Är du rädd för andlighet?

Är andlighet, att vara troende eller religiös något skrämmande? Ryggar du tillbaka för det?

Personligen tycker jag att det är en tillgång, det är som att det finns ytterligare en dimension till världen. Som om världen består även av något osynligt, något som ger oss liv och mening. Vissa kallar det själ, andra helig ande. Det finns många ord och uttryck för det andliga i vår värld och jag tror inte att det viktiga är vad vi kallar det utan att vi bejakar det. Jag tror att vi männisor behöver detta andrum, en plats där vi får bara vara människor. Där vi får ta hand om oss själva, om varandra och vårda vårt inre.

I en värld där allt snurrar snabbare tror jag att vi måste komma ihåg att vi är mer än maskiner, att vi har en inre som också måste ha näring, energi och omvårdnad. Att ta hand om det inre är minst lika viktigt som mat och sömn och det är många gånger viktigare än materiella ting. Om ditt inre inte mår bra kommer du troligtvis en dag att på ett eller annat sätt krascha. Livet får på något sätt ingen mening.

Nu säger jag inte att du måste vara kristen som jag för att må bra, det jag menar är att oavsett hur vi gör det får vi inte glömma bort att själen måste ha sin näring. Det kan vara att läsa en god bok, vistas i naturen, umgås med barn och barnbarn eller att sitta hemma och meditera. Men det kan likaväl vara att gå en kurs, gå på yoga eller gå i mässa.

Det jag tror det handlar om är att öppna upp möjligheten för andlighet, för att anden eller själen (med andra ord ditt inre) ska få sin energi. Vi människor består trots allt både av kropp och själ, av kött och ande.

Visst kan det vara skrämmande att öppna dörren till sitt inre, visst kan man hitta saker där man inte tycker om men fördelen med att öppna dörren är att du kan finna så mycket fint, bra och positivt. Om du öppnar dörren har du också möjlighet att göra dig av med det dåliga, det negativa, det du inte vill kännas vid. Är det kanske därför en andlig människa blir skrämmande, för att hon vågar öppna dörren och bli sårbar, att denna sårbarhet är farlig i vårt samhälle?

Men visst om andligheten eller religiositet går för lång kan den bli skrämmande, men allt i en extrem form tycker jag blir skrämmande. Det är då människor börjar uträtta saker i exempelvis religionens namn, saker som inte hör hemma där. Då är vi alla farligt ute. Men på en hälsosam nivå, för individen tror jag att andlighet bara är bra. Det tror jag ger oss en medvetenhet om oss själv, om vår sårbarhet men också om vår storhet. Om hur fantastiskt livet är och att livet är något värt att vårda. Inte bara vårt eget liv, allt liv här på jorden.

Annonser

2 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Annika
    Feb 20, 2010 @ 08:09:41

    vackert o bra skrivet
    men jag tror inte att de som är extrema är andliga, utan hjärtvättade, de tänker inte själva utan vågar inte gå till sitt inre utan föredrar yttre påverkan så att de inte behöver bestämma själva

    Gilla

    Svara

    • Sofie
      Feb 20, 2010 @ 08:24:07

      Det har du nog alldeles rätt i, även om dem gärna övertalas att tro att det är andlighet eller religiositet. Tyvärr är det ett bra påtryckningsmedel, iaf religionen i sig.

      Gilla

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: