Att våga misslyckas

När jag förberedde min inledning på ett samtal i kyrkan läste jag följande:

”Den människa som vet sig vara älskad, villkorslöst, vågar överlåta sig och satsa – i tillit. Den som vet sig vara buren vågar också misslyckas. Hon eller han vet att förlåtelsen alltid är möjlig…” (sidan 69-70 i En väg till livmod och tillit: Möta kristen tro med Frälsarkransen av E Cronsioe och T Ericson)

Dessa få meningar berörde mig på djupet och påminde mig om mitt eget liv. Under studietiden bytte jag inte bara inriktning utan även skola ett antal gånger. När jag sedan började jobba fortsatte jag på samma sätt och bytte jobb frekvent. Jag har inte heller varit sen att lämna en relation jag inte har trivts med (det bör poängteras att i vissa fall har jag istället kämpat till dödagar…). Tyvärr har detta resulterat i en del kommentarer genom åren. Kommentarer om att jag byter jobb lika ofta som andra byter underkläder eller att jag borde bestämma mig och hålla mig till det.

Ibland har jag tänkt att jag borde göra så, att jag borde bestämma mig och hålla mig till det. Men sen, sex månader senare står jag där och är på väg att byta jobb eller funderar på att börja plugga igen.  Många gånger har jag funderar på varför jag byter studieinriktning och jobb hela tiden eller varför jag bryter en relation jag inte trivs med relativt fort. Jag har känt mig rastlös och otrygg, som att jag ständigt letar efter något och inte är nöjd. Å detta skulle vara något negativt då gemene man nöjer sig.

Men när jag läste dessa rader slog det mig att jag har alltid varit älskad och jag har dessutom alltid känt mig älskad. Det i sig har gjort att jag hela tiden har vågat prova nya vägar, att jag har vågat säga ifrån när något inte känts bra. För jag vet att jag är trygg, att jag är älskad oavsett vad och att det inte gör mig misslyckad att jag söker efter min plats här i världen. Jag kan luta mig mot den kärlek jag får från min omgivning och som jag känner i min andlighet. På många sätt tror jag att detta gör mig lyckligare, för jag står upp för mig själv och säger ifrån när det behövs. Jag vill ha det bästa och förtjänar det bästa – för mig.

Tack mamma för att du ger mig villkorslös kärlek och tack för att du visade mig vad tro och andlighet innebär!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: