Bok: Torka aldrig tårar utan handskar, del 1: Kärleken av Jonas Gardell

Det har skrivis mycket om Torka aldrig tårar utan handskar, del 1: Kärleken av Jonas Gardell i alla sorters media. Till en början tänkte jag inte läsa boken dels för att jag inte är superförtjust i Gardells sätt att skriva och dels för att jag visste att boken skulle få mig att gråta. Men efter att flera av mina kollegor och vänner har sett mini-serien med samma namn valde jag att börja med boken. Det är jag glad att jag gjorde. Den första delen var inte så sorglig som jag trodde men den gör mig upprörd, upprörd över all inskränkthet som finns i världen. Nu ser jag fram emot del två och tre för att få veta hur det går för Rasmus, Benjamin och Paul. Samtidigt vet jag egentligen redan hur det går och att jag kommer gråta floder varefter jag läser de andra två delarna. Men det kommer vara värt det. Jag vill veta mer om hur HIV kom till Sverige, hur bögar behandlades under 80- och 90-talet och jag vill dela dessa fiktiva människors historia för att försöka förstå hur det var. Framförallt vill jag veta för att kunna verka för att det ska bli bättre, för att fördomar ska minska och människors behandlas med värdighet och respekt.

Så här skriver AdLibris om boken: Jonas Gardells första bok i en romanserie som tar läsaren med storm. Torka aldrig tårar utan handskar är en roman om när aids kom till Sverige och Stockholm under 80-talet. Kritiken har varit strålande: alla borde läsa den!

När Rasmus stiger av tåget på Centralstationen i september 1982 lämnar han det lilla Koppom bakom sig för att aldrig återvända. Ung och vacker kastar han sig ut i de homosexuellas Stockholm.

Benjamin är Jehovas vittne. Ivrigt går han från dörr till dörr för att predika om Gud. Ingenting kan rubba honom i hans tro. Tills den dag han ringer på hos Paul, den varmaste, roligaste och bitchigaste bögen Gud någonsin skapat.

Så på julaftonskvällen, när det snöar över staden, träffas Rasmus och Benjamin, och inget blir som förr igen.

Det som berättas i den här historien har hänt. Det hände här, i den här staden, i de här kvarteren, bland de människor som har sina liv här. I en stad där de flesta fortsatte att leva sina liv som om inget hänt började unga män insjukna, tyna bort och dö.

Jag var en av dem som överlevde. Det här är min och mina vänners historia.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: