Ja eller nej – det är så enkelt

Jag har börjat lyssna på gamla avsnitt av Sommar & Vinter i P1 och tycker det är fascinerande att lyssna på människors berättelser och livsöden. Den senaste jag lyssnade på var Steve Angello. Egentligen vet jag inte så mycket om honom, jag vet att han var en av tre i Swedish House Maffia och jag vet att han är gift med Isabel Adrian. Så det var spännande att få veta mer om Steve Angello. När jag lyssnade på honom togs jag tillbaka till förorten i Stockholm, till min egen uppväxt. Inte för att våra uppväxter direkt på minner om varandra men det var ändå något som tog mig tillbaka just dit. Det var något som hela tiden sa mig ”fånga dagen, lev här och nu”.

Steve avslutade med att berätta om en bok han hittade på en flygplats något år tidigare (han medverkade i Sommar i P1 2014). På framsidan av boken stod det ”Ja eller nej” och den väckte Steves nyfiken. Vidare berättar han hur han under några veckor läste boken, funderade och läste igen. Kontentan av det hela är att det finns inga om och men och kanske, det finns ja eller nej. Steve berättar också att han numera lever efter den devisen, ja eller nej? Vad säger magkänslan? Det är så klockrent och inspirerande! Tack Steve för det!

Annonser

A Month of Letters – challenge 2018

Förra året deltog jag i Month of Letters vilket innebär att skicka minst ett brev, vykort eller dylikt varje dag under februarimånad. I år har jag bestämt mig för att inte delta officiellt men ändå tänkte lite extra på om det finns någon jag vill överraska med ett brev, vykort eller annat. Jag kommer att rapportera allt jag skickar här på min blogg. Du hittar även A Month of Letters Challenge på Facebook.

Bild: Paper Hideaway

1) Ett krya på dig-kort till en vän (Tyskland) och en överraskning via gruppen Youvegotmail.club (Indien)

2) Ett kort till en vän (Singapore). Idag gick jag ett vykort från en vän (Singapore), en överraskning via gruppen Youvegotmail.club (Indien) och ett Happy Mail (USA).

3) Brevlådorna töms inte på lördagar så jag skickar inget idag.

4) En överraskning via gruppen Youvegotmail.club (Indien).

5) –

6) Idag fick jag två Happy Mail, ett från mamma och ett från en väninna (Sverige + USA) samt ett vykort från en vän (Singapore).

7) Ett Alla Hjärtans dag-kort till en vän (Tyskland) och ett födelsedagskort till en vän (Island).

8) En överraskning via gruppen Youvegotmail.club (Italien). Idag fick jag en överraskning via gruppen Youvegotmail.club (Italien).

9) Tre Alla Hjärtans dag-kort; två till familjen och ett till en vän (Sverige).

10) Brevlådorna töms inte på lördagar så jag skickar inget idag.

11) –

12) Ett vykort till en vän (Singapore). Idag fick jag ett Alla Hjärtans dag-kort från en vän (USA) och en överraskning via gruppen Youvegotmail.club (Australien).

13) –

14) Idag fick jag och min man ett Alla Hjärtans Dag-kort från mamma och Joakim och jag fick ett Happy Mail från en vän (USA).

15) Idag fick ett brev från en Lettermo-deltagare (USA) .

16) –

17) Brevlådorna töms inte på lördagar så jag skickar inget idag.

18) Två födelsedagskort (Sverige och Tyskland)

19) –

20) –

21) –

22) –

23) –

24) Brevlådorna töms inte på lördagar så jag skickar inget idag.

25) –

26) En swap i en FB-grupp jag är med i (USA). Idag fick jag ett brev från en vän och ett vykort från en annan vän (England och Singapore).

27) –

28) Ett vykort till en vän (Singapore).

 

”Det är klart att jag vet att hon menar väl!”

Idag när jag satt och fikade på ett café inne i Norrköping överhörde jag två damer som satt vid borde bredvid. Den ena damen säger till den andra ”Det är klart att jag vet att hon menar väl”. Meningen sas med eftertryck och det kändes till och med som om damen var lite irriterad. Jag var på väg därifrån och hörde inte mer av deras samtal men meningen fick mig att tänka. Det är inte helt ovanligt att jag också säger något i stil med ”jag vet att hen gör det för att hen bryr sig”. Problemet är att det ofta kommer ett men efteråt och jag anar att damen på café också hade ett men…

Det är just det som får mig att fundera. Om någon gör eller säger något för att hen bryr sig om den andra borde det vara tydligt, det borde inte finnas ett men. Om det nu ändå gör det är då handlingen eller uttalandet verkligen i välmening? Missförstår de både inblandade varandra? Är det så enkelt att vi pratar olika språk och visar omtanke och välmening på olika sätt?

Jag tänker att det går att dra en parallell till kärlek. Om jag älskar någon annan så visar jag det utan om och men och kanske. Finns det dock ett om och men och kanske så är nog inte känslorna hundra procent. När vi ger kärleksråd avråder de flesta från relationer där det finns en massa om och men och kanske. Är det då samma sak när det kommer till annan omtanke? På något sätt tror jag det. När jag visar kärlek vill jag vara tydlig och uttrycker vad jag känner; ”jag är kär i dig”, ”jag älskar dig” och så vidare. Det borde då vara samma sak när det gäller omtanke, om jag bryr mig om en annan person borde jag uttrycka det på ett klart och tydligt sätt. Om jag istället är otydlig kan mottagaren missuppfatta mig och tolka min omtanke som något annat, omtanken kanske till och med uppfattas som elak. Det är i sådana situationer omtanken åtföljs av ett men och mottagaren kanske får mer att fundera på istället för mindre.

Tror jag att det är lätt att vara rak och tydligt i sin kommunikation?
Nej, det tror jag inte. Däremot så tror jag att vi alla kan öva upp den förmågan och jag tror att vi alla vinner på att använda oss av ”jag-budskap” när vi förmedlar en tanke, känsla eller oro. När jag utgår från mig själv utan att döma eller anklaga den jag pratar med öppnar det upp för ett bättre samtal. Alla inblandade i samtalet blir mer mottagliga vilket ökar möjligheten till förståelse. Det spelar ingen roll om samtalet handlar om att förmedla kärlek, omtanke eller något annat. Ett jag-budskap är svårt att missförstå. Om jag uttrycker att jag är orolig för min vän av en eller annan anledning och därför undrar hur hen mår är jag rak och tydlig. Jag förklarar att jag tror mig se något och undrar om det stämmer, i detta fall tror jag att min än mår dåligt pga något jag noterad och frågar hur hen mår. Min vän kan i sin tur välja att besvara min fråga, avfärda den eller bara tacka för omtanken. Inget men hänger i luften. Om jag istället attackerar eller anklagar min vän är det lät för hen att gå i försvarsställning eller kanske till och med bli arg. Samtalet blir inte konstruktivt och min vän kanske känner ”jag vet att hon bryr sig men varför sa hon så där…” Omtanken blir missriktad och gör mer skada än nytta.

Att prata i ”jag-budskap” är inte alltid lätt. Jag har svårast att komma ihåg det när jag är arg eller ledsen men jag försöker att lära mig att alltid prata så. I långa loppet vinner jag på det, jag blir mer rak och tydlig och sårar andra mindre. Det bästa är att det också tvingar mig att sätta ord på vad jag känner och varför. På något sätt lugnar det även ner mig och jag tycker att det allt som oftast ger mer konstruktiva samtal. Svårast är det dock när den andre inte är villig att försöka uttrycka vad hen känner, tycker och tänker utan snarare svarar med att anklaga och döma.  Samtalet kommer inte framåt och det är svårt att hitta en lösning, sakta men säker dör samtalet. Till följd kan det till och med få att relationen dör, oavsett typ av relation.

Giraffspråket är en bra metod för ”jag-budskap”, läs mer. Det handlar om att använda sig av följande fyra steg för att uppnå en ärlig och rak kommunikation:

  1. Vad jag observerar
  2. Hur jag känner
  3. Vad jag vill/Behov
  4. Mina önskemål konkret och positivt

I början kan det kännas lite underligt att prata giraffspråk, framförallt om man inte är van att prata i jag-form. Men jag tror definitivt att det är en bra väg att gå och en bra kommunikationsmetod att känna till. Men sen tror jag att vi kommer långt med att vara raka, tydliga och ärliga.

%d bloggare gillar detta: