Rädda – Larma – Släck

För någon vecka sen läste jag en intressant kolumn i Metro (den 6 juli) skriven av Hillevi Wahl. Rubriken är ”Rädda-Larma-Släck vid en själslig kris” och den handlar just om vad vi, som medmänniskor, kan göra när någon hamnar i en själslig kris. Wahl påpekar att i Sverige har vi alla lärt oss hur vi ska agera vid en brand. Vi känner väll till begrepp som rädda-larma-släck, första hjälpen eller framstupa sidoläge men vi har ingen som helst aning om hur vi ska bete oss vid en själslig kris.

Wahls anser att vi har mycket att lära på området och hänvisar till författaren Andres Lokko som berättar hur han gick ingenom krisen efter sin skillsmässa i London. Skillnaderna var slående. Wahl har därmed en lösning på det hela och jag finner den fenomenal. Så här skriver hon:

”Kanske är det så att vi måste ta fram ett mantra även för själsliga ”bränder”, så att vi direkt har koll på vad vi ska göra i ett krisläge. Vi kan – för enkelhetens skull – använda oss av det redan inövade Rädda-larma-släck:

1. Rädda! Det absolut första man måste göra är att rädda liv. Är vännen självmordsbenägen? Kan han skada sig själv eller andra? Hjälp honom då omedelbart att söka professionell hjälp.

2. Larma! Larma nätverket, vännerna, sätt igång en telefonkedja som Andres Lokkos vänner. Vattna blommor, laga mat, hjälp till med barnen, promenera. Fråga inte om – bara gör.

3. Släck. I sista hand ska man alltså försöka släcka själva ”branden”. Om den ens går att släcka. Många gånger utlöses en livskris av en skilsmässa, ett dödsfall eller av ett svårt missbruk. Då är det svårt eller kanske rentav omöjligt att fixa själva grundproblemet. Då kan man bara finnas där och försöka begränsa skadorna.” (Källa)

Varför skulle vi inte kunna använda oss av samma begrepp? Det kanske avdramatiserar det hela och då kanske vi människor inser att det egentligen inte är så stor skillnad på en kroppslig eller själslig kris. Jag tror att det ligger mycket i det Wahl skriver, vi behöver bli bättre på att rå om varandra och att bara agera, inte vara så mjäkiga och ständigt fråga om lov.

Annonser

2 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Annika
    Jul 15, 2011 @ 10:17:37

    jag håller med, och det stöd jag fick av dig när jag mådde dåligt var skönt att luta sig mot

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: