Upprepade besök hos veterinären

Mamma Katt gick ut när N åkte till jobbet i måndagsmorse som nästan varje morgon. Några timmar senare när jag kom ner satt hon på verandan och ville komma in. Skillnaden denna gång var att hon haltade och var alldeles tilltufsad. Hon gick raka vägen upp till vårt sovrum och jag efter. Tidigare på morgonen hörde jag ett par katter som bråkade och nu förstod jag. Där och då tänkte jag att jag ändå inte hinner ner så jag lät det hela va. Nu ångrar jag det bittert.

Ganska snabbt konstaterade jag med N i telefon att Mamma Katt behövde åka till veterinären. Jag satte henne i buren och N ringde veterinären. Väl på plats haltade hon inte lika mycket men hon hade ett par småsår på höger framben och behövde därför undersökas ordentligt. Jag fick komma tillbaka och hämta henne mellan 14 och 16 samma eftermiddag. Sagt och gjort. Först fick jag betala och sen sitta ner och vänta medan de hämta Mamma Katt. Ut kommer en omtöcknad Mamma Katt. De två såren på benet var tvättade men såg bra ut, det verkade inte vara något fel på frambenet. Problemet var istället såret på magen, det sår ingen av oss hade sett från början. Ett kanske fyra centimeter långt och ganska djup sår. Mamma Katt hade ett antal stygn samt dränage på magen. Smärtlindring i fem dagar, sårvård och bortplockat dränage på torsdag

Jag kom hem med en omtöcknad katt som allra helst ville gömma sig i en mörk vrå. Mat och vatten var inte att tala om och det var inte alls roligt att ligga i knät. Hon piggade på sig något framåt kvällen men hon ville inte riktigt stödja på frambenet. Värre blev det på tisdagsmorgonen. Jag vaknade av att hon kom in och skrev i sovrummet ungefär samtidigt som N åkte till jobbet. Jag försökte ropa efter honom men han hade redan hunnit ut genom dörren. Ett samtal senare och N var på väg hem igen och tillsammans kunde vi ge Mamma Katt smärtlindring. N åkte till jobbet och jag vakade över Mamma Katt. Hon ville inte äta, inte stödja på benet och livet verkade allmänt jobbigt. Pratade med veterinären eller rättare sagt en djurvårdare på förmiddagen. De tyckte att vi skulle avvakta ett par timmar och se om hon åt. Ja, ett par slick blötmat blev det allt och jag andades ut. Men nej, hon ville fortfarande inte stödja på benet och hon ville inte ha mer mat. Det fortsatte så långt in på eftermiddagen och jag var riktigt orolig. Ringde veterinären igen men fick höra att hon kan vara blåslagen och öm i musklerna efter ett slagsmål. Vi kunde få komma in med henne nästa dag, onsdag förmiddag.

På eftermiddagen verkade det dock vända. Hon var gosig, spann för första gången på länge och verkade slappna av. Det var dessutom intressant med mat, det hjälpte att matte och husse hjälpte till att hålla upp matskålen. Hon haltade fram en del och ja, vi kanske inte skulle behöva åka in med henne. Vi kunde iofs se att hon var svullen på frambenet men det kanske inte var så konstigt. Eller?

Onsdag morgon och Mamma Katt haltar fortfarande, hon verkar dock inte ha lika ont. Efter mycket velande bestämmer vi oss ändå för att åka in med henne. Det är lätt stressigt på kliniken och vi får vänta en stund. När veterinären tittar på henne konstatera han att benet är svullet och att det är lika bra att titta på henne. Så hon fick än en gång stanna över dagen. På grund av att de var så fullbokade skulle vi komma och hämta henne första vid 16.

Strax innan 16 var vi på plats, vi fick sitta och vänta en stund och sen skulle det betalas. N undrade dock vad vi skulle betala för men det visste inte sjukvårdaren… Vi tycker båda att det är lite underligt att vi ska betala innan vi fått hämta Mamma Katt och innan vi vet vad de har gjort med henne. Hur som, vi får gå in i ett undersökningsrum medan de hämtar Mamma Katt. Efter en stund kommer veterinären med Mamma Katt. Tydligen var ett av såren på benet infekterat men han har gjort rent det och satt ett dränage. Det positiva i det hela är att dränaget på magen är borttaget. Men där och då brast det för mig. Jag tycker det ser hemskt ut med alla dessa plaströr Mamma Katt har i såren, jag vet att de ska hjälpa läkningen men ändå. Jag är också upprörd över hela situationen. Den katt som Mamma Katt bråkade med (vi hittade hårtussar inne i garaget) är från en ny katt som stryker omkring här. Vi har sett katten ett par gånger men inte vetat var den hör hemma. För några veckor sedan berättade en av våra grannar att det är en annan granne lite längre bort som har kastat ut henne. Enligt grannen själv är katten tydligen jobbig och han ser helst att någon sätter en kula i henne. Det gör mig både arg och ledsen att ens skriva det. Hur tänker denna man egentligen? Det är ett liv vi pratar om, ett liv han bara har kastat ut.

Det tråkiga för oss är att katten är här och bråkar, eller egentligen bråkar den inte utan den letar säkerligen efter mat och sällskap men våra katter vill inte. Så det hela slutade med ett par besök hos veterinären för Mamma Katt. Nu ligger hon i lilla hallen och vill mest vara ifred. Men förhoppningsvis återhämtar hon sig snart och tycker det är okej att följa med till veterinären på fredag för att ta bort dränaget och tisdag för att ta bort stygnen. Det har varit ett par hemska dagar och jag hoppas innerligt att hon blir bra snart.

Annonser

%d bloggare gillar detta: