Bio: The Shape of Water

The Shape of Water vann en Oscar för bästa film inatt och jag kan förstå varför. Guillermo del Toro vann även en Oscar för bästa regi. Det är en vacker, sorgsen och kärleksfull film om att leva i utanförskap. Filmen utspelar sig i början a 1960-talet och handlar om Elisa (spelad av Sally Hawkins), en stum kvinna som jobbar som städerska på ett statligt laboratorium. Elisa och hennes kollega Zelda (spelad av Octavia Spencer) håller på att städa ett av laboratoriets rum när det kommer en leverans. Elisa kan inte låta bli att titta ner i tanken som kommer och när hon lägger handen på glaset är det något som slår tillbaka. Det är full aktivitet i rummet med läkare och säkerhetsmänniskor, kvinnorna kastas mer eller mindre ut ur rummet. Men Elisa kan inte hålla sig borta utan närmare sig varelsen i tanken, numera placerad i en pool. Med hjälp av teckenspråk och sitt lugn blir hon vän med varelsen och kan dessutom kommunicera med honom.

Men alla är inte så vänliga som Elisa. För amerikanarna är det bara ytterligare ett experiment och för ryssarna ett sätta att sabotera för amerikanarna. Hur ska det gå?

Filmen var väldigt annorlunda mot vad jag hade trott, den är på något sätt lugnare men samtidigt mer våldsam. Bildspråket är vackert liksom varelsen. Filmen är, som sagt, sorgsen och kärleksfull. Den gestaltar utanförskap på ett vackert sätt. Väl värd att se!

Så här skriver sf.se: Elisa jobbar på ett statligt laboratorium. En dag upptäcker hon och hennes kollega Zelda ett hemligstämplat experiment och hennes liv förändras drastiskt. En annorlunda saga som utspelar sig under kalla kriget i USA år 1962.

Annonser

Bio: Fifty Shades Freed

I lördags var N och jag och såg tredje och sista filmen om Ana och Christian, Fifty Shades Freed. Det roliga är att det då var precis ett år sedan vi såg tvåan, Fifty Shades Darker. Ana och Christian har gift sig och anpassar sig till livet som gifta. På ytan verkar allt perfekt men hotet som lurade i förra filmen lurar fortfarande i skuggorna. Hur ska de unga tu klara ut detta?

Filmen var betydligt bättre än tvåan. Ana och Christian känner mer synkade även om Ana inte helt och fullt vill bli Mrs. Grey. Inte heller tror jag att hon helt och fullt inser vad det innebär att vara gift med en så pass offentlig och mäktig person som Christian Grey. Det finns fortfarande saker jag stör mig på i filmen men det känns bra att ha sett filmen och därmed få ett avslut på historien om Ana och Christian.

Läs mina två tidigare recensioner: Bio: Fifty Shades of Grey och Bio: Fifty Shades Darker.

Så här skriver sf.se: Nygifta Christan och Ana omfamnar till fullo sin komplicerade relation och sitt lyxiga liv i tron om att de mörka skuggorna från deras förflutna är långt borta. Precis innan hon axlar sin roll som Mrs Grey och han slappnar av i den ovana stabiliteten uppkommer nya hot som kan riskera deras lyckliga slut innan det ens har börjat. Jamie Dornan och Dakota Johnson återvänder som Christian Grey och Anastasia Steele i Fifty Shades Freed, det tredje kapitlet baserat på det världsomfattande och bästsäljande ”Fifty Shades” fenomenet.

 

Serie: The Handmaid’s Tale

För länge sen blev jag tipsad om serien The Handmaid’s Tale. Jag blev nyfiken men då vi inte har HBO Nordic har vi inte kunnat se den. I höstas bestämde vi oss för att ha både Netflix och HBO Nordic så äntligen skulle jag få se The handmaid’s tale. Trodde jag, HBO Nordic bara strulade så efter ett par avsnitt gav vi upp. För två veckor sen fick jag mammas gamla dator då min är på väg att ge upp. När jag hade fått igång datorn tänkte jag att vi kunde testa att titta på HBO Nordic igen. Det kunde trots allt vara min dator som var problemet. Mycket riktigt, med mammas dator fungerade det så vi kunde se klart första säsongen. Vilken lycka!

The handmaid’s tale är baserad på Margaret Atwoods roman med samma namn (svensk titel – Tjänarinnans berättelse). Serien utspelar sig i en dystopisk framtid där en totalitär, teokratisk regering styr landet Gilead, det tidigare USA, som härjas av inbördeskrig. Den kristna etiken är A och O och alla övervakas ständigt. Minsta lilla felsteg kan sluta med hängning. Landet har ett stort problem och det är fortlevnad, anledningen är att endast ett fåtal kvinnor fortfarande är fertila. Dessa kvinnor tvingas bli tjänarinnor. En tjänarinnas enda uppgift är att bli befruktad och föda barn åt högt uppsatta regeringstjänstemän. Kvinnorna döps till och med om beroende på i vilken mans hushåll de bor. Befruktningen sker en gång i månaden under en ceremoni där även mannens fru deltar, det är trots allt hon som ska uppfostra och ta hand om barnet. När tjänarinnan har fött ett barn flyttas hon till nästa familj för att föda barn åt dem och så vidare.

En av alla de kvinnor som blir tjänarinna är June, numera Offred då hon bor hemma hos Fred Waterford. Detta är hennes berättelse!

Serien är otroligt gripande, skrämmande, tänkvärd och hemsk! Jag har blivit arg, ledsen och fundersam men ser ändå fram emot säsong två som i detta nu håller på att spelas in.

Serie: Bletchley Circle

När N och jag börjar titta på en ny serie ser vi klart den innan vi tittar på en ny, med andra ord är vi seriemonogama 😉 Nu i dagarna har vi tittar på Bletchley Circle på Netflix. Serien består av två säsonger om tre respektive fyra avsnitt. I den första säsongen får vi stifta bekantskap med Susan, Millie, Jean och Lucy som alla jobbade tillsammans på Bletchley Park under andra världskriget. Jean var chef över de andra tre och enheten jobbade med dekryptering. Susan är expert på att se mönster och lösa gåtor, Millie är också duktig på att se sammanhang och Lucy har ett extraordinärt fotografiskt minne. Kriget är över sedan ett antal år och kvinnorna har inte setts sedan de jobbade tillsammans.

En seriemördare härjar i London och Susan som är hemmafru ägnar lediga stunder åt att studera det mönster som mördaren lämnar efter sig. Hon är övertygad om att polisen har missat något och ber sin man att ordna ett möte med vice kommissionären. Hennes man som inte vet något om Susans förmågor tvivlar på sin fru men anordnar mötet. Vice kommissionären lyssnar på henne men då hennes spår inte leder någonvart blir hon trots allt avfärdad. Susan ger sig inte utan vänder sig till sina tre gamla arbetskamrater och tillsammans tar de sig an seriemördare.

I säsong två har det gått en tid och kvinnorna återförenas då Jean vill att de hjälper en annan fd kollega från Bletchley Park. Alice står anklagad för mord men Jean tror inte att Alice är den skyldiga. Än en gång tar kvinnorna sig an gåtan även om Susan är något mer försiktig. Speciellt då hennes man är på väg att bli befordrad.

Personligen tycker jag att säsong ett är briljant. Kvinnorna är fantastiska och historien intressant om än skrämmande. Säsong två håller inte riktigt samma mått och blir något annan stil eftersom Susan flyttar efter avsnitt två. Men båda säsongerna är sevärda.

Bio: Downsizing

I Norrköping finns det två biografer, nere i centrum ligger SF Filmstaden och i industrilandskapet ligger Cnema. Cnema är ”Norrköpings kommuns filmverksamhet och hör till Kultur- och fritidsnämnden i Norrköping. Biografen är vackert belägen i området kring Norrköpings Visualiseringcenter C och Linköpings Universitet. CNEMA är en Sverigeunik verksamhet som stimulerar och berikar film- och mediekulturen i Norrköping och Östergötland…” (källa) Det positiva med Cnema är att studenter, kårmedlemmar vid Linköpings universitet och pensionärer går billigare på bio.

Vi har aldrig varit på Cnema så när jag såg att de visade Downsizing valde vi att gå och sed den där istället för på SF. Förra fredagen var det dags, vi hittade en parkering på gatan bortanför Visualiseringscenter och promenerade den korta sträckan till biografen. Det var ganska så folktomt men mysigt i foajén, lite mer som ett vardagsrum eller en ungdomsgård. Tyvärr var vi bara tio stycken i en salong som tog 40 besökare. Men det var bra stolar och salongen var liten och trevlig. Om det alltid är få besökare på Cnemas visningar kan jag inte svara på men jag hoppas att de har fler besökare på andra filmer. 

Filmen däremot var väldigt udda. Den börjar med att vi får träffa en grupp norska forskare med Dr. Jorgen Asbjørnsen (spelad av Rolf Lassgård) i spetsen som kommer på idén att krympa människan till en dryg decimeters längd. På det sättet vill de minska överbefolkningen och se till att jordens resurser ska räcka längre. När idèn blir verklighet sprider den sig världen över och det bildas ett antal miniatyr samhällen. Det bästa är att i dessa mindre samhällena så räcker pengarna längre och många som drömmer om ett bättre liv väljer att låta sig krympas. Två av alla de som väljer ett liv som liten är Paul och Audrey Safranek (spelade av Matt Damon och Kristen Wigg). Äntligen ska Audrey få det stora hus hon länge drömt om och de båda kan sluta jobba. Eller? Vad händer egentligen när de väl är dags att låta sig krympas? Och är livet som liten egentligen så bekymmerslöst som det framställs?

Som sagt, filmen är udda och jag skulle inte kalla det en komedi. Filmen är snarare samhällskritisk och gränsar till att vara en katastroffilm. Jordens resurser räcker inte till och svaret är downsizing. Ett fantastiskt drömliv som litet, eller?

Så här skriver Cnema: DOWNSIZING föreställer sig en värld där norska forskare, som en lösning på planetens överbefolkning, uppfinner ett sätt att krympa människor till en dryg decimeters längd och därpå föreslår en 200-årig global övergång från stort till smått. I en miniatyrvärld räcker pengarna längre, och drömmen om ett bättre liv lockar medelklassmannen Paul Safranek (Matt Damon) och hans fru Audrey (Kristen Wiig) att ge upp sina stressiga liv i Omaha för att istället starta ett nytt miniliv. Ett val som leder till många spännande äventyr.

Bio: Molly’s Game

I tisdags var vi och såg Molly’s Game. Filmen var inte vad jag hade förväntat mig då reklamen utlovade en aktionfylld spelfilm. De få aktionscener som är med i filmen är i princip de som visar i trailern. Detta är istället ett häpnadsväckande drama om den ung, intelligenta, driftiga och arg Molly Bloom (spelad av Jessica Chastain) som vill påverka sitt eget liv. Istället för att bli utnyttjad av andra väljer hon att starta sin egen pokerverksamhet. Tyvärr drar Molly till sig en del av ryska maffian och det medför att hon blir arresterad tillsammans med ett antal andra maffiamedlemmar. Det här är hennes egna berättelse om vad som hände, baserad på bok Molly Bloom skrev 2014.

Filmen liksom Molly’s berättelse är häpnadsväckande, intressant, sensationell, sorgsen och på många sätt inspirerande. Den är väl värd att se!

Så här skriver sf.seMånga tror att tvåfaldigt Oscarsnominerade Jessica Chastain ska få ännu en nominering för sin starka insats i Molly’s Game. Det är den spännande, verklighetsbaserade historien om Molly Bloom, landslagsåkerskan i puckelpist som efter en svår fallolycka sadlar om till slipad pokervärdinna för filmstjärnor, sportgiganter och makthavare. Hennes hemliga, lyxiga spelverksamhet pågår tills ryska maffiamedlemmar drar till sig FBI:s uppmärksamhet. ”The Poker Princess” ende allierade är försvarsadvokaten Charlie Jaffey (Idris Elba) och den hårdaste kritikern hennes egen pappa (Kevin Costner). Molly’s Game är regisserad av Aaron Sorkin (”Vita huset”, ”Social Network”).

Bio: A Bad Moms Christmas

För drygt 1,5 år sedan såg N och jag Bad moms på bio (läs min recension: Bio: Bad moms). Jag tyckte filmen var väldigt rolig och när jag hörde att det skulle komma en uppföljare, A Bad Moms Christmas såg jag fram emot att se den. Vi hann dock inte se den när den gick på bio i Norrköping så jag blev positivt överraskad när jag såg att den fortfarande gick på bio i Stockholm. Så när vi var uppe för att fira vår bröllopsdag passade vi på att se den. Men vilken besvikelse. Den här gången ska mammorna fira jul och alla tre får besök av sina egna mammor. Ingen är vidare nöjd med situationen utan känner sig mest stressade så de bestämmer sig för att sänka kraven på sig själva och försöka njuta mer av julen. Så återigen får vi se dem tre mammorna härja i köpcentret fulla och odrägliga. Trots deras önskan om en mindre kravfylld jul går det inte som de tänkt sig. Speciellt inte med tanke på att de har sina egna mammor på besök.

Filmen har säkert en poäng men den försvinner i fylla, striptease och kraschade fester. Så nej, uppföljaren var inte alls i min smak.

Så här skriver sf.se: De tre undervärderade och överbelastade mammorna Amy, Kiki och Carla gör uppror mot julens utmaningar och förväntningar i hopp om att skapa den perfekta semestern för sina familjer. Som om inte det var tillräckligt, måste de göra allt detta samtidigt som de tar hand om de ultimata semesterfienderna: sina egna mammor.

Tidigare äldre inlägg

%d bloggare gillar detta: