Subkulturer i alla sin ära

Jag har vänner inom flera subkulturer och uppskattar att umgås med människor som väljer hur de vill leva sitt liv. Med dessa subkulturer kommer det nästan alltid en och annan Facebookgrupp och/eller community av annat slag. I dessa grupper eller på dessa communitys diskuteras det vitt och brett inom området för subkulturen. Nackdelen med detta är att varje subkultur skapar en standard för hur just deras medlemmar ska vara.

Jag umgås exempelvis med människor som definierar sig som polyamorösa och det finns ett standard skämt bland dessa. Det hela går ut på att det finns fem kriterier för att vara poly. Det är dock oklart hur många av dessa fem kriterier du måste uppfylla för att vara poly men kriterierna finns, Skrapar man dessutom lite på ytan ligger det mer sanning i skämtet än vad som sägs. Det är med andra ord inte helt och fullt ett skämt utan något av en standardisering. Ett sätt att sortera och kategorisera människor.

Samma sak existerar inom kyrkan, där ska det pratas frälsning och jämföras när och hur man tog emot Jesus Kristus. Men är det egentligen viktigt? Vad säger det om mig som person? Blir jag mer eller mindre kristen för att jag tog emot Jesus som barn eller blir jag mer eller mindre poly för att jag uppfyller ett av de fem kraven?

Människans ständiga behov av att sortera, kategorisera och standardisera är tröttsam. Varför kan vi inte bara acceptera varandra för de människor vi är? Varför måste vi ständigt och jämt försöka hitta människor som är precis som oss själva? Om vi ständigt omger oss av likasinnade, människor som aldrig har en avvikande åsikt utan alltid håller med tror jag att vi stagnerar. Jag tror även att vi stagnerar om vi tror att vi kan införliva alla andra i vår egen standard. Dessutom borde själva poängen med att tillhöra en subkultur vara att acceptera olikheter och att främja allas rätt att vara sig själva.

Eller?
Nähä, var det inte så?! Det är klart, utan en standard har vi inget att jämföra oss själva med. Vi kan inte slå oss för bröstet och vara bättre än grannen. Vi kan inte avfärda grannen för att hen inte gör som vi gör. Å andra sidan torde livet blir mer flexibilitet och intressant utan en standard för allt. Då borde vi kunna mötas som fria och lika individer. Det vore något att sträva efter 🙂

Annonser

2 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Annika
    Okt 19, 2013 @ 07:55:45

    Jag håller med dig, det blir ganska tröttsamt när man inte uppfyller åtminstone standardkraven i subkulturen utan anses som ‘fel’ för att man inte är som alla andra. Jag önskar också att man kunde låta folk få vara som dom är utan att sätta olika etiketter på dem. Jag är jag o jag är människa, räcker inte det? Tyvärr inte

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: