Innan jag började på Svenska Kyrkans grundkurs har man talat om för mig från olika håll och kanter hur det är att läsa på folkhögskolan. Framförallt har man talat om för mig att det är både annorlunda och väldigt speciellt. Jag kan redan intyga om att det stämmer. På något sätt är det som en blandning av regelträtt kursverksamhet och grundskolan eller kanske gymnasiet. Du förväntas dela med dig väldigt mycket av dig själv samtidigt som du är tillbaka lite på grundskolan med storsamlingar, gemensamma raster och måltider. Det jag dock inte hade räknat med är alla dessa sångstunder, varje gång vi samlas hela skolan ska vi sjunga, gärna med någon form av rörelser till. Så, det är helt klart både annorlunda och speciellt.
Vad jag tycker om det är en annan sak, det får jag återkomma till 😉
Spana hos Sofie 
Aug 22, 2009 @ 07:23:29
lekskola? nej men folkhögskolan ska ju fylla det som inte den ‘vanliga’ skolan gör, dessutom har man en pedagogisk inriktning som man som vuxen kanske känner inte passar en
men oftast riktar de in sig på långtidssjukskrivna, handikappade, med svenska som andra språk osv, då kan det behövs fingerdockor, sångstunder och massage
går man dessutom på en folkhögskola med en huvudman som är religös så blir det ytterligare något att lägga till den långa listan av ‘gulliga’ aktiviteter
på den folkhögskolan jag gick på, på 70-talet var det mycket för miljön, vänster och amnesty
GillaGilla
Aug 24, 2009 @ 14:59:37
Hejhej! allt bra med dig idag?
GillaGilla
Aug 24, 2009 @ 19:52:25
Det känns lite som lekskola, vi ska ständigt sjunga, jobba med händerna och bara umgås för gemenskapen *ler*
GillaGilla