Upprepade besök hos veterinären

Mamma Katt gick ut när N åkte till jobbet i måndagsmorse som nästan varje morgon. Några timmar senare när jag kom ner satt hon på verandan och ville komma in. Skillnaden denna gång var att hon haltade och var alldeles tilltufsad. Hon gick raka vägen upp till vårt sovrum och jag efter. Tidigare på morgonen hörde jag ett par katter som bråkade och nu förstod jag. Där och då tänkte jag att jag ändå inte hinner ner så jag lät det hela va. Nu ångrar jag det bittert.

Ganska snabbt konstaterade jag med N i telefon att Mamma Katt behövde åka till veterinären. Jag satte henne i buren och N ringde veterinären. Väl på plats haltade hon inte lika mycket men hon hade ett par småsår på höger framben och behövde därför undersökas ordentligt. Jag fick komma tillbaka och hämta henne mellan 14 och 16 samma eftermiddag. Sagt och gjort. Först fick jag betala och sen sitta ner och vänta medan de hämta Mamma Katt. Ut kommer en omtöcknad Mamma Katt. De två såren på benet var tvättade men såg bra ut, det verkade inte vara något fel på frambenet. Problemet var istället såret på magen, det sår ingen av oss hade sett från början. Ett kanske fyra centimeter långt och ganska djup sår. Mamma Katt hade ett antal stygn samt dränage på magen. Smärtlindring i fem dagar, sårvård och bortplockat dränage på torsdag

Jag kom hem med en omtöcknad katt som allra helst ville gömma sig i en mörk vrå. Mat och vatten var inte att tala om och det var inte alls roligt att ligga i knät. Hon piggade på sig något framåt kvällen men hon ville inte riktigt stödja på frambenet. Värre blev det på tisdagsmorgonen. Jag vaknade av att hon kom in och skrev i sovrummet ungefär samtidigt som N åkte till jobbet. Jag försökte ropa efter honom men han hade redan hunnit ut genom dörren. Ett samtal senare och N var på väg hem igen och tillsammans kunde vi ge Mamma Katt smärtlindring. N åkte till jobbet och jag vakade över Mamma Katt. Hon ville inte äta, inte stödja på benet och livet verkade allmänt jobbigt. Pratade med veterinären eller rättare sagt en djurvårdare på förmiddagen. De tyckte att vi skulle avvakta ett par timmar och se om hon åt. Ja, ett par slick blötmat blev det allt och jag andades ut. Men nej, hon ville fortfarande inte stödja på benet och hon ville inte ha mer mat. Det fortsatte så långt in på eftermiddagen och jag var riktigt orolig. Ringde veterinären igen men fick höra att hon kan vara blåslagen och öm i musklerna efter ett slagsmål. Vi kunde få komma in med henne nästa dag, onsdag förmiddag.

På eftermiddagen verkade det dock vända. Hon var gosig, spann för första gången på länge och verkade slappna av. Det var dessutom intressant med mat, det hjälpte att matte och husse hjälpte till att hålla upp matskålen. Hon haltade fram en del och ja, vi kanske inte skulle behöva åka in med henne. Vi kunde iofs se att hon var svullen på frambenet men det kanske inte var så konstigt. Eller?

Onsdag morgon och Mamma Katt haltar fortfarande, hon verkar dock inte ha lika ont. Efter mycket velande bestämmer vi oss ändå för att åka in med henne. Det är lätt stressigt på kliniken och vi får vänta en stund. När veterinären tittar på henne konstatera han att benet är svullet och att det är lika bra att titta på henne. Så hon fick än en gång stanna över dagen. På grund av att de var så fullbokade skulle vi komma och hämta henne första vid 16.

Strax innan 16 var vi på plats, vi fick sitta och vänta en stund och sen skulle det betalas. N undrade dock vad vi skulle betala för men det visste inte sjukvårdaren… Vi tycker båda att det är lite underligt att vi ska betala innan vi fått hämta Mamma Katt och innan vi vet vad de har gjort med henne. Hur som, vi får gå in i ett undersökningsrum medan de hämtar Mamma Katt. Efter en stund kommer veterinären med Mamma Katt. Tydligen var ett av såren på benet infekterat men han har gjort rent det och satt ett dränage. Det positiva i det hela är att dränaget på magen är borttaget. Men där och då brast det för mig. Jag tycker det ser hemskt ut med alla dessa plaströr Mamma Katt har i såren, jag vet att de ska hjälpa läkningen men ändå. Jag är också upprörd över hela situationen. Den katt som Mamma Katt bråkade med (vi hittade hårtussar inne i garaget) är från en ny katt som stryker omkring här. Vi har sett katten ett par gånger men inte vetat var den hör hemma. För några veckor sedan berättade en av våra grannar att det är en annan granne lite längre bort som har kastat ut henne. Enligt grannen själv är katten tydligen jobbig och han ser helst att någon sätter en kula i henne. Det gör mig både arg och ledsen att ens skriva det. Hur tänker denna man egentligen? Det är ett liv vi pratar om, ett liv han bara har kastat ut.

Det tråkiga för oss är att katten är här och bråkar, eller egentligen bråkar den inte utan den letar säkerligen efter mat och sällskap men våra katter vill inte. Så det hela slutade med ett par besök hos veterinären för Mamma Katt. Nu ligger hon i lilla hallen och vill mest vara ifred. Men förhoppningsvis återhämtar hon sig snart och tycker det är okej att följa med till veterinären på fredag för att ta bort dränaget och tisdag för att ta bort stygnen. Det har varit ett par hemska dagar och jag hoppas innerligt att hon blir bra snart.

Annonser

Recept: Potatisbullar med asiatisk touch

Häromkvällen lagade jag dessa potatisbullar till middag. Till serverade jag en grönsallad och så stekta fjärilskotletter till min man. Vi tyckte båda två om potatisbullarna, såsen till var pricken över i:et. Receptet kommer från Allt om mats kokbok.


Foto: Sofie

Ingredienser – 8 st
1 kg mjölig potatis
2 scharlottenlökar
1 msk + 1 msk smör
1 dl finhackad koriander
2 ägg
1 tsk salt
1 krm nymald svartpeppar

Sweet chilidipp:
1 lime
1 bit gurka (ca 5 cm)
1/2 dl sweet chilisås
1 krm salt

Gör så här:
1) Skala och koka potatisen mjuk i lättsaltat vatten. Skala och hacka löken. Fräs löken i 1 msk smör i en stekpanna.
2) Pressa potatisen och blanda den med lök och koriander. Vispa upp äggen. Rör ner ägg, mjöl, salt och peppar i potatisen. Forma smeten till åtta potatisbullar.
3) Stek potatisbullarna i 1 msk smör 2-3 minuter på varje sida.
4) Dipp: Skölj limen noga i ljummet vatten. Riv skalet och pressa ur saften. Finhacka gurkan. Jag gröpte ur gurkan innan jag finhackade den Blanda sweet chilisås med gurka, limeskal och limesaft. Krydda med salt.
5) Servera potatisbullarna med såsen och en god grönsallad. Potatisbullarna blir extra goda om du ringlar såsen över.

Recept: Grillad macka med avokado, fetaost och rödlök

Jag hittar massa spännande recept på Pinterest och nu senaste provade jag att göra Avocado, Hummus and Feta Grilled Cheese tillmiddag. Dock valde jag bort den andra sortens ost och hummus och la till rödlök. Resultatet blev en saftig och matig macka!

Foto: Sofie

Ingredienser – 2 stycken
4 skivor toastbröd
150 g Fetaost
2 små avokado
1/2 rödlök
smör
salt och peppar

Gör så här:
1) Smular du fetaosten och skiva avokadon samt rödlök.
2) Lägg en klick smör i en stekpanna och sätt på plattan.
3) Medan plattan blir varm brer du smör på två av bröden. Vända på brödskivorna så att den smörade sidan är nedåt och fördela avokado, fetaost och rödlök på brödskivorna. Salta och peppra.
4) Lägg brödskivorna i stekpannan när smöret har smält i pannan. Smöra de två återstående skivorna bröd och lägg dessa på smörgåsarna med smöret uppåt. Stek smörgåsen så att den blir gyllenbrun, vänd på smörgåsen och stek den andra sidan gyllenbrun.
5) Skär itu smörgåsarna på mitten och servera!

 

 

 

Lunch: Miss Bùi

Foto: Sofie

I fredags hade N och jag möjlighet att äta lunch ihop i Linköping. Då blev det ett besök på den vietnamesiska restaurangen Miss Bùi. Det är ett litet ställe på Djurgårdsgatan 7 som serverar vietnamesisk street food. N provade dagens vilket var Bun Thit Heo Nuong, risnudelsallad med grillat fläsk. Själv provade jag en Banh Mi Chay, en baguette fylld med bräserad tofu, gurka, picklade grönsaker, soja, örter, purjolök och 5spice-sås (se bild ovan). Brödet var fantastiskt, tofun smakrik och kombinationen väldigt god. Det är dessutom roligt att gå till ett ställe som har flera alternativ för mig som vegetarian.

Vill du äta en snabblunch eller hämta lunch eller middag kan jag rekommendera Miss Bùi. De har öppet måndag till fredag 11:30 – 14:00 samt 17:00 – 20:00 och lördag till söndag 12:00 – 20:00.

Bok: Tid för te – Fokus, Sinnesro, Kreativitet

Foto: Sofie

Tid för te – Fokus, Sinnesro, Kreativitet skriven av tidscoachen Dorotea Pettersson är en bok just om tid och te. Om hur din testund kan hjälpa dig att återfå fokus, sinnesro och kreativitet. Boken är lättläst och tipsen enkla. Det var inget nytt under solen men säkerligen behövligt. Jag fick en hel del aha-upplevelser och det i sig är säkert också bra även om jag inte kände att jag egentligen lärde mig något nytt. Det bästa med boken var alla vackra bilder och citat.

Foto: Sofie

Så här skriver AdLibris om boken: ”Good things happen over tea”, sägs det. Både i gemenskapen med andra och i sällskap med sig själv.

Tid för te är en bok om både tid och te. Och hur de hör ihop. Med en rykande kopp te ger du dig tid att stanna upp och reflektera. Men det kan också fylla mötet med andra med inspiration och kreativitet. Te är dessutom en hälsofrämjande dryck som använts för medicinska ändamål ända sedan 300-talet.

Tid för te ger dig en bättre förståelse för hur ditt förhållningssätt till tiden påverkar välbefinnande och resultat. Vissa är vänner med tiden medan andra alltid tycks jaga den. Du får inspiration och verktyg för att bättre ta tillvara din tid, och en djupare insikt i hur viktigt det är att ta pauser. Författaren bjuder också på kuriosa om te, teceremonier och tetraditioner.

Tid för te kommer hjälpa dig att finna balans din vardag. Teet är en symbol för det som skapar den känsla och den effekt som behövs för att få fokus, sinnesro och kreativitet, ditt ankare i vardagen.

Bloggen 9 år – Grattis!

Idag på Internationella Kvinnodagen fyller min blogg 9 år. Tack till alla som läser, uppskattar, kommenterar och gillar mina inlägg. Det betyder mycket!

Bok: Sverige – En (o)besvarad kärlekshistoria

Foto: Sofie

Min och jag tittade runt på bokrean på Akademibokhandeln i Norrköping när jag sprang på den här boken. Sverige – En (o)besvarad kärlekshistoria, red Lejla Hastor och Nivin Yosef, är en antologi sammanställd av sexton svenska kvinnors historia. Sexton svenska kvinnor som är födda utomlands och som av en eller annan anledning har kommit till Sverige men som trots att de har spenderat merparten av sina liv i Sverige inte riktigt känner sig hemma här. Varför? Svaren är olika men ändå lika, precis som vi svenskar eller för den delen vi människor.

Jag har uppskattat att läsa dessa sexton kvinnors historier, att de har vågat dela med sig av sina liv men också sina tankar, funderingar, rädslor och utmaningar. En del av dessa är inte helt olika mina egna medan andra är det. Grunden är kanske inte alltid den samma till våra tankar, funderingar,, rädslor och utmaningar men de finns ändå där. Det är troligen mänskligt, jag hoppas åtminstone det.

Det fanns dock något jag reagerade starkt på, väldigt starkt och det var berättelsen om feminismen i Sverige. Den vita, medelklass feminismen som inte inkluderar kvinnor med invandrarbakgrund. Det är helt enkelt fruktansvärt och jag hoppas innerligt att det systemfelet kan rättas till, under tiden tänker åtminstone jag försöka att tänka på det. Jag har alltid sett mig själv som öppensinnad men inser att även jag har brister, brister jag hoppas kunna jobba på så att samhället i stort kan bli än mer inkluderande. Målet borde vara att behandla alla lika, oavsett kön, etnicitet, ålder och sexuell läggning.  Jag önskar innerligt att vi kunde bortse från dessa yttre attribut, att vi kunde sluta kategorisera varandra och endast se människan. För det är vad vi alla är, människor som förtjänar att behandlas lika.

Så här skriver AdLibris om boken: Vi är: Kvinnor, välutbildade, blattar, integrerade, flerspråkiga, multikulturella, de ständigt tacksamma. Vi är första generationens svenskar, uppväxta och utbildade i Sverige. Men vi är alla olika, födda i olika länder, med skilda bakgrunder och religiösa åskådningar. Vi delar dock samma känsla – att inte naturligt höra till.

Här beskriver vi vår längtan efter att passa in, om smärtan i att alltid sticka ut, om viljan att förändra och ilskan över att inte räcka till. Vi berättar om förödmjukelsen när syokonsulenten trots våra toppbetyg föreslår ett yrkesprogram som det bästa valet inför gymnasiet, vreden över det rasistiska bemötandet i varuhuset när en mor och dotter vill handla en bröllopsklänning, och desperationen i en mors kamp för att få en gynekolog att skriva ett intyg på att dottern har sin mödomshinna kvar. Många av oss beskriver sökandet efter en identitet och hanterandet av okunniga frågor, och den ständiga; var kommer du ifrån egentligen?

Allt bildar en väv av berättelser, som berikar och vidgar vår uppfattning om hur det ser ut i dagens Sverige. Vi vill visa hur fördomar mot kvinnor med invandrarbakgrund har format vår tillvaro, men också hur motståndet och den dubbla identiteten har stärkt oss. I slutändan handlar det om drömmen om ett bättre samhälle, ett samhälle där alla får känna sig inkluderade och hemma.

Vi är: Lejla Hastor och Nivin Yosef, Maya Abdullah, Elnaz Baghlanian, Monia Benbouzid, Nisha Besara, Joanna Castro, Nadja Hatem, Silvana Imam, Berivan Öngörur med fler.

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg

%d bloggare gillar detta: