Film: Red Sparrow

Red Sparrow är en modern spionthriller i gammaltappning. USA mot Ryssland. CIA mot Sparrows. Ballerinan Dominika Egorova (spelad av Jennifer Lawrence) blir olyckligt skadad under en föreställning och kan aldrig mer dansa. Hennes farbror kommer som en räddande ängel och erbjuder Dominika hjälp. Hon blir skickad till Sparrow-skolan där hon får lära sig att använda sin kropp som sitt bästa vapen. Den räddande ängeln är trots allt inte så snäll, han säljer henne helt enkelt till den ryska staten. Men kommer Dominika agera i statens intresse?

Filmen är gjord förr, det är som att se James Bond i en modern, kvinnlig tappning och utan finess. Personligen tyckte jag filmen var långtråkig trots att historien tog sig mot slutet. Nej, jag är glad att vi inte såg den på bio utan hemma i soffan.

Annonser

Utflykt: Konst på hög

I torsdagskväll var N och jag på Kvarntorpshögen och tittade på Konst på hög. Kvarntorpshögen är en 100 meter hög slagghög, ett industriminne som idag fungerar som konstutställning. Slagghögen kommer sig från den oljeutvinning som skedde under mitten på 1900-talet. Markens känns fortfarande varm och luften är underlig. Den liksom sicker och svider i halsen. Samtidigt är utsikten fantastisk uppe från toppen och skulpturerna märkliga, underliga, tänkvärda och vackra. Några av mina favoriter ser ni på bilderna nedan.

Peter Johansson, 2006, ”Utan titel”
Foto: Sofie

Lars Vilks, 1998, ”Waaaall”
Foto: Sofie

Maria Miesenberger, 2015, ”Stilla-rörelse”
Foto: Sofie

Sirous Namazi, 2012, ”Periphery III”
Foto: Sofie

Cecilia Jansson, 2015, ”Yggdrasil”
Foto: Sofie

Cecilia Jansson, 2015, ”Yggdrasil”
Foto: Sofie

Serier: Vinterns och vårens serier på Netflix

Okej, så min man och jag har också fastnat för Netflix. Under vintern och våren har vi sett ett antal bra eller riktig bra serier.

Altered Carbon
Joel Kinnaman gör rollen som Takaeshi Kovacs, en man som vaknar upp 250 år efter sin död för att lösa mordet på en industrimagnat. Problemet är bara att världen ser inte ut som den gjorde när han dog. Världen är betydligt mer digitaliserad och den som inte vill dö behöver inte, förutsatt att du kan betala för det. Serien känns fräsch och intressant, tyvärr har det bara spelats in en säsong.

Dynastin
Jag såg inte Dynastin på det glada 80-talet så nu var det liksom dags, fast jag valde nyinspelningen av serien. För dig som inte har sett Dynastin handlar det om familjen Carrington, rika upp över öronen. Grant Show spelar Blake, pappan i familjen. En pappa som har styrt och ställt över sin familj i många år. Dessutom gör han vad som helst för att skydda sin familj. Han barn, Fallon och Steven spelas av Elizabeth Gillies och James Mackay. Blake är på väg att gifta sig med en av sina anställda, samtidigt som Fallon gör allt för att bli VD för företaget. Steven vill helst fly men fastnar självklart också i familjens nät av intriger. Hur ska det gå? Ja, det kan man fråga sig. Än så länge har man spelar in två säsonger av serien.

Greenleaf
Det här har nog varit min absoluta favorit under våren. Greenleaf handlar om familjen Greenleaf, en pastorsfamilj i Memphis. Familjens överhuvud är biskop i kyrkan och hans fru och barn är alla involverade i kyrkan på ett eller annat sätt. Alla utom äldsta dottern, Grace lämnade familjen, kyrkan och Memphis för många, många år sedan. Men nu måste hon åka tillbaka, hennes syster Faith har tagit livet av sig. Grace bestämmer sig för att stanna och ta sig an sina och familjens demoner. Varför tog Faith livet av sig? På många sätt är detta en serie i still med Dynastin eller Falcon Creast samtidigt som den kyrkliga miljön sätter sin prägel på serien. Tron är hela tiden en central del i allt som görs, men den ifrågasätts också. Varför tror jag? Vad tror jag på? Musiken är fantastisk och trots allt tragiskt som sker ger serien mig hopp, hopp om livet och om världen. De två första säsongerna finns på Netflix, säsong tre håller på att spelas in.

Jag heter Anne
Även detta en nyinspelning, denna gång av LA Montgomerys böcker om Anne på Grönkulla. I första säsongen får vi lära känna den föräldralösa flickan Anne och syskonparet Cuthbert som tar sig an henne. Anne är snabbtänkt, fantasifull och full av galna upptåg. Säsong två släppts ganska nyligen och jag ser fram emot Annes äventyr och tokigheter.

Lucifer
Lucifer Morningstar (spelad av Tom Ellis) är djävulens alter ego nere på jorden. Nattklubbsägare, rik och dekadent. Lucifer gör allt som faller honom in vilket inte är så lämpligt när han blir rådgivare åt polisen i LA och samtidigt förälskad i polisen Chloe Decker. Serien handlar om Lucifers flykt från helvetet, hans skruvade relation till sin far, Gud och till sina bröder, ärkeänglarna. Samtidigt är serien humoristisk och stundvis riktigt tänkvärd. Det sista avsnittet sändes nu i maj. Men min förhoppning är att inspelningarna återupptas och vi får se mer av Lucifer och hans galna upptåg.

Salem
Serien handlar om häxorna i Salem, om deras uppgång och fall. Skämt å sido! Salem handlar just om häxorna i Salem, om hur de blev utstötta och brända på bål. Om häxjägare och deras olika teorier men också om häxornas planerade hämnd på människorna i Salem. Allt detta blandas med familjedrama, kärlekshistorier och vänskap. Serien är rätt så intressant men tyvärr lite för blodig och äcklig för min smak. De två första säsongerna finns p Netflix och förhoppningsvis kommer även säsong tre.

Film: Victoria & Abdul

Victoria & Abdul handlar om den udda och intressanta relationen mellan Drottning Victoria (spelad av Judi Dench) och Abdul (spelad av Ali Fazal). Abdul är indier och muslim, jobbar som administratör i fängelset och blir en dag om bedd eller snarare beordrad att åka till England för att överlämna ett ceremoniellt mynt till Englands drottning. Abdul ser fram emot uppgiften och besöket i England, han är trogen sin drottning.

Men besöker blir allt annat än ad Abdul kunde tänka sig, allt går snabbt och ska följa en viss ordning. Han ska stå, gå, titta ner i marken och så göra om allt igen. Men Abdul gör det otänkbara och tittar på drottningen just i det ögonblick Drottning Victoria själv tittar på honom. Drottningen fascineras av den vackre Abdul och vill behålla honom i sitt hushåll. Med tiden blir de båda vänner och Abdul får den ärofyllda uppgiften att utbilda drottningen i islam och språk. Samtidigt försöker hovet att bli av med Abdul och de gör allt som står i deras makt för att vanhedra och smutskasta muslimen Abdul.

Berättelsen är vacker och sorgen. Den åldrade Drottning Victoria och den unge Abdul, en ofattbar vänskap för många men en betydelsefull relation för de två. Motståndet från hovet säger mycket om den tid Drottning Victoria levde och regerade i men den säger också något om den tid vi lever i idag. Berättelsen känns på något sätt fortfarande aktuell.

Judi Dench gör som alltid en fantastisk roll och filmen är trevlig men ändå tänkvärd. Den är helt klart sevärd.

Bok: Så som jag minns det – Mikael Persbrandt

I förra veckan läste jag ut boken om Mikael Persbrandt, Så som jag minns det skriven av Carl-Johan Vallgren. Vilken berättelse och vilket mod!
Jag har fascinerats, häpnat, förfasat, gråtit och skrattat. Jag har haft svårt att sova med tanke på alla intryck. Samtidigt har jag beundrat Persbrandts mod men också funderat över livet i stort och smått. Boken ger sannerligen en annan sida till mediasbild av Mikael Persbrandt, en mer mänsklig men också sårbar bild.

I höst ska N och jag gå och se Den inbillade sjuke på Maximteatern och jag misstänker att jag kommer se Persbrandt i ett nytt ljus. Oavsett ser jag fram emot att få se honom på scen, något jag inte gjort tidigare.

Så här står det på baksidan av boken: ”Jag har gråtit och skrattat under arbetet med denna bok. Så fyllda av brunnar av skam och ångest var mina minnen att jag fick tillverka ett öskar av silver för att kunna se ljuset reflekteras, det ljus som faktiskt utgjort en betydande del av min historia. Att hålla sitt liv mellan tummen och pekfingret i form av ett manuskript är en mycket märklig upplevelse, sorgsen men nödvändig. Jag ångrar ingenting men många tårar har fallit.”

Så som jag minns det berättar Mikael Persbrandt för första gången om uppväxten med en ensamstående mamma, kampen för att slå igenom som skådespelare, drömrollerna på Dramaten och filmsuccéerna som följer på varandra. Om de kaotiska åren med missbruk och livet idag.

En självutlämnande och brutalt ärlig berättelse om att nå botten och ta sig upp igen.

%d bloggare gillar detta: