#metoo

#metoo har dragit som en löpeld över världen. I media här i Sverige kan vi dagligen läsa artiklar, insändare och inlägg relaterade till #metoo. Kvinnor har förenats kring sina erfarenheter av sexuella trakasserier och sexuellt våld. Eller vänta har vi kvinnor det? Jag önskar innerligt att vi alla stod enade och motarbetade den samhällsstruktur som tillåter kvinnor att bli förolämpade, kränkta och trakasserade just för att de är kvinnor. För det är tillsammans vi kan få till en strukturell förändring, det är tillsammans som vi kan förändra samhället.

Men som det är idag står vi inte helt enade. Det finns kvinnor som anser att ”det var väl inte så farligt”, ”det där är inte en kränkning, det är möjligen en förolämpning”, ”jag har inte blivit brutalt våldtagen så inte kan väl jag ansluta mig till #metoo”.

Om vi backar tillbaka ett par steg. Att bli kallad lilla gumman av chefen kanske inte är så farligt, att bli klappad på rumpan på krogen kanske är ett taskigt raggningsförsök och mannens intention kanske var god. Men det betyder inte att handlingen är välkommen, det betyder inte att det är okej och det betyder inte att jag kan trots allt kan ta illa vid. Och om gränsen inte går här, var går den då? Är det okej att övermanna en flicka i klassen och rycka sönder hennes trosor? Är det okej att stoppa handen innanför en kvinnas trosor? Är det okej att kalla en tjej slampa bara för att hon har nobbat en på krogen? Är det okej att fortsätta ett samlag trots att kvinnan har sagt nej bara för att jag är kåt?

Svar i alla ovanstående exempel är självklart Nej, Men om vi inte lär oss att behandla varandra, att behandla alla människor med respekt hur ska vi då veta var gränsen går? Ja, jag är väl medveten om att många män och kvinnor vet var gränsen går eller gör de det med tanke på den debatt som pågår nu? Det är tydligt att de flesta kvinnor om inte alla på ett eller annat sätt har blivit utsatta för ovälkomna sexuella närmanden, sexuella trakasserier och/eller sexuellt våld. Jag tillhör åtminstone de utsatta på alla nivåer och det tragiska är att jag antingen ryckt på axlarna för att ingen ändå hade tagit mig på allvar eller så har jag varit för rädd för att polisanmäla händelsen. Som kvinna blir man helt enkelt van vid denna typ av beteende och lär sig att skydda sig mot det, åtminstone så gott det går.

Därför anser jag att även en förolämpning, om det nu inte kan kalla kräkning (läs: Kränkning för minsta småsak?) är att gå över gränsen. Det vi bör lära oss, lära våra barn och värna om är respekten. Respekt för alla människors , deras lika värde och rätt till att bli behandlade respektfullt. Först när vi är där vi skrota #metoo!

Annonser

2 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Annika
    Dec 01, 2017 @ 16:14:08

    Bra skrivet.

    Liked by 1 person

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: