Om att dömma och inte ta ansvar

Någonting som verkligen retar gallfeber på mig är när en person försöker dyvla över sin skit på mig. Det hände nu senast i helgen. Jag är med, eller rättare sagt var med, i en grupp på Facebook som handlar om kalendrar, planering men också om en hel del pyssel. Framförallt pyssel relaterat till kalendrar så som klistermärken, olika layouts, gem och så vidare. I den här gruppen organiseras det regelbundet så kallade ”swaps” på olika tema där gruppmedlemmarna får anmäla intresse. Sedan paras de ihop och ska skicka vad det nu än är till den andra personen inom ett visst datum. Nu senaste gick bytet ut på att göra ett kort på temat vår. Jag valde att delta i utbytet eftersom jag tycker det är kul att ha ett mål med mitt pysslande och blev ihopparad med en kvinna i England. Mitt kort blev klart snabbt och jag skickade det redan den 17 eller 18 april. En av grejerna med dessa byten är att det du får ska visas upp i gruppen. I slutet av förra veckan insåg jag att jag inte hade sett ett inlägg om att mitt kort var mottaget. Så jag messade min partner och frågade, mycket riktigt så hade hon fått det men haft för mycket att göra för att hinna skriva ett inlägg.

I samma veva började kvinnan som äger och administrerar ovanstående grupp att rensa i den då hon ansåg att den var för stor. Hon skrev ett långt inlägg om gruppen och vad hon ville uppnå med gruppen, dessutom gjorde hon ett inlägg i vilket hon påminde om utbytet. Eftersom denna kvinna och jag pratat en del privat valde jag att fråga henne om vi inte ska visa upp det vi får i gruppen och nämnde att min partner fått sitt kort för en tid sedan men inte sagt något. Sen var det inte så mycket mer med det, jag hade fått veta att mitt kort kommit fram.

Det visade sig dock att detta skulle växa och bli ett stort problem, eller egentligen inte själva utbytet. På natten hade jag fått ett meddelande från kvinnan som äger gruppen om att min partner var en man (gruppen är endast till för kvinnor). Jag blev både förvånad och förbryllad. Vidare skrev hon att hon visste mer men ville inte berätta det, att hon inte trodde att jag någonsin skulle få ett kort och att det var hemskt hur folk kunde bete sig. Hon hade även gjort ett inlägg i gruppen om denna påstådda man och fått några kommentarer från andra medlemmar om att det kanske var en transsexuell, men nej så var det inte. Eller att det var en kvinna som råkat illa ut och därför skrev att hon var en man, men nej så var det inte heller. Vidare blev kvinnan som äger gruppen upprörd på mig för att jag inte helt och fullt trodde på henne och skrev till min partner och frågade vad som var på gång. För att göra en lång historia kort (åtminstone kortare) så ledde det hela till att kvinnan som ägde gruppen kände sig sårad av mig och att vår vänskap var förstörd för att jag inte trodde på henne vilket jag aldrig hade sagt. Däremot sa jag att jag inte visste vad som var sant, det vet jag fortfarande inte. Men det spelar egentligen ingen roll, det som förbryllade mig mest var hur fördomsfull denna kvinna var och hur hon hela tiden tyckte att hon var snäll och vänlig. Hon var snäll mot mig som hade raderat denna person och varnat mig för henne men jag hade inte lyssnat. Men denna person hade inte gjort mig något, inte henne heller för den delen. Det som också var intressant men skrämmande var att jag försökte vara saklig, rak men ändå trevlig mot kvinnan som äger gruppen men det enda hon gjorde var att påtala hur hemsk jag var som inte trodde på henne och hur jag inte kände henne. Nej, det stämmer. Men hon känner inte mig heller, vi har bara prata lite över nätet i ett par månader. Det gör inte att vi helt och fullt känner varandra.

Så jag blev påmind om två saker i helgen:
1) Döm aldrig en annan människa, speciellt inte om du ”bara” känner personen online. Du vet inte vad den personen har gått igenom eller går igenom.
2) Ta ansvar för dina egna handlingar och våga stå för dem.

Jag tycker att det är ledsamt hur lite ansvar vissa personer tar för sitt eget liv och sina handlingar. Jag tycker också att det är ledsamt att se hur dömande världen fortfarande är, åtminstone när det gäller vissa saker. Tänk vad mycket enklare det skulle vara om alla tog ansvar för sig själva och slutade döma andra. Nej, nu tänker jag glömma hela den här tragiska historien och umgås med människor som tar ansvar och som är mindre fördomsfulla! (Men det är bra skönt att skriva av sig och sätta ord på tankarna)

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: