Varför alltid förkyld vid fel tillfälle?

Igår bar det av ner till Vadstena för vårens första träff med Svenska Kyrkans grundkurs, efter en lång tur genom ett snöigt Östergötland kom jag fram. I tid dessutom. Det tråkiga var att jag hade redan börjat bli förkyld och inte blev det bättre efter en tidig morgon, ett antal timmar i bilen och så lektioner på det. Idag vaknade jag dessutom ännu sämre och var tvungen att bege mig hemmåt redan på eftermiddagen, träffen slutar egentligen imorgon vid lunchtid. Att sitta och nyssa, snörvla, snyta sig är inge höjdare. Koncentrationen är dessutom inte direkt på topp.

Det var tråkigt att behöva åka hem tidigare och det känns så typiskt att jag går och blir sjuk precis innan en av Vadstena-träffarna. Det känns som om det går troll i dessa träffar, precis innan höstens andra träffa fick jag akut njursten och i samband med den fjärde träffen gick jag på en pencillinkur efter min tandoperation. Det är bara att hålla tummarna för att jag håller mig frisk inför vårens övriga fyra träffar. Nästa gång bär det av neråt i mitten på mars.

Annonser

Samtal eller Medicin

Det skrivs en hel del i perioder och hur antalet deprimerade ökar, hur fler och fler unga mår dåligt. Det skrivs även en hel del om hur man stressar ner i vardagen, hur man lär sig att prioritera och att säga nej.

Dock visar det sig att det många gånger inte är så lätt att hjälpa sig själv, att många men inte alla behöver hjälp för att klara av stressen, ångesten eller depressionen. När de då går till läkaren skriver han eller hon oftast ut antidepressivt och gärna något ångestdämpande. Men hjälper det? Jag tror inte det. Jag tror till och med att tabletter kan skapa problem som inte finns. De vanligaste antidepressiva preparaten idag är de sk SSRI-medicinerna vilka många gånger förstärker symptomen inledningsvis. Medicinen kan till och med göra personen suicidal. Något som verkligen inte är att leka med. I vissa fall tror jag absolut att medecin behövs men jag tror då att personen behöver ha tät kontakt med sin läkare under insättningsperioden för att undvika att det blir värre.

Det jag däremot tror hjälper är samtal och terapi. Att få prata med någon utomstående som kan ge andra perspektiv, som kan förstå utan att döma och som inte är inblandad känslomässigt. Jag tror också att det handlar om olika typer av samtal, det kan vara familjerådgivning, psykoterapi, kognitivterapi eller bra en samtalspartner i form av en diakon eller präst. Jag tror, tyvärr, att vi idag gärna glömmer bort våra känslor och vårt behov av att känna en mening med livet. Att prata om det tror jag hjälper och tror jag kan ge personen inte bara ny perspektiv utan också verktyg för att hantera stress och ångest.

Framförallt tror jag att det är viktigt med samtal när det gäller unga människor, där tror jag absolut inte att medicin är optimalt. Många gånger tror jag att det handlar om att unga saknar vuxna förebilder och bra forum där de kan ventilera sina funderingar. Ungdomsgården är inte att föringa, inte heller ungdomsgruppen i kyrkan. Det ger ungdomar en chans att skapa en relation till andra vuxna än sina föräldrar och lärare. Det ger också ungdomar chans att prata om sån’t det inte kan eller vill prata om hemma.

För att sammanfatta handlar det nog helt enkelt om att inte glömma bort själen, att vårda relationer till andra men framförallt till sig själv. Att prata och våga uttrycka sig.

Läkarbesök och Läkarundersökning

De sista gångerna jag har varit hos läkaren har jag inte gjort annat än berättat för läkaren hur jag mår och var jag har ont. Utifrån det har läkaren sen ställt en diagnos, eller har han gjort det? Hur kommer det sig att läkare inte längre tar i en under ett läkarbesök? Om jag som patient har ont borde då läkaren inte undersöka mig för att fundera på varför det gör ont? Kan läkaren verkligen ställa en diagnos utifrån det jag säger?

Jag tror inte det utan jag tror att läkare, speciellt allmän läkarna på Vårdcentralen tar den enkla utvägen. Det är en förkylning, det är fibro eller du är deprimerad. Å så skriver de ut voltaren eller något anti-depressivt. Egentligen är det inte så konstigt att vi mår dåligt i detta avlånga land, det görs ju aldrig några undersökningar.

Kropp, Känsla och Tanke

Min sjukgymnast sa något klokt till mig idag, vi människor består av tre delar: kropp, känsla och tanke. Jag tror att hon har alldeles rätt. Först har vi kroppen, den fysiska delen av oss människor. Sen har vi våra känslor och de agerar inte alltid i samklang med våra tankar. Vi kan veta förnuftigt att något är rätt eller fel men vi känner inte alltid det. Till sist har vi våra tankar och som sagt, det står inte alltid i samklang med våra känslor. Sen påverkar alla dessa tre delar varandra, om vi känner oss nere är det lätt att kroppen gör ont. Eller om vi funderar mycket så kommer känslorna och sen kanske kroppen också.

Jag gillar verkligen tanken att vi är mer än kropp, sjukvården har tyvärr länge behandlat oss som strikt fysiska varelser men det visar sig oftare och oftare att tankar och känslor påverkar kroppen. Så, som läkare eller sjukgymnast i detta fall måste man se till mer än bara kroppen och dess symptom.

För mig har det länge handlat om att man måste ta hand om både kroppen och själv, alltså tankarna och känslorna. Dock tycker jag att samhället är för inriktat på kroppen och på förnuftet. Känslorna får inte alltid utrymme, men jag tror att de behöver det. Att vi är mer beroende av själen än vi tror, att om inte själen får energi så är det lätt att vi människor mår dåligt även om kroppen är i toppform. Så mitt råd är att glöm inte bort att ta hand om själen, dina känslor och tankar.

Att ha bra läkare och få rätt hjälp

Idag har jag varit både hos min smärtläkare och hos min sjukgymnast. Det slog mig vilken tur jag har haft som har så bra läkare och sjukgymnast. Jag har en smärtproblematik som troligtvis är eller kommer utvecklas till fibromyalgi. Inte en rolig vetskap när man är strax över 30, fyller 31 i maj. Men samtidigt är det bättre att upptäcka det i tid och få bra hjälp. Tyvärr så fick jag övertala min läkare på vårdcentralen om en remiss till Smärtkliniken på Sabbatsberg, när jag väll kom dig så löste sig mycket och jag har fått bra hjälp och dessutom vidareremitterades jag till Hälsopoolen. Där har jag fått en underbar sjukgymnast som är ett stort stöd.

Det jag dock förundras över är hur viktigt det är att man har turen att komma till rätt läkare, sjukgymnast eller mottagning. Alla borde ha samma rätt till bra vård men tyvärr får inte alla det. Många gånger handlar det om att stå på sig, att veta vad man behöver eller vill ha. Men det är inte alla som vet det och det ska man inte behöva lida för. Även om vi har bättre vård än i många andra delar av världen så kan den bli bättre och framförallt mer individanpassad.  Jag kan bara skatta mig lycklig som fått så bra hjälp som jag fått, det är inte alla gånger det blir så bra.

Träningslust

Gick och blev medlem på SATS i slutet på februari och satte igång och träna på en gång. Första passet var en fredag och det kändes bra, dock var jag lite skeptisk till SATS St Eriksbron där jag tecknade mitt medlemskap. Personalen var lustig och maskinerna kändes inte bra, de flesta är Nautilusmaskiner vilket jag inte gillar. Tränade mitt andra pass påföljande tisdag och kände samma sak. Dock var det skönt att träna.

På torsdagen när det var dags igen så bytte jag till SATS Fridhemsplan och kände mig super nöjd. Cybexmaskiner som jag känner igen och trevlig personal. Jag körde på med yoga på fredagen och styrketräning på lördag. Vecka därpå blev det pass tisdag och torsdag till lördag.

Dock tappade jag helt sugen och orken efter att jag och sambon gjorde slut på söndagen. Dessutom flyttade jag från Kungsholmen på tisdagen och blev mitt i alltihop förkyld. Så nu har jag inte tränat på lite över en vecka. Kör fortfarande min vattengympa på måndagar men den är hos Hälsopoolen.

Dessutom har SATS börjat bråka med mig. Jag var där en torsdag och blev medlem men pga tidsbrist och att jag inte hade mitt kontonumer med mig skulle jag komma tillbaka och skriva på mitt avtal och lämna ifrån mig kontouppgifter. Det enda jag gjorde var att betala en startavgift. Jag kom tillbaka redan dagen därpå och sa att jag skulle skriva på mitt avtal och lämna kontouppgifter, det enda de tog emot var mitt konto. Jag tänkte inte mer på det utan hade tankarna på träningen. Häromdagen ringde de från SATS St Eriksbron…tre gånger på varandra. De pratade med mig, lämnade meddelande och bara la på. De hela handlade om att jag skulle komma in och skriva på det de saknade, jag svarade att jag flyttat från Kungsholmen och inte tränar på deras gym. Bad dem skicka det jag skulle skriva på men det gick tydligen inte för sig. Så idag sa jag upp autogirot och tänker inte forsätta mitt tre veckor långa medlemskap.

Så nu blir det till att träna vattengympa och börja promenera.

Träning – vecka 2

Kom hem från träningen för en liten stund sen. Tycker allra bäst om att träna på morgonen. Gå upp, äta frukost – havregrynsgröt med äppelmos och två knäckemackor med skinka – slappa en stund och sen gå iväg till gymmet. Idag var det dags för styrketräning. Har ett veckoschema för min träning – måndag: vattengyma, tisdag: styrketräning, onsdag: vilodag eller kondition, torsdag: styrketräning, fredag: yoga, lördag: styrketräning och söndag: vilodag. Mitt mål är alltså fem pass i veckan, eventuellt sex. Sen frösöker jag att promenera så mycket som möjligt också. Måste även komma igång med konditionen på gymmet, att få de där 20 minuterna efter styrekträningen för att fettförbränna. Men det kommer, är bara inne på min andra träningsvecka.

Det jag däremot funderar på idag är det där med protein och proteintillskott. När jag tränade för två år sen så drack jag proteintillskott – Micro Whey Active – efter träningen. Anledningen var att jag även då tränade väldigt mycket och orkade inte äta så mycket som jag behövde. Nu känner jag att jag inte riktigt får i mig det jag behöver via maten, att jag inte orkar äta så mycket. Så idag blev det en proteindrink när jag kom hem från träningen. Hoppas det hjälper och inte skälper. 🙂

Vill ju både bli vältränad och smal. Har en massa kilo att gå ner.

Tidigare äldre inlägg

%d bloggare gillar detta: