Enough is enough

Att vara vän med sitt ex är definitivt inte lätt och kanske inte ens att rekommendera. Jag har försökt och försökt och försökt men det kommer till en punkt i livet och i relationen då det är nog. Jag har kommit till den punkten men det gör det varken enklare eller mindre smärtfritt. Jag flyttade ifrån mitt ex påskhelgen 2010 och under de dryga två år som gått har vi haft mer eller mindre kontakt. Vi har båda gått igenom en hel del under den tid som varit men hela tiden ramlat tillbaka till varandra.

Jag är nog lite av en problemlösare och vill ständigt veta vad som varit på gång mellan oss, vilken typ av relation vi har haft och var vi står i förhållande till varandra. Jag har inte alltid fått svar på det och det har gjort mig både arg och ledsen. Under tiden har jag försökt att dejta andra, speciellt det senaste året. Men det har inte varit så lått. Så fort jag har varit på väg bort har han varit mer närvarande i mitt liv. Samtidigt har jag tillåtit det, han känner mig och det är tryggt och enkelt. Men när jag sedan varit ensam igen har han glidit iväg igen. Det har varit en enda röra och jag har många gånger vetat varken ut eller in.

I perioder har jag saknat honom något otroligt, andra perioder har jag bara varit irriterad på honom. Inget av det har varit rättvist mot någon av oss. Det har gått så långt att min mamma myntade ett nytt begrepp om oss, bäxis dvs en bästis som är en vän. Men jag har egentligen aldrig varit nöjd med detta eller lycklig i relationen. Samtidigt har jag funderat en hel del på vad som hände mellan oss, på vad kärlek egentligen är och vad jag känner för honom. Förra helgen fick jag en uppenbarelse och tänkte att detta är nog kärlek, vi behöver bara ge oss in i relationen helhjärtat och bestämma oss. Jag pratade lite löst med honom om detta på lördagskvällen när vi hade en mysig middag hemma hos mig. Vi pratade till och med om bröllop, om vad som skulle vara ”vi”. Han verkade med på noterna och jag kände att det här kommer nog att läsa sig, det är nog trots allt vi och det ska vara så.

Jag bestämde mig för att skriva ner vad jag kände i ett mail för att ge honom tid att fundera igenom det hela och svara, vi är olika på det. Han behöver tid och jag ville respektera det. Men döm om min besvikelse när jag fick tillbaka ett svar som handlade om honom. Mitt mail genomsyrades av oss och hans av jag. Det kändes som ett slag i magen och jag hade svårt att koncentrera mig resten av måndagen. Ångesten blev värre och jag började bli både arg och ledsen…igen. Samtidigt insåg jag att jag egentligen inte var förvånad, att det var precis det här jag hade förväntat mig. Det är så här han gör, ger med ena handen och tar tillbaka med andra. Det handlar ständigt om honom och relationen är på hans villkor. Han vill både äta kakan och ha den kvar.

Jag valde att inte svara på en gång för att få tid att känna efter men insåg när det hände en annan sak på tisdagskvällen att jag var riktigt arg, telefonsamtalet slutade med att jag gjorde slut för gott. Jag valde att bryta med honom både som flickvän och som vän. Enough is enough helt enkelt.

Känns det bättre?
Egentligen inte, jag pendlar mellan att vara arg, ledsen, besviken och deppig. Jag känner mig lurad och bedragen, jag känner mig ensam. Det värsta är att jag är arg, ledsen och besviken på mig själv. PÅ att jag lät en annan människa behandla mig på det här sättet. Att jag tillåt någon att trampa på mig, att jag bortsäg från mina egna behov för att göra honom nöjd. Att allt kretsade kring honom. Samtidigt är det inte konstigt för jag insåg att jag har sett precis samma sak i en annan relation nära mig. Där alla har trott att kvinnan i fråga har bestämt men när det verkligen gällde var det manne ifråga som bestämde, som satte ner foten och sa nej.

Jag har flera vänner som tycker att jag varit taskig mot mitt ex under den tid som varit. De har ansett att han är kär i mig och att jag inte ser det eller vill ha honom. Men så är det ju inte, den som har varit taskig är i så fall han, det är han som ínte trött på oss och vår framtid och som inte gett varken mig eller oss en chans. Jag har också varit taskig, men inte mot honom utan mot mig själv. Jag har inte gett mig själv chansen att gå vidare eller att faktiskt träffa någon.

Nu tänker jag samla ihop mig själv för jag vet varken ut eller in. Jag vet inte hur jag ska betee mig i relation till en man och jag vet inte vad jag vill. Det har i så många är handlat om någon annan, om hans behov och vilja. Jag är fortfarande arg, ledsen, besviken och stundtalls deppig men på något sätt ska jag ta mig igenom det här och vem vet, på andra sidan tunneln kanske det finns en man som uppskattar mig för den jag är som vill vara en del av mitt liv. Om det inte finns det så är det egentligen inte hela världen, för nu vill jag vara huvudperson i mitt liv.

Annonser

4 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Annika
    Maj 19, 2012 @ 10:28:07

    Jag tycker du har gjort rätt, annars hade den här konstiga ‘vänskapen’ fortsatt i tiders evighet.

    Bäxis – ett ex som har blivit en bästis

    Gilla

    Svara

  2. Mery
    Dec 17, 2012 @ 01:04:58

    oh vad härligt att läsa ditt inlägg 🙂 jag sitter i exact samma situation och mår verkligen dåligt men har inte avslutat den här relationen och det är förvirrande och man blir besviken på sig själv…jag vill ha mitt ex tilbaka men det kommer aldrig hända så jag förstår inte varför jag fortsätter träffa honom 😦 hur har det gått för dig? jätte nyfiken? själv känner jag att jag har förlorat mig själv i den här röran och vet ej vad jag vill längre 😦 vill vara stark som du och bara klippa av…

    Gilla

    Svara

  3. Mery
    Dec 17, 2012 @ 01:21:11

    förresten grym blogg så intressanta inälgg… du är så djup i dina tankar och romantisk 🙂 kul att hitta en riktigt smart blogg för man är så trött på alla ytliga människor därute… kraam

    Gilla

    Svara

    • Sofie
      Dec 17, 2012 @ 08:07:53

      Tack! Vad glad jag blir att du tycker om det jag skriver.
      Jag har faktiskt återupptagit kontakten med mitt ex men som en vän. Vi pratade inte alls på mellan 3 och 4 månader men nu hörs vi av då och då och hittar på saker ibland. Vi har hitta en balans i vår relation och kan vara vänner. Samtidigt dejtar jag andra och har på det sättet gått vidare. Hoppas att du hittar din väg, ibland kan det bästa vara att klippa av kontakten under en period för att få utrymme att tänka, att känna. Sen kanske ni hittar tillbaka eller så var beslutet rätt. Kram och lycka till!

      Gilla

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: