Att inte vara som alla andra

Jag har i flera år känt att jag inte riktigt passar in någonstans, att jag inte är som alla andra. Det har också gjort att jag gång på gång ställt mig flera frågor: är jag onormal? Var passar jag in? Vilket är mitt sammanhang? Men det är som om jag aldrig hittar ett sammanhang, jag känner mig obekväm i allt för stora folksamlingar, jag orkar inte med att spela spelet som försigår i samhället och jag behöver tid för mig själv. Tid att bara vara, att få vara mig själv och att återhämta mig. Men det här har jag insett succesivt. Många gånger har jag försökt tvinga mig själv att göra saker med motivationen att det blir nog bra när jag väl är där. Men det blir det sällan, jag har ofta varit den som gått tidigt eller inte haft så roligt. Dessutom tycker jag om att ha kontroll, jag avskyr att inte veta vad jag har att vänta mig. Ska jag på en fest eller en stor tillställning vill jag veta upplägget: var, vem, hur. Allt för att känna mig bekväm, för att kunna förbereda mig.

Det här har medför att jag har ett fåtal vänner, de flesta nära vänner. Men min bekantskapskrets är inte så stor och jag orkar inte underhålla relationer till människor som inte får mig att må bra. För det har blivit nyckeln i mina relationer, dem ska få mig att må bra. Jag har inga problem med att lyssna och stötta men jag vill känna att det är ett givande och tagande, att jag får vara mig själv och att jag mår bra i relationen.

Jag tycker att jag har kommit lång väg, jag har lärt mig att ställa rätt frågor inför ett evenemang eller en tillställning. Jag vet med mig vad jag klarar och vad jag orkar med men ändå gnager den där frågan: varför är inte jag som alla andra?

Samtidigt älskar jag att ställa till med fest, jag tycker om att pyssla om min familj och mina vänner, jag har alltid ett öra över för en vän. Men detta tär på mig, det är något jag också lärt mig med tiden. Det får inte bli för mycket och det måste finnas gränser.

För några veckor sedan läste jag en artikelserien ”DE HÖGKÄNSLIGA – En serie om att ha låg tröskel för sinnesintryck” (förkortas HSP på engelska) på SvDs hemsida. Där läser jag ”Enligt forskaren och psykologen Elaine Aron är mellan 15 och 20 procent av alla människor ”högkänsliga”. Det anses vara ett medfött personlighetsdrag som innebär att man tar in fler sinnesintryck från omgivningen än andra människor och sedan bearbetar dessa intryck på ett djupare sätt i hjärnan.” (Källa) Jag kände igen mig i mycket och tog Elaines test (gör testet här) och fick mycket riktigt veta att jag är högkänslig. Några tecken på det är att jag upplever folks och miljöers sinnesstämning väldigt fort, jag är känslig för musik och konst, upplever dofter, ljus och ljud extra starkt och kan störas något extremt av tvättlappen i tröjan. Ibland är det så illa att det är jobbigt att ens ha kläder på mig.

För mig var det något av en befrielse att läsa artikelserien men samtidigt ger det mig ändå inte verktyg för att hantera min högkänslighet. Det står gång på gång att detta inte är en sjukdom och att det till och med kan var en välsignelse och något att använda sig av i vardagen och i livet. Jag tror verkligen att det är så och tror att det har format mig till den jag är, men det gör det ändå inte lättare att passa in. I sin bok ”Drunkna inte i dina känslor” beskriver författarna Margareta Hägglunds och Doris Dahlins sitt recept på hur man ska handskas med sin högkänslighet, till SvD säger dem ”nyckeln till balans tycks vara självkännedom och självrespekt. I stället för att försöka anpassa sig till den mer hårdhudade majoritetens sätt att leva, måste man som extra känslig inse att man är av en annan sort och försöka hitta sin egen balanspunkt.” (Källa)

Okej, jag ska med andra ord inte försöka passa in utan snarare vara den jag är. Det låter ju vettigt, men hur gör jag det? Damerna skriver vidare  ”Rent praktiskt kan det handla om att organisera vardagen så att det blir tillräckligt med luft i almanackan – vilket förstås är lättare om man, som bokens författare, är egenföretagare och kan styra över sin tid. Margareta Hägglund har till exempel lärt sig att hon måste tacka nej även till vissa roliga fester. Och efter möten som riskerar att bli påfrestande, planerar hon in en längre promenad eller en vilostund i sovrummet, som hon inrett som ett slags kokong med indiska sidensarier som gardiner.” (Källa)

Mitt stora problem är att vardagen då och då blir för mycket, att jag äts upp av ångest och bara inte orkar vara runt människor. Eller åtminstone människor som inte känner mig väl. Men det är svårt att passa in, att hitta sin plats när man känner så. Det är svårt att fungera i vardagen och framförallt i arbetslivet. Sen kan jag inte låta bli att tvivla på att jag kommer bli tagen på allvar om jag nämner detta för läkarna på vårdcentralen. Där är receptet att man ska jobba, man ska vara aktiv och fortsätta som vanligt för det botar ånget. Men i mitt fall tror jag inte på det, jag tror att jag behöver få bestämma över min tid och säga ifrån när det blir för mycket, jag tror att jag behöver få vara i fred och återhämta mig när stressen och intrycken är för starka. När det dessutom är många bitar i livet som strular bli detta än mer påtagligt. Men hur gör jag det?

Idag hittade jag en intressant blogg om HSP, läs mer. Jag följer den och hoppas på att där finna verktyg för att bli en välfungerande människa i det samhälle som inte riktigt är anpassat efter en högkänslig personlighet.

Lär hela artikelserien ”DE HÖGKÄNSLIGA – En serie om att ha låg tröskel för sinnesintryck” här:
Del 1: Högkänsliga pejlar in vågor i luften (23 april 2012)
Del 2: ”Vi högkänsliga måste sätta gränser” (24 april 2012)
Del 3: Orkidébarnen behöver rätt näring (25 april 2012)
Del 4: Känsliga barn behöver ro (26 april 2012)
Del 5: Viktigt hitta balansen mellan stark och skör (30 april 2012)
Del 6: Känsliga sinnen gör vardagen intensiv (2 maj 2012)

Annonser

5 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Annika
    Maj 31, 2012 @ 05:54:18

    Intressant och välformulerat och något att börja med och komma fram till hur just du vill ha ditt liv
    kram

    Liked by 1 person

    Svara

  2. M
    Jan 10, 2013 @ 10:55:03

    Känner igen mig helt i det du skriver, jag passar också väldigt bra in på HSP. Jag har nyligen insett att jag har det och försöker hitta lösningar till att anpassa mitt liv så att jag mår bra, men det är som du beskriver inte enkelt. Jag blir t.ex. väldigt trött om jag är med andra i några timmar, så trött att jag blir helt yr och nästan kan svimma. Känner du också igen det?

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: