Bok: Saffransköket av Yasmin Crowther

En del böcker berör på ett sätt som är svårt att förklara, så var det när jag läste Saffransköket av Yasmin Crowther. Det är Yasmin Crowthers är uppvuxen i London med en iransk mor och en engelsk far, Saffransköket är hennes debutroman. Som läsare kastast man in i Sara, Maryam och Saeds (Maryams systerson) liv. Hela berättelsen börjar med Saras tragiska missfall och fortsätter med splittringen mellan mor och dotter som detta orsaker. Maryam mer eller mindre flyr till Iran och efter ett par veckor ber hon Sara hälsa på. Sara åker dels för att försöka förstå sin mamma och dels för att få med henne tillbaka till England. Berättelsen är handlar om två kvinnors liv, två olika liv i två olika världar som ändå är sammanvävda. Det är på många sätt en tragisk berättelse men det finns också ljus i mörkret.

Berättelsen skildrar Iran innan och under kriget, den skildrar kvinnas situation i Iran men också som flykting och invandrare. Samtidigt handlar det mycket om att växa upp med föräldrar från två olika kulturer och om att leva mittemellan, att inte känna till hela sitt ursprung. Jag tyckte att boken var bra även om jag ofta läste den med gråten i halsen. Samtidigt fick berättelsen mig att fundera en hel del på hur det är att lämna sitt hemland, att mer eller mindre bli utkastad pga traditioner och kultur. Det kan inte vara lätt men samtidigt tro jag att man måste vilja se det nya, försöka finna något gott i det som händer och inte låta tradition och kultur styra än var man än hamnar. Troligen lättare sagt än gjort.

På bokens baksida står det så här:
Maryam är uppvuxen i de bergiga gränstrakterna mellan Iran och Afghanistan, men har bott i London i många år. Hon är gift med en engelsman och har en dotter, Sara.

En dag händer det Sara något dramatiskt, något som får tragiska konsekvenser och som Maryam delvis är skyldig till. I den pressade situation som uppstår ger Maryam efter för en önskan att fly från alltihop. Hon reser hem. Hem till det land där hon som ung var tvungen att dölja ansiktet bakom en slöja, strida med sin far för att inte bli bortgift mot sin vilja, där hon inte tilläts vara vän med pojken hon älskade, och inte fick studera.

Hemma i England försöker Sara genom foton och fragmentariska stycken av poesi få ihop bitarna av moderns förflutna. Vad är det för hemlighet Maryam bär på? Vad är det som gjort att hon aldrig helt acklimatiserat sig i England, aldrig kommit sin make eller dotter riktigt nära?

Annonser

Bok: Matilda av Roald Dahl

När jag var på loppis förra helgen hittade jag Roald Dahls bok Matilda. Eftersom det är en titel på min boklista köpte jag den. Jag började läsa den i förra veckan och läste ut den i dag. Å vilken bok, helt underbar.

Boken handlar om Matilda, en liten flicka på 5 år som lär sig läsa eftersom hon har tråkigt hemma på dagarna. Hennes mamma är mer intresserad av att åka och spela bingo än av att ta hand om Matilda. Så en dag promenerar Matilda till biblioteket och börjar läsa. Hon börjar med barnböcker och går snabbt över till vuxenböcker. Hon slukar den ena klassiskern efter den andra. När Matilda sedan börjar skolan har hon en lärarinna som snabbt inser Matildas potential och därför uppmuntrar henne. Matildas föräldrar däremot struntar fortfarande i henne, trots att hennes lärarinna försöker berätta för dem om Matildas intelligens. Inget får hem. Det slutar med att Matilda får flytta hem till sin lärarinna eftersom familjen måste fly landet pga pappans skumma bilaffärer.

Det är en söt berättelse om en flicka som på många sätt lever under tragiska förhållanden. Men det löser sig hela tiden till det bättre och Matilda får det liv hon förtjänar.

Kärleksroman à la Harlequin

Just nu har jag paus från de ”klassiska” böcker, jag läser en Harlequin roman och kan inte annat än älska den. Visst dem är förutsägbara och det finns många stereotyper i dem. Men jag mår bra av att läsa Harlequin romaner. Eller rättare sagt dem historiska romanerna som är fria från ingående sexscener. Många anser att denna typ av litteratur, sk kioskvältare inte är värda att läsa men jag tycker att dem har fel. Varför ska man inte kunna läsa det man trivs med? Det borde ju trots allt finnas en poäng i att man läser, oavsett vad. Eller?

För mig finns det i alla fall en poäng i att läsa. Det är avkoppling, det håller fantasin och drömmarna igång och jag mår helt enkelt bra av det 🙂

När jag har avslutat denna roman blir det systrarna Brontë. Jag har lånat en dubbelroman som innehåller Jane Eyre och Svindlande höjder. Efter det står Unga kvinnor på tur. Sen blir det nog något mer tungt, troligtvis Flugornas herre.

Harlequin Nocturne

Harlequin har kommit ut med en ny bokserie, Nocturne som handlar om varvulvar, vampyrer och annat övernaturligt. Jag har precis avslutat den första boken och jag är djupt besviken. Det var en enda lång porrnovell fast med varulvar och vampyrer istället för människor. Den ena sexscenen avlöste den andra och de blev hela tiden värre. Mot slutet pratade dem knappt med varandra, åtminstone inte utan att ha sex samtidigt.

Det tråkiga är att storyn i den boken jag läste var faktist bra men den kom i skymundan för allt sex. Grovt sex. Nä, jag föredrar Harlequins historiska romaner, dem är det stil på…

Bok: Twilight saga: Om jag kunde drömma

Jag har nästan läst ut första boken i Twilight sagan/serien. Första boken heter Om jag kunde drömma och författaren är Stephenie Meyer. Efter att ha varit skeptisk till första filmen men ändå sett den och gillat den har jag nu övergått till att verkligen älska böckerna. Okej, åtminstone första boken. Självklart är boken bättre än filmen och jag ser fram emot att läsa de andra tre böckerna.

Jag har ännu inte sett tredje filmen, Eclipse, utan väntar tills jag läst boken. Förhoppningsvis kan jag gå på bio och se den om en si så där tre veckor. Med andra ord när jag läst bok två och tre.

Det jag gillar med första boken är att den är mer detaljerad och därmed förklarande än filmen. Att personerna blir mer verkliga, har mer känslor och tankar. Böckerna är på det sättet helt fantastiska. Det är absolut en kärlekshistoria men mer suverän och enastående i ord än i bild. Men även att jag får en mer konkret förklaring till varför dessa vampyrer är annorlunda mot de vampyrer jag tidigare läst om och hört berättas om.

Som sagt, nu ser jag fram emot de andra böckerna och hoppas att jag inte blir besviken. Men det tror jag inte…

Bok: Leila bortgift mot sin vilja

Idag läste jag ut min senaste bok, Leila bortgift mot sin vilja av Leila. Författarinnan vill inte avslöja sitt full namn med tanke på sin familj, sina vänner och sina grannar. Att erkänna det hon gör i sin bok är för många en skam och hon vill int utsätta dem för det. Jag tycker ändå att det är starkt av Leila att våga skriva och ge ut denna bok. Den är fascinerande, hemsk, intressant och skrämmande. Allt på samma gång.

Boken handlar om Leila, om hennes liv som marockanska i Frankrike. Hon berättar om sin uppväxt, om sin tonårsrevolt och om hur hon blir bortgift vid 21 års ålder. Hon berättar om sina drömmar och om sin kamp. Framförallt ger hon oss läsare en inblick i hur det är att leva i en hederskultur. Hur hon brottas med att vara franskmedborgare men ändå inte ha några rättigheter med tanke på sitt ursprung och sin familj. Hur hedern styr hela hennes liv, hennes familjs liv och hela grannskapets liv. Boken är som sagt både fascinerande och skrämmande. Jag är glad att jag har läst den, det får mig att förstå lite bättre. Det finns trots allt flickor och kvinnor som lever på samma sätt som Leila fast här i Sverige.

Så här skriver Bokus om boken: Franska Leila var 21 år när hennes föräldrar tvingade henne att gifta sig med en femton år äldre man. Äktenskapet blev en mardröm. Först efter många år av misshandel och flera självmordsförsök lät föräldrarna henne slippa ifrån mannen, men inte ifrån äktenskapet eftersom skammen är för stor för familjen. Leila är inte ensam om sitt öde. Bara i Frankrike finns över 70000 unga flickor som lever i tvångsgifte. Tillsammans med Marie-Thérèse Cuny- medförfattare även till Souad – vill hon göra människor medvetna om detta samhällsproblem.

Tips: Nora Roberts

Jag är barnsligt förtjust i romantiska romaner à la Harlequin. En av de författare som jag gillar bäst är Nora Roberts, hon skriver på ett bra sätt och hennes romaner är alldeles lagom. Det finns en central historia, det är romantiskt, dramatiskt och även lite erotiskt men det är inte för mycket av något. En del av hennes böcker har även filmatiserats, två av dem såg jag i helgen – Begravt i Glömska och På Slaget Tolv. Begravt i Glömska är en berättelse om en ung skådespelerska som flyttar in i sin mormors gamla hus, en mormor hon aldrig hann träff. Väl på plats i huet börjar hon drömma om sin mormor och därmed fundera över mormoderns död, dessutom blir hon förföljd. På Slaget Tolv handlar om en ensamstående mamma som jobbar som gisslanförhandlare, hon blir själv förföljd och måste försöka lösa fallet. Självklart innehåller båda filmerna även en kärlekshistoria *ler*

När det kommer till hennes böcker finns det en uppsjö, hon skriver ofta trilogier och många av dem är inte bara romantiska och söta utan även spännande. Tycker du om denna typ av film och böcker rekommenderar jag henne varmt.

Tidigare äldre inlägg

%d bloggare gillar detta: