Bio: Aquaman

Aquaman handlar om Arthur Curry som är son till en drottning och en vanlig man. De båda föräldrarna träffas när drottningen är på flykt från sin man, kungen. Tyvärr hittar makens soldater henne en dag och för att skydda sin familj beger sig drottningen tillbaka ner i havet.

Arthur växer upp utan sin mamma men får vägledning och träning av en av hennes förtrogna. Som vuxen lever Arthur mellan de båda världarna eller i ingen av dem. Han är fantastisk under vatten och gör allt han kan för att stoppa havspirater. Men han vill ändå inte ta ansvar, speciellt inte när han blir ombedd att hjälpa till att rädda både hav och land.

Men omständigheterna gör att Arthur trots allt hjälper till och samtidigt tvingas han möta sitt sanna jag, sitt öde.

Filmen är spännande, actionfylld, romantisk och lite sorglig. Allt sker i ett rasande tempo med en gnutta humor.

Så här skriver Filmstaden om filmen: Halvmänniskan och halvatlanten Arthur Curry gör sitt livs resa – en resa som inte bara tvingar honom att möta sitt sanna jag, utan också upptäcka om han är värdig det han föddes till: en kung. Från regissören James Wan kommer nu det actionspäckade och visuellt storslagna äventyret Aquaman med Jason Momoa i huvudrollen.

Annonser

Konsten att städa

Jag har alltid uppskattat ordning och reda. Städa har varit avkopplande och resultatet befriande. Igår såg jag att Netflix har en serie som handlar om städning ”Konsten att städa med Marie Kondo”. Jag blev nyfiken och tittade på första avsnittet.

Maries tips går ut på att städa varje dag men inte så mycket. Att var sak har sin plats, att med ordning och reda blir livet enklare och mer glädjefyllt. I grunden är hennes tips enkla, det svåra är att veta var du ska börja och komma igång.

Bland annat säger Marie att det är viktigt att städa i rätt ordning:

  1. Kläder
  2. Böcker
  3. Papper
  4. Komono vilket betyder övrigt
  5. Minnessaker

Även om jag tyckte programmet var intressant så är hennes metod ingen nyhet för mig. Det är i grund och botten så jag har tänkte och gjort i många år. Var sak har sin plats, alltid lägga tillbaka det jag använt och ständigt hålla ordning och reda. På det sätter behöver jag sällan storstäda. Dock brukar jag göra en eller ett par rensningar varje år ändå. Exempelvis rensar jag bland mina privata papper en gång om året, vanligtvis efter nyår.

Jag har tagit för vana att organisera skåp och lådor efter funktion, det vi använder ofta ska vara lätt att hitta.

Foto: Sofie

Medan sådant vi använder mer sällan kan stå längre in eller upp i skåpet.

Foto: Sofie

Det samma gäller min garderob, jag sorterar mina kläder i grupper och sedan färgkoordinerar jag varje grupp. På detta sätt är det enkelt för mig att ta fram kläder men också att kombinera en outfit.

Foto: Sofie

Om du vill få mer ordning och reda hemma kan jag rekommendera Marie Kondos metod. Jag är övertygad om att den fungerar och att du kommer spara både tid och utrymme.

Läs mer: Decluttering expert Marie Kondo: My 6 rules of tidying

Julig presentask

Foto: Sofie

Tänk vad roligt man kan ha med en brun pappask från Panduro. Denna är spraymålad i vitt (min kära make hjälpte mig med det). Sen har jag dekorerat locket med en julig servett, jag använde mig av lim för decoupage. När allt hade torkat klistrade jag fast spetsen på kanten med min limpistol. Sen var det dags att dekorera toppen på locket. Detta är delar av ett par gamla ljusmanschetter.

Asken vore fin att ge bort med hembakade kakor eller hemgjort julgodis i. Den funkar också bra som presentask i jultid.

Bok: Orkidébarnet av Charlotta Lagerberg-Thunes

Orkidébarnet av Charlotta Lagerberg-Thunes, första boken om Lovisa. En bok om högkänslighet (HSP) och skam. Lovisa, eller Lo, är ett högkänsligt barn som är expert på att känna av känslostämningar. Hon växer upp i en dysfunktionell familj där mamman dricker och pappan är ständigt frånvarande. Redan i tidig ålder tar Lo på sig ansvaret för familjen och glömmer bort sina egna behov, hon tar på sig skulden för allt och bär familjens skam och skuld på sina axlar. Den lilla kärlek och omtanke Lo får suger hon glupskt i sig och bevarar djupt i sitt hjärta och tar fram när livet är extra hårt.

Själv blev jag nyfiken på boken när jag läste att det är en roman om högkänslighet. Jag gillade idén om en roman där huvudpersonen var högkänslig och såg fram emot den gestaltningen. Tyvärr tycker jag inte att det blir så tydligt. Visst är Lo suverän på att känna av känslostämningen hemma, hon parerar mammans alkoholism och pappans frånvaro. Men är det för att hon är högkänslig eller för att hon är barn till en alkoholist?

Personligen tycker jag att romanen mer fokuserar på hur det är att växa upp i en dysfunktionella familj, i en familj där åtminstone den ena föräldern är alkoholist. Berättelsen är tragisk på många sätt, inget barn borde behöva växa upp under de förhållanden Lo gör. Men återigen, för mig blir det inte en bok om att växa upp som högkänslig utan om att växa upp i en dysfunktionella familj. Högkänslighet nämns inte ens som begrepp, Lo lär sig inget om sig själv och jag undrar hur hon ska klara sig som vuxen. Det är kanske poängen med hela första boken och något vi läsare ska få veta i bok två…

Boken var tung att läsa, jag orkade inte läsa så många sidor varje gång och nu när jag läst ut första boken känner jag mig mest ledsen. Som högkänslig har boken inte gett mig speciellt mycket mer än nedstämdhet och sorgsenhet. Jag har inte bestämt om jag ska läsa fortsättningen eller inte, det beslutet får vila ett tag.

 

%d bloggare gillar detta: