Samtal eller Medicin

Det skrivs en hel del i perioder och hur antalet deprimerade ökar, hur fler och fler unga mår dåligt. Det skrivs även en hel del om hur man stressar ner i vardagen, hur man lär sig att prioritera och att säga nej.

Dock visar det sig att det många gånger inte är så lätt att hjälpa sig själv, att många men inte alla behöver hjälp för att klara av stressen, ångesten eller depressionen. När de då går till läkaren skriver han eller hon oftast ut antidepressivt och gärna något ångestdämpande. Men hjälper det? Jag tror inte det. Jag tror till och med att tabletter kan skapa problem som inte finns. De vanligaste antidepressiva preparaten idag är de sk SSRI-medicinerna vilka många gånger förstärker symptomen inledningsvis. Medicinen kan till och med göra personen suicidal. Något som verkligen inte är att leka med. I vissa fall tror jag absolut att medecin behövs men jag tror då att personen behöver ha tät kontakt med sin läkare under insättningsperioden för att undvika att det blir värre.

Det jag däremot tror hjälper är samtal och terapi. Att få prata med någon utomstående som kan ge andra perspektiv, som kan förstå utan att döma och som inte är inblandad känslomässigt. Jag tror också att det handlar om olika typer av samtal, det kan vara familjerådgivning, psykoterapi, kognitivterapi eller bra en samtalspartner i form av en diakon eller präst. Jag tror, tyvärr, att vi idag gärna glömmer bort våra känslor och vårt behov av att känna en mening med livet. Att prata om det tror jag hjälper och tror jag kan ge personen inte bara ny perspektiv utan också verktyg för att hantera stress och ångest.

Framförallt tror jag att det är viktigt med samtal när det gäller unga människor, där tror jag absolut inte att medicin är optimalt. Många gånger tror jag att det handlar om att unga saknar vuxna förebilder och bra forum där de kan ventilera sina funderingar. Ungdomsgården är inte att föringa, inte heller ungdomsgruppen i kyrkan. Det ger ungdomar en chans att skapa en relation till andra vuxna än sina föräldrar och lärare. Det ger också ungdomar chans att prata om sån’t det inte kan eller vill prata om hemma.

För att sammanfatta handlar det nog helt enkelt om att inte glömma bort själen, att vårda relationer till andra men framförallt till sig själv. Att prata och våga uttrycka sig.

Annonser

2 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Annika
    Jun 03, 2009 @ 10:05:32

    jag tror du har helt rätt, förr satt familjen runt matbordet och pratade om dagen, idag sitter alla runt tvn med middagen eller var och en på sitt rum

    föräldrar stressar för att tjäna pengar och barnen glöms bort

    Gilla

    Svara

  2. Trackback: ätstörningar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: