Teater: Den Inbillade Sjuke

Jag har nog alltid gillar Mikael Persbrandt men aldrig sett honom på scen. Det är heller inget jag har funderat på mycket på men efter att ha läst hans bok (läs mer: Bok: Så som jag minns det – Mikael Persbrandt) blev jag nyfiken. När jag sedan såga att Den Inbillade Sjuke med Persbrandt i huvudrollen skulle sättas upp på Maximteatern bestämde vi oss för att gå och se den.

En sak är i alla fall säker, vi skrattade mycket i eftermiddag. Pjäsen är helt klart komisk men på gränsen till kiss- och bajshumor. Persbrandt gör ett bra jobb liksom Ellen Jelinek. Det var befriande att se ensemblen på scenen. De verkade själva ha roligt så roligt att de ibland kom av sig men det gjorde ingenting. Men jag kan ärligt säga att jag inte vet vad jag tycker om föreställningen…

Så här beskrivs föreställningen: Molières hejdlösa komedi Den inbillade sjuke är en underhållande drift och uppgörelse med den despotiske och hypokondriske mannen, spelad av Mikael Persbrandt, som dominerar sin omgivning med lavemang och inbillade sjukdomar. Hans personliga assistent, spelad av Petra Mede, manipulerar och lurar honom i sina försök att dämpa skadeverkningarna denna jättebebis till man skapar.

Den inbillade sjuke är en skitrolig uppgörelse med diagnoshysteri och alternativmedicin. En historia om besattheten av att läsa Fass som om det vore erotisk litteratur och om att gifta bort sin dotter med en läkare mot hennes vilja – för det är ju bra att ha någon med receptblock i familjen!

En skrattfest utlovas när Mikael Persbrandt, Petra Mede, Ellen Jelinek, Johan Wahlström och Alexandra Zetterberg Ehn kolliderar i denna laxerande komedi.

Annonser

Bio: Venom

Hör och häpnad i lördags såg N och jag Venom på bio. Jag tittar sällan på Marvelfilmer och uppskattar dem än mer sällan. Men av någon outgrundlig anledning så ville jag se denna och N kände likadant. Men när jag läste att filmen var en skräckfilm började jag fundera på om jag var riktigt klok. Jag absolut avskyr skräckfilmer och tittar därför inte på skräck. Mitt inre jag resonerade med mig själv och till slut bestämde vi oss för att trots allt se filmen. Sagt och gjort bokade jag biljetter till föreställningen 14:20.

Döm om min förvåning när jag skrattade mig igenom filmen. Visst är den läskig, visst är det monster med i filmen och en del våld. Men samtidigt har filmen glimten i ögat och jag skrattade gott många gånger, framförallt åt monstret. Om det blir en uppföljare kan jag definitivt tänka mig att gå och se den!

Så här skriver sf.se: Eddie har länge försökt avslöja den ökände grundaren av Life Foundation, geniet Carlton Drake – en besatthet som förstört hans karriär och förhållandet med flickvännen Anne Weying. När han undersöker ett av Drakes experiment, förenas utomjordingen Venom med Eddies kropp, och plötsligt har han otroliga superkrafter och förmågan att göra i stort sett vad han vill. Förvriden, mörk, oförutsägbar och driven av raseri, tvingar Venom Eddie att kämpa för kontrollen över de farliga egenskaperna, vars styrka är både skrämmande och berusande. När Eddie och Venom behöver varandra, blir föreningen allt starkare. Var slutar Eddie och var börjar Venom?

%d bloggare gillar detta: