Tid för återhämtning

I slutet av maj skrev jag blogginlägget Att inte vara som alla andra som handlar om HSP (ett begrepp myntat av Elaine Aron). Jag fick en ordentlig dos av detta i helgen. Dagen innan julafton, den 23 december kom en av mina äldsta och bästa vänner till Stockholm för att fira jul. Samma dag firade jag min pappas födelsedag och sen var det uppesittarkväll hemma hos mamma och JK. Det var en trevlig dag men speciell på många sätt då jag umgicks med människor jag inte riktigt trivs med och då jag träffade en hel del nya människor. Senare på kvällen gick jag och min vän ut, det var en toppenkväll och det slutade med att vi stängde stället klockan fem på morgonen.

Jag sov sent på julafton och begav med senare hem till min bror för julfirande. Även det en trevlig kväll och det slutade med att jag gick ut på kvällen. Det blev inte så sent men ändå en lång dag. På juldagen umgicks jag med familjen på dagen och på kvällen var det än en gång utgång med bästa vännen. Det blev en helkväll med allt vad det innebär och jag kom hem ramlandes framåt småtimmarna. På annandagen tvättade jag och hade planerat att bara vara hemma. Men jag blev utlockade och det slutade med väldigt lite sömn även den natten. På torsdagen och fredagen jobbade jag sen hade jag ett inplanerat pubbesök på fredagskvällen med vänner från en förening jag är med i.

Men något gick snett på fredagen. Jag var trött och grinig redan när jag kom hem och inte blev det bättre efter en grogg eller två. Pubkvällen blev inte alls som jag tänkt och jag valde att gå och istället träffa min bästa vän. Vi pratade en stund och det kändes bättre, sen blev det några groggar till och att möta upp andra vänner på en annan pub på Söder. Humöret var på topp men samtidigt låg något där under ytan, det var som om jag inte kunde slappna av och bara vara. Det märktes tydligt när jag gick en kommentar från en vän som bara slog så fel. Jag vet egentligen inte vad som hände men jag blev ledsen och sen var det bara att åka hem.

Så här i efterhand inser jag att det hade varit många intryck, mycket prat, mängder av nya människor i kombination med flera festkväller och för lite sömn. Det blev helt enkelt för mycket för mig och min högsensitiva personlighet. Jag försökte processa alla intryck, samtal och människor men orkade inte längre. Inte ens mer sömn hade hjälpt i detta läge. Även om jag inte ångrar den gångna vecka för den har varit otroligt rolig så har jag lärt mig att vara lite mer varsam och snäll mot mig själv. Det medförde att jag tog det lugnt resten av helgen och valde att spendera nyårsafton med mina brorsbarn och deras mamma.

Att lyssna på kroppen, att känna igen signalerna och lyssna på dem är viktigt för oss alla men jag tror att det är än viktigare för oss som är hög sensitiva. Vi behöver processa alla intryck, vi behöver återfå balansen när vi utsatt oss själva för en massa intryck och nya människor. Det är inget fel i det och det är egentligen inget konstigt. Den stora skillnande är att vi kanske behöver lite mer tid än andra. Jag jobbar fortfarande på att återfå balansen men försöker att vara snällare mot mig denna vecka och jag är glad att jag har semester i några dagar.

Jag tror att Skalman har kommit på något, det är viktigt att ta det lugnt och det är viktigt att komma ihåg att äta och sova på rätt tider.

skalman_solar

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: