Bok: Boonsboro-trilogin av Nora Roberts

Jag är ett stort fan av Nora Robets böcker, speciellt hennes trilogier. Nu senast läste jag Boonsboro-trilogin; Värdshuset, Pojkvännen och Nyårskyssen och den är minst lika bra som de andra jag läst.

Denna gång går vi följa med till staden Boonsboro, i vilken Nora Roberts själv bor med sin familj. Vi får lära känna bröderna Montgomery och deras mamma i samband med att de rustar upp stans gamla värdshus. Samtidigt får vi lära känna de tre väninnorna Clare, Avery och Hope. Självklart innehåller böckerna mycket romantik, skratt och en del tåra. Det fascinerande med denna berättelse är att vi även får lära känna spöket Lizzy och hennes historia.

Så här skriver AdLibris om böckerna:

Värdshuset:
Värdshuset är första delen i en ny romantisk trilogi som utspelar sig i den lilla staden Boonsboro i Maryland. Här bor de tre bröderna Montgomery som tillsammans med sin viljestarka mamma just börjat rusta upp stans förfallna värdshus, som de vill förvandla till ett modernt och charmigt hotell. Men familjens arkitekt, Beckett, har inte bara renovering i tankarna… I staden bor också den unga änkan Clare Brewster, som flyttat hem med sina tre små söner och öppnat en bokhandel i närheten av värdshuset. Beckett har varit hemligt förälskad i Clare sedan skoltiden, men alltid dolt sina känslor. Till sin förvåning upptäcker Clare att hon dras till det gamla värdshuset och till mannen som ritat det. Kommer deras kärlek att få en andra chans, nu när allt är på väg att förändras i Boonsboro?

Pojkvännen:
Med Pojkvännen fortsätter Nora Roberts sin omtyckta trilogi om värdshuset i Boonsboro och människorna runt omkring det.

I den lilla staden Boonsboro närmar det sig invigning för familjen Montgomerys nyrenoverade värdshus. Den som håller i alla trådar är mellanbrodern Owen, familjens organisatör som har koll på minsta spik i bygget – noggrann enligt honom själv, pedant enligt sina bröder. Men det han inte har planerat är att falla för Avery MacTavish, den eviga singeln som jonglerar pizzor och fakturor i sin restaurang tvärs över gatan…

Nyårskyssen:
Efter att ha lämnat storstaden, ett exklusivt hotell och en otrogen man bakom sig har Hope börjat om i den lilla staden Boonsboro, och trivs med sitt nya liv. Hon sköter stadens värdshus med säker hand och får gästerna att känna sig som hemma. Hon har allt hon vill ha, ett spännande jobb och nära väninnor – men på kärleksfronten är det mer stiltje än hon skulle önska. Den enda närkontakt med det motsatta könet hon får är när hon råkar i luven på Ryder Montgomery, den äldste av bröderna Montgomery som rustat upp det gamla värdshuset. Han är envis, tyst och tvär, och av någon anledning lyckas han alltid gå henne på nerverna. Visserligen råkade Ryder och Hope ge varandra en nyårskyss, men den var inget mer än ett tillfälligt misstag, det har de enats om. Eller?

Nyårskyssen är den avslutande, fristående delen i Nora Roberts omtyckta trilogi om värdshuset i Boonsboro och människorna runt omkring det.

Annonser

Bok: Rovfåglarnas tid av Elisabet Nemert

Rovfåglarnas tid av Elisabet Nemert är en romantisk berättelse om en ung kvinna som inte bara finner sitt livs kärlek utan sig själv på vägen. Angelica är en vacker, ung kvinna som drömmer om mer än det lugna, lantlivet hemma i England. När hon får möjligheten att följa med sin barndomsvän till Frankrike går en dröm i uppfyllelse. Däremot kan hon inte riktigt skaka av sig känslan av att något är fel och de syner hon får kommer allt oftare. Trots detta åker hon till Frankrike och hamnar mitt i oroligheterna i början av franska revolutionen.

Det är en historiskt intressant berättelse men också ett annorlunda kärleksdrama. Jag ser fram emot att läsa mer av Elisabet Nemert.

Så här skriver AdLibris om boken: I den lilla staden Rosedale i södra England lever prästdottern Angelica Blake. Hon längtar bort från den instängda tryggheten i prästgården och drömmer om ett liv i adelns salonger. När hon blir erbjuden anställning som sällskapsdam åt sin barndomsvän, grevdottern Diana Wellington, ser hon det som en skänk från ovan. Diana ska gifta sig med den franske ädlingen Jacques de Polignac och flytta till Frankrike. Angelica känner en ögonblicklig motvilja mot Jacques men förtränger känslan eftersom ingenting får stå i vägen för hennes nya liv.

Fyllda av förväntningar reser de båda kvinnorna till revolutionens Frankrike. Men den verklighet de där möter har föga att göra med deras skira drömmar. Våld, misshandel och makthunger blir deras vardag. Angelica inleder ett förhållande med Jacques far Claude, men när passionen svalnat inser hon sitt misstag och tvingas omvärdera allt som hon dittills värdesatt. Claude är inte mycket bättre än sin son, vars grymma misshandel förvandlat Diana till en skugga av sig själv. Angelica stannar hos Claude i utbyte mot löftet att Diana ska få resa hem. Det hon inte vet är att Jacques istället tar henne med till Paris där de båda fängslas av revolutionens män.

När Angelica upptäcker Claudes svek ser hon ingen annan utväg än att fly. Hon ger sig ut på en farofylld resa genom Frankrike, fast besluten att ta sig tillbaka till England. Vägarna är fyllda av rövarband och ingen går längre säker, men Angelica, som ärvt sin mors förmåga att förutspå framtiden, tycks vara beskyddad av högre makter. På sin resa möter hon den unge generalen Napoleon Bonaparte och detta möte får konsekvenser för dem båda.

Ödet för Angelica till Paris, maktens centrum. Där lever också läkaren David Duchamp. Han är kungabarnens men också de fattiga parisarnas läkare. Han var en livlig anhängare till den unga revolutionens ideal men ser nu med stigande sorg hur våldet tar över.
Angelicas och Davids livsöden snuddar vid varandra ett flertal gånger, men de har en lång väg att vandra innan de är redo att mötas ansikte mot ansikte.

Rovfåglarnas tid är en oerhört spännande roman som utspelar sig med den franska revolutionen som fond. Det är också en berättelse om mod, medkänsla, mänskligt växande och svindlande kärlek.

Elisabet Nemert är adjunkt i svenska, historia, konsthistoria och filmvetenskap och arbetar som konsult i etik- och livsåskådningsfrågor. Förutom ett stort antal fackböcker har hon tidigare givit ut romanerna Bortom stjärnan och Den vita liljan, som älskades av många och har översatts till flera språk.

Bok: Helgonet av Tiffany Reisz

helgonet

För ett tag sen läste jag ut Helgonet, den femte boken i Tiffany Reisz serie The Original Sinners. Berättelsen blir bara mer och mer spännande. Från början var serien tänkt som en triologi men serien har växt och växt. Allt som allt finns det åtta böcker, fyra i De röda åren och fyra i De vita åren. Fem av böckerna är än så länge översatta till svenska.

Den femte boken börjar med att Nora har flytt till Europa. Där försöker hon glömma och gå vidare men hon kan inte. Hon hyr en liten avlägsen stuga i Tyskland men får snart besök av Kingsleys son. Nora vet att hon inte borde bjuda in den unge mannen men hon gör det ändå. Det är början på ett dekadent dygn. Men samtidigt som Nora förför och blir förförd berättar hon historien om sig själv, Sören och Kingsley.

I denna bok faller bitarna på plats, vi får veta mer om den unge Eleanor som lägger sitt liv i Sörens händer. Vi får möta hennes demoner och följa henne genom college. Det är en fascinerande berättelse och boken är svårt att lägga ifrån sig. Jag ser än mer fram emot att läsa fortsättningen!

Läs mer: Bok: The Original Sinners av Tiffany Reisz och Bok: Härskarinnan av Tiffany Reisz

Bok: Härskarinnan av Tiffany Reisz

Härskarinnan

Tiffany Reisz serie The Original Sinner är fantastisk och jag mer eller mindre slukade de tre första böckerna (Läs mer: Bok: The Original Sinners av Tiffany Reisz). Serien var tänkt som en trilogi men Tiffany Reisz säger själv att hon inte kunde släppa berättelsen så det har kommit en bok till på svenska och det är ytterligare fler på väg. Den fjärde delen heter Härskarinnan och fortsätter där tredje boken slutar, med att Nora blir kidnappad.

Den färde boken är fängslande och lite mer av en deckare än en erotisk novell samtidigt som alla ingredienser finns där. Boken är uppbyggd som ett schakspel och det är många karaktärer att hålla reda på. Men alla berättelser sammanflätas och det görs en gemensam krafansträngning för att rädda Nora.

Sä här står det på baksidan av boken: Nora Sutherlin hålls fången, hårt bunden och naken. Under andra omständigheter hade hon njutit ofantligt av situationen, men hennes kidnappare är inte intresserad av lek. Eller medömkan.

När sanningen går upp om den överhängande fara hon befinner sig i, börjar Nora spela rollen av Scheherazade. Hon köper sig timme för timme av livet mot berättelser sensuella sagor om Søren, Kingsley och Wesley, män som frestat, prövat och plågat henne på olika sätt. Det här, inser Nora, är hennes liv. Inte något så banalt, så vanilj, som ett enkelt triangeldrama. Nej, hennes liv är som en knut på ett sidenband, en tilltrasslad röra av längtan från kroppen, hjärtat och sinnet. Och den längtan kan utlösas vilken minut som helst.

Men i Noras värld är ingen människa någonsin helt och hållet hjälplös. En armé av vänner, beskyddare och älskare är redo att göra vadsomhelst för att rädda henne även när den enda lösningen verkar vara att offra liv eller krossa hjärtan.

Bok: The Original Sinners av Tiffany Reisz

Sirenen

Tiffany Reisz har skrivit trilogin The Original Sinners som består av böckerna Sirenen, Ängeln och Prinsen. Jag har slukat hela serien de senaste veckorna och tycker om hennes sätt att skriva. Tyvärr tycker jag att serien slutar på ett något udda och underligt sätt. Då det var den tredje boken i en trilogi var jag övertygad om att berättelsen slutade där. Men så är inte fallet, den fjärde boken Härskarinnan har ännu inte kommit ut i Sverige.

The Original Sinners handlar om Nora Sutherlin en undergiven erotika författare som även är världens mest kända Dominatrix. Nora eller Eleanor som hon egentligen heter är ägd av Søren, en katolsk präst. Den första boken Sirenen handlar huvudsakligen om Noras karriär som författare. De flesta karaktärer i serien presenteras för oss läsare; Noras redaktör Zachary, hennes assistent och inneboende Wesley, kinkvärldens kung Kingsley, den unge Michael och den promiskuöse Griffin Fiske. Nora har valt att lämna sin Master och ägare för att få sin frihet. Detta är dock inte lätt för henne och hon brottas ständigt med sina känslor.

I del två, Ängeln granskas Søren hårt av både katolska kyrkan och en nyfiken journalist då han är en av biskopskandidaterna i stiftet. För att skydda Nora får hon i uppdrag av Søren att lära upp den unga Michael till en duktig och hängiven undergiven masochist. Hon gör detta ute på landet hos sin gode vän Griffin Fiske.

I den tredje delen, Prinsen får vi följa två parallella historier. Dels hur Nora återupptar kontakten med sin bästa vän och assistent Wesley och dels hur Søren och Kingsley lärde känna varandra. Tredje boken utspelar sig både i dåtid och nutid.

Det har varit svårt att lägga ifrån sig böckerna och jag har uppskattat både berättelsen i sig och Tiffany Reisz sätt att skriva. Tyvärr tycker jag att tredje boken var något knepig. Den är uppdelad i tre berättelser Syd, Nord dåtid och Nord nutid. Det gör berättelsen något rörig och hackig. Dessutom tycker jag, som sagt, att den slutar något konstigt och jag har lite svårt för en trilogi som avslutas med en fjärde bok.

Hur som märks det att Tiffany Reisz vet vad hon pratar om och att boken är välgrundad. Berättelsen är lidelsefull, spännande, känslosam och gripande. Jag känner med karaktärerna och har skrattat och gråtit mig igenom de tre böckerna. Nu ser jag, trots allt, fram emot den fjärde och avslutaden boken för att se hur det går.

 

Dagens visdomsord

480835_10151438599301502_567128852_n

Nu tror inte jag att detta är specifikt för oss kvinnor utan att det gäller oss alla. Om någon säger att hen tycker om dig eller till och med älskar dig så är det en modig handling. Det är inte självklart att vi vågar erkänna för varandra eller ens för oss själva att vi tycker om en person eller älskar den personen. Att faktiskt säga det kräver en del av personen i fråga.

Jag vet av egen erfarenhet att det kan vara otroligt jobbigt att säga till en annan person att jag tycker om/älskar hen. Men samtidigt är det värt det, att erkänna för mig själv att jag känner så och att säga det till den andre. Oavsett hur den andre reagerar är det en kompliman och jag kan bara hoppas att den personen mottar det så. Många gånger tror jag att det är bättre att våga erkänna, att våga säga det du har på hjärtat än att låta tillfället gå förbi.

Våga, erkänn och framförallt våga känna!

Förblindad av drömmen om kärlek

I söndagskväll tittade jag på The Notebook, en romantisk film som handlar om hur kärleken övervinner allt och hur vi gör allt får kärleken. Filmen var otroligt söt och väldigt romantisk. Självklart var deras väg inte spikrak men dem hittade tillbaka till varandra och levde lyckliga i alla sina dagar. Det fick mig att fundera på fenomenet som sådant, romantisk film och även romantiska böcker (speciellt romaner à la Harlequin).

Är det så att film och böcker romantiserar kärlek så pass mycket att vi inte längre vet hur verklig kärlek ser ut eller känns?
Är det så att vi blir förblindade av drömmen om kärlek att vi missar den äkta varan?
Är det så att vi letar efter en dröm som egentligen inte finns utanför filmens och bokens värld?

När jag var tonåring drömde jag om den stora kärleken och om det stora, vackra och överdådiga bröllopet. Men med åren insåg jag att det är inte vad jag vill ha, jag vill ha gemenskap, trygghet, kamratskap. Det för mig är kärlek. Att bevisa min kärlek genom ett stort bröllop är heller inte längre viktigt, det viktiga är innehållet i relationen. För mig är det romantik att vakna upp bredvid den jag älskar, att få ligga kvar och bara vara i ögonblicket, att få krypa upp bredvid den jag älskar i soffan och känna att jag vill stanna där, i närheten och värmen. Att få vara nära, att få röra vid, att få prata med. Det är viktigt för mig och det är vad som bygger ett långvarigt förhållande för mig. Inte storslagna gester eller dyra bröllop.

Självklart ska man ha ett storslaget bröllop om det är vad man verkligen vill ha, det jag menar är att jag tror inte att det hjälper till att bygga en bra grund för framtiden. Jag tror till och med att det ibland kan skapa förväntningar som är svåra att leva upp till. För alla relationer kommer att få gå igenom medgång likväl som motgång och då är det viktigt att ha en grundtrygghet i relationen att luta sig mot. Den grundtryggheten tar tid att bygga upp och baseras i mångt och mycket på kommunikation.

Så, har vi blivit förblindade av drömmen om kärlek?
Till viss del tror jag det. När jag ser dessa romantiska filmer eller löser en kärleksroman kan jag känna ”Åh, så där vill jag också ha det.” Men samtidigt vet jag, innerst inne, att det är sällan så det fungerar i verkligheten. Hur vi träffas och skapar relationer förändras dessutom med åren och med erfarenheten. SÅ jag tänker inte låta mig förblindas av drömmen utan hålla ögon och framförallt hjärtat öppet för det som är verkligt och äkta.

%d bloggare gillar detta: