med att ställa en fråga till oss själva i vart och ett av väderstrecken. Sedan blickade vi in i, eller försökte åtminstone blicka in i varandras själar. Jag var något skeptiskt till övningen men provade och det var intressant. I vissa ögon speglades min själ, i andra kände jag mig i sorgsen, i någon såg jag elden och i någon annan glädje.

Kvällens andra trumresa började och även denna gång vägleddes vi inledningsvis i en meditation. Men jag kände att jag var trött, att jag helst av allt ville åka hem. Dock hade meditationen redan inletts och jag var fast, ja det kändes faktiskt så. Så den trumresan blev jobbig; både fysiskt och psykiskt. Jag mötte min själv, en gammal kvinna. Även hon trött. Trumman dånade i mig och kroppen skälvde samtidigt som jag bara ville vakna och åka hem. När vi väl kallades tillbaka kändes det skönt och jag tackade för kvällen, satte mig i bilen och körde hem.

Vilken kväll, det var fantastiskt på så många vis samtidigt som det även var omtumlande. Jag vill gärna göra fler trumresor men jag är samtidigt nyfiken på att prova med en annan trumslagare. Med lite tur så dyker det upp ett passande event inom en snar framtid.

Anna-Marias egen inbjudan med beskrivning av kvällen:
Hur går en trumresa till?
Att använda trummans rytm för att nå ett förändrat medvetande tillstånd har använts av urbefolkningar världen över. Syftet är att få kontakt med sin inre visdom för att läkas eller få klarhet i sitt liv. Vi kommer att börja med en aurarening med palo santo som kallas för smudgeing.

Jag föredrar att man gör meditationen liggande på rygg, men man kan även sitta.

Jag gör en kort vägledd meditation och låter sedan trummans regelbundna rytm guida er vidare till förändrat medvetande tillstånd. I detta tillstånd är det lätt att få svar och se ting som i vaket tillstånd är fördolt för oss. Förändrat medvetande tillstånd är ett avslappnat tillstånd. Vi kan ibland även i vardagen, exempel när man kör bil och helt plötsligt märker att man åkt längre än man själv varit uppmärksam på.
Under meditationen möter man kraftdjur men även naturväsen andliga guider osv.

Kraftdjuren bär med sig olika visdom till dig och dessa samtalar vi om för att förstå trumresans språk. När trummans rytm ändras och blir långsam är det dags att långsamt komma tillbaka.

Alla kan resa med hjälp av trumman, men man kanske inte lyckas första gången. Även om man inte lyckas att nå detta får varje resenär en god stunds avslappning och healing av trumman. En trumresa tar mellan 15-30 min att genomföra och därefter samtal för att diskutera det man sett och känt.

Vi kommer därefter att göra en Destiny retrieval där vi går framåt i tiden. Du är skaparen av ditt liv och genom att medvetet rikta energin åt det du önskar ha i ditt liv kan du mycket snabbt att skapa det.

Annonser

Varning! Medstigar och Häxans hörna

Sommaren 2015 hittade jag till Häxans hörna (läs mer: Medstigar) i Berg. Den lilla butiken på huvudgatan var tilltalande och ägarinnan verkade trevlig. Utöver sin butik erbjöd hon även ett antal tjänster i form av tarotläsning, healing m.m. Eftersom jag alltid har varit intresserad av den typen av andlighet eller energier bestämde jag mig för att boka in mig på healing. Det var en omtumlande och intressant upplevelse (läs mer: Healing – en omtumlande upplevelse). Jag upplevde det som om Carina, som driver Medstigar och butiken Häxans hörna var både lyhörd och omtänksam. Hon kändes seriös. Jag gjorde en tarotläsning bara några veckor senare och var nyfiken på hennes terminskurser. Men kände mig inte helt redo, framförallt inte till att boka upp mig regelbundet under ett antal veckor. Under 2016 passade det inte heller för mig att boka upp mig regelbundet men jag var fortfarande nyfiken på hennes kurser.

I september förra året var jag på en av hennes kvällsaktiviteter, Budskapskväll med våra guider. Än en gång tyckte jag att upplevelsen på det stora hela var positiv. Men jag kommer även ihåg att jag inte var helt nöjd med lokalen och upplägget. Eftersom Carina pratade med varje deltagares guider så tog det tid, tid där vi andra egentligen inte deltog. Jag kommer även ihåg att jag var avvaktande under pausen och föredrog att hålla mig för mig själv. Något jag ofta gör om jag känner att det blir för mycket och/eller att jag behöver skydda mig själv.

Hur som, under hösten jobbade jag mycket med mig själv på grund av stress och kände att jag behövde en lugn plats att landa på. När jag tog del av Medstigars kursprogram för våren fastnade jag för Djupverkande energiresa. Det kändes som ett bra sätt för mig att slappna av samt återta min andlighet. Tyvärr hade jag fel!

Första tillfället var för två veckor sen och jag var hälsosamt skeptisk men samtidigt nyfiken. Eftersom jag alltid har uppskattat de privata sessioner jag har haft tänkte jag att detta trots allt borde bli bra. Men kvällen fortlöpte på ett udda sätt, dels fanns det ingen fast kursplan utan allt skedde utifrån vad guiderna eller energierna berättade för vår kursledare. För att exemplifiera (tror jag) hur energierna ständigt påverkar oss fick vi tidigt på kvällen tala om vem vi kände att vi var mest respektive minst lika med. Utav 6 personer kände en att hen var lik mig och fyra att de var minst lik mig. Jag kände mig väldigt utpekat, för efter övningen gick vi rätt och slätt vidare. Poängen var tydligen gjord!

Vi fortsatte med en vägled meditation och tidigt i meditationen omslöts jag av ett blått sken, något jag senare fick lära mig av min styvpappa betyder beskydd. Meditationen i sig gick bra men jag svävade iväg i min egen lilla värld och såg de andra på håll. Efteråt fick vi dela vad vi erfarit och fick eventuellt en kommentar på våra upplevelser. Men på något sätt kände jag att det hela tiden haltade, att det inte var helt hundra.

Kvällen avslutades och det andra kurstillfället var igår kväll. Jag var inte alls på humör och ville egentligen inte gå. Samtidigt hade jag sett fram emot kursen länge så jag gav mig av. Redan när jag kommer fram poppar ordet ”återhållsamhet” upp i mitt medvetande och jag inser att det är min hållning för kvällen. Jag behöver vara återhållsam och jag ville gärna vara lite ifred, delta på håll så att säga. Men det fick jag inte, de andra kursdeltagarna anlände ungefär samtidigt som mig och det var hej och hå på en gång. Vi började så snart alla var på plats med att dela om vi varit med om något sedan sist. Jag poängterade att jag återhämtar mig efter min operation och känner att jag behöver vara återhållsam. Jag fick till svar ”lugn och ro” fast inte faktiskt inte var det jag menade. Efter lite inledande prata om rotchakrat var det dags för kvällens meditation. En vägled meditation med trumma där vi skulle försöka gå tillbaka till våra tidigare liv, dvs regression. Till hjälp fick vi välja en runa från bordet, runorna låg upp och ned.

Samtidigt upplever jag att jag får hinkvis med blå färg över mig, färg som omsluter mig och skyddar mig. Jag känner också hur jag mentalt sätter upp en hand mot var och en av deltagarna samt kursledaren och säger Nej! Det springer även runt en hel del guider i rummet, guider som mest vill ha uppmärksamhet. När jag tar min runa ser jag ganska direkt ett drottningshuvud, ett kvinnligt soldathuvud och så blir jag halshuggen. Sedan dyker det upp ett brinnande slott. Synen kommer flera gånger och varje gång blir jag halshuggen. Jag försöker att ändå hänge med i meditationen och ger mig in i den skog som vi blir ledda in i. Där ser jag ett svart mörker samtidigt som jag hör kursledaren säga att vi inte ska gå in i mörkret. Det dyker upp en ljusstig som jag vandrar på och där får jag min nästa vision. Sedan känner jag att det blir för mycket så jag väljer att gå tillbaka och vila under resten av meditationen. Men trumman gör mig mest irriterad och det rör sig en massa energier och rummet och stundvis ser jag att det är fullt med guider.

Under hela tiden får jag fler och fler hinkar blå färg över mig och jag försöker att andas lugnt och landa här och nu. Men det går inte, till slut ber jag tyst i mitt huvud att vi ska avsluta. Tack och lov gör vi det. Men det slutar inte här, när vi är klara ska vi gå runt och berätta vad vi varit med om. När det är min tur frågar kursledaren mig om det var jobbigt och jag svarar att det var det och berättar vad jag var med om. Hon svarar med att en runa eller liknande kan ge starka bilder tydligt och att det kan räcka för att energierna ska kunna börja verka. Vidare frågar hon om jag är okej nu vilket jag svarar att jag inte är. Jag känner mig fortfarande omtumlad och som om det är för mycket rörelse i rummet. Efter att den sista deltagaren delat sin upplevelse rådfrågar Carina sina guider och får till svar att vi måste läka som grupp om vi ska fungera. Sedan riktar hon sin energi mot mig.

Jag blir ombedd att ta några djupa andetag och slappna av, något jag inte är vidare sugen på då jag helst vill krypa ihop och vila. Vidare menar hon på att energin går till personen snett mitt emot mig som sedan får min runa och ska meditera över den. sedan för personen ett grönt gasmoln som denne ska använda för att se med sitt tredje öga igenom. Allt för att hjälpa mig med mitt motstånd och hjälpa mig att läka. När den delen är klar undrar kursledaren om budskapet säger mig något vilket det inte gör, då får jag höra att ibland kan vissa känslor så som övergrepp eller dylikt vara så stor del av en att man har ett motstånd mot att släppa dessa. Mitt så kallade motstånd är mycket intressant för henne och hon vill jobba vidare med det efter pausen. Det går så långt att en av de andra kursdeltagarna tror att hennes upplevelse av rädsla är mina energier, fast jag inte ens känt rädsla.

När det äntligen blir dags för paus bestämmer jag mig för att det är dags för mig att åka hem. Jag säger hej då till Carina och åker, däremot är jag upprörd. Mycket upprörd. Men får stöd av mamma och hennes man som är kunniga på området. De både menar på att jag varit med om ett övergrepp, ett medialt övergrepp av en energi vampyr. Där och då känns allt så omtumlande att jag inte vet om jag håller med. Men efter ett par mail mellan Carina och mig är jag benägen att hålla med. Hon anser att det är bra att jag valt att avstå från kursen och jobba på mitt eget välbefinnande då de andra kursdeltagarna tog illa vid sig av mina energier” Visserligen beklagade hon men inte att jag blivit illa behandlad eller att jag kände mig tvungen att lämna utan att jag kände en sådan rädsla/motstånd. Hon har helt enkelt missförstått hela situationen och väljer att lägga allt det inträffade på mig, en kursdeltagare som väljer att lita på henne och att gå in i hennes vägleda meditation. En kursdeltagare som väljer att dela med sig av sina upplevelser och som säger ifrån när hon blir missförstådd av kursledaren själv. Jag tycker att det är helt makalöst, att jag ska behöva ta detta och utstå hennes anklagelser och att hon avsäger sig allt ansvar. Det tycker jag är både respektlöst och ansvarslöst. Jag kommer aldrig mer sätta min fot på Häxans hörna och rekommenderar definitivt inte Medstigars kurser!

Så här beskriver Medstigar kursen: Denna kurs koncentrerar sig på djup meditativ avslappning och healing. Vi arbetar med kristallernas läkande kraft i ett nära samarbete med ditt andliga team. Du lär dig öppna upp för en energirörelse som härstammar från Venus. Vi använder oss av denna frekvens för att läka vårt eget och varandras innersta samt våra ytterst kroppsliga förnimmelser. Detta sker genom healing och energimobilisering. Du får ökad kunskap om chakrasystemet och hur du kan använda dig av denna kunskap på flera olika plan. Du lär dig hitta knytpunkter i det förgångna genom regression, vilket innebär att dina medvetna tankar förskjuts till det omedvetna och på så sätt ökar din förståelse för själens resa och själens bagage med ny kunskap vilken hämtas ur det förgångna. Du lär dig att vägledas av änglarna och däri ta del av det gudomliga ljuset med utgångspunkten i ditt eget hjärta. Vi arbetar med aurans färgspektra och änglarnas svar på dina frågor vilket sker genom kanalisering och energiavläsning. Vi utvecklar vår kontakt med ärkeänglarna och lär oss känna skillnad på energier av olika slag. Du utvecklar den klarkännande själen!
*Samtliga kurser innehåller och har sin grund i meditation.

Rituell bränning av negativitet

2016-05-17 17.38.49Foto: Sofie

Häromkvällen satt jag och pratade med en vän på andra sidan jorden. Vi pratade om negativitet och negativa tankar och känslor. Just nu känner jag att det är lite för mycket negativitet i mitt liv, negativitet som kommer utifrån men som jag låter påverka mig och mitt liv. Hon gav mig tipset att skriva ner all negativitet, lägga det i en burk och slänga bort det. Jag fastnade för hennes idé så nu i eftermiddag skrev jag ner all negativitet, högt som lågt men istället för att kasta bort det bestämde jag mig för att elda upp papperslapparna och därmed negativiteten. Det kändes otroligt meditativt och undertiden bad jag en stilla bön om sinnesro och om inre lugn. Jag vet att den platsen finns inom mig men förtillfället har jag tillåt allt runtomkring mig att rubba min balans. Men förhoppningsvis var eftermiddagens rituella bränning ett steg i rätt riktning.

S:t Göransmässan

Ikväll firade jag mässa i St Görans kyrka. Fyra måndagskvällar under hösten firar dem S:t Göransmässan, en gudstjänst som bygger på att vi som deltar ska då vara deltaktiga och inte styrda av gudstjänstordningen. Så här står det på hemsidan:

Fira en ny mässa – S:t Göransmässan
I kväll – 10 september är det startdatum för en ny mässa i S:t Görans kyrka. S:t Göransmässan. Gudstjänsten bygger på delaktighet och under gudstjänsttiden kommer det finnas möjlighet till både samtal och meditation.

Kristina Cyrus Hjern , präst i Sjukhuskyrkan berättar att ”Vi inleder gudstjänsten på två olika platser i kyrkan. En grupp för de som önskar delta i samtal/bön utifrån frälsarkransen och en grupp för meditation. Samtalet går till så att vi med utgångspunkt från någon av frälsarkransens pärlor, lägger fram våra tankar och böner och  delar dom med varandra”. Hon fortsätter: ”För den som så önskar kan man bara sitta med och lyssna”.De som istället väljer att meditera samlas framme i koret för sittande meditation. Vi mediterar cirka 20 minuter och det kan hända att vi provar en enkel rörelsemeditation som inledning. Om du inte mediterat förut kan du få en kort instruktion kl. 19.00.

Mässan avslutas med att all samlas för att dela nattvard — bröd och vin (alkoholfritt). Då finns också möjlighet till ljuständning.

Mässan firas även måndagen den 8 oktober, den 5 november och den 3 december.

Jag har inte firat gudstjänst på väldigt länge och var något nervös inför kvällen samtidigt som det kändes bra då det var i en bekant kyrka med bekanta ansikten. Upplevelsen föll väl ut även om jag blev rörd av sammanhanget och kände mig överväldigad. Jag har någonstans saknat att vara i kyrkan. Jag saknar inte gudstjänsten lika mycket som kyrkorummet men saknaden finns där. Nu ser jag fram emot de tre kommande måndagarna med S:t Göransmässan och funderar även på att försöka meditera på onsdagar.

Meditationshelg på Åkerögården

I helgen var jag på Åkerögården på meditationshelg med St Görans församling. Åkerögården ligger ett par mil utanför Norrtälje och det går att ta sig dit med bil eller buss. Jag åkte buss dit och hemifrån mig i söderförort tog det runt tre timmar. Så det är en lång resa och tyvärr var det inte riktigt värt det. I fredags kom första snön i Stockholmsområdet och gården var inte direkt vinterbonad, att det hade varit strömavbrott i 3 timmar innan vi kom gjorde inte saken bättre. Det var kallt på golven och fuktigt på rummen. Jag spenderade den mesta tiden uppkrupen i en soffa, invirad i en filt framför brasan.

Visst var det lite mysigt men kanske inte helt vad jag behövde just nu. Att åka på meditationshelg eller retreat som det också kallas innebär, oftast, att vara i tyst gemenskap. Att stilla sig, blicka innåt och vara med sig själv. Vi hade olika typer av meditation på schemat: sittande meditation, meditation i rörelse/heliga danser samt meditativ vandring. Att vara ute och vandra i snöslask med jympadojor kändes inte som någon höjdare så jag höll mig till inomhusaktiviteterna. När jag inte mediterade satt jag och läste. Jag hade tagit med mig en av Dan Browns böcker, Den förlorade symbolen. Boken var spännande och eftersom jag hade börjat på den hemma och dessutom hade ett par timmar på bussen upp till gården hade jag läst ut den på lördag förmiddag.

Vad gör man på en gård mitt ute i skogen i ytterligare ett dygn när man inget har att läsa?

Som tur var fanns det lite böcker som församlingen hade tagit med sig. Så jag läste den ena efter den andra. Det blev et par bilderböcker om änglar, två böcker med korta historier från hela världen och En liten bok om kristen tro.  Jag hade även del tid till reflektion och det jag reflekterade över var min tro och min relation till Svenska kyrkan. Till slut insåg jag att jag under helgen tog avsteg och farväl av Svenska kyrkan. Det ledde till att jag, igår, lämnade in min begärna om utträde ur Svenska kyrkan (läs mer). Trots att jag var ordentligt uttråkad på lördagskvällen ledde helgen till något gott och jag är väldigt nöjd med mitt beslut.

%d bloggare gillar detta: