En droppe för mycket

Today I'm sad

Livet för med sig upp- och nedgång och jag försöker att så gott det går flyta med i livets vågor. Men ibland blir det bara för mycket. För drygt tre månader sen gick min mormor oväntat bort. I slnutet av januari fick vi veta att farmor har cancer och att den är så långt gången att det inte finns något att göra. Samtidigt har farfar blivit sämre och sämre men läkarna vet inte varför. De båda låg inlagda på sjukhuset tillsammans. Mot slutet fick farfar komma hem men farmor somnade in för en vecka sen. I natt åkte farfar akut in på sjukhuset med koldioxidförgiftning. Han hamnade i koma och läkarna gav honom mellan två och fyrtioåtta timmar.

Vi väntade oss alla att farfar skulle somna in någon gång under dagen men mitt på dagen ringde pappa och berättade att farfar återigen var vid medvetande. Det gick att pusta ut, åtminstone för stunden för han är inte i gott skick och ingen vet hur länge han kommer klara sig. Det tog bara ett dygn så somnade även farfar in.

Jag har inte haft den bästa av relationer med mina farföräldrar men jag tycker ändå att det är sorgligt att farmor har gått bort och att farfar lider. Dessutom tär det på pappa och det gör mig ont.

Så, idag när pappa ringde och meddelade att farfar låg i koma brast det för mig. Det var den där droppen som gick bägaren att rinna över. Nu behöver jag en paus från vardagen, ett andrum för att samla kraft och energi men också för att låta tankar och känslor landa. Jag har haft tur och inte förlorat någon av mina far- eller morföräldrar i unga år. Den första var morfar för 12 år sen. Nu har jag istället oturen att förlora alla tre på bara ett par månader och det gör ont.

På många sätt försöker jag att leva som vanligt; jobba, träffa vänner och spendera helgerna med pojkvännen. Men just idag vill jag bara krypa upp i soffan med en stor kopp te och glömma världen för en liten stund. Allra helst hade jag velat krypa upp i pojkvännens famn, men det får tyvärr vänta några dagar. Dagar som denna försöker jag tänka att det är viktigt att tillåta sig att stanna upp, känna, tänka och samla energi. Men det är svårt, det är lätt att få skuldkänslor över jobbet eller att känna att jag borde nog trots allt.

Ja, jag borde nog trots allt ta hand om mig själv och lyssna på själen. Ge den vad den behöver för att ta nya tag i morgon eller en annan dag!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: