Kalla kriget: man vs kvinnor

De senaste dagarna har det stått en del i tidningarna om kvinnan som utdelade en örfil till den man hon påstår sig ha blivit nypt i rumpan av. Kvinnan har dömts till misshandel och mannen har friats då det inte går att bevisa att mannen nöp henne i rumpan. Frida Boisen skriver på Expressen.se att detta är horribelt då det inne bär att kvinna än en gång blir objektifierad och inte får äga sin egen kropp.

Men är det verkligen så? Äger jag som kvinna inte min egen kropp? Har jag inte rätt att säga ifrån när jag känner mig kränkt eller misshandlad?
Självklart äger jag som kvinna min egen kropp men det ger mig samtidigt inte rätt att bruka våld. Att ge någon, oavsett kön, en örfil för att denne nyper mig i rumpan kan aldrig vara okej. Att däremot säga ifrån, att klart och tydligt markera att det är oönskat beteende är mer än okej. Det borde vara en självklarhet. Om personen ifråga fortsätter kan jag ta till andra medel så som att ringa polisen, påkalla uppmärksamheten av omgivningen eller helt enkelt skrika och springa därifrån. Men att bruka våld? Varför? Blir jag en bättre människa av det eller sjunker jag helt enkelt till samma låga nivå som personen som nyper mig i rumpan?

Idag verkar det vara en ständig kamp mellan män och kvinnor. Män blir skuldbelagda av kvinnor för i princip allt. De delar inte jämlikt på hushållsarbetet, de har för höga löner, de gör karriär på kvinnors bekostnad, de nyper oss i rumpan och på brösten, de raggar på oss sent på natten på krogen och de tar inte hand om sina barn. Kvinnor å andra sidan gör sig själva till offer. Deras män hjälper inte till hemma, de tjänar mindre än man, de kan inte göra karriär eftersom de är hemma med sin barn, de tillåter sig att bli nypta i rumpan och på brösten och de låter sig blir raggade på sent på natten på krogen. Ja, du läste rätt. Jag hävdar att kvinnor låter sig bli nypta på rumpan och på brösten och att kvinnor låter sig på raggade på. Jag har aldrig råkat ut för att en man helt apropå har nypt mig i rumpan eller tagit mig på brösten. Varför? Troligen för att jag har för mycket integritet för det, de män jag möter ser och känner att den typen av beteende är oacceptabelt.

Vad jag försöker säga är att män och kvinnor måste hitta ett sätt att samexistera i dagens samhälle. Det har hänt mycket i relationen mellan män och kvinnor de senaste 100 åren och på jag tror inte att vi helt och fullt har hängt med. Kvinnan har gått från det privata till det offentliga, kvinnan får idag ta del av det offentliga på ett annat sätt än hon fick för hundra år sen. Att kvinnor får rösta, får arbeta och bestämmer över sin egen kropp är idag en självklarhet. För mig har det varit en självklarhet att kvinnor kämpade för att få kliva ut i det offentliga, för att få ta del av samhället och för att vara lika mycket värda som män. Men någonstans på vägen gick det snett, någonstans började kvinnor skuldbelägga män istället för att vara konstruktiva och jobba för ett jämlikt samhälle där alla är lika mycket värda och där kön inte var avgörande. Som det är idag spelar kvinnor på sin kvinnlighet när det passar men vill bortse från kön när det är lämpligt. På det sätter kommer vi inte vidare…

Vi bör också komma ihåg att det inte är en självklarhet för alla världens kvinnor att få rösta, arbeta och bestämma över sin egen kropp. I många länder har kvinnan fortfarande ingenting att säga till om, hon ska följa männens vilja. Vi har kommit långt i Sverige men vi har en bra bit kvar att gå. Nu måste vi jobba på att förbättra relationen mellan män och kvinnor. Nu måste vi jobba på att kommunicera snarare än att skuldbelägga för att klara av att samexistera. Jag tror att samhället annars än en gång kommer at kollapsa och förändras, för som det är nu kommer vi inte framåt. Dagens klimat gynnar varken män eller kvinnor och framförallt inte våra barn!

Läs mer: DN, NT, Expressen och Frida Boisens artikel i Expressen.

Annonser

4 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Annika
    Mar 30, 2014 @ 13:06:21

    Håller med om det där med att låta sig bli nypt både här och där, eller tilltalad av främmande män på tunnelbanan som sen följer efter en, det har aldirg hänt mig, inte ens som ung tonåring och det handlar helt klart om att visa från början att man inte är mottaglig för oönskade inviter.

    Gilla

    Svara

  2. JK
    Mar 30, 2014 @ 16:24:25

    Framför allt kanske man ska försöka se bortom allt med genus. Man och kvinna. Hur blir det det för hen till exempel om man inte vill definiera sig som varken dera? Kanske dags att se på ”individen”.

    Gilla

    Svara

  3. Niclas
    Mar 31, 2014 @ 16:12:22

    “hen” finns inte, vi är män och kvinnor med några enstaka hermafroditer Vi borde snarast bejaka våra genusskillnader och inse att vi kan samarbeta för individerna oavsett kön.

    Gilla

    Svara

  4. Fredrik
    Apr 05, 2014 @ 12:10:28

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: