Bio: Fantastiska vidunder – Grindelwalds brott

För en månad sedan, samma helg som Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott hade premiär var vi och såg den. Filmen är spännande, rolig och intressant. Det märks tydligt att det kommer flera filmer efter denna och det ska bli kul att se vad filmmakarna gör av denna serie.

Läs min recension av första filmen: Bio: Fantastiska vidunder och var man hittar dem

Så här skriver sf.se om filmen: Grindelwald har lyckats undkomma arresten och har bestämt sig för att samla anhängare som inte får veta sanningen om hans egentliga agenda: att uppfostra renblodstrollkarler till att styra över alla icke-magiska varelser. I ett försök att hindra Grindelwalds planer, tar Albus Dumbledore hjälp av sin tidigare elev Newt Scamander, som går med på att hjälpa till – ovetandes om vilka faror som väntar… Såväl kärlek som lojalitet testas, även hos trogna vänner och inom familjer, i en alltmer uppdelad värld.

Annonser

Bio: Nötknäpparen och de fyra världarna

N och jag ville gå på bio men visste inte vad vi ville så. Efter lite velande valde vi att gå och se Nötknäpparen och de fyra världarna. Det är en Disney produktion vilket märks samtidigt som filmen är regisserad av bland annat Lasse Hallström, vilket också märks. Lasse Hallström balanserar upp Disney-andan och på det hela taget var det en välproducerad film.

Det är julafton och vi får träffa familjen Stahlbaum som är på väg på julfest. Men inget står riktigt rätt till då mamman i familjen dog tidigare under året. Dock har hon lämnat efter sig julklappar till sina tre barn; Louise, Clara och Fritz. Clara får ett vackert ägg men som inte går att öppna, nyckeln saknas. Trots att Clara helst av allt vill stanna hemma och försöka lösa sitt nyckelproblem tvingar hennes pappa henne att följa med på julfesten. Väl på plats möts Clara av ett äventyr hon aldrig kunnat ana.

Filmen känns lite som en blandning mellan Narnia och Harry Potter. Den är spännande, söt, magisk, lite läskig och roliga. Allt på en och samma gång i en salig blandning och väldigt passande en regnig lördagseftermiddag.

Så här skriver sf.se: Allt Clara önskar sig är en väldigt speciell nyckel som kan låsa upp en ask vilken innehåller en ovärderlig gåva från hennes döda mor. En gyllene tråd, som hon får på sin gudfar Drosselmeyers årliga julfest, leder henne till den eftertraktade nyckeln. Men nyckeln försvinner omedelbart in i en underlig och mystisk parallell värld. Där möter Clara soldaten Phillip, ett gäng möss och regenterna som härskar över tre av världarna: Land of Snowflakes, Land of Flowers och Land of Sweets. För att få tag i nyckeln måste Clara och Phillip bege sig till den olycksbådande fjärde världen som styrs av tyrannen Mother Ginger.

Bio: Venom

Hör och häpnad i lördags såg N och jag Venom på bio. Jag tittar sällan på Marvelfilmer och uppskattar dem än mer sällan. Men av någon outgrundlig anledning så ville jag se denna och N kände likadant. Men när jag läste att filmen var en skräckfilm började jag fundera på om jag var riktigt klok. Jag absolut avskyr skräckfilmer och tittar därför inte på skräck. Mitt inre jag resonerade med mig själv och till slut bestämde vi oss för att trots allt se filmen. Sagt och gjort bokade jag biljetter till föreställningen 14:20.

Döm om min förvåning när jag skrattade mig igenom filmen. Visst är den läskig, visst är det monster med i filmen och en del våld. Men samtidigt har filmen glimten i ögat och jag skrattade gott många gånger, framförallt åt monstret. Om det blir en uppföljare kan jag definitivt tänka mig att gå och se den!

Så här skriver sf.se: Eddie har länge försökt avslöja den ökände grundaren av Life Foundation, geniet Carlton Drake – en besatthet som förstört hans karriär och förhållandet med flickvännen Anne Weying. När han undersöker ett av Drakes experiment, förenas utomjordingen Venom med Eddies kropp, och plötsligt har han otroliga superkrafter och förmågan att göra i stort sett vad han vill. Förvriden, mörk, oförutsägbar och driven av raseri, tvingar Venom Eddie att kämpa för kontrollen över de farliga egenskaperna, vars styrka är både skrämmande och berusande. När Eddie och Venom behöver varandra, blir föreningen allt starkare. Var slutar Eddie och var börjar Venom?

Film: Red Sparrow

Red Sparrow är en modern spionthriller i gammaltappning. USA mot Ryssland. CIA mot Sparrows. Ballerinan Dominika Egorova (spelad av Jennifer Lawrence) blir olyckligt skadad under en föreställning och kan aldrig mer dansa. Hennes farbror kommer som en räddande ängel och erbjuder Dominika hjälp. Hon blir skickad till Sparrow-skolan där hon får lära sig att använda sin kropp som sitt bästa vapen. Den räddande ängeln är trots allt inte så snäll, han säljer henne helt enkelt till den ryska staten. Men kommer Dominika agera i statens intresse?

Filmen är gjord förr, det är som att se James Bond i en modern, kvinnlig tappning och utan finess. Personligen tyckte jag filmen var långtråkig trots att historien tog sig mot slutet. Nej, jag är glad att vi inte såg den på bio utan hemma i soffan.

Film: Victoria & Abdul

Victoria & Abdul handlar om den udda och intressanta relationen mellan Drottning Victoria (spelad av Judi Dench) och Abdul (spelad av Ali Fazal). Abdul är indier och muslim, jobbar som administratör i fängelset och blir en dag om bedd eller snarare beordrad att åka till England för att överlämna ett ceremoniellt mynt till Englands drottning. Abdul ser fram emot uppgiften och besöket i England, han är trogen sin drottning.

Men besöker blir allt annat än ad Abdul kunde tänka sig, allt går snabbt och ska följa en viss ordning. Han ska stå, gå, titta ner i marken och så göra om allt igen. Men Abdul gör det otänkbara och tittar på drottningen just i det ögonblick Drottning Victoria själv tittar på honom. Drottningen fascineras av den vackre Abdul och vill behålla honom i sitt hushåll. Med tiden blir de båda vänner och Abdul får den ärofyllda uppgiften att utbilda drottningen i islam och språk. Samtidigt försöker hovet att bli av med Abdul och de gör allt som står i deras makt för att vanhedra och smutskasta muslimen Abdul.

Berättelsen är vacker och sorgen. Den åldrade Drottning Victoria och den unge Abdul, en ofattbar vänskap för många men en betydelsefull relation för de två. Motståndet från hovet säger mycket om den tid Drottning Victoria levde och regerade i men den säger också något om den tid vi lever i idag. Berättelsen känns på något sätt fortfarande aktuell.

Judi Dench gör som alltid en fantastisk roll och filmen är trevlig men ändå tänkvärd. Den är helt klart sevärd.

Bio: The Shape of Water

The Shape of Water vann en Oscar för bästa film inatt och jag kan förstå varför. Guillermo del Toro vann även en Oscar för bästa regi. Det är en vacker, sorgsen och kärleksfull film om att leva i utanförskap. Filmen utspelar sig i början a 1960-talet och handlar om Elisa (spelad av Sally Hawkins), en stum kvinna som jobbar som städerska på ett statligt laboratorium. Elisa och hennes kollega Zelda (spelad av Octavia Spencer) håller på att städa ett av laboratoriets rum när det kommer en leverans. Elisa kan inte låta bli att titta ner i tanken som kommer och när hon lägger handen på glaset är det något som slår tillbaka. Det är full aktivitet i rummet med läkare och säkerhetsmänniskor, kvinnorna kastas mer eller mindre ut ur rummet. Men Elisa kan inte hålla sig borta utan närmare sig varelsen i tanken, numera placerad i en pool. Med hjälp av teckenspråk och sitt lugn blir hon vän med varelsen och kan dessutom kommunicera med honom.

Men alla är inte så vänliga som Elisa. För amerikanarna är det bara ytterligare ett experiment och för ryssarna ett sätta att sabotera för amerikanarna. Hur ska det gå?

Filmen var väldigt annorlunda mot vad jag hade trott, den är på något sätt lugnare men samtidigt mer våldsam. Bildspråket är vackert liksom varelsen. Filmen är, som sagt, sorgsen och kärleksfull. Den gestaltar utanförskap på ett vackert sätt. Väl värd att se!

Så här skriver sf.se: Elisa jobbar på ett statligt laboratorium. En dag upptäcker hon och hennes kollega Zelda ett hemligstämplat experiment och hennes liv förändras drastiskt. En annorlunda saga som utspelar sig under kalla kriget i USA år 1962.

Bio: Fifty Shades Freed

I lördags var N och jag och såg tredje och sista filmen om Ana och Christian, Fifty Shades Freed. Det roliga är att det då var precis ett år sedan vi såg tvåan, Fifty Shades Darker. Ana och Christian har gift sig och anpassar sig till livet som gifta. På ytan verkar allt perfekt men hotet som lurade i förra filmen lurar fortfarande i skuggorna. Hur ska de unga tu klara ut detta?

Filmen var betydligt bättre än tvåan. Ana och Christian känner mer synkade även om Ana inte helt och fullt vill bli Mrs. Grey. Inte heller tror jag att hon helt och fullt inser vad det innebär att vara gift med en så pass offentlig och mäktig person som Christian Grey. Det finns fortfarande saker jag stör mig på i filmen men det känns bra att ha sett filmen och därmed få ett avslut på historien om Ana och Christian.

Läs mina två tidigare recensioner: Bio: Fifty Shades of Grey och Bio: Fifty Shades Darker.

Så här skriver sf.se: Nygifta Christan och Ana omfamnar till fullo sin komplicerade relation och sitt lyxiga liv i tron om att de mörka skuggorna från deras förflutna är långt borta. Precis innan hon axlar sin roll som Mrs Grey och han slappnar av i den ovana stabiliteten uppkommer nya hot som kan riskera deras lyckliga slut innan det ens har börjat. Jamie Dornan och Dakota Johnson återvänder som Christian Grey och Anastasia Steele i Fifty Shades Freed, det tredje kapitlet baserat på det världsomfattande och bästsäljande ”Fifty Shades” fenomenet.

 

Tidigare äldre inlägg

%d bloggare gillar detta: