Men det är till havet jag längtar!

OxnöFoto: Sofie

I krönikan Till havs skriver Maggan Hägglund ”Jag inser rent logiskt att skog kan vara underbart. Men det är till havet jag längtar. Det ständigt föränderliga. De olika blå skiftningarna.” (sidan 261, Maggans lilla starksköra)

Jag förstår precis vad hon menar, skogen i alla sin ära men det är till havet eller vattnet jag längtar. När jag behöver en paus från storstadens vimmel, när jag vill vila hjärta och hjärna, när jag bara vill vara då vill jag vara nära vatten! Min oas finns ute på Oxnö, en vän visade mig platsen för en si så där 10 år sen och sedan dess har jag åkt ut regelbundet. Närheten till vatten är viktig för mig och det är en av anledningarna till att jag älskar att bo i Stockholm. Vattnet är aldrig långt borta. En av mina favorit platser är på tunnelbanan på väg över Skanstullsbron in till Stan. Där uppe på bron är det nästan alltid vackert, men det är något speciellt de dagar solen skiner och lyser upp ett vackert Stockholm. Konstrasten mellan storstaden framför och vattnet på båda sidor. Den synen är magisk och får mig nästan alltid på gott humör. Jag stannar omedvetet upp när jagåker över bron, blickar ut över himmlen och vattnet och gläds åt livet. Det är också en av de platser där jag känner Guds närvaro. Det finns många berättelser om att möta Gud i skogen och i naturen men jag möter Gud på Skanstullsbron, på tunnelbanan på väg in till stan.

Jag möter också Gud de magiska stunder när jag sitter på klipporna på Oxnö. För mig är det vardagslyx att åka hit ut, stanna upp en stund, andas in luften och blicka ut över vattnet. Det ger mig frid och den energi jag behöver. Jag är så evinnerligt tacksam att jag bor i en stad omgiven av vatten. Vattnets oändlighet ger mig frid och samtidigt en känsla av frihet. Där borta i horisonten ligger framtiden och möjligheterna. Där borta i horisonten kan allt hända.

Dagar som denna när jag är lite ledsen och mest vill krypa upp i en kär famn och gråta då ger platser som Onxö mig den fristad jag behöver. Här kan jag sitta och njuta av vågornas kluckande, låta tårarna strömma och känna hur jag kommer upp till ytan igen. Dagar som denna när jag är trött och allra helt bara vill sova är det skönt att komma utanför stan, att få vila i tystnaden och bara vara. Jag är tacksam för det lilla i livet och platser som Oxnö.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: