Tankar om stress och ångest

Ibland går det helt enkelt inte att fortsätta i samma gamla hjulspår. Ibland blir livet övermäktigt och det känns som om allt bara snurrar. Ibland är allt vi människor behöver en paus och en stunds vila.

När jag ser tillbaka på de senaste två om inte tre åren i mitt liv så har det hänt väldigt mycket. Den övervägande delen av det som har hänt har varit bra, stora förändringar men positiva förändringar. Men en del av det som har hänt har varit mindre bra, rent av jobbigt och negativt. På många sätt tycker jag att åren har lärt mig att hantera ångestattacker, motgångar och konflikter. Min omgivning kanske inte alltid har uppskattat när jag har sagt ifrån, när jag har satt gränser och ibland hade jag kanske kunnat göra det på ett lugnare sätt. Dock har det visat sig att även jag har gränser för vad jag klarar av. Nu har livet helt enkelt hunnit ikapp mig och det har visat sig att det har varit lite för många motgångar och alldeles för mycket jobb (kanske inte i timmar men i stressnivå).

Så för ungefär två veckor sen drog jag i bromsen, jag ringde vårdcentralen och försökte få en tid och när det inte fungerade så ringde jag företagshälsovården. Efter ett första besök på företagshälsovården där man enkelt konstaterade att jag behövde pausa så ringde jag och krävde en tid till vårdcentralen. Det slutade i en månads sjukskrivning på heltid. Utmattningsdepressionen är ett faktum och nederlaget var totalt!

Missförstå mig rätt nu! Jag visste att det inte stod rätt till och att jag behövde hjälp men det första jag tänkte var ”Hur ska det gå på jobbet, vem ska göra det och det och det…” Efter många och långa diskussioner hemma kom vi fram till att jag skulle jobba deltid, något som läkaren hade avrått. Men min chef och jag kom överens om en plan och jag jobbade deltid i förra veckan.

I torsdags hade jag en ny tid hos företagshälsovården och det var inget roligt besök. Min kontakt var upprörd på att ingen på mitt jobb satt ner foten och sagt ifrån, det kändes även som om hon var upprörd på mig som försökte lösa problemet. Det kanske inte var fallet, men det kändes så! Jag kände mig nedstämd efter mötet och funderade på en och två gånger på vad jag egentligen skulle och borde göra. Svaret kom igår! Det viktigaste i mitt liv är jag och det som betyder mest är jag. Så min första prioritering här och nu är mig själv och jag är numera hemma, sjukskriven på heltid. Med andra ord när inte plan A fungerar så kanske plan B gör det! Annars är det bara att testa plan C och så vidare…

nar-plan-a

För det stannar inte där! När jag idag ringde till psykiatrin för att se hur det går med min remiss från vårdcentralen fick jag veta att deras läkare hade avslagit min remiss och skickat tillbaka den till min läkare på vårdcentralen. Så nu sitter jag och väntar på att vårdcentralen ska ringa så att jag kan få prata med min läkare för att se hur vi ska gå vidare. För jag behöver en samtalskontakt, oavsett om det är via vårdcentralen eller psykiatrin, det viktiga är att det är en bra och långsiktig kontakt som fokuserar mer än på jobbet (företagshälsovården i all ära men det här måste lösa sig på långsikt och inte enbart resultera i att jag kommer tillbaka till jobbet). Det känns dock motigt, jag pratade med vårdcentralen i morse för att boka in en uppföljning innan min sjukskrivning går ut. Det känns också motigt eftersom jag känner mig motarbetat. Men skam den som ger sig, idag känner jag ändå att jag har fattat rätt beslut och att mitt fokus ligger på att må bra, inte att stressa ihjäl mig för jobbet eller någon annans skull.

Samtidigt tänker jag vara tacksam för det i mitt liv som är bra och jag tänker fortsätta se fram emot N’s och mitt bröllop!

im-thankful

Avslutningsvis vill jag säga att det här har varit ett av de svåraste inläggen jag skrivit. Att erkänna för mig själv och de som står mig nära att jag inte mår bra är en sak, att skriva det här en helt annan. För vissa dagar är inte lika bra som idag, vissa dagar blir jag arg för minsta lilla och gråter över struntsaker. Men jag valde att dela med mig av mina takar och känslor, jag valde att berätta om min situation för att min omgivning ska få en chans att förstå och för att det kanske hjälper någon annan. Jag vill så innerligt må bra igen och känna att livet är på rätt väg!

Annonser

1 kommentar (+lägga till din?)

  1. Annika
    Okt 03, 2016 @ 17:18:34

    Det är tråkigt att du känner så här men precis som du skrivit har du vetat att det har varit på gång. Var rädd om dig och funkar inte VC där nere kontakta VC i Stockholm. Kram

    Liked by 1 person

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: